Hm, en fin review i alla fall! (: Men jag ser att det är folk som läser, så jag får väl hoppas att ni gör er hörda någon gång ;p

/ Mikaela

KAPITEL 4

Lily tittade hastigt mot Sirius och rodnaden spred sig från halsen till hårfästet. James reste på sig och räckte henne sin hand för att hjälpte henne upp. Hon borstade bort gräs från byxorna och vände sig sedan mot James.

"Du har något i håret," mumlade han och plockade bort ett blad - vilket fick rodnaden att gå från lätt rosa från knallröd.

"Tack", svarade hon knappt hörbart.

Under färden tillbaka babblade Sirius på om allt mellan himmel och jord, men Lily var för upptagen med att titta på James i smyg. Vissa gånger vände han på sig och mötte hennes blick, men han vände sig snabbt tillbaka mot Sirius när han såg att även hon tittade.

"Vad gjorde ni egentligen?"

Sirius fråga fick både James och Lily att rycka till och Sirius utropade:

"Så det var inte mun-mot-mun metoden som jag trodde."

När de väl var framme vid uppehållsrummet drog James med sig Lily till ett hörn.

"Jag hade väldigt trevligt idag", han log.

"Jag med", svarade hon och försökte låta obesvärad.

Han började trevande leka med hennes hår och när han förstod att det var lugnt fortsatte han att prata.

"Så du skulle inte ha något emot att göra det igen?"

Han tittade bedjande på henne. Lily lekte med tanken att säga nej, bara för att få se hans min. Men istället gav hon honom ett leende.

"Varför inte?"

Hans ansikte sken upp och det slog plötsligt Lily vad han tänkte göra. Eftersom Sirius avbrutit förra försöket. James kropp närmade sig och hon kunde känna hur hans lår pressades mot hennes och hur deras andedräkter blandades. Hon öppnade försiktigt munnen och kunde se hur alla hans ögonfransar omringade de bruna ögonen.

"James?!"

Dunkade steg hördes ifrån trappan till pojkarnas sovsal.

"Vi har strafftjänstgöring med professor McGonagall, eller hade för femton minuter sedan."

James ryckte till och tittade nervöst på Lily. Han öppnade munnen flera gånger innan han fick ur sig;

"Måste gå," följt av ett busigt leende.

Han böjde sig fram och kysste Lilys kind innan han rusade iväg efter Sirius. Och innan porträtthållet slog igen ropade han över axeln;

"Jag räknar sekunderna innan jag får se ditt vackra ansikte igen."

Sedan slog den tjocka damen igen med en smäll och Lily lät höger hand glida upp till kinden.

Lily satte sig ner på sängen och borstade bort lite gräs från jackärmen. Hon tittade runt i det tysta rummet och ett litet leende letade sig fram hennes frusna läppar. Hon, Lily Evans, hade nästan kysst James Potter. Två gånger! Hon ställde sig upp och slet bort jackan, kastade sig ner i sängen och kramade kudden. Ett litet skratt klingade i det tomma rummet och hon vände sig om och tittade upp mot taket på himmelsängen. Hon måste vara galen, aldrig hade hon trott att det skulle hända - inte någon annan heller för den delen.

James gick som på små moln tillbaka till uppehållsrummet. McGonagall hade tyvärr fått ett vredesutbrott och gett dem tre strafftjänstgöringar till, men varför bry sig? Han, James Potter, hade gått på en dejt, just det, en dejt, med Lily Evans, och hon hade sagt ja till en ny. Sirius kom springande bakom honom och gav honom en dunk i ryggen.

"James, jag trodde fan aldrig att Ms Präktig skulle gå ut med dig."

Sirius drog handen genom håret och låtsades leka med något som liknande en kvick, och fortsatte sedan med en mörkare röst;

"James Potter var namnet, flickor."

Sedan drog han handen genom håret, igen.

"Sluta!"

James kastade sig över Sirius och började skrattandes brotta ner honom på marken.

Och medan de två vännerna låg där på marken och brottades, kom det en liten nätt rödhårig tjej ner för trapporna och såg hur de rullade runt på golvet som två hundar. Hon stannade tvekande upp för att studera dem närmare, eller som hon själv valde att kalla det, kolla-in-James-utan-misstankar. När hon hörde hur någon harklade sig bakom henne så hoppade hon till lite innan hon vände sig om.

"Potter och Black."

Snapes röst ekade svagt mot väggarna och de två skrattande pojkarna vände sig om med förvånade uttryck. Inte för att Snape var där. Inte för att James byxor halkat ner aningen för långt. Utan för att Lily stod där. Eller det var i alla fall James anledning. Båda två reste sig snabbt upp och drog fram trollstavarna, och Lily hade all lust i världen att bara försvinna därifrån. Bara bort från den lilla stenbiten som hon stod på. Men den turen hade hon dessvärre inte.

"Vad vill du Snorgärsen?" frågade James, ytterst nonchalant.

"Jag bara undrar vad du och Black håller på med."

"Vi leker."

James mötte Snapes blick och båda var helt tysta, man kunde nästan känna hatet som spred sig från dem.

"Om jag har förstått det har du och Black här redan tre strafftjänstgöringar, och du vill väl inte ha en fjärde?"

James skakade nonchalant på huvudet.

"En mer eller mindre skadar inte."

"Men då har det blivit fem nu då, för din taskiga attityd Potter." Snape betonade Potter med avsky.

"Sen när har du den makten då Snorgärsen?"

"Jag är förste ordningsman, om ni minns det?"

James och Sirius frustade till av skratt, vilket fick Snape att hotande höja trollstaven.

"Du skulle inte våga."

Sirius nickade instämmande till det som James sa och gav sedan Snape en blick med lekfullt hat. Eftersom en av Snapes svaga punkter är att man kallar honom feg, så visste både Sirius och James att han skulle våga. Men de var två, han var en. Och han hade en dålig reaktionsförmåga, jämfört med dem i alla fall. När de tre eleverna höjde trollstavarna, samtidigt, så fylldes Lilys lungor med luft, beredd på att skrika på alla tre för dåligt uppförande, men hon hann inte skrika, eller få ett ljud över läpparna innan Snape öppnat munnen och skickat iväg en förhäxning.

"Sectumsempra!"

Orden som tidigare formats på Lily läppar ändrades nu till ett skrik när James ramlade ihop på golvet med blodet forsade från bröstet. Sirius som inte heller varit med på attacken tittat lamslaget på när James slog i golvet, men vände sig sedan om och fick Snape att torna in i väggen och sedan ramla ihop till en liten hög på golvet. Lily släppte böckerna som hon hållit hårt tryckta mot bröstet och de landade på golvet med ett svagt duns.

"James!"

Hon satte sig ner på knä bredvid honom med tårar i ögonen, och de skulle börja rinna vilken sekund som helst. Hon upprepade hans namn flera gånger, och hon hade inte någon aning om hur länge hon satt där och höll hans hand medan tårarna rann, men efter något som verkade som timmar landade en hand på hennes axeln och hon vände upp ansiktet för att möta Dumbledores blick. Hon kände hur James hand gled ur hennes grepp och såg sedan när han bars till sjukhusflygeln.

"Kommer han klara sig?"

Hon viskade fram orden och försökte att glömma bort hans kritvita ansikte och hur hans bröst höjt sig i otakt och hans små stönanden av smärta. När hon återigen mötte Dumbledores blick för att få ett svar så såg hon hur den gamla mannen hade tårar i ögonen när han svarade.

"Han flyttas till Mungos, så vi får hoppas på det bästa."