4. Dårens sändebud alias Barnarövaren alias HubbaBubba!!
Merry hade precis upptäckt att han kunde läsa av tiden på apparaten som tickade på väggen i skjulet och visste därför att klockan var midnatt. Han visste att den här dagen var hans födelsedag, men även dagen då HubbaBubba skulle komma och föra bort honom från Paddy, till den hemska skolan som de kallade Bögwarts… Eller vad det Frogwarts? Merry var osäker på vilket, men han brydde sig egentligen inte. Det han tyckte var mest väsentligt var hans presenter som han inte hade fått ännu.
Precis när han skulle somna på sin morbror Germans mage i den böghög de och Paddy utgjorde (Smörblomma hade lagt beslag på den enda soffan som fanns i det ömkliga rucklet), så flög dörren upp med ett brak som fick alla att hoppa upp och häpna. Det tog en tid innan de fattade att det fanns en stor man med en yxa i vad som var kvar av rucklet. Mannen hade en stor svart trasslig hårman, galna rullande ögon och såg mycket aggressiv ut. Smörblomma föll förstås genast för honom.
Alla stirrade lite till innan hjälten, jag menar geten, nej jag menar JÄTTEN, tog till orda. (Se, jag KANN STAVA!)
"Eeeeeee hejsan", sa han på det mest ondskefulla sätt han kunde, eftersom han ju var ond, mycket ond (i alla fall var det vad alla som hade mött honom ansåg).
"…hej…?" sa German vänligt frågande.
"He he he eeee ja ante att ni vait redan varför ja e här va? Ja ske'ämta Merry Poppis." Han vände sig mot Paddy som försökte att le men misslyckades. "Fan va tjock du ha bliven Merry, fetto."
Paddy kände sig sårad in i djupet av sin själ, och sa förnärmat: "Du är inte så vältränad heller din knubbsäl. Och dessutom heter jag Paddy, vi känner ingen Mary Poppins."
"Ursäkta maj då att ja va född me enorm benstomme!" utbrast HubbaBubba stött.
Han tog tag i den riktige Merry Poppis och skrek i hans byxor. "Suu det du som e Merry?"
Merry nickade missnöjt, trumpen över att ha blivit påkommen. Han knäppte hastigt sina byxor och lade armarna i kors. Medan det här hände så skickade Smörblomma förföriska blickar mot HubbaBubba, som inte fattade ett skit. Han trodde kanske att hon hade skräp i ögat. Han spottade hjälpsamt och träffsäkert i båda ögonen, vilket fick Smörblomma att snubblande spurta ut ur rucklet med ett avgrundsskri.
"Fyy vad äckligt", kommenterade Paddy.
"Förresten Merry, ja ha nå' te dej", sa HubbaBubba och fumlade med handen inunder sin rock, "Grattis på fölsedan".
Han räckte fram en kartong. Merry öppnade den och fann…
"En pizza! Wow, tack!" Merry tuggade ivrigt i sig halva pizzan medan även Paddy tog en stor tugga. "Vad är det där svarta för nåt?"
"Malda kackelacker serru", sa HubbaBubba förnöjt. De glupska barnen kräktes genast häftigt. HubbaBubba förstod som vanligt ingenting, men orkade inte bry sig om det. Istället grabbade han hårdhänt tag i Merrys arm med orden "Nu drar vi te Dumbogränna för att köpa en massa me skit te din skolstart, pöjk!"
"Fan heller!" blängde Merry, "Jag vill ju inte! Farbror German, gör nåt!"
Mr Deutsch tog fram geväret som han tidigare hade skjutit främlingen med. "Låt min gosse vara!"
HubbaBubba gav German fingret, tog ett hårdare tag om Merry och flög ut ur skjulet. Tillsammans flög de över havet och in mot London. Merry skrek som en stucken gris den första timmen, men sedan kom han ihåg att han var trött och somnade.