AN: Lily Potter tillbringar en natt med att betrakta den sovande James och funderar på hur hon egentligen föll för den uppblåste, arrogante, upptågsälskande, underbare Quidditchspelaren.
Sång: One In A Million av Miley Cyrus (inte hela låten)
Lily log för sig själv när hon betraktade sin make där han låg brevid henne lätt snarkande och med det korpsvarta håret ännu mer spretigt än det brukade i vanliga fall. Hon älskade att se James så här, lugn och avslappnad, nästan som ett barn utan ett bekymmer i världen.
Vilket, sorgligt nog, inte var sant.
Lily suckade för sig själv. Kriget tog hårt på alla och dom hade förlorat så många av sina vänner: Marlene McKinnon, Fabian och Gideon Prewett, Edgar Bones, Dorcas Meadowes…listan på dom döda order medlemmerna verkade ändlös och det skrämde Lily till vanvett ibland.
Men när hon brukade vara redo att falla ner på knä och ge upp, så fanns James alltid där för att ta emot henne och fylla henne med nytt mod. För mod, det är vad man verkligen behövde i dessa mörka tider.
Lily kastade en ny blick på James som nu mumlade något ohörbart i sömnen.
Lily sträckte fram en hand och strök försiktigt James över håret. Hur gick det här till egentligen? tänkte Lily. Hur kunde hon, som var känd för sin envishet och vilja av stål, falla för James Potter, den enda kille som hon alltid trodde aldrig skulle gå ut med?
How did i get here?
I turned around and there you were
I didn't think twice or rationalize
'Cause somehow I knew
That there was more then just chemistry
I mean I knew you were kind of into me
But I figured it's too good to be true
Sanningen var nog att Lily alltid varit förtjust I James, även när han och hans marodörkompisar härjade som värst på Hogwarts, men hon dolde det alltid bakom en mask av avsky och irritation.
När han började fråga ut henne, vilket i princip han gjorde tre gånger om dagen, avisade hon honom med dräpande svar, det ena mer elakare än det andra.
Egentligen var hon ganska less på den ständiga uppmärksamheten han gav henne, men hon medgav att hon var imponerad av hans uthållighet. När han under sjätte året började fråga andra tjejer ut på dejt märkte Lily att hon ofta ville förhäxa dom där tjejerna av ren avundsjuka. Då insåg hon äntligen att hon faktiskt hade känslor för James.
Men inget hände förräns under deras sjunde och sista år på Hogwarts, då dom blev utsedda till förste prefekter. Då tändes en rejäl gnista mellan dom.
I said pinch me where's the catch of time
Can't find a single cloud in the sky
Help me before I get used to this guy
Dom började gå ut, till stor glädje och förvåning för deras vänner. Lily erkände för James att hon var rädd för att bli sårad och att hon ofta undvikit att ha längre relationer.
James svor då till henne att han aldrig, aldrig, skulle göra henne illa och ifall han gjorde det hade hon all rätt att hata hon förevigt. Men det skulle aldrig hända, intygade James, för han älskade henne för mycket för att förlora den enda tjej han någonsin velat ha.
Det hade varit så klycheé mässigt, men Lily hade ändå smält inombords.
Hon visste på något sett att dom verkligen hörde ihop.
They say that good things take time
But really great things happen in a blink of an eye
Thought the chances to meet somebody like you were a million to one
I can't believe it
You're one in a million
Efter dom gick ut Hogwarts anslöt sig Lily och James till fenixordern tillsammans med Sirius, Remus och Peter och många andra för att kämpa I kriget mot Lord Voldemort.
Hon hann ångra sitt beslut flera gånger, framförallt för när dödsätarna dödade hennes föräldrar. Lily hade aldrig gråtit så mycket i hela sitt liv och tog sig själv på sig skulden för deras död.
Då hade James varit den viktigaste personen i hennes liv just då, han stöttade henne från det hemska beskedet till deras begravning.
Ett par månader efteråt frågade han henne om hon ville gifta sig med honom. Hon sa ja.
All this time i was looking for love
Trying to make things work
That weren't good enough
'Til I thought I'm through, said I'm done
And stumbled into the arms of the one
Lily hade slutat stryka James hår och gått över till att bara betrakta honom igen. Medans hon lyssnade till hans andetag sköljdes hennes hjärta över av kärlek för honom.
James Potter var hennes klippa, han var allt hon behövde. Så länge hon hade honom kände hon att hon kunde klara allt. Lily skulle göra allt för James så att han skulle fortsätta var trygg och hel, till och med slåss med Voldemort personligen.
Ibland undrade Lily vad hon hade gjort för att förtjäna en sån fantastisk man.
You're making me laugh about the silliest stuff
Say that I'm your diamond in the rough
When I'm mad at you
You come with your velvet touch
Såklart även James hade sina bristar, det har ju alla människor, men hon kunde inte vara arg på honom en längre stund då han har det mest charmiga och oemtståndliga flinet I hela världen. Så hon lät honom ofta komma undan med saker och ting, till exempel den gången då han och Sirus fick idén att försöka laga mat på mugglarvis, bara för att visa Lily att dom kunde. Tja, nu gjorde dom ju så gott dom kunde, men sanningen var att det oerfarna kockarna var lika täckta av mat som resten av köket, men det fanns absolut ingenting i kastrullerna.
Lily skrattade högt åt minnet och James rörde på sig och grymtade till. Lily såg ner på honom med värme i blicken, han var ju så söt när Lily kom hem och fann röran och dom två marodörerna i köket. Sirius stod då och svor högljudt över kokboken som om det vore dens fel medans James tjöt "Hur står mugglarna ut egentligen?!".
Lily skrattade till igen. Dom var ju för roliga dom där två.
"Vad är det som är så roligt" sa en dåsig röst.
James hade vaknat till av att höra Lilys skratt. Han satte sig halvt upprätt med en förvirrad min.
Lily fnissade till, pussade James på kinden och sa:
"Absolut ingenting, älskling."
Can't believe that i'm so lucky
I have never felt so happy
Everytime I see that sparkle in your eyes
"Det var det visst det" sa James envist och tittade uppfodrande på Lily. Han stod inte ut med att inte veta.
"Okej då" sa Lily log. "Jag tänkte på den gången då du och Sirius skulle laga mat på exakt samma sätt som mugglarna gör."
James la sig ner igen med ett stön och Lily skrattade igen.
"Du kommer aldrig låta mig glömma det, eller hur?" hörde hon James muttra.
Lily smekte kärleksfullt hans kind och sa:
"Inte en chans".
James gav upp ett till stön, sen blev det tyst ett tag. Sen sa han:
"Jag fattar fortfarande inte hur mugglarna gör. Jag menar, dom får ju det att se så lätt ut."
" Jag är inte det minsta förvånad över att du inte fattar en sådan sak, James" svarade Lily.
James ryckte ut tungan åt henne.
They say that good things take time
But really great things happen in a blink of an eye
Thought the chances to meet somebody like you were a million to one
I can't believe it
Lily skrattade till och rufsade James hår.
"Vad säger du? Ska vi ta och sova lite?"
James nickade till och gäspade stort och la ena armen runt Lily när hon kröp tät intill honom.
" Jag älskar dig, Lily" viskade James och kysste henne i
pannan.
Lily log lyckligt.
You're one in a million
"Jag älskar dig, James" svarade Lily och la huvudet mot hans axel och blundade.
Och snart sov båda två djupt med armarna om varandra och, åtminstone för en stund, utan ett bekymmer i världen.
AN: Okej, den här blev rätt klychee, men med ändå en awww känsla över det. Inte mitt bästa jobb, men helt okej.
