Kapitel 4 Tankar och diskussioner
Jag vaknade av att solen sken rakt in i mitt ansikte. Och jag vill upplysa er om att det inte är det trevligast sättet att vakna på. Gårdagen kom genast tillbaks när jag slog upp ögonen.
Draco Malfoy
Jag kunde inte förstå att den trevliga killen som jag skrattat med igår var den hemska Draco Malfoy som gryffindorarna pratat om. Han hade ju varit jättetrevlig mot mig när han visade mig till uppehållsrummet. Jag kom ihåg allt de hade kallat honom.
Tönt!
Bortskämd snobb!
Korkad idiot!
Snorunge!
Jag tvingade mig själv att tänka det sista de hade kallat honom
En mugglarhatare!
Sorteringshatten hade haft rätt, jag borde nog inte tala om för någon i Slytherin, eller hela Hogwarts för den delen, att jag var mugglarfödd. Sådant har en tendens att sprida sig.
Jag satte mig plötsligt upp. De som jag hade åkt hit med visste att jag kom från en mugglarfamilj! Jag måste prata med dem så fort som möjligt och be dem att inte berätta för någon att jag är mugglarfödd. Jag måste även prata med Apollon.
Jag drog undan de tunga mörkgröna sammetsgardinerna som hängde runt min säng och satte ner fötterna på golvet. Jag flämtade till och drog genast upp dem igen. Golvet var iskallt.
Det fanns nackdelar med att bo i fängelsehålorna, konstaterade jag för mig själv.
Jag suckade och böjde mig ner med överkroppen för att fiska upp ett par strumpor ur kofferten. När jag väl fått på mig dem kunde jag ställa mig upp och gå på toa.
När jag kom tillbaka sov fortfarande de andra tjejerna i min sovsal. Jag hade knappt pratat något med dem igår kväll men jag kom ihåg att de hette: Pansy Parkinson (det var hon jag hade förolämpat på tåget, men som tur var verkade min glömskeförtrollnig fungera, även om hon inte verkad gilla mig särskilt mycket), Daphne Greengrass och Millicent Bulstrode.
Daphne hade långt gyllenbrunt hår som föll i mjuka lockar nerför ryggen och stora blå ögon. Hon såg precis ut som en sådan där tjej som alla killar följer efter i flockar och när hon log lyste hennes tänder raka och vita.
Millicent å andra sidan var en väldigt storvuxen tjej med rakt mörkbrunt hår. Även ögonen var mörkt bruna och hon hade massa finnar i pannan. Men hon var ändå ingen tjej man tyckte synd om, för hon såg ut att kunna slå ner de flesta killar på den här skolan. Ingen man ville bli osams med helt klart.
Jag funderade på att väcka dem men kom fram till att det nog inte var en så smart idé. Så istället började jag klä på mig och gick till uppehållsrummet.
Uppehållsrummet var i stort sett tomt på folk. Det kan bero på att klockan bara var typ halv 7 på morgonen, men ändå. Jag var vanligtvis inte någon morgonmänniska men jag hade för mycket att tänka på för att kunna sova.
Det kunde inte sluta bra. Jag hade redan för mycket att tänka på för att kunna sova och jag hade inte ens varit här ett dygn. Jag kommer att lida av sömnbrist innan månaden är slut.
Jag suckade tungt och undrade om jag skulle gå och äta något eller inte. Fast frukosten kanske inte ens var framdukad än?
Jag sjönk ner i en av de mörkgröna fåtöljerna som stod framför den öppna spisen.
Även om frukosten var framme så var jag inte säker på att jag skulle hitta tillbaka till Stora salen. Det hade faktiskt varit mörkt igår kväll och jag hade inte haft en tanke på att lägga vägen på minne.
Jag fick lust att slå mig själv i huvudet för min tanklöshet.
Precis då harklade sig någon bakom mig. Jag hoppade förskräck till och vände mig om.
"Skrämde jag dig?" sade Draco och såg oskyldig ut.
"Ja" sade jag surt. "Inte roligt" la jag till när han började flina. Hans leende blev bara större av den kommentaren. Jag blängde på honom.
"Okejokej, jag ska inte göra det igen". Han satte sig ner i fåtöljen bredvid mig.
"Så, vad gör du uppe så tidigt?" frågade han efter en stund.
"Kunde inte sova". Jag ryckte på axlarna.
"Okej, men varför sitter du här då?" sade han. "Du kunde ju ha gått upp till frukosten".
Jag vände bort blicken. Det var faktiskt ganska pinsamt att jag inte hittade härifrån.
"Jag var inte säker på om jag skulle hitta tillbaks till Stora salen".
"Okej, lugn jag ska hjälp dig" sade han. "Vi måste bara vänta på Crabbe och Goyle". Om jag inte hörde fel lät han nästan lite… ja, jag vet inte. Nästan lite irriterad. Som om han egentligen inte ville vara med dem.
"Okej" sade jag. "Men heter de bara Crabbe och Goyle?"
"Nä, de heter Vincent Crabbe och Gregory Goyle, fast alla säger bara Crabbe och Goyle".
Då kom två storvuxna killar fram till oss och ställde sig på var sida om stolen där Draco satt. Som livvakter nästan.
"Det här är Crabbe och Goyle" sade Draco då och viftade med handen åt killarna.
När man talar om trollen, tänkte jag. Och de här två såg också verkligen ut som troll.
"Trevligt att träffas" sade jag och ställde mig upp. Inte för det gjorde någon skillnad. De var fortfarande mer en ett huvud längre än mig. "Jag heter Artemis Fox".
De grymtade fram något som nästan kunde liknas med ett hej. Fast jag var inte säker.
Draco ställde sig också upp och blängde på dem som om de hade skämt ut honom.
"Ska vi gå då?" sade han och väntade inte på något svar, utan började gå mot utgången. Jag följde genast efter och det gjorde även Crabbe och Goyle.
När vi kom till Stora salen var den nästan tom på folk. Fortfarande inget konstigt med tanke på att klockan bara var runt 7. Det satt några lärare vi lärarbordet, bl.a. professor McGonagall och en liten kvinna med hemsk rosa kofta och minst lika läbbigt leende.
"Vem är kvinnan i rosa kofta?" frågade jag Draco och pekade mot lärarbordet. Han vände sig om och kollade.
"Jag tror hon är den nya Försvar mot svartkonst läraren" svarade han när han vände sig mot sin ostmacka igen. Det gick en rysning av obehag genom min kropp när jag såg på henne och jag kände att hon var en riktigt hemsk människa trots det gulliga utseendet med rosa kofta och en stor svart rosett ovanpå det lockiga håret.
När jag vände mig mot bordet igen möttes jag av en minst lika hemsk syn som fick mig att rygga tillbaks.
Först trodde jag Crabbe och Goyle hade bytts ut mot två grisar men upptäckte snart att det var Crabbe och Goyle som fortfarande satt där.
De proppade i sig mat så kinderna nästan sprack och det rann flott ner för deras hakor.
Draco såg minst lika äcklad ut som jag kände mig, men jag tror inte de andra två märkte det.
Undertiden hade stora salen börjat fyllas med folk och Snape började dela ut scheman längs med slytherinbordet. Jag väntade spänt på att få se vad jag skulle få börja med för lektion.
"Jag hoppas att du har funnit dig tillrätta här, miss Fox" sade Snape när han kom fram till oss.
"Ja tack Sir" svarande jag artigt. Snape såg belåten ut över mitt svar.
"Jag hoppas också att Mr Malfoy inte var till nått besvär" fortsatte han och såg på Draco.
"Nejdå, professorn, han var jättesnäll mot mig" sade jag och log.
"Bra, då har du väl inget i mot att Malfoy får fortsätta visa dig runt i slottet tills du kan hitta själv?"
"Det går bra professorn". Snape snörpte på munnen innan han fortsatte.
"Här är era scheman och se till att inte tappa bort dem den här gången". Han såg kyligt på Crabbe och Goyle som inte hade slutat äta. Snape harklade sig ljudigt.
Ingen reaktion.
Han fryste irriterat och böjde sig över bordet och slog till dem i huvudet med deras scheman.
De såg förvånat upp och satte maten i halsen när de såg vem det var som stod böjd över dem.
Jag flinade åt deras förskräckta miner men slutade direkt när Snape såg på mig igen.
"Straffkommendering, ikväll kl 8 på mitt kontor" fräste han åt dem och slängde deras scheman på deras halvätna frukost. "Och tappa inte bort de här igen".
Crabbe och Goyle såg livrädda ut när Snape åter vände sig mot mig. Bakom Snapes rygg flinade Draco skadeglatt åt dem.
"Miss Fox, ditt schema är lite annorlunda" började han förklara för mig. "Eftersom du inte har gått här förut och inte vet vad du ska välja för lektioner så kommer du få testa på alla under den här veckan. Förstår du?"
Jag nickade och började studera schemat som Snape räckte fram till mig.
"Och du Draco, du får visa Miss Fox till alla hennes lektioner även om du har en annan i en annan del av slottet".
"Ja Sir"
"Bra" sade Snape kort innan han fortsatte dela ut scheman längs med bordet.
Jag tittade åter på mitt schema och såg att jag hade förvandlingskonst, dubbeltimme i trolldryckskonst, lunch, spådomskonst och dubbeltimme i försvar mot svartkonster. Bredvid mig stirrade Draco uttryckslöst på schemat innan han åter vände sig mot sin frukost.
Då hördes ett ljud som fick mina nackhår att resa sig. När jag vände mig om för vad som hade skapat det hemska ljudet såg jag Pansy komma springande mot oss följd av Daphne och Millicent (fast de två sistnämnda sprang inte).
Uppenbarligen var det hon som hade skrikit och i nästa sekund kastade hon sig om halsen på en chockad Draco.
"Draco!" tjöt hon och såg lycklig ut. Draco såg inte lika förtjust ut och sköt bort henne från sig.
"Varför väntade du inte på mig?" frågade hon och gjorde ledsna hundvalpsögon. Eller försökte i alla fall. Såg mer ut som hon att ont någonstans.
Hon klämde in sig mellan mig och Draco.
"Jag var hungrig" svarade han. "Och om du inte hade varit så långsam med att fixa dig skulle jag ha väntat, dessutom var jag tvungen att visa Artemis hit"
Pansy gav ifrån sig ett otydligt ljud som kunde betyda vad som helst och gav mig en ilsken blick.
"Men Draaaco…" sade hon och drog ut på a:et. "Varför kunde inte hon ha gått själv? Jag är väl viktigare än henne?"
"Men Pansy lilla…". Han lät som om han pratade med en 3-åring. "Självklart är du viktigare än henne, men du ser, hon är ny här, så hon hittar inte så bra".
Pansy vände sig om mot mig och gav mig en föraktfull blick, som om jag var dum i huvudet bara för jag inte kunde hitta till stora salen själv.
"Okej, det visste jag väl" sade hon när hon vände sig mot Draco igen. Jag gjorde en grimas bakom ryggen på henne.
"Det här året kommer att bli det tuffaste året hittills på Hogwarts" sade McGonagall när hon stod framför på lektionen i förvandligskonst. "I slutet av det här skolåret kommer ni ha er GET-examen. Det betyder att ni kommer få jobba extra hårt och det ni får som resultat på proven kommer att avgöra er framtid. Ni kommer också få ha yrkesrådgivning med er elevhemsföretåndare".
Efter den muntra introduktionen skulle vi försöka förvandla en nåldyna till en igelkott.
Tyckte det gick hyfsat för mig, jag lyckades faktiskt efter några försök att förvandla min nåldyna till en igelkott.
Det gick inte lika bra för Crabbe och Goyle. Goyle lyckades spränga sig nåldyna i tusentals bitar (stackars nåldyna/igelkott) och Crabbe smälte sin.
Det gick lite bättre för Pansy, men inte mycket. Hennes nåldyna vägrade bli en igelkott, men den fick ben. Såg helkul ut, en nåldyna med ben som sprang omkring på bordet för att undkomma Pansys trollstav. Hon försökte dock träffa den ändå men missade grovt och gav istället bordet taggar, som spetsade Daphnes rosa igelkott (och hennes egen nåldyna). Stackars stackars igelkott som blev spetsade av ett bord.
Trots att vi förlorade massa poäng (på grund av Crabbe, Goyle och Pansy, dumma idioter) så tyckte jag att det hade varit en bra lektion. Rolig i alla fall.
Nästa lektion: Dubbeltimme i trolldryckskonst.
Den lektionen hade vi med Gryffindor. Då hoppades jag få en chans att prata med Harry, Hermione och Ron.
Ingen av gryffindorarna hade kommit när vi kom till fängelsehålorna där vi skulle ha vår lektion.
"Jag undrar vad vi ska få göra idag?" sade Blaise, en mörk kille som också gick i Slytherin. Jag tyckte han hade ett lite högdraget sätt. "Och jag undrar hur många poäng han kommer att dra av Potter och resten?" han flinade.
De andra Slytherinarna flinade också. Det var 9 stycken med mig. Draco Malfoy, Vincent Crabbe, Gregory Goyle, Blaise Zabini, Pansy Parkinson, Daphne Greengrass, Millicent Bulstrode och Theodore Nott. Fast Theodore stod inte med oss, han stod för sig själv en bit bort från oss med det mörka håret hängandes ner i ögonen.
"Varför skulle han dra poäng från dem?" undrade jag.
"För det är gryffindorarna såklart" sade Pansy överlägset. Jag kunde nästan se hur hon idiotförklarade mig i sin hjärna. Eller ja, om hon nu hade en. Fast det tvivlar jag starkt på.
"Öh… jaha, förklarar ju mycket" sade jag, men innan någon hann svara dök gryffindorarna upp. När man talar om trollen.
När de såg oss slutade de prata tvärt och blängde på oss. Och jag hade en känsla av att det var mig de stirrade på speciellt.
Jag såg att också slytherinarna blängde tillbaks med hatiska blickar. Alla utom Theodore, han verkade vara helt i sin egen värld.
"Bra, stanna där ni är" sade Draco med hånfull röst. "Jag vill inte att ni kommer närmare så vi smittas av era loppor, de kan ni gärna få behålla själva"
Alla slytherinare skrattade.
Jag såg chockat på Draco. Hur kunde han säga nått sånt? Fast han kanske hade en bra andledning? Av någon anledning trodde jag inte det.
"Ta det bara lugnt Malfoy" sade Hermione och flinade. "Vi skulle aldrig komma så nära dig, vi vill ju inte riskera att kvävas av den där hemska parfymen du har, vad är det för nått? Kattpiss?"
Nu var det gryffindorarnas tur att skratta.
"Käften smutsskalle" fräste Draco. Alla slutade skratta och såg istället rasande ut. Harry och Ron såg ut att vilja slå ner Draco där och nu.
Smutsskalle.
Ordet ekade i mitt huvud.
Utan att vara medveten om det började jag långsamt backa bort från Draco och slytherinarna.
Hermione såg på mig med menande blick, 'vad var det jag sa'.
Jag skakade på huvudet. Ville inte veta.
Då öppnades dörren till klassrummet.
"Vad pågår här?" frågade Snape kallt och såg på oss.
"Granger förolämpade mig Sir" svarade Draco.
"Jaså det gjorde hon…" han såg kallt på Hermione. "Fem poäng från Gryffindor"
"Men professorn…" började Harry argt.
"Inga men Potter, om ni inte vill bli av med fler poäng" avbröt Snape.
Han vände sig om och gick in i klassrummet och eleverna började följa efter.
Jag såg att Draco flinade triumferande mot Hermione och Harry innan han gick in.
"Jag måste prata med er efter lektionen" viskade jag till Hermione när vi gick in.
Hon nickade kort och gick bort och satte sig med Harry och Ron. Själv visst jag inte vart jag skulle sitta. Jag ville inte sitta bredvid någon av slytherinarna just nu, men jag kunde inte sätta mig bredvid en gryffindorare heller, det skulle bli fel. Dessutom var jag inte särskilt bra kompis men någon av dem.
Det slutade med att jag stod som ett fån i dörröppningen utan att veta vad jag skulle göra.
"Miss Fox" sade Snape och avbröt min dystra tankegång. "Om du inte vet vart du ska sitta föreslår jag att du sätter dig bredvid Mr Malfoy"
Jag nickade.
Jag ville inte alls sitta bredvid Malfoy. Inte efter vad han hade sagt till Hermione.
"Men professorn, jag sitter ju här" utbrast Pansy.
"Då får du flytta på dig" sade Snape kort.
"Men…"
Snape gav henne en irriterad blick och det räckte för att få tyst på Pansy och få henne att flytta på sig.
Jag suckade tungt. Jag hade hoppats på att Pansy skulle vara så envis att hon fick sitta kvar där och jag fick sitta någon annanstans.
Men tydligen inte.
Draco log mot mig är jag satte mig ner bredvid honom. Jag log inte tillbaks.
Snape började lektionen på samma muntra vis som McGonagall – med en lång föreläsning om att det här läsåret skulle bli ett helvete.
Jag misstänkte att alla lärare tänkte berätta det för oss.
Och jag hade inte fel.
Efter en plågsamt lång lektion i trolldryckskonst var det äntligen dags för lunch.
Men innan det var jag tvungen att prata med gryffindorarna.
"Ni kan gå före, jag kommer snart" sade jag till Draco och de andra.
"Hittar du tillbaks då?" sade Draco och såg tvivlande ut.
"Jadå, det är lugnt. Jag måste bara göra en sak". Jag log, på vad jag hoppades var ett lugnande sätt.
Tydligen funkade det, för de lämnade mig själv.
Men Draco såg bakåt på mig flera gånger när de gick därifrån. Jag vinkade och log lugnande mot honom. Till slut var jag ensam, tills Harry, Hermione och Ron kom ut från trolldryckssalen.
"Vad ville du prata om?" frågade Hermione tvärt.
"Jag…" började jag. Hon lät så otrevlig att jag helt kom av mig. Harry och Ron stod bakom henne och blängde på mig.
Plötsligt blev jag arg. Varför var de sura på mig? Jag hade inte gjort något fel. Det var inte mitt fel att sorteringshatten hade placerat mig i Slytherin. Och det var inte mitt fel att Draco hade kallat henne smutsskalle.
"Varför är ni så sura på mig?" fräste jag irriterat. "Jag har inte gjort er någonting".
De såg chockade ut av mitt utbrott. Men nästan genast blev deras miner sura igen.
"Du umgås med Malfoy!" utbrast Ron argt. "Och du hamna i Slytherin"
"Det är väl för fan inte mitt fel! Jag kunde inte precis välja"
"Jo, det kunde du" sade Harry plötsligt.
"Va?". Jag stirrade misstroget på honom.
"Ja, jag gjorde det" sade han. "Sorteringshatten ville placera mig i Slytherin också, han sa att jag kunde bli stor där, men jag ville inte. Så då placerades jag i Gryffindor istället". Han ryckte på axlarna som om det egentligen inte spelade någon roll vart han hade placerats.
Jag stirrade på honom, och det gjorde även Ron och Hermione.
"Harry, varför har du inte berättat det här för oss tidigare?" frågade Hermione chockat.
"Jag ville inte berätta, det kändes som om det var något som bara jag behövde veta"
"Men varför berättade du det för mig då?" frågade jag. Ilskan hade runnit av mig i samma stund som Harry öppnade munnen. Nu var jag bara… ja, jag vet inte. Hungrig i alla fall.
"Jag tyckte du behövde veta, att du hade en chans att välja ändå" svarade han.
"Lite sent påtänkt nu" muttrade jag.
"Kanske det, men nu vet du i alla fall"
"Men det var väl inte det här du ville prata med oss om antar jag?" sade Hermione.
"Nej, just det, tack för du påminde mig" sade jag och log. "Jag vet att det verkar konstigt, men jag trivs faktiskt i Slytherin". De gav mig skeptiska blickar. Jag ignorerade det.
"Men som ni vet tycker de inte de mugglarfödda…"
"Precis! Hur kan du då umgås med dem?" utbrast Ron.
"Låt mig tala till punkt".
"Okej, förlåt, fortsätt"
"Och jag fick ett råd av sorteringshatten innan den ropade ut vart jag skulle höra hemma. Det var: 'berätta inte för någon i ditt elevhem att du här mugglarfödd'. Och nu förstår jag vad den menade. Så jag ville bara be er att inte berätta för någon att jag kommer från en mugglarfamilj"
Jag såg bönfallande på dem.
"Jag vet inte…" började Ron.
"Var inte dum Ronald" sade Hermione. "Självklart ska vi inte berätta för någon". Hon log mot mig.
Jag log lättat tillbaks.
"Och ni skulle kanske också kunna säga till Neville och Ginny att hålla det för sig själva?" sade jag.
"Visst, det kan vi göra" log Harry. "Men din storebror då?"
"Jag pratar med honom" sade jag.
"Okej, bra"
"Kan vi gå och äta nu?" utbrast Ron plötsligt. "Jag är utsvulten".
Om ni ändå har läst så här långt kan ni väl skriva en liten review så blir jag glad!
