Themarauder94: Hej och hå. Här kommer fjärde kapitlet. Jag hoppas verkligen att ni gillar storyn hittills (ty det gör jag, haha). Hoppas ni gillar parenteser och min torra humor, i så fall kommer ni älska denna fanfiction.
Kommentera gärna!
4. De fyra elevhemmen
Keira hade inte varit på grimmaldiplan mycket mer än två timmar, men ändå hade hon inte mått så här bra, som hon gjorde här, på flera veckor.
När Ron och Harry hade vaknat till blev det ett himla liv;
"Vid Merlins randiga, sidenkalsonger! Inte kan du vara Dyngans dotter?" Utbrast Ron upprört. Hans öron var alldeles skära.
"Jag är enligt både min mamma och Dumbledore." Sade hon och skrattade till. Hon kunde knappt vänta tills hon skulle få träffa denna dyngan. Hon ville veta varför alla reagerade så starkt på dessa fakta. Var det verkligen så overkligt att hon kunde vara Mundungus dotter? Vilket hon faktiskt också var.
"Är du helt säker att du är Mundungus dotter?" Frågade Harry.
"Hon kan vara Sirius dotter! Kan hon inte?" Föreslog Ron entusiastiskt till Harry.
"Men hon säger att hon faktiskt är hans dotter…"
"Att du, Keira, är dyngans dotter är lika sannolikt som om Snape skulle tvätta håret." Sade Ron ursäktande. "Med schampo."
"Du säger att du är säker då?" Frågade Harry en extra gång. Hon nickade leende.
"Jaa, jag är säker."
"Men du kommer väl inte bli relegerad?" Keira flämtade.
Harry hade precis berättat om Dudley och dementorerna medan de hjälpte Keira att göra i ordning i Regulus gamla rum.
"Det är omöjligt att han blir relegerad." Sade Hermione. "Han har egentligen inte brutit mot någon regel."
"Men man får ju inte använda sig av magi utanför skolan – om man inte är över sjutton, det vill säga." Sade Keira oförstående.
"Det finns undantag." Sade Ron och kastade iväg ett trollkarlsfotografi ner på golvet som låg i den obäddade sängen. Det verkade som att inte en själ hade sovit i den sängen på över tio år.
"Harry använde sig av magi för att försvara sig själv." Sade Ginny förklarande. "Ministeriet måste ta hänsyn till sånt."
De bäddade sängen rent med nya lakan och bad husalfen Krake (husalfen hade mer eller mindre chockat Keira) tvätta de gamla påslakanen i sängen.
"Jag står inte ut med de färgerna." Sade Ron och tittade spyfärdigt på påslakanen när Krake försvann ut med dem.
"Varför?" Frågade Keira och höjde på sina ögonbryn.
"Slytherins färger." Muttrade Ron.
"Slydde-vad?" Keira tittade frågande på dem allihop.
"Slytherin." Upprepade Ron och slog sig ner på den nybäddade sängen. Hermione kastade en mördande blick på Ron då de rena lakanen skrynklade sig. "Ett av elevhemmen på Hogwarts." Harry tänkte slå sig ner bredvid Ron, men hann inte förrän han fick en varnande blick från Hermione. Han bestämde sig för att det antagligen var säkrast att hålla sig till det smutsiga golvet.
"Du förstår, man delas in i olika elevhem." Sade Ginny. "Det finns fyra stycken. Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw-"
"Och Slytherin." Lade Ron till.
"Precis – och Slytherin." Avslutade Ginny sin mening.
"Vi är alla sanna gryffindorare." Sade Ron stolt med handen på hjärtat. "Fred och George också."
"Men vad är skillnaden?" Undrade Keira. "Förutom de olika färgerna."
"För många tusen år sedan fanns det fyra häxor och trollkarlar vid namn Gordric Gryffindor, Helga Hufflepuff, Rowena Ravenclaw och Salazar Slytherin. Dessa fyra grundade Hogwarts.
Grundarna sökte upp varje barn i landet som visade minsta tecken på att besitta någon slags magi. De delades därefter in i elevhem utifrån elevernas karaktärsegenskaper.
Gryffindor ville ha modiga och beslutsamma; Hufflepuff valde dem som var ärliga och lojala; Ravenclaw valde dem som var intelligenta och smarta ("Verkar som om Hermione är i fel elevhem…" ); Och Slytherin valde dem som var listiga, ambitiösa och kvicktänkta." Berättade Hermione för Keira som om hon läste rakt ur en lärobok. Keira förstod dock fortfarande inte.
"Men vad är det som är så fel med Slytherin?"
"Ingenting." Sade Hermione.
"Egentligen." Sade både Ginny och Harry i korus.
"Grundarna började bråka." Fortsatte Hermione som om hon aldrig hade avbrutit. "Slytherin ville bara ta in så kallade renblodiga."
"Det är sådana trollkarlar eller häxor vars båda föräldrar har magi i sina ådror." Förklarade Ginny snabbt.
"Just det, Ginny. I alla fall så kunde inte grundarna längre hålla sams och det blev ganska kaotiskt om man säger så."
"Numera är elevhemmet känt som ett mugglarhatande elevhem." Sade Harry bittert. "Nästan alla onda har hamnat i Slytherin."
"Vi ska inte dra alla över en gräns nu, Har-"
"Inte Hermione? Malfoy, hans pappa, hans mamma, Voldemort, Snape-"
"Smape är dock inte ond, Harry." Sade Hermione allvarligt.
"Bara mycket, mycket elak." Sade Ron. Hermione himlade med ögonen.
"Och Snape, för dig som inte vet, är en av lärarna på Hogwarts." Sade Ginny till Keira.
"Jag håller med, Ron." Sade Hermione. "Han är ju ingen solstråle precis-"
"Ingen solstråle?" Utbrast Ron. "Hermione, man skulle kunna tro att hans fru hade dött förra veckan. Och gissa vad? Han har ingen fru!" Harry kunde inte låta bli att skratta. Tanken på Snape hjärtekrossad var bisarr.
"Hursomhelst är Snape med i orden. Han försöker skydda Harry och han försöker döda ni-vet-vem. Det räcker för mig." Sade Hermione och reste sig upp där hon hade hamnat på golvet. Hon borstade av jeansen som hade samlat på sig av golvets damm. "Jag tror det är bäst att damma golvet här inne." Sade hon innan hon gick för att hämta redskap till dem allesammans.
