Kapitel fyra: Välkommen till bladebrakers Serena!
I Serenas rum klockan 05.15
Serena vaknade av att hon inte kunde sova längre, hon tittade på kockan som stod på sängbordet. Klockan var bara kvart över fem. Hon grymtade och vände sig och försökte somna om. Men det var lika lätt som en snöboll i helvetet. Hon suckade och bestämde sig för att stiga upp. Hon klädde på sig sina vanliga kläder och smög förbi Kais rum för att inte väcka honom. Hon hade hört när han hade gått upp till hans rum kvällen innan och hon bestämde sig för att han skulle få sova tills han vaknade. Sen gick hon ut på bakgården och tog fram sin blaid.
" Det är bäst att vi tränar lite Christall. sa Serena till Christall.
" Vet du vad klockan är... sa Christall.
" Jag trodde inte att ni Toten sov något? sa Serena.
" OMG. Jag trodde du visste allt om beyblade... inte sover... herre gud! sa Christall.
" Förlåt... jag tar vell och springer en timma istället då, blir det bra. sa Serena.
" Tack Serena, vi ska ju ändå träna sen med bladebrakers. sa Christall.
" Kanske... sa Serena.
" Vadå kanske? sa Christall.
" Jag vet inte. Jag har inte bestämt mig än. Jag har aldrig varit med i ett lag förut... eller har jag det? sa Serena.
" Jag vet inte vännen. Kom ihåg att jag också tappade minnet som du för att eftersom du hade tappat minnet så förlorar jag också minnet tills du får tillbaka ditt. sa Christall.
" Om jag får tillbaka det någon gång. sa Serena och suckade.
" Upp med hakan min vän, det är klart att du kommer att få tillbaka ditt minne. Men det kanske kan ta lite tid. sa Christall.
" Jag vet Christall. Men jag borde springa nu så försök vila lite okej. sa Serena och Christall lämnade hennes tankar.
Klockan 06.00 i Kais rum
Kai vaknade med ett ryck efter att ha drömt en mardröm igen från Bivolt. Han var helt kallsvettig och andades hastigt. Sen tittade han på klockan och såg att den bara var sex. Han försökte somna om eftersom att han somnade först när klockan var omkring halv tre på natten. Men hur han en vred och vände sig så kunde han inte somna om. Drömmen var fortfarande kvar i hans tankar och han kunde inte få den ur huvudet och slappna av. Så han bestämde sig för att stiga upp och ta en varm dusch för det brukar få honom att slappna av. Han gick in i badrummet och ställde sig i duschen och satte på det varmaste som gick. Hans kropp fick en chock av det varma vattnet men han brydde sig inte och efter en stund hade han vant sig och började slappna av. Sen gick han ut ur duschen och torkade sig och klädde på sig sina vanliga kläder för att sen gå ner till köket och äta frukost. Innan han gick ner till köket gick han förbi Serenas rum för att se om hon var vaken, men när dörren var stängd så brydde han sig inte om att öppna den och se om hon sov utan han gick ner till köket istället. i köket stod kocken och förberedde redan lunchen för han visste att Taysen och bladebrekers skulle komma och han visste också vilken aptit som Taysen hade så därför förberedde han redan lunchen. Kai satte sig ner på kökssoffan och började läsa dagens tidning. Hans kock gav honom en kopp kaffe och sen lämnade han Kai själv i köket eftersom han var klar med förberedelserna.
Klockan 06.30 i Kais kök
När klockan var halv sju var Serena klar med sitt spring runda och hon var faktiskt både slut, trött, färdig, hon kände sig äcklad (skulle du också göra om du hade sprungit allt vad du hade i en timma) men hon bestämde sig ändå för att först gå till köket och dricka vatten innan hon skulle ta en varm dusch. Hungrig var hon verkligen inte. Och hon kände inte för att tvinga i sig någon mat heller. När hon kom in i köket vart hon lite förvånad av att se Kai sitta och äta en macka och dricka kaffe till det medan han läste tidningen. Hon visste att han brukade stiga upp tidigt, men om hon hade lagt sig halv tre hade hon åtminstånde sovit till åtta. Men hon brydde sig inte så mycket mer över det utan gick fram till diskbänken och tog fram ett glas från skåpet och sen satte hon på kallvattenkranen och fyllde glaset sen gick hon och satte sig på en stol mittemot Kai. Det var först nu som Kai hade lagt något större märke till henne, för först hade han inte varit så intresserad. Hon drack upp sitt glas med vatten och satt sen kvar.
– Du måste äta mycket mer om du ska orka träna med oss. Sa Kai medan han fortsatte läsa tidningen.
– Jag har aldrig sagt att jag skulle träna med er. Jag skulle bara se vad ni gjorde på eran träning om det var värt för mig att vara med i erat lag. Sa Serena till svar.
– Du måste ändå äta även om du inte ska träna. sa Kai och la ni bort tidningen.
– Jag är inte hungrig. sa Serena och började bli lie irriterad.
– Det struntar jag i. Du måste ändå äta för att orka träna. Vilket jag gissar att du redan har gjort. sa Kai och tittade på henne.
– Ja, jag har sprungit och efter det brukar jag inte vara hungrig. sa hon.
– Det brukar jag inte heller vara men du måste ändå äta. Vad vill du ha? Sa han och reste sig från sin plats och gick bort till kylskåpet.
– Hn. sa hon bara och tittade bort.
– Ska jag ta det som om det inte spelar någon roll. Sa han.
– Gör som du vill. Det spelar vell ingen roll vad jag säger, men om jag spyr sen skyller jag på dig. Sa hon.
– Då tar jag vell fram mackor och jag vet att du är vegetarian så du får ost och gurka på mackan. Vad vill du dricka? Sa han och struntade i vad hon hade sagt om att spy.
– Spelarroll. sa hon.
– Vill du ha kaffe, te, saft, läsk eller vatten. sa han.
– Te. sa hon och han tog fram mackorna på bordet och en mugg åt dem båda, sen värmde han på vattnet och sen hällde han upp till de båda och sen tog han fram te påsar.
– Du får välja själv vilken smak du vill ha. sa han.
– Jag tänker ändå inte äta. sa hon.
– Måste jag mata dig eller? frågade han.
– Nej. sa hon och suckade sen tog hon en te påse med smaken jordgubb (vilket Kai också gjorde). Sen gjorde hon i ordning en macka och tog en tugga.
– Det var vell inte så svårt. sa han. Hon bara tittade upp på honom men hon sa inget.
– Jag vet att du är sur, men du kommer att tacka mig en dag. sa han lugnt.
– Du ville ju inte att jag skulle tacka dig för något... så det lär vell ta ett tag innan jag gör det. sa hon fortsatt sur.
– Nej jag vet och det vill jag inte heller, för du behöver inte tacka mig så länge som du äter. sa han med fortsatt lugn röst.
" Det verkar som om han bryr sig om mig? Men varför skulle han bry sig om mig? Jag kan faktiskt klara mig själv och det vet han redan. Men jag borde kanske inte vara så sur på honom, för han försöker ju bara vara snäll mot mig. Tänkte hon.
– Förlåt Kai. Sa hon utan att se på honom.
– För vad? Sa han och tittade på henne.
– För att jag är så sur och grinig mot dig när jag borde vara tacksam. Och jag är tacksam mer än vad jag visar. Och det vill jag att du ska veta. Sa hon och reste sig från stolen och ställde bort sina glas sen just innan hon skulle gå ut ur köket sa han.
– Serena, alla kan vara lite sura och griniga ibland. Det är inget fel med det. Sa han och innan hon gick så log hon mot honom.
– Tack Kai för att du är så snäll mot mig. Sa hon och gick sen upp till hennes rum och sen gick hon in i badrummet och tog av sig sina träningskläder och ställde sig i duschen och hon som Kai duschade på det varmaste som gick. Så även hennes kropp fick en chock först av det varma vattnet men när den hade vant sig så slappnade hon av. Sen tog hon på sig sina vanliga kläder och gick sen ner till köket men Kai var inte där. Hon gissade att han hade gått ut på bakgården så hon gick också ut. När hon kom ut såg hon att han hade börjat springa där ute. Hon bestämde sig för att inte störa honom utan istället gick hon och satte sig i skuggan under eken (värsta stammis stället).
Klockan 08.00 på Kais bakgård
När klockan var åtta var Kai klar med sin träning och satte sig bredvid Serena under eken i skuggan. Han var både slut och trött och han andades häftigt, men han tittade inte på henne utan han bara satt där med slutna ögon och armarna i kors.
– Borde inte de andra komma nu? Frågade hon med slutna ögon.
– De brukar alltid vara sena. Sa han och nu vände de deras huvuden mot varandra och såg in i varandras ögon.
– Då vet jag. Sa hon och fortsatte att se in i hans ögon.
Då kom hans butler ut till dem.
- Mr Hiwatari, unge herr Kon ringde och sa att de inte kommer förrän klockan 09.00. sa butlern och gick.
– Verkar som om de blir en timma sena. Sa hon.
– Det verkar så. Sa han. Sen slöt hon sina ögon igen och lutade sig mot hans axel. Då tittade han ner på henne och hon såg upp på han och blev generad, så hon vände bort sitt huvud.
– Förlåt. Sa hon.
– För vad? Sa han.
– För att jag lutade mig emot dig. Sa hon och vände sig emot honom igen, men till hennes var han inte sur på henne som hon hade trott.
– Och. Sa han och fortsatte se in i hennes ögon.
– Jag trodde inte att du gillade att ha någon nära dig. Sa hon.
– Hn. Sa han.
– Snälla Kai… det var inte meningen… jag bara. Sa hon men han lyssnade inte utan reste sig och började gå mot hans hus. Så hon sprang efter honom och försökte få honom att lyssna på henne.
– Om du bara låter mig få förklara Kai… Sa hon. Men han struntade blankt i vad hon sa så hon stannade.
– Förlåt mig Kai. Sa hon och tårar började rinna ner för hennes kinder. Kai vände sig om när han hörde henne säga förlåt och såg att hon stod där med slutna ögon och att tårar rann ner för hennes kinder. Så han gick fram till henne ända tills det bara var mindre än en meter emellan dem. Hon hörde att han gick emot henne och hon öppnade sina ögon när han hade stannat.
– Snälla Kai förlåt mig… det var verkligen inte meningen… det bara kom ur mig… men jag menade det inte. Sa hon och slöt sina ögon igen och tårarna fortsatte rinna.
– Jag kan förstå om du aldrig mer vill se mig igen. Sa hon och tårarna började rinna ännu mera. Det här var mer än vad han kunde tåla. Mot vad alla någonsin skulle tro så gick han fram till henne och gav henne en kram.
– Det är okej Serena… allt är bra… jag är inte arg på dig… så kan du vara snäll och sluta gråta. Sa han och slutade krama henne.
– Jag gillar inte att se dig gråta. Sa han och torkade bort hennes tårar.
– Tack. Sa hon och sen la hon armarna runt hans nacke och kramade honom. Kai vart chockad först av hennes reaktion men sen kramade han tillbaka och la sina händer runt hennes midja. De stod så i flera minuter tills de släppte varandra och vände sig bort från varandra och rodnade.
Klockan 09.30 på Kais bakgård
Serena hade nu blivit riktigt irriterad på att de aldrig kunde komma och gick fram och tillbaka och fram och tillbaka. Kai började också bli riktigt irriterad och visste snart inte vad han skulle göra för att kontrollera sin ilska.
- Jag klarar inte av det här så länge till. Skrek hon helt plötsligt.
- Vad FAN är det som tar så lång tid. Sa hon sen irriterat.
- Kai! Sa hon och gick fram till honom.
- Uhm… vad är det. Sa han och såg upp mot henne och hennes ögon lyste av irritation.
- Har du någon stor sten som du vill bli av med? Sa hon.
- Vad? sa han.
- Du hörde vad jag sa så har du eller har du inte. Sa hon irriterat och han reste sig och gick sen mot den största stenen på hans gård.
- Vill ni ha bort den här stenen? Sa hon och såg sen på han.
- Vi har försökt ta bort den flera gånger men det har aldrig lyckats. Sa han.
- Varför undrar du? Sa han.
- Jo, det gör väll inget om jag råkar krossa den. Sa hon och tog fram sin beyblade och kastare.
- Tror du att du fixar det? Sa han lite skeptisk.
- Titta bara sa hon och drog igång sin blade.
- Christall attack. Sa hon och hennes blade for rätt in i stenen med full kraft och stenen sprängdes till småstenar som föll ner på marken sen återvände hennes blade tillbaka till henne.
- Bravo Christall, nu känns det mycket bättre. Sa hon och sen la hon undan sin blade.
- WOW! Sa Taysen och Max.
- Helt otroligt! Sa Tala och Hillary.
- Jag har då aldrig… sa Rai.
- Sett något liknande. Sa Kenny.
– Oh… hejsan. Så ni kom tillslut. Sa Serena.
– Hur gjorde du det där? Sa Rai.
– Vad? Att krossa en sten är väll inget märkvärdigt. Sa Serena.
– Nej, men när den är av den där storleken så är de. Sa Tala.
– Jaha, om ni undrar så gjorde jag bara det för att jag var enormt less och irriterad på att ni aldrig kunde komma så att jag skulle få se när ni tränade. Sa Serena.
– Låt mig gissa. Man ska inte reta upp dig i onödan. Sa Taysen.
– Helt rätt för då går det ut över bladen som jag möter. Sa Serena.
– Börja med att springa 40 varv för nu har ni snackat tillräckligt. Sa Kai och alla utom Serena, Kenny, Kai och Hillary sprang.
– Kai varför ska inte hon springa. Sa Taysen och såg på Serena medan han sprang.
– Det har inte du med att göra Taysen så fortsätt springa. Och öka tempot för om du kommer ihåg så lovade du att träna dubbelt så hårt. Sa Kai surt.
– Är du skadad eller nåt? Sa Rai som hade stannat bredvid henne.
– Nej, varför skulle jag vara det? Sa Serena.
– Rai inget småprat så fortsätt spring. Sa Kai och Rai började springa. Efter ett tag vart Serena less av att sitta och titta på så hon satte sig under eken igen. Då kom Hillary och Kenny och gjorde henne sällskap.
– Har Kai frågat om du ville vara med i vårat lag? Frågade Kenny.
– Jo, det har han. Sa Serena.
– Och hur tänker du göra. Sa Hillary.
- Jag har inte bestämt mig så jag skulle först se på deras träning och sen bestämma mig. Sa Serena och både Hillary och Kenny svalde.
– Ehm… Kai tränar dem inte alltid så här hårt. Sa Kenny och Kai som stod vid ett annat träd hörde vad de sa.
- Jag vet. Han brukar vara värre. Sa Serena.
– Hur… hur visste du det? Sa Hillary.
- Jag har sett honom träna så jag vet att han inte är så hård emot dem. Sa Serena.
– Är det därför du inte vill vara med i laget? sa Hillary.
– Nej, jag skulle lätt kunna ha en sån här lätt träning. Sa Serena.
– Och hur hårt om jag får fråga brukar du träna? Sa Hillary.
– Det är olika men det brukar vara tills jag ser dubbelt, råkar skada min blade, svimma, bli skadad eller något sånt. Sa hon och Hillary och Kenny bara gapade och såg på henne.
– Jag trodde inte att det var möjligt? Sa Kenny.
– Inte jag heller Kenny? Sa Hillary.
– Vad? sa Serena och såg ut som ett frågetecken.
– Jag trodde aldrig att någon kunde träna lika hårt som Kai. Sa de båda samtidigt och Serena såg på Kai som inte rörde en min trots att han hade hört allt som de hade sagt.
Lunch klockan 13.00
Nu var de helt slutkörda efter att ha tränat hela förmiddagen under ledningen av Kai.
– Dags för lunch killar. Sa Hillary och satte sig i gräset mittemot Serena.
– Du får också ta en macka. Sa Hillary och räckte fram en macka till Serena.
– Nej tack. Sa hon.
– Kom igen. De är jätte goda. Och det är bäst att du tar den innan Taysen kommer och äter upp allt. Sa Rai och satte sig bredvid henne.
– Jag äter inte kött. Jag är vegetarian. Fattar ni. Sa Serena.
– Här. Sa Kai och gav henne halva sin macka.
– Tack Kai. Sa hon och tog en tugga.
– Åhm… Deth är ä barat så gobb. Sa Taysen samtidigt som han hade fullt med mat i munnen.
- Taysen t.o.m. En gris äter bättre än vad du gör. Sa Hillary.
– Ochth. Sa Taysen och svalde.
– Du slipper åtminstånde träna under Mr Surpuppas kommando. Sa Taysen.
– Kan inte ni två lägga av. Sa Tala.
– Det var hon som började. Sa Taysen.
– Och… jag säger bara det som alla tänker. Sa Hillary.
– Så gör som dem då och håll käft. Skrek Taysen.
– Håll käft själv. Skrek hon tillbaka.
- Hörni… ni borde verkligen inte… Mer han inte Kenny säga.
– Lägg dig inte i det här. Skrek de samtidigt.
– Någon annan får säga till dem den här gången. Jag orkar inte. Sa Serena.
– Allt för dig min älskade. Sa Tala och reste sig men föll snabbt ihop på marken igen och det fick Taysen och Hillary att sluta bråka.
– AJ! Vad FAN var det där för! Skrek Tala av smärtan han hade fått i benet och tittade på Serena.
– Jag behöver inte svara mig inför dig Tala. Jag har varnat dig men du lyssnade inte. Dessutom så funkade det eftersom de där två slutade bråka. Sa Serena och tittade på Taysen och Hillary.
– Ja, men det gör ändå ont. Sa Tala.
– Du får skylla dig själv Tala. Nu är rasten slut så vi fortsätter med Kennys träningsschema. Sa Kai.
– Va! Ser du inte att jag är skadad. Jag kan inte träna med ett skadat ben. Sa Tala.
– Åh, har lilla Tala aj, aj i benet. Som dessutom lilla jag gjorde måste ju vara väldigt generande för en kille som du. Sa Serena och alla fick svårt att hålla sig för skratt.
– Ja… ja menar nej… nej. Du förvirrar mig. Sa Tala och nu skrattade alla utom Serena och Kai som bara log.
Klockan 14.00 på Kais bakgård
Nu hade de börjat träna igen men nu använde de deras blads. Det gick bra för alla utom Taysen som inte hade någon kontroll över sin blade.
" Jag kanske borde hjälpa honom. Tänkte Serena.
" Så gör det då. Visa vad du kan. Du vet ju vad han gör för fel. Sa Christall.
" Okej, okej jag gör det. Nöjd nu. Sa Serena.
" Jätte nöjd. Sa Christall.
- Taysen kan du vänta med att dra igång några sekunder och lyssna på mig. Sa Serena och alla såg på henne.
– Vad är det! Ser du inte att jag tränar! Skrek Taysen.
" Okej Serena andas, ta det lugnt, låt inte ditt temperament stiga p.g.a. En idiot. Tänkte hon.
– Du kommer aldrig att klara det om du inte håller dina armar rakare. Du kommer istället att slå i väggen precis här. Sa Serena och pekade med fingret bara två decimeter från hennes huvud.
– Du jag är världsmästare. Jag vet vad jag gör. Så lägg dig inte i. skrek Taysen och drog igång sin blade och precis som hon sa så for hans blade rätt in i väggen men när den föll ner mot marken tog hon emot den.
– Jag känner igen det här från någon stans. Ja just det, det var ju det här som jag sa skulle hända. Sa Serena.
– Får jag tillbaka min blade. Skrek Taysen.
– Visst, varsågod. Sa hon och tog fram sin kastare och drog igång och då gick hans blade helt spikrakt.
– Hur gjorde du det där? Sa Taysen.
- Som du hade gjort om du hade lyssnat på mig. Sa Serena. Sen fortsatte de med träningen och någon timma senare slutade de.
Klockan 16.00 på Kais bakgård
– Tack och lov att träningen är över. Sa alla som hade tränat.
- Kai… Sa Serena.
– Vad? sa Kai och såg på henne.
– Är erbjudandet fortfarande kvar. Frågade Serena och Kai nickade.
- Betyder det att du vill vara med. Sa Max.
– Det var min tanke, om jag får. Sa Serena.
– Klart du får! Sa alla utom Kai.
– Det ska bli så kul att inte vara den ända tjejen här. Sa Hillary.
– Vad tycker du Kai? Sa Hillary.
– Hn. Sa Kai och började gå mot dörren.
– Vi börjar träna imorgon klockan 08.00 prick så var här då. Sa Kai och gick in.
– Bry dig inte om Kai. Han är alltid så där. Sa Max. Sen sa de som stod kvar ute hejdå till varandra och sen gick Serena in. Hon kunde inte se Kai någon stans så hon gissade att han var i hans rum. Så hon gick till hans rum och när hon kom dit kunde hon höra musik som kom ifrån rummet. Hon knackade men ingen svarade så hon knackade en gång till men inget nu heller så hon beslöt sig för att gå in.
I Kais rum
När hon öppnade dörren såg hon Kai sitta på golvet med ryggen emot henne, utan tröja så hon kunde se alla hans ryggmuskler medan han gjorde sittups. Hon försökte titta på någonting annat men det gick inte.
" Åh, nej Serena. Tänk inte ens tanken att titta på hans ursnygga och sexiga kropp. Nej Serena, nej, fokus Serena… fokus är betyder allt. Tänkte hon men hon kunde inte låta bli att rodna lite hur mycket hon än försökte låta bli.
Hon knackade igen men nu mycket hårdare så han hörde. Han vände sig om och såg in i hennes ögon och hon rodnade igen. Han såg det och beslöt sig för att ta tillfället iakt medan han gick fram till henne.
– Hejsan ser du något som du gillar? Frågade Kai och hon såg upp i hans mörka ögon.
– Inte mer än vanligt. Sa hon och lutade huvudet mot dörrkanten.
– Vill du komma in eller? Sa Kai och han märkte själv att han rodnade lite av frågan men det kunde inte hon se för han var redan röd efter att ha tränat.
– Det spelar ingen roll… egentligen ville jag bara prata med dig. Sa hon och han gick och satte sig på sängen och tittade sen på henne som om hon skulle följa efter. Så hon gick fram till hans säng och satte sig bredvid honom.
– Berätta. Sa han.
– Jo, jag undrade bara om du ville ha med mig i laget… eller var det bara som de andra tyckte. Sa hon och såg in i hans ögon igen. Han log och då log hon också så han tyckte att hennes ögon glittrade mer än vad en stjärnklar himmel gjorde.
– Det är klart att jag ville, vad får dig att tro något annat. Sa han och fortsatte se in i hennes ögon.
- Därför… för att du bara gick… Sa hon och slöt sina ögon och sänkte sitt huvud.
- Fö… förlåt… sa han.
– Vad… vad sa du? Sa hon och tittade på honom och den här gången hade han slutit sina ögon och sänkt sitt huvud.
– Förlåt… jag skulle ha sagt att jag ville ha med dig i laget. Och inte vara lika kall som jag alltid är. Sa han medan han satt lika dant.
– Du är inte kall Kai. Mot mig är du den finaste, varmaste person som jag har träffat. Sa hon.
– Du behöver inte låtsas. Jag blir inte sur om du säger att jag är det. Sa han och satt likadant.
– Varför skulle jag låtsas? Sa hon och la sin hand under hans haka och lyfte upp hans huvud så hon kunde se på honom. Han öppnade sina ögon och såg på henne.
– Jag skulle aldrig ljuga för dig. Du är faktiskt det bästa som har hänt mig. Sa hon och gav honom en kram. Hon la sina armar runt hans nacke och han la sina armar runt hennes midja. De satt så ett bra tag sen bröt Kai kramen och när han gjorde det så såg han in i hennes ögon och hon rodnade.
- Förlåt… Sa hon och reste sig, men längre hann hon inte förrän Kai tog tag i hennes hand och drog ner henne till sängen igen och då tittade hon på honom förvånat.
- Serena… Sa han.
– Ja, vad är det Kai? Sa hon.
– S… skulle… skulle du vilja gå ut med mig imorgon? Sa han och tittade ner i golvet.
- Ja. Sa hon.
– Va…? Sa han.
– Ja sa att jag gärna vill gå ut med dig imorgon på en date. Sa hon.
- Säkert… Sa han.
– Jätte säkert. Sa hon och log emot honom.
– Tack. Sa han och kysste henne snabbt och lätt på hennes läppar. Sen reste han sig och började gå mot dörren.
– Ska du komma eller sitta kvar här hela kvällen. Sa han.
– Vart ska du? Sa hon när hon kom tillbaka till verkligheten efter att han hade kysst henne.
– Äta hade jag tänkt, för maten är klar nu. Sa han och hon följde efter honom ner till köket där de åt middag under tystnad.
Klockan 20.00 i vardagsrummet
– Skulle du vilja se på en film? Frågade Kai Serena när de satt i soffan tillsammans. Hon nickade och han reste sig och gick fram till alla hans filmer.
– Vad vill du se? Frågade han.
– Gärna en skräckis… om du har någon som är bra. Sa hon.
– Jag har många bra… hur ska en bra skräckis vara för dig? Frågade han.
– Mera läskig än äcklig. Alltså, inte så mycket splatter. Sa hon sen.
– Okej, då tror jag att jag vet en som är bra. Men jag har aldrig sett den så jag vet inte om den är bra. Sa han.
– Det gör inget… det är bara bra om du inte har sett filmen, för då vet inte du när allt ska hända. Sa hon och han startade filmen sen gick han och tog fram en filt som han sen la runt om henne.
– Tack. Sa hon och log emot henne.
– Det är lugnt, jag vet att det är lite kyligt och jag ville inte att du skulle frysa. Sa han och log emot henne. Sen satte han sig i sin fåtölj.
– Kai kan inte du göra mig sällskap här i soffan, ifall jag skulle bli rädd. Sa hon.
– Kan inte du komma hit istället. Sa han.
– Snälla. Sa hon och för första gången tog hon fram sina rådjursögon som fick Kai att smälta.
– Okej, okej bara du slutar med de där ögonen. Sa han och gick och satte sig bredvid henne. Efter en kvart av filmen kom snabbt en hemsk scen och Serena flög upp i hans knä och gömde sitt huvud i hans bröst. Sen efter några minuter slutade det läskiga.
– Du kan titta nu, allt det läskiga är borta. Sa han och hon tittade upp på honom och rodnade.
– Förlåt, det var inte meningen. Det var faktiskt första gången som det hände. Sa hon.
– Det gör inget. Du får gärna sitta kvar om du vill. Sa han och la sina händer runt hennes midja.
– Okej. Sa hon och resten av filmen satt de där och höll om varandra under hela filmen och ibland när det var en läskig scen så gömde de sig i varandra beroende på vem av dem som blev rädda. En gång vart faktiskt han rädd när hon inte blev det och gömde sitt huvud i hennes bröst.
– Det är över ni Kai så du kan titta nu? Sa hon och han lyfte upp sitt huvud och såg in i hennes ögon och han började rodna. Det var första gången som hon hade sätt han rodna förut. Han trodde att hon skulle börja skratta åt honom eftersom hon såg honom rodna och det hade aldrig hänt Kai förut (ååsomnade han också, med hans huvud lutat mot henne och armarna runt hennes midja.h sen satt de så där resten av filmen. nde intminstånde inte när någon hade sett det). Men det gjorde hon inte, hon bara log och sen lutade hon sitt huvud mot hans axel och sen satt de så där resten av filmen.
Klockan 23.00 i vardagsrummet
Nu när filmen hade slutat för ungefär en timma sen så hade hon somnat i hans famn. Hon hade sitt huvud lutat mot hans axel och hon sov som en liten bäbis.
" Hon är så söt när hon sover. Tänkte han och drog bort några hårstrån från hennes ansikte. Sen somnade han också, med hans huvud lutat mot henne och armarna runt hennes midja.
