Sådär då, ännu ett kapitel klart lesen att det är så kort bara, dem blir längre, jag lovar:D
Jag äger inte naruto, sorgligt men sant…
MIDSOMMARNATTMIDSOMMARNATTMIDSOMMARNATT
Halv nio nästa morgon samlades vi på teatern och tog plats i salongen. Kakashi kom gående över scenen och stannade framför oss. Han granskade oss ingående som en kund granskar äpplena innan han sträcker in handen i högen och väljer ut ett. Vårt nervösa småprat dog bort.
"Var inte blyga, prata på ni bara." Sa han och log. Om han verkligen gjorde det eller inte visste man inte pga. av masken, men hans öga blev ett uppochnervänt u, så vi antog det.
Tsunade började ropa upp oss. Bredvid Sai, två rader framför mig, satt en kille som lystrade till namnet Hyuuga Neji, me det enda jag kunde se av honom var långt, silkigt svartbrunt år. ´Skumt´. Tsunade skickade runt namnlappar som hon bad oss fästa nedanför vänstra axeln. Alla som fäste dem på högra sidan blev tillsagda. Sai delade ut böckerna.
"Skriv ert namn på insidan av pärmen med en gång." sa Tsunade. "Och var rädd om boken, Temari, för du får ingen ny om du tappar bort den."
"Hon glömmer aldrig nått!" Väste tjejen med blont hår uppsatt i fyra hästsvansar till Sakura.
Kakashi fortsatte att syna oss.
"Okej, allihop, jag förutsätter att alla känner till en midsommarnattsdröm och är redo att imponera på mig med sina provspelningar. Då sätter vi igång." Han tittade ner i sin lilla orangea bok. Alla undrade säkert vilket innehåll det var i den där lilla boken, det gjorde i alla fall jag.
"Ursäkta mig, Kakashi." avbröt Tsunade.
Han tittade på henne över kanten ur sin orangea bok, med ett helt ointresserat ansiktsuttryck.
"Ja, Tsunade?"
"Jag tycker att vi ska gå igenom handlingen i pjäsen."
Han log lite hånfullt.
"Du får tycka vad du vill. Under tiden tänker jag sätta igång med provspelningarna."
"Beror det på att du föredrar att avbryta för att gå igenom handlingen när det blir uppenbart att alla inte kan den, som vi gjorde förra året och året före det?"
"Jag sa ju att hon aldrig glömmer nått!" viskade Temari till dom som ville lyssna. Kakashi suckade och tittade på oss alla med en trött blick.
"Jag tror på att låta folk lära sig av sina egna misstag, ändå låter jag Tsunade vara regiassistent år efter år…" Mumlande han.
Det hördes några kvävda skratt. Jag sneglade på Tsunade, men hon verkade inte ta illa upp. Kanske för att hon visste vad han skulle göra härnäst, - exakt det hon hade föreslagit!
"Som ni utan tvivel redan vet," Började Kakashi muttra. " Finns det fyra förälskade personer i den här pjäsen. Lysander och Demitrius är båda kära i Hermia. Hermia är kär i Lysander, men hennes pappa har valt Demitrius till hennes blivande make. Och den stackars Helena, Hermias bästa kompis, är olyckligt kär i Demitrius. Fattar ni?"
Vi alla nickade.
"Precis som många andra olyckligt kära par före dem planerar Hermia och Lysander att rymma tillsammans. Helena tror att hon ska vinna poäng hos Demitrius genom att berätta om sin väninnas planer. Och vad tror ni händer då? Hermia och Lysander springer genom skogen, Demitrius rusar efter Hermia och Helena efter Demitrius. Vi har fyra förälskade personer som irrar omkring i skogarna utanför Aten en midsommarnatt."
Kakashi gick fram och tillbaka längs scenen medan han berättade och viftade med sin orangea bok. Det var lika fängslande som om han hade skrivit pjäsen själv, om det inte vore för den skumma orangea boken.
"In kommer alferna, kung Oberon och hans drottning Titania, som älskar att gräla. Oberon är både svartsjuk och hämndlysten. Han har en okynnig alf som jobbar hos honom, Puck, och med Pucks hjälp planerar Oberon att stryka en magisk salva i ögonen på sin fru medan hon sover. Den första person eller djur som Titania får se när hon slår upp ögonen kommer hon att bli vansinnigt förälskad i."
Några av deltagarna fnissade som om de inte förrän nu hade förstått vad som skulle hända, vilket tydde på att de inte hade läst pjäsen. Åtminstone inte särskilt noggrant. Tsunade visste vad hon gjorde.
"Det finns flera intressanta kandidater för Titania att bli kär i den här natten," fortsatte han. " Sex fumliga hantverkare befinner sig i skogen för att öva på en pjäs som de ska spela på hertigen av Atens bröllop. Puck roar sig med en av hantverkarna och förvandlar hans skalle till ett åsnehuvud, och det är honom Titania ser när hon vaknar. Under tiden ber Oberon Puck att använda den magiska salvan för att lösa de älskande parens problem, det vill säga att få Demitrius att bli kär i Helena så att de blir jämna par. Tyvärr blandar Puck ihop killarna, vilket leder till att Lysander och Demitrius nu är kära i Helena och jagar henne, medan Hermia står där helt plötsligt utan kavaljer. Fattar ni?"
Vi nickade på nytt och Kakashi hoppade ner från sentrappan med förvånansvärd vighet.
"Då så, Tsunade. Kan vi börja nu?"
"Sätt i gång bara." Sa hon med ett leende.
Kakashi började med kärleksparen och prövade olika kombinationer. Han försökte även få två killar att spela mot varandra. Jag bara skakade på mitt huvud. ´Vilken knäppis.´
När jag hörde Sasuke läsa Lysanders roll häpnade jag över hans inlevelse. Jag hade väntat mig att han skulle vara precis tillräckligt begåvad ´Eller tillräckligt snygg´ för att få en liten roll i pjäsen. Jag hade fel, eller så föll det bara naturligt för honom att spela förälskad. Jag såg mig omkring. Jag var inte den enda i salen som hade svårt att ta ögonen från Sasuke. Till och med andra killar än jag stirrade lite grann ur deras ögonvrår. Innan jag hann tänka vidare på vad jag själv menade så ropade någon.
"Uzumaki Naruto."
Jag reagerade inte, det var inte ett namn som jag var van vid att lyssna till. Även om det inte lät helt fel… Uzumaki Naruto, huh?
"Uzumaki Naruto!" upprepade Kakashi barskt.
Sakura körde armbågen i sidan på mig, hårt.
"Walker, kommer du ihåg vad jag berättade för dig om Naruto?" frågade Sai med låg röst.
Kakashi vände sig utstuderat långsamt mot Sai med ett av sina uttråkade ansiktsuttryck.
"Naturligtvis. Varsågod och kom upp på scenen, Naruto."
Jag gick mot scentrappan med boken i handen.
"Jag har inget emot att provspela, men jag får fruktansvärd scenskräck när det blir dags att uppträda på riktigt." sa jag.
"Scen två, Puck har just försvunnit ut." sa Kakashi som om han inte hade hört mig.
Sai tittade och skakade på huvudet.
"Helena, du har just hittat Lysander sovande på marken. Vad du inte vet är att Puck har strukit magisk salva på hans ögonlock och att Lysander kommer att bli vansinnigt kär i den första han får syn på, det vill säga dig. Du förstår ingenting när han vaknar och öser sin kärlek över dig utan tror att han driver med dig. Du kan börja med "Men vem är det?"
Jag stelnade till. Påstod han att jag skulle vara Helena, och Sasuke Lysander? Glöm det!
"Men, jag är ju en kille jag med!"
"Och…? Vad försöker du komma med det?" frågade Kakashi.
"Då är det väl onödigt att para ihop oss till en spelning, om jag ändå inte kommer få den här rollen?"
"Smart sagt, Naruto. Men jag hade tänkt mig att det här året skulle bli lite mer… intensivt. Så om ni spelar bra så kanske jag parar ihop er. Spännande va?"
Det var som att någon klubbade ner mig. ´Para ihop oss? Varför känner jag hur kinderna hettar till på mig? Löjligt!´ Jag skakade på axlarna.
"sak samma, men bara så ni vet så tänker jag inte ta en sådan roll." Sa jag trotsigt och putade med munnen.
Vi intog våra positioner. Sasuke liggande på golvet och jag stående över honom. Jag började:
"Men vem är det? Lysander? Här på marken? Sover han? Eller är han död? Nej, inget blod, och inget sår. Snälla Lysander, vakna!" jag kände mig urfånig, med lät mig inte tryckas ner. ´Vill han att jag ska spela? Ja, då ska jag minsann spela!´
Sasuke öppnade ögonen, satte sig snabbt upp och svarade ivrigt:
"För din skull går jag genom eld och vatten."
Jag blinkade och drog mig tillbaka. Hans otroligt svarta ögon med en gråblå glans och intensiva blick fick det att kännas som om jag stod i en hiss och golvet försvann under mina fötter. Det enda jag kunde göra var att stirra förhäxat på honom. Helena skulle förstås ha gjort samma sak. Jag agerade inte, men det såg ut som om jag gjorde det, tack o lov.
"Skimrande Helena," Fortsatte Sasuke lent och föll på knä framför mig som en älskare skulle ha gjort. ´Älskare? Håller jag verkligen på att tappa det lilla förstånd jag har kvar?´
Mitt hjärta tog ett litet skutt. Jag ansträngde mig för att förstå min reaktion på Sasukes närvaro, och i pjäsen kämpade Helena för att begripa sig på Lysander.
Jag talade plikttroget om för Lysander varför han borde vara nöjd med sin Hermia.
"Nöjd med vadå? Gud, vad det grämer mig, de timmar som jag slösat bort på henne."
Han sträckte ut handen och rörde vid mitt ansikte. Jag kände hur kinderna hettade. Men det gjorde ingenting, för Helena skulle också blivit röd i ansiktet, fast av ilska för att hon trodde att han ljög. Så inga dumma bortförklaringar behövdes, jag skulle ju bara bli röd av ilska.
"Det är ju dig jag Älskar, inte Hermia. Vem byter inte korpen mot en duva?" Sa Sasuke.
Men det var jag som var korpen och Kyuubi hans duva. Jag reste mig häftigt upp och kände mig fångad mitt emellan verkligheten och dikten. Han såg på mig med sådan åtrå i blicken att jag darrade i hela kroppen. Jag påminde mig själv om att det bara var teater. Och att jag med var en kille, ofta han hellre skulle vilja ha en kort kille än en lång kvinnlig skönhet.
Till sist kom Sasuke till sin sista replik, och jag tog mig samman. Jag var arg, - arg på honom för att han hade använt sin röst och sina ögon på det där viset och på mig själv som fallit för det, trots att jag själv är kille.
Hade jag inte hört massor av skådespelare leverera samma repliker förut? Hade jag inte haft falska vänner som bara var med mig för att få lära känna Kyuubi bättre? En kille hade till och med låtsas som att han trodde att han tyckte om mig för kyuubis skull, och jag hade nästan gått på det.
Rättfärdig vrede bubblade upp inom mig och fick Helena att explodera.
"Är då bara skapt att göra narr av?!"
När jag var färdig gick jag snabbt därifrån, precis som Helena skulle ha gjort. Egentligen ville jag inget hellre än att rusa ner från scenen, men jag hade en känsla av att Kakashi skulle tvinga mig att återvända och läsa vidare om han såg min brådska, jäkla sadistjävel. Därför stannade jag vid scenkanten och väntade.
Kakashi tittade från Sasuke till mig och vände sig sedan mot Sai.
"Din nya kompis verkar inte särskilt blyg av sig, hon är ju riktigt begåvad." konstaterade han.
"Jag har aldrig sagt att han inte är begåvad." sa Sai lugnt.
"Ni kan gå och sätta er, för den här gången." sa Kakashi till mig och Sasuke.
Sasuke ryckte på axlarna med ett svagt "Hn" och gick mot trappan till höger om scenen, och jag till den vänstra.
Tenten blev inropad för att läsa Hermias roll. Hon var så lysande att hon fick sin medelmåttiga motspelare att verka riktigt bra. Sakura provspelade för Helena och Titania, och Ino läste Titanias repliker mot Neji's Oberon.
Neji var som gjord för att spela Oberon. Han var bildskön som en fotomodell, men det var något osunt över de mörknande ringarna under hans mjölkvita ögon som passade den svartsjuke och hämndlystne Oberon. Hans kropp var hård och senig som en rockstjärnas och händerna starka och uttrycksfulla, fast även på ett lent och smidigt sätt.
När det blev dags för lunch hade alla varit uppe på scenen utom Chouji, den kraftige killen som hade sagt att han helst ville slippa. Först trodde jag att Kakashi hade hyst medlidande med honom och tänkte låta honom slippa undan, men jag hade fel.
"Okej, Chouji, det här är din stora chans." sa Kakashi när vi alla kom tillbaka från lunchen.
Chouji ryckte till.
"Upp med dig på scenen. Du ska vara Oberon."
Det hördes spridda fnissningar från publiken. Om Chouji skulle spela någon roll så borde det vara en av hantverkarnas. Det gick inte att föreställa sig honom dansa fram på lätta fötter som en alf.
"Neji är Puck." sa Kakashi.
Kontrasten mellan de båda killarnas yttre var slående, och jag undrade om Kakashi hade parat ihop dem för sitt eget höga nöjes skull.
"Kin, du är Hermia."
En tjej med mörkt långt hår gick fnittrande upp på scenen.
"Sasuke, du är Demitrius. Andra scenen i tredje akten." sa Kakashi när skådespelarna hade samlats på scenen. "Puck berättar för Oberon om sina framgångar med den magiska salvan. Demitrius och Hermia kommer in, och Oberon upptäcker att Puck tagit fel på person. Fattar ni? Börja längst upp på sidan, Oberon. Oberon?"
Chouji bläddrade febrilt i sin bok. Ju mer han ansträngde sig för att hitta rätt sida desto svårare blev det. Kin fnittrade. Till sist ryckte Neji åt sig boken och slog upp rätt sida åt honom. När han satte tillbaka boken i händerna på Chouji gick Sasuke fram till den generade killen och pekade ut hans första replik.
"Börja här. Sen kommer Hermia och jag in. Och du säger inget mer förrän jag lägger mig ner för att sova, okej?"
Chouji nickade. Utan att vänta på att Sasuke skulle hinna tillbaka till sin plats började han den mest stapplande uppläsning jag någonsin hört.
"J-jag undrar om Titan har…"
"Titania!" röt Kakashi. "Vi pratar faktiskt om drottningen, inte en metall eller fotbollslaget Titans."
Spridda skratt hördes från publiken.
"…vaknat. Och vad det b-blev som hon…"
Chouji tappade bort sig igen. Kin, som väntade på att få göra entré, himlade med ögonen åt sina kompisar.
Som tur var följde ett långt anförande av Puck. Medan Neji läste övade Chouji på sina repliker med halvhög röst.
Neji tystnade när han hade kommit halvvägs in i sitt stycke.
"Vem är det som pratar egentligen, du eller jag?" frågade han och rev till sig ett par skrattsalvor. Chouji fortsatte att läsa tappert igenom texten. Han läste visserligen tyst den här gången men med sådan koncentration att han missade sin nästa replik.
"Oberon!" röt Kakashi.
Chouji tittade förvirrat upp. När han hittade rätt ställe darrade hans röst. Han kämpade sig fram till den sista repliken innan Sasuke och Kin skulle komma in, men det verkade osannolikt att han skulle klara av att slutföra scenen. Sasuke ocj Kin började bolla repliker mellan sig och Chouji blev allt rödare i ansiktet. Han såg ut att vara på vippen att börja gråta. Med tanke på hans väldiga kroppshydda och runda märken på kinderna insåg jag att det skulle bli en hemsk syn. Han började blinka bort tårarna. ´Det här kommer aldrig att gå.´ tänkte jag.
"Ursäkta mig." sa jag och reste mig upp.
Sasuke, som just hade levererat en replik, vände sig förvånat om.
Det gjorde alla andra också.
"Jag skulle vilja spela Puck om det går bra."
Det var en märklig förfrågan från någon som ansåg sig lida av scenskräck. Sai såg häpen ut. Tsunade rynkade pannan och sneglade på klockan. Kakashi tittade på mig med ett slugt uttryck i ansiktet. Han insåg förmodligen att jag försökte distrahera honom för att ge Chouji en chans att ta sig samman.
"Säger du det?" sa han lent. "Din scenskräck har visst gått över."
Jag sneglade på Chouji.
"Det verkar så."
"Okej, Neji, du kan gå och sätta dig."
Neji stirrade på Kakashi ett ögonblick, oförberedd på den plötsliga vändningen som situationen tagit. Sedan lämnade han motvilligt scenen och gav mig en ilsken blick. Jag ignorerade honom, tacksam för att han gick så långsamt eftersom det gav Chouji mer tid att förbereda sig. Mig också. Jag böjde mig snabbt ner och stretchade lite innan jag gick uppför trappan.
På scenen började jag värma upp mina fot- och handleder, medveten om att jag såg löjlig ut men också att Chouji fick ytterligare en stund på sig att samla sig.
"Börja om överst på sidan." sa Kakashi.
´Naturligtvis, din lille sadist.´ tänkte jag, ´tvinga honom att gå igenom alltihop en gång till, gör det bara.´ men Choujis ögon var torra nu. Om jag bara kunde lätta upp stämningen lite så skulle jag nog kunna hjälpa honom igenom scenen. Han såg nyfiket på mig när jag la min bok bredvid hans fötter och sa åt honom att inte röra sig ur fläcken vad som än hände. Sedan gick jag ut bakom scenen och tog av mig skorna. Kakashi lutade sig tillbaka med armarna i kors och väntade, den orangea boken ingenstans att se.
Chouji levererade sina första tre repliker med aningen färre stammelser än förra gången. Jag lyssnade och mätte avståndet mellan honom och mig med blicken. När han hade läst klart rusade jag framåt, gjorde en handvolt och landade graciöst några centimeter från honom. Han skrattade förvånat.
"Där är du ju!" sa han med skratt i rösten, vilket passade rollen bra. "Berätta nu allt som har hänt i skogen."
Jag hade gjort gymnastikuppträdanden till musik förut, men aldrig till Shakespeare. Min rapport till Oberon var tjugonio rader lång. Jag utförde bara enklare rörelser och svalde en del av mina repliker, men jag höll alla trollbundna,- framför allt Chouji. jag såg till att landa nära honom så att jag kunde ge honom en liten knuff om han missade sin replik, men han skötte sig fint. Vi läste igenom dialogen och sedan var det dags för Sasuke och Kin att läsa sina roller. Så blev det vår tur igen, med repliker som var ny för Chouji, men han klarade sig bra. Förmodligen berodde det på att han var mer avspänd nu.
När vi var färdiga började några i publiken applådera spontant. Kakashi sa inte ett ord utangick bara vidare till nästa grupp. Han var säkert arg på mig. Jag undrade vad Sasuke tänkte men var noga med att inte titta på honom. Att hoppas på hans gillande verkade alltför mycket som att tävla med Kyuubi.
Plus det fakta att han fortfarande var en pojke.
Provspelningarna fortsatte medan Kakashi prövade olika kombinationer. Han lät oss gå klockan fyra, en halvtimme tidigare än det var tänkt, men instruktionerna att läsa igenom pjäsen en gång till innan vi gick och la oss. Rollistan skulle sättas upp nästa dag.
Sai visade alla genvägen ut genom bakdörren och salongen tömdes snabbt på folk. När jag kom ut på gräsmattan kände jag hur någon grep tag i min arm så hårt att det gjorde ont och tvingade mig att vända mig om.
"Den där rollen var min." Väste Neji.
"Jag heter Naruto, om du vill mig något så använd mitt namn." sa jag envist.
"Eftersom du är ny här, Naruto, ska jag ge dig ett råd." han stirrade på min mun, det enda drag i mitt ansikte som påminde om Kyuubi. "Var försiktig. Reta inte upp folk i din omgivning. Särskilt inte Kakashi. Förra sommaren var det en tjej som gjorde det och det slutade med att hon blev mördad."
Jag var mållös. Hotade han mig?
"Om du menar Kazama Kyuubi så trodde jag att hon föll offer för en seriemördare."
"Det är vad folk säger," muttrade Neji och gick förbi mig. "Men det tror jag så jävla mycket jag vill på."
NARUTONARUTONARUTONARUTONARUTO
Klar för idag:D vad tycks?
Reviews är alltid hjärtligt välkomna!
