Taichi och de andra beslutade sig för att sova vid en sjö under natten, men de vart attackerade av Seadramon! I slutet så utvecklades Yamato's digimon, Gabumon, till Garurumon.
Gruppen hade börjat fortsätta gå utan att riktigt veta vart dem är påväg. Skogen de gick i hade nu blivit mycket tätare än när de hade klivit in i den första gången. Sora hörde ett konstigt ljud och sprang fram en bit.
"Vad är det för ljud" frågade Taichi som sprang fram till Sora och började kolla runt. Ljudet kom närmare och slutligen så hörde de att ljudet kom rakt ovanför dem. Alla tittade upp. Det gick knappt att se vad det var då den åkt förbi väldigt snabbt men Yamato han notera vad det liknade.
"Det såg ut som ett svart kugghjul" berättade han för resten av gruppen.
"Är du säker på att det inte var ett flygande tefat" frågade Koushiro.
"Eller så kunde det varit en meteor formad som ett kugghjul" föreslog Mimi.
"Oavsett vad det var så kändes det inte bra" konstaterade Joe fundersamt.
Takeru gick närmare Yamato då de stod och pratade men snubblade över en gren.
"Aj" ropade Takeru, då Yamato snabbt började röra sig mot honom.
Innan Yamato han hjälpa sin bror så var redan Taichi där och lyfte upp honom.
"Är du okej" frågade Taichi oroligt.
"Det gjorde ont" svarade Takeru tårögd och tittade på Yamato. "Men det är okej. Jag klarar mig."
"Men du måste inte" sa Sora vänligt. "Det är okej att det gör ont."
"Okej.." svarade Takeru fundersamt. "Nu när jag tänker efter så gör det lite ont."
"Är du okej, Takeru" skrek Patamon som började flyga omkring honom hejvilt.
"Vad är det för poäng att fråga det nu" poängterade Tentomon.
Gruppen skrattade till och Takeru tog tag i Patamon och kramade om honom. Sora log och vände sig om.
"Kom igen nu" utbrast hon glatt. "Nu fortsätter vi!"
"Sant" sa Yamato. "Vi kommer ingen stans om vi klagar!"
"Det är sant och så" började Taichi försiktigt. "Men ingen av oss vet vart vi ska…"
"Det kanske är så" sa Sora och slutade le.
Piyomon ställde sig bredvid sin partner och började gnugga huvudet mot hennes ben.
"Jag är glad vart som helst, så länge Sora är där" sa Piyomon glatt.
Sora log lite snett.
"Men det blir ju lite konstigt för mig" sa Sora. "Även om du är hundra procent glad så kanske inte jag är det. Jag kan inte hålla ansvaret!"
Piyomon slutade gnugga sitt huvud mot Sora's ben och tittade upp på sin partner.
"Hundra procent" frågade Piyomon oförståendes.
"Äh glöm det" sa Sora och log. "Glöm det!"
"Hålla ansvaret" frågade Piyomon.
"Jag sa glöm det" sa Sora. "Bry dig inte om det."
"Men jag vill förstå mer av vad du sa" sa Piyomon missbelåtet, då de andra börjat gå igen. "Berätta för mig!"
"Du behöver inte veta det" svarade Sora, nu något smått irriterat.
Yamato stannade till och vände sig mot Sora och Piyomon.
"Stå inte och slösa bort tiden" ropade han till dem.
"Jag slösar inte bort tiden" svarade Sora surt och började gå. Piyomon följde efter.
Sora kom ikapp gruppen och gick bredvid Mimi. Hon lyssnade på Koushiro och Tentomon's konversation om digimons personligheter. Tentomon berättade att Piyomon's är väldigt social, vilket ledde till att Koushiro drog slutsatsen att alla har olika. Piyomon gick fram till Sora och tog tag i hennes han och började upprepa Sora's namn, så det vart en melodi.
"Kommer jag kunna komma bra överens med en digimon som henne" mumlade Sora för sig själv.
Gruppen fortsatte gå i vad som de flesta kände som några timmar. Yamato, som gick i täten, började märka att det blivit glesare mellan träden och att de flesta ljud från skogen börjat låta avlägsna. Han sprang fram en bit och tittade omkring sig. Åt höger såg han en öppning ur skogen som ledde ut till vad som såg ut som ett tort område.
"Jag hitta en väg ur skogen" ropade han till gruppen, som då genast sprang fram till honom.
Kugghjulet de sett tidigare kraschade in i ett berg en bra bit bort, men gruppen tänkte inte på det utan gick nu ut på vad som skulle kunna kallas ödemark. Det var, precis som vid sjön, en massa telefonmaster utsatta överallt. Solen stod nu högst upp på himlen. Koushiro, som tillsammans med Tentomon nu gick längst bak, vart tvungen att torka bort svetten från pannan då han sa:
"Det här är som den där Afrikas savann jag sett på TV."
"Betyder inte det att vi kommer se giraffer och lejon här" frågade Taichi fundersamt.
"Venne" sa Yamato. "Skulle väll vara trevligt att se lite normala djur."
Sora började sacka en aning efter då hon var djupt försjunken i tankar, och tittade inte upp försen Yamato ropade efter henne.
"Sannolikheten att se vanliga djur här är nog väldigt liten" konstaterade Joe.
"Det finns bara digimons här" klargjorde Tentomon. "Och så finns det en och annan fisk, men ändå."
Det måste varit människor som satt upp alla dessa telefonmaster, tänkte Sora. Detsamma för telefonkioskerna vid stranden och spårvagnen vid sjön, fortsatte hon tänka.
Joe stannade upp och sa högt:
"Det måste finnas människor häromkring! Hur skulle dessa saker kunnat satts upp annars?"
Hela gruppen stannade upp och tittade på Joe. Patamon som hade flugit hela tiden sjönk nu ner till marken. Tentomon vände sig i smyg mot Koushiro och viskade:
"Det finns bara digimon här."
När ingen sa något till Joe så började han le ett snett leende. Gruppen stod där en stund, alla helt tysta tills Mimi helt plötsligt räckte upp handen. I handen höll hon i sin kompass. Hon satte sig ner på huk, detsamma gjorde Joe, Taichi och Takeru. Till en början så pekade kompassen mot norr, sedan gjorde åkte den 180 grader och pekade mot söder. Därefter så började kompassen snurra hejvilt.
"Vad är det som pågår" skrek Mimi irriterat.
Koushiro tog upp lite av marken i handen och studerade den.
"Det ser ut som sand men det är faktiskt pulveriserat järn" berättade han. "Det måste vara det som får kompassen att inte fungera!"
Vi måste ha kommit till något väldigt konstigt ställe, tänkte Sora. Ingenting här verkar funka som det vill, tänkte hon vidare då hon reste på sig.
"Det är även väldigt varmt här" konstaterade Koushiro.
"Jag förslår att vi försöker få tag i vatten" sa Joe. De andra nickade instämmande.
"Men vart ska vi gå" frågade Takeru. "Inte tillbaka till sjön, va?"
"Jag vet inte" klargjorde Taichi. "Men det bästa är nog om vi börjar röra på oss igen."
Gruppen fortsatte gå, men redan efter en timma så började gruppen bli trött. Taichi mumlade hur varmt det är, men knappt någon hörde.
"Vi kanske borde ha stannat i skogen" sa Joe nedstämt.
"Det är ingen idé att gå tillbaka nu" svarade Yamato. "Vi kommer säkert svimma eller något."
"Är du varm, Gomamon" frågade Joe sin digimon. Gomamon tittade upp lite snabbt, medan han halv-log.
"Jag skulle behöva is, eller i alla fall lite vatten" sa han med ett skratt.
Mimi märkte hur värmen betungade Palmon och tog av sig sin stora rosa solhatt, och räckte den till Palmon medan hon släppte ner håret.
"Här, ta den" sa hon med ett leende. "Den passar dig."
"Tack" svarade Palmon tacksamt.
Sora tittade något häpet på Mimi. Hon hade aldrig trott att Mimi kunde vara så vänlig, även om hon visste att Mimi kunde vara snäll. Gåendes bredvid Sora så hade Piyomon nu börjat sjunga "Sora! Sora! Fortsätt gå!".
"Du är energisk du" sa Sora något irriterad. "Sluta nu! Jag är trött och törstig just nu, och orkar knappt gå längre så snälla sluta. Det gör mig bara mer trött!"
Piyomon stannade och tittade ner i marken.
"Sora är trött" sa hon nedstämt. "Jag ska vara tyst."
Sora omkring sig och såg att resten av gruppen tittade på henne och Piyomon. Då log hon lätt generat och sa:
"Jaja, du kan i alla fall gå med mig."
Piyomon tittade upp och sprang snabbt fram till Sora och började gnugga sitt huvud mot Sora's ben igen medan hon sa "jag älskar dig Sora". Sora började se lite lätt besvärad ut. Yamato log och sa sedan:
"Men hörni. Nu har vi gått och gått och inte sett någonting. Det kanske är lika bra att gå tillbaka till skogen då."
Ingen svarade på det Yamato, men Joe stod och nickade instämande. Taichi gick fram till Yamato och bad honom att vänta. Yamato tittade förvånat på Taichi tills Taichi tog fram sin kikare. Taichi kollade rakt framåt och såg en till skog, men denna skog hade en massa hyddor. Det såg även ut att vara en sjö precis bredvid.
"Det är en by där borta" utbrast Taichi glatt.
"Då måste det ju finnas människor där" sa Joe glatt och log.
Izzy började gå medan han sa att det är lika bra att röra på sig medan Mimi berättade för Palmon att hon var törstig och Patamon och Takeru diskuterade hur hungriga de var.
"Okej då sticker vi ditt" klargjorde Taichi och började gå.
Vid en sjö som låg i ett berg så stod Meramon och tittade över den. Han funderade över vad det där svarta kugghjulet hade för syfte att flyga hejvilt över skogen då han hörde något komma svävande. Innan han hann reagera så kände han att någonting som borrade sig in i hans rygg.
Gruppen hade kommit fram till byn då de vart bemötta av en massa Pyocomons. De stod alla runt omkring hyddorna, som var nästan var upp till knäna på Taichi, och runt omkring dem så var det en massa Pyocomons som log. Sora kom ihåg att det var såhär Piyomon hade sett ut innan hon utvecklats.
"Jag antar det var en Pyocomon by" sa Taichi med ett generat leende.
"Pyocomon, ni är alla mina vänner" sa Piyomon till den stora skaran Pyocomons.
Alla började ställa frågor. En fråga riktad till Sora var: "vilken digimon är du?" Sora pekade på sig själv och såg lite förvånad ut.
"Nej" svarade Piyomon snabbt. "Dessa personer är inte digimons utan något som kallas människor. De är jätte snälla!"
Även med det svaret så började en hel del Pyocomons fråga saker som "människor?", "inte digimons?" och "trevliga?". Joe stod vid en av hyddorna och titta nedstämt på alla Pyocomons.
"Jag förväntade mig människor här" mumlade han för sig själv då han rättade till glasögonen.
"Allting här är ju i Pyocomon storlek" konstaterade Taichi efter att ha studerat hyddorna.
"Det här påminner mig om en saga mamma brukade läsa för mig" sa Mimi glatt.
Yamato mumlade "jag som trodde att det skulle gå att sova här över natten" för sig själv då han tittade utöver byn.
"Vi kommer inte ens få plats i hyddorna" konstaterade Koushiro.
"Vi kommer på något" sa Patamon i ett försök att muntra upp gruppen.
Nu började nästan alla Pyocomons fråga hur Piyomon utvecklades, vilket hon svarade med att säga "för jag var med Sora". Då började alla Pyocomons fråga hur Sora.
"Hon är jätte snäll" berättade Piyomon.
Sora satt bakom en hydda och lyssnade på. Hon log då Piyomon sa att hon är snäll.
"Men varför kunde du utvecklas" frågade en Pyocomon.
"Kan du utvecklas bara genom att vara med en människa" frågade en annan.
Sora slutade le då hon också började tänka på varför Piyomon kunde utvecklas.
"Jag var tvungen, för att skydda Sora" klargjorde Piyomon stolt.
"Skydda mig" mumlade Sora för sig själv, då de flesta Pyocomons började fråga detsamma.
"Det stämmer" svarade Piyomon. "Vad jag menar med att skydda är.."
"Hur kan hon säga så, hon som är så kärleksfull" mumlade Sora förvånat för sig själv.
Justja, när vi var på stranden så utvecklades Agumon när Taichi var i fara, detsamma med Gabumon vid sjön när Yamato var i fara, tänkte Sora. Så varje gång jag är i fara, tänkte hon vidare.
"Nej så kan det inte vara" sa Sora och skrattade till.
Piyomon gick fram till Sora och tog tag i hennes ena hand.
"Pyocomonarna vill bjuda på fest" utbrast hon glatt.
"Va" sa Sora förvånat, men fick snabbt ett leende.
De andra i gruppen hade också hört den glada nyheten och de började jubla. Koushiro och Joe började diskuttera vad som de troligtvis skulle kunna bli bjudna på medan Mimi berättade hur törstig hon var.
"Hörni" ropade Takeru. "Jag ser en fontän här borta!"
Takeru började springa mot fontänen. Den såg ut att vara gjord av lera, och var formad som en vanlig fontän man skulle kunna hitta i en park. Mitt i fontänen så sprutades nytt vatten. När han kom ditt hade en Pyocomon redan ställt sig bredvid den.
"Den här fontänen är kopplad till en undervattens källa i Miharashi Mountain" berättade den Pyocomonen som var vid fontänen. "Det är riktigt gott!"
"Miharashi Mountain" frågade Takeru.
"Det berget" ropade den skaran Pyocomons som samlats vid fontänen, alla dem med riktandes mot berget.
Meramon skrek till av smärta. Han visste inte vad som hänt honom, men det kändes som att han inte kunde kontrollera sig själv längre. Då vart allting svart.
Det slutade spruta vatten vid fontänen, till allas förvåning. Alla tittade oförstående, tills det börja komma eld istället.
"Men nej" skrek Mimi ängsligt. "Jag som var så törstig!"
"Vad händer" skrek en Pyocomon.
"Oroa er inte, det finns en damm här i närheten" skrek en annan Pyocomon och började peka med sina tentakelliknande rötter.
"Vi får väll se" mumlade Taichi och började springa åt det håll Pyocomonen pekat åt.
Mycket riktigt så var det en damm där. Gruppen fick låna några hinkar så de skulle kunna släcka fontänen, men det brann även i brunnen som de gått till.
"Jag såg något konstigt sväva mot Miharashi Mountain" berättade en Pyocomon.
"Kan det ha varit det vi såg förut" frågade Yamato resten av gruppen.
"Men vad kan ett svart kugghjul som landat på Miharashi Mountain ha med det här att göra" frågade Sora förvirat.
Är det något vi missat, tänkte Sora. Borde vi se efter själva efter vad som hänt, tänkte hon. Medan Sora var djupt försjunken i tankar så berättade en annan Pyocomon att "om någonting hände på Miharashi Mountain så skulle det säkert hända något med undervattens källan som ligger i berget, vilket troligtvis skulle innebära att allt vatten skulle försvinna". Joe stod och gnuggade sina händer emot varandra med en orolig min medan Koushiro hade ena handen vid hakan medan han tänkte.
"Men Meramon bor ju där" utbrast en annan Pyocomon. "Han borde ju skydda den!"
Taichi tog fram sin kikare igen och sa med ett flin.
"Miharashi Mountain, huh? Då får jag väll ta mig en titt."
Taichi tittade mot berget. Han såg en stor eld komma från toppen av berget, och även något som lyste. Efter att a zoomat närmare så såg han något som liknade en man gjord av helt av eld med röda ögon. Den höll på att glida ner för berget med sina fötter, i vad som såg ut att vara jätte hög hastighet.
"Vad är det där" utbrast Taichi förskräckt.
Alla Pyocomons började hoppa och de alla skrek saker som "Meramon är påväg ner från berget", "varför" och "det är inte likt honom".
"Meramon är en alltid-brinnande digimon" berättade Tentomon. "Han kan bränna upp allt han rör vid i strid."
De hörde ett vrål. Det lät som att det skulle kunna kommit från Meramon.
"Han kanske försöker säga oss något" förslog Taichi oroligt.
Gruppen och alla Pyocomons såg att Meramon börjat närma sig, och bakom honom hade nu en hel del träd fattat eld. Meramon fortsatte vråla medan gruppen tittade på förfärat utan att veta vad de ska göra. Taichi tänkte så det knackade, men till slut skrek han:
"Allihoppa, spring!"
Först stod alla häpna och tittade på Taichi, men sedan så började alla i gruppen och alla Pyocomons springa mot den nu upptorkade dammen. I den upptorkade dammen så låg ett stort skepp som åkt på grund. Det fanns ett stort hål man kunde ta sig in genom, vilket Sora och Taichi stannade utanför för att se till att alla Pyocomons gjorde. Yamato lede sedan den stora massan Pyocomons och resten av gruppen till fören av skeppet. För att hjälpa Pyocomons att ta sig upp så bar Joe och Koushiro på så många de orkade bära.
"Är alla okej" frågade Yamato då de flesta kommit upp.
Sora stod fortfarande vid öppning då hon kom på att Piyomon inte kommit in i skeppet än. Hon tittade upp mot byn där det fortfarande kom en massa Pyocomons springandes ifrån, och där stod Piyomon som visade vart Pyocomonarna skulle springa.
"Den här vägen" skrek Piyomon till alla Pyocomons.
"Kom ner hit, Piyomon, innan han tar dig" skrek Patamon upp till Piyomon.
"Jag klarar mig" skrek hon tillbaka. "Jag måste hjälpa mina vänner!"
Sora hade svårt att förstå sig på Piyomon. Vilken idiot, tänkte hon. Hjälper sina vänner istället, fortsatte hon. Sedan sprang Sora mot Piyomon, till Taichi's förvåning.
"Sora, vad gör du" skrek Taichi efter sin vän då hon sprang.
Nu hade alla Pyocomons kommit ner från byn och in i skeppet. Piyomon kände sig lättad när de sista kommit in i skeppet och märkte inte att Meramon kommit fram bakom henne.
"Piyomon bakom dig" skrek Sora.
Piyomon hann inte reagera innan hon vart nerslagen av Meramon. Sora hann fram till Piyomon och tog emot henne innan hon landat på marken. Piyomon öppnade sina ögon och sa:
"Du kom för att rädda mig, Sora."
"Såklart" sa Sora med ett leende. "Du är en viktig vän för mig."
"Tack, Sora" sa Piyomon och kramade om Sora.
Piyomon tittade sedan upp mot byn där Meramon stod och gjorde en eldboll utav sina kroppslågor. Hon ropade "se upp" till Sora och började flyga upp.
"Nu är det min tur att rädda dig" sa Piyomon.
Hon flög upp så hon var i samma höjd som Meramon och använde sin Magisk Eld attack. Det vart en fullträff och Meramon höll sig för magen där attacken träffat honom, men reste sig snabbt igen. Piyomon gjorde några attacker till, men ingen gjorde någon större skada. Taichi och dem andra stod på skeppet och tittade oroligt på.
"Hon kommer inte kunna vinna på egen hand" sa Taichi.
Agumon, Patamon, Tentomon och Gabumon fattade vinken och sprang för att kunna hjälpa Piyomon.
"Jag brinner upp" skrek Meramon medan han gjorde en till eldboll. "Brinnande Knytnäve!"
Han kastade sedan eldbollen och prickade Piyomon som inte han flyga undan. Sora kände sig kraftlös då hon såg sin partner falla och att hon inte kunde göra något. Han föll ner på knäna och tittade ner i marken.
"Hörni, täck Piyomon" beordrade Taichi de digimons som kommit för att hjälpa till.
De använde alla sina attacker, men ingen av dem verkade ge Meramon någon skada. Istället så vart Meramon större och större för varje attack. Han började hånflina nu när han var nästan dubbelt så lång som förut.
"Jag brinner upp" ropade Meramon ner till gruppen med det flin.
"Eld attacker verkar inte ha någon vidare bra effekt på honom" sa Taichi häpet.
"Det låter vettigt" berättade Koushiro. "Han är ju gjord av eld själv, så varför borde inte andra eld attacker bara öka hans egen? Jag menar, inget verkar omöjligt här."
Meramon fortsatte växa, och nu var han mer än det tre dubbelt så stor som innan han började växa. När han väl slutat växa så hoppade han ner mot den urtorkade dammen medan han skrek "jag brinner upp".
Piyomon reste sig och såg att Meramon var i luften, påväg ner mot resten av gruppen. Jag kan inte låta honom skada någon, tänkte hon. Jag måste skydda Sora, tänkte hon vidare då hon sträckte ut sina vingar. Ordet "utveckling" dök upp på Sora's blåa saks skärm.
"Piyomon utvecklas till… Birdramon!"
Sora tittade upp då hon såg en stor fågel Fenix liknande fågel, med orangea fjädrar och som var lika stor som Meramon, flyga och ta emot Meramon innan han hunnit ner till marken.
"Piyomon" skrek Sora oroligt, innan hon förstod att den nya varelsen måste vara Piyomon. "Hon utvecklades… till Birdramon?"
Birdramon flög upp med Meramon i sina klor och släppte ner honom vid byn, och flög sedan iväg för att kunna få chans att attackera. Meramon gjorde snabbt en till eldboll och kastade på Birdramon då hon flög. Den träffade, men Birdramon visade inga tecken på att ha tagit skada. Tvärtom, hon vart bara mer säker på vad hon skulle göra. Meramon fortsatte kasta sina eldbollar medan Birdramon flög upp i luften. Hon höll in sina vingar mot kroppen, och sedan så höll hon ut dem medan hon skrek "Meteor Vinge". Ur vingarna så kom två stora eldklot farandes rakt emot Meramon. De träffade Meramon direkt, som för första gången verkligen visade att ha tagit skada då han började krympa tills han var något större än en vanlig fullvuxen man. Ur hans rygg flög också ett svart kugghjul ut som exploderade då det lämnat kroppen.
"Det var…" började Sora häpet.
"Ett svart kugghjul" avslutade Koushiro.
"Så det svarta kugghjulet tog sig in i Meramon's kropp" antog Yamato. "Är det varför…"
"Birdramon vann" avbröt Takeru sin bror glatt.
Birdramon började lysa gult nu, och förvandlades till Piyomon igen och började flyga ner till gruppen. Sora stod och tittade på när hennes partner kom emot henne. Tänk att hon utvecklades för att rädda mig, tänkte hon medan hon log. Sora tog emot Piyomon då hon nästan kommit till marken och kramade om henne.
"Tack så himla mycket" sa Sora glatt och kramade ännu mer.
"Jag gjorde bara vad som behövdes för jag älskar dig, Sora" sa Piyomon ännu gladare.
Utan någon vettig orsak så hade undervattens källan blivit påfylld igen, vilket innebar att både dammen och fontänen var fyllda med vatten igen. Meramon satt ner vi hyddorna och höll ena handen mot huvudet.
"Är det bättre nu" frågade en Pyocomon Meramon.
"Varför" frågade Meramon oförstående.
Alla Pyocomons började jubla och säga saker som "han är normal igen", "varför sprang du vilt förut" och "vad hände". Meramon höll sig fortfarande om huvudet medan han berätta:
"Jag såg ett kugghjul åka omkring… och sedan kände jag någonting i min rygg och då vart allt svart."
"Snälla Meramon, fortsätt skydda Miharashi Mountain som du alltid gjort" bad en Pyocomon.
Gruppen samlades då de tog avsked av Meramon. Han log mot gruppen och bad om förlåtelse för sitt uppförande, vilket gruppen och alla Pyocomons godtog.
"Vi får ta och ses någon gång igen" sa Meramon då han började springa tillbaka mot Miharashi Mountain.
Gruppen och alla Pyocomons stod kvar och vinkade efter honom då han sprang.
"Försök att inte bli en ond digimon igen" ropade Taichi efter honom.
"Och fortsätt skydda Miharashi Mountain" skrek en Pyocomon.
Det började knorra i Sora's mage, vilket gjorde henne generad. Då påminde Piyomon att alla Pyocomons lovat att hålla i en fest.
"Vi fixar maten" ropade flera stycken av Pyocomonarna och alla satte igång att göra mat.
De fixade i ordning skålar med frön, till Taichi's missnöje.
"Är det här en festmåltid" frågade han.
Även om ingen av barnen åt så gjorde deras digimon och alla Pyocomons med stor aptit.
"Smaka Sora" sa Piyomon då hon märkte att hennes partner inte ätit något.
"Men människor kan inte äta sådant här" mumlade Sora.
Det kom några instämanden från Koushiro och Taichi, men då utbrast Takeru:
"Jag är hungrig så jag äter ändå!"
"Ja, vi kan inte göra så mycket om vi är hungriga i morgon" mumlade Yamato och började äta själv.
I ett försök att få Mimi och Sora att börja äta så sa Joe att man kunde äta långsamt, men det ledde bara till att Mimi började skrika om att hon vill hem igen. Sora, liksom de andra skrattade och började smaka själv. Hon hade rätt, tänkte Sora. Hon hade rätt med att hon utvecklas när jag är i fara, tänkte hon vidare. Sora kramade om Piyomon igen.
"Jag ska alltid skydda dig" sa Piyomon till Sora.
"Och jag ska alltid finnas där för dig" sa Sora till Piyomon med ett leende.
Sedan fortsatte gruppen ha trevligt hela kvällen.
I en stad av metall, där kugghjulenverkar snurra på jämt, söker Taichi och de andra efter andra människor men i deras väg står en cyborg digimon av stål! För att rädda barnen från faran måste en annan krigare flyga, snabbt som blixten!
