Hejsan Allihopa! Ledsen för den sena uppdateringen… men det har varit lite stressigt med sommarjobb nu och allt sånt där, sen får man inte glömma att mitt Internet har vart helt trasigt nu under ett tag…hemskt, men sant. Sen en sak till Taiji uttalas som "Tadji", eller ni får väl tycka som ni vill men, det är iaf så jag har hennes namn i mitt huvud men bestämde mig för att stava så. End of story.

Aja, men nu kommer det senare kapitlet! ;) ENJOY!

Disclaimer: Isn't it obvious? Ifall jag ägde naruto så skulle jag väl inte ägna tid åt en fanfic? 

Med dom orden så gick hon fram till honom och gav honom en puss på kinden. Med ett leende så började hon snurra ihop och försvann mitt i tomma intet.

Med ett förvirrat sinne så lade sig Naruto ner och hamnade i en drömlös sömn.

…………………………...,

Solen sken över rummet så väggarna nästan såg kusligt flytande ut. Utanför fönstret så kvittrade fåglarna lite lätt och allt var frid.

Utanför rummet så stod Haiku och Taiji och tittade in genom glipan till dörren. Naruto var fortfarande i en ganska djup sömn, och de ville inte väcka honom direkt än. Klockan var ju bara halv sju på morgonen. Efter att de båda hade gluttat in i rummet tillräckligt så talade Taiji.

"Vet du om Kenkon var över till honom inatt, Haiku?" Hon gav sin fästman/slash/sambo ett bekymrat uttryck och tittade mot Naruto ännu en gång med oro i blicken.

Kenkon hade lämnat ett brev. Ett brev som förklarade allt. Det hade börjat med fakta om pojken och hans liv, om vad som fanns inne i honom. Att det var just Emi's son som hade fått en av de svansrankade demonerna förseglad inuti sin mage, och inte nog med det, den starkaste av dom med!

Kyuubi no Yoko.

Taiji rös vid blotta minnet. Hon och Haiku hade vart med i slaget mot den demonen, och det hade inte vart kul. Det var ett under att de två fortfarande var vid liv. Känslan utav dens bara blotta existens den natten, dess genomträngande ondska och illvilja som sågade genom ens ben och blotta själ, känslan av hjälplöshet gav henne fortfarande hemska rysningar och gåshud. Och dess blick, det gav henne fortfarande vanvettiga mardrömmar.

Att en så oskyldig pojke kunde få en sån otroligt stor börda vid sin födsel var bortom hennes förstånd. I brevet så stod det att han hade varit hatad i hela sitt liv utan att veta varför. Vid tolv års ålder fick han veta det utöver en olycka som kunde kostat honom livet med en lärare, som nästan hade fått offra sitt liv för att rädda Naruto. En annan lärare hade lurat honom att stjäla den fjärde Hokagens förbjudna rulle med alla Jutsus och förseglingar som den fjärde hade förbjudit innan han dog i kampen mot Kyuubi. Och han hade snott den, gömt sig i skogen och lärt sig Kage Bunshin på bara några timmar. Efter det så hade läraren som ljugit för honom berättat att han var kyuubi no yoko. Efter den händelsen så visste han ju varför alla hatade honom, men han var ju inte Kyuubi! Taiji kände hur ilskan bubblade upp inom henne. Han hade den förseglad inom sig, och det var en helt annan sak!

Men Naruto hade inte börjat hata alla som bodde där, utan försökte ännu hårdare att bli igenkänd av alla. Försökt att bevisa att han bara var Uzumaki Naruto, en person som stävade efter titeln Hokage. Efter det hade han hamnat i ett team bestående av den sista medlemmen av Uchiha klanen, Uchiha Sasuke och en flicka vid namn Haruno Sakura. Båda medlemmarna hade inte visat honom den respekt han förtjänade eller behövde, vilket ledde till dåligt samarbete inom Teamet.

Senare nu för bara några veckor sedan så förådde Uchiha Sasuke byn och lämnade alla för Orochimaru. Taiji mindes honom med avsmak, han hade gett henne kalla kårar.

Naruto hade försökt att hålla kvar Sasuke, och dem två hade slagits tills Naruto var nära döden. Sasuke var den enda som hade accepterat Naruto för den han var, även om han aldrig sa det. Och det visste Naruto.

Hon hade en svag misstanke om att Sasuke hade känt desamma om Naruto, eftersom att det hade stått lite grann om hans bakgrund också så att dem skulle förstå lite mer om vad allt handlade om. Sen framåt slutet så hade Kenkon förklarat att hans andra medlem i teamet, Sakura, hade gett Naruto skulden för att Sasuke hade lämnat dem.

Både Haiku och Taiji fick plötsligt en spontan lust att spöa skiten ur något eller någon med rosa hår.

Haiku skakade på huvudet.

"Jag har ingen aning om jag ska vara ärlig, med det är nog mest troligt att hon var över och försökte skrämma honom eller något, det ligger i hennes natur, om du nu minns?" Han gav henne ett av sina sällsynta leenden och dem båda begav sig av in i köket. Taiji började hacka frukt och liknande medan Haiku hällde upp tevatten.

Dom både gjorde sina sysslor under tystnad medan dem undrade på vem dem skulle besöka först. Ett till papper hade följt med som Kenkon hade skrivit, där det stod vad han skulle tränas i och hur, för hur lång tid och hur snabbt dem skulle gå framåt i träningen… sen vilka personer dem skulle söka upp för att Naruto skulle få fördjupa sig i andra saker som Haiku och Taiji inte var specialiserade i.

Alla som Kenkon hade skrivit upp hade dem redan träffat och lärt känna på en viss nivå, men på samma gång så var alla livsfarliga. Alla av dem hon hade skrivit upp hade förlorat sin mänsklighet, och en av dem hade nog aldrig varit mänsklig i vilket fall som helst. Dem båda stannade upp i sina arbeten för att dra en djup suck.

Det här skulle bli ett låångt år.

………………………………..

Det var blod överallt. Allt badade i blod. Naruto drog in ett djupt andetag och såg upp på personen som hade orsakat allt detta.

"Sasuke!" Skrek han ut med all sin lungkapacitet han hade. Hur kunde han? Hur kunde han bara mörda alla, efter att ha svikit dom och flytt med det där äckel aset Orochimaru? Bara för att få kraft nog att mörda sin bror? Naruto såg upp i dom Blodröda ögonen. En kall kår gick ner längst hans ryggrad.

Ögonen var döda.

"Vad vill du, Usuratonkachi?" kom det slappa svaret.

Naruto hatade när Sasuke betedde sig som att han inte var värd något, som om han bara var något obehagligt under skosulan. Fast det var värre nu.

Det verkade inte ens som att Sasuke brydde sig, som om han bara var en levande död.

Han hade dödat alla. Det låg döda kroppar och kroppsdelar överallt. Kakashi-sensei, Iruka-sensei, Sakura-chan, Neiji, Hinata, Lee, Kiba… Alla.

Det vred sig i magen på Naruto när han såg Sasuke slicka bort allt blod från sina fingrar, med det faktum att det rann blod ända från armbågarna. Som om han hade badat i blod.

Han hade mördat alla utan nåd, utan att ens göra en min när han skar halsen av Sakura, eller när han genomborrade Kakashi-sensei med sitt svärd… ´varför hade han då låtit mig överleva?´ Naruto rös till och började backa bakåt när Sasuke kom närmare. Det var som om han flöt fram, och den tanken gjorde honom bara mer illa till mods.

Plötsligt ramlade Sasuke ihop på marken och fick obehagliga spasmer.

´Okeej…?´ Kom det ut ur Narutos huvud, han började redan känna sig mindre rädd. Vad trodde han att han höll på med? Det där var väldigt olikt Sasuke att göra.

Plötsligt kom det ett genomskärande skrik från Sasuke som lät som sjutton stycken personer som får sina tarmar utslitna samtidigt.

"Sasuke! vad händer!?" Naruto började springa mot Sasuke men stannade upp när kroppen blev still och skriken försvann.

Från kroppen så började det komma ett svagt skrockande. Den började långsamt röra på sig för att hamna i en sittande ställning.

Is bildades i magen på Naruto. Det spelar ingen roll hur rädd han vart någon gång förut. Det här var obeskrivligt.

Sasuke stod upp igen och stirrade Naruto rakt in i ögonen. Men det var inte Sasukes ögon, utan Orochimaru's. Dom stirrade ner på honom som om han vore en insekt.

"Äntligen, äntligen har jag fått den eftertraktade och sällsynta Sharingan!" skrek han ut med sin hissande röst och gav till ett benskärande skratt. Han gav Naruto åter igen sin uppmärksamhet.

"Nej men, om det inte är den lilla Demonen, hur står det till?"

Hans fejkade vänlighet fick det att dra ihop sig i magen på Naruto, den där äckliga bedragande auran han hade höll på att kväva honom samtidigt som det gav honom bestående sura uppstötningar. Han drog in ett darrigt andetag för att lugna ner sig.

"Vad har du gjort med Sasuke?!"

Orochimaru gav honom ett hånfullt leende. "Vad menar du, Demon? Påstår du att jag inte är Sasuke?"

"Du vet mycket väl att jag vet att du inte är Sasuke!" röt Naruto tillbaka.

Orochimaru gav honom ett av sina pedofiliska leenden och började ta steg mot honom. Automatiskt så tog han några steg baklänges för att komma undan honom. Fast det verkade bara upphetsa Orochimaru mera, som ytterligare tog några steg mot Naruto. Så pågick det ett tag tills Naruto kände att han snubblade på något och ramlade. Han tittade på det runda objektet som han hade snubblat på. Naruto stelnade till.

Det var Tsunades huvud.

Hennes huvud hade blivigt avslitet från kroppen, och det var dränkt i blod. Hennes hår hade klumpat ihop sig till mörkröda tussar med bara några få guldsken som solen utgav. Hennes ögon var uppspärrade och stirrade rakt på honom med ett anklagande och sorgset ansiktsutryck, som ändå hade fått det där tomma, livlösa skenet i sig. Det rann blod nerför hennes kinder så det såg ut som att hon grät blod. Han visste inte om han skulle skrika eller gråta lungorna ur sig.

´Snälla, låt det här bara vara en mardröm, och jag kommer vakna snart och märka att allt är bra, precis, precis…´

Han kände det. Han höll på att få ett mentalt sammanbrott. Höll på att bryta ihop helt enkelt.

Och han hade inte ens fått chansen att fråga Sasuke varför han mördat alla. Han fick fram ett bittert leende.

´Det spelade tydligen ingen roll hur mycket man trodde man kände dig, din jävel, du kunde inte bli för nära någon, eller hur?´

Naruto kände för en gångs skull hur ilskan bubblade upp istället för skräcken.

´om jag nu ska dö, så ska jag dö hederligt och lojalt!´

Med dom tankarna snurrandes i huvudet så ställde han sig upp i ett svep och drog upp en kunai på samma gång. Han var redo. Han märkte hur förvåningen syntes i Orochimarus ormliknande ögon en sekund, för att sedan blekna lika fort som dom kom. Han märkte också hur obehagligt nära han hade kommit. Han var ungefär en halvmeter ifrån honom, och det äcklade verkligen Naruto till grunden.

Att se sin bästa vän bli besatt av ett pedofiläckel som hade ett bar outgrundliga gula ögon som fick ett obehagligt sken när dom stannade på honom. Och inte värre att han bara verkade vilja komma närmare och närmare…

"Varför har du gjort såhär mot mig?"

Orden slank ur honom innan han ens han registrera vad han sagt, och han visste inte vem han hade riktat dom åt heller, om det var Sasuke eller Orochimaru. Han väntade nervöst men ändå otåligt på ett svar. Orochimaru log ett galet leende och lutade sig framåt så att han hade minnen precis vid Narutos öra. ´Äckel.´ kunde det inte undgå från hans tankar.

"Bara för att jag kan." kom det enkla svaret. Innan Naruto hann reagera eller göra något kände han en hemsk smärta i bröstet. Han drog sig snabbt undan från Orochimaru bara för att märka att han hade stuckit en kort katana djupt in i bröstet på honom. Rakt genom hjärtat, för att vara mer exakt.

Han kände hur blodet rusade upp i munnen på honom, och allt svartnade för Naruto.

´Så mycket för en hederlig död, va?´

………………………………………………

NARUTO

Med ett häftigt ryck så föll han ur sängen och ner på golvet med en duns. Kroppen var glansig av svett och lakanet hade lindat sig runt benen som fick honom att känna sig instängd och fast. Svetten som var över hela hans kropp fick t-shirten att klistra sig fast honom. Han rev av sig lakanet och kläderna tills han bara stod i sina kalsonger och förvirrat tittade sig omkring med panik i blicken.

´Vart är jag…?´

Det var fullt med blod, nej, det var bara tapeterna. En stor svettdroppe bildades åt hans första tanke. Med en djup och lättnadsfull suck satte han sig ner på sängen igen. Han kände sig illa till mods av drömmen, och samtidigt äcklig efter allt svett. Minnena från gårdagen och allt som hänt kom tillbaka till honom. Fighten mot Sasuke, en annan dimension, Haiku & Taiji… Och Kenkon.

Orsaken till att han var fast här var just hon. Hon och hennes uttråkade karaktär som fick henne att kasta ut en arom till just honom att gå in i. men kunde han verkligen klandra henne? Hon hade inte bestämt att det skulle vara precis honom, eller hur?

Plus, Det var inte likt Uzumaki Naruto att klandra andra, och så skulle det förbli!

´Aldrig att jag går tillbaka på min väg som ninja, ALDRIG!´

Med dom tankarna och tunga steg gick naruto mot badrummet, om han inte mindes helt fel så var det rakt fram i korridoren. Dörren till köket var stängt, där Haiku och Taiji förmodligen var. När han var inne i badrummet stängde han dörren och låste efter sig. Han såg att det låg fluffiga snövita handdukar ihop vikta i en hylla.

Han steg in i duschen och satte det först på iskallt för att bli av med den obehagliga känslan av svetten som hade bildats från mardrömmen. Han drog den sedan till ljummet för att koppla av under strålarna av vatten. Han tog sedan upp en exklusiv flaska som det stod shampoo på. Det luktade fräscht om det. Medan han löddrade in schampot i håret så tittade han efter tvål, och hittade ungefär fem olika att välja mellan.

Han valde den som såg manligast ut.

När han var klar så steg han ut ur duschen och tog tag i en av dem mjuka handdukarna. Dom kändes väldigt mjuka och fluffiga mot huden.

´Det känns som att jag är i sjunde himlen, nu fattas det bara en stor skål med ramen…mm, ramen´

Han kände hur alla negativa tankar lämnade honom medan han gick tillbaka mot sitt nya rum, men halvvägs så stannade han upp. Han hade sovit i sin t-shirt och sina byxor, och det betydde att dem var svettiga och så nu. Han var i en annan dimension, ett främmande hus, med personer som han knappt känt i ett dygn nu, utan kläder. Det kom som en knytnäve i ansiktet på Naruto.

´Vad ska jag ha för kläder på mig?!´

Just som han stod och tänkte på sitt problem så öppnade Haiku dörren från köket och tittade ut.

"Sovit gott? Jag ser att du tagit en dusch, följ med mig så ska du få kläder du kan ha nu innan vi köper nya under dagen." Med ett vänligt leende så började han gå mot hans och Taijis sovrum, utan att vänta på ett svar. Med snabba fotsteg så följde han efter honom. Han såg hur Haiku hade överkroppen inne i hans garderob och letade efter något. Efter ett tag så dök hans huvud ut från garderoben med ett triumferande "Aha!" och ett brett leende. I handen så höll han fram ett par svarta gamla långbyxor med många fickor (nästan som svarta militärbyxor) tillsammans med en långärmad mörkröd tröja. Naruto tyckte tröjan såg lite omodern ut, precis som en långärmad t-shirt, men sa inget om det. Han fick ju kläder, så han skulle inte klaga. Det var ju alltid något. Haiku kastade fram ett par boxers och ett par svarta strumpor på sängen innan han gick ut ur rummet för att låta Naruto byta om ifred.

Naruto klädde sig snabbt och drog handduken genom håret för att få det att torka fortare. Han gick ut ur rummet och drog i slevarna, det kändes ganska obekvämt att ha en tajt långärmad på sig, om man var van med att ha en ovanligt stor jacka/tröja förut. Halsbandet han hade fått av Tsunade hade han fortfarande på sig. Han gick in i köket och möttes av Taijis varma leende.

"Har du sovit gott, Naruto-kun?"

"Jodå, det var mycket bekvämt."

"Säkert? Vi hörde att du mumlade lite för dig själv, och sen ramlade du ur sängen med ett duns. Hade du en mardröm?" Hon såg oroligt ner på Naruto medan hon samtidigt manade honom att sätta sig vid bordet för frukost. Naruto kände sig träffad.

"Ehm, joo… jag hade en liten mardröm, men det är inget att bry sig om! Jag lovar!" Han höll upp händerna och klistrade på ett brett leende. Det var ingen ide att få dem att oroa sig över honom andra dagen.

"Om du säger så, nåväl, vad ha du lust att äta till frukost då? Vi har rostat bröd, yoghurt, toast…"

"Yoghurt går alldeles utmärkt." svarade Naruto och tog emot skålen med vaniljyoghurt. Han slevade snabbt i sig innehållet i skålen och ställde sig sedan upp för att plocka undan, men Taiji hindrade honom.

"Gå och gör dig i ordning, vi ska snart åka och handla saker till dig som du nog kommer att behöva."

Naruto gjorde som hon sade och gick ut till hallen och var på väg att ta på sig sina ninja sandaler, men blev hindrad av Haiku.

"Det vore nog bättre om du tar ett par av mina gamla skor, det skulle se lite konstigt ut om du hade dom där ute på stan." Han rotade lite grann i hall garderoben och drog fram ett par svarta breda sneakers med vita skosnören, fastän dom mer såg ljusbruna ut än vita av ålder. Dom var lite för stora, men han sa inget. Dom var säkert fem gånger dåligare än hans egna, men bekvämare på grund av strumporna. Taiji kom ut från köket för att ta på sig skorna hon med, och det blev ganska trångt med alla tre trängandes i hallen. Efter ett tag så stod alla utanför dörren, redo att gå.

Naruto rös till nästan obemärkt åt den kalla vinden. Vilken lycka att bara få gnälla och krångla, men jag vill inte göra dom irriterade på mig på andra dagen. Mitt beteende får dem lära sig allt eftersom.´

Taiji gav honom en förstående blick. "Vänta, jag tror att Naruto behöver någon jacka. Den där tröjan är inte tillverkad för att bäras ensam, den behöver något mer."

"Det är bra, det ni gör nu är snällt nog…"

Naruto sa inte något mer, för hon totalt dissade honom och marscherade in i lägenheten igen. Efter bara någon minut kom hon ut igen med platt dunväst som var mörkgrå, nästan svart, med en bröstficka på höger sida som hade en blekt gul dragkedja.

"Jag vet inte vad du tycker om den, jag brukade ha den här för nått år sedan, men har blivigt för liten runt bröstmåttet."

Naruto tittade på henne med ett miffat uttryck, men hon verkade inte tycka att hon sagt något fel eller på fel sätt, så han lät det vara.

"Men den borde väl duga under dagen, vad säger du?"

"Jovisst, tack så jätte mycket, Taiji-san."

"Äsch, kalla mig bara Taiji. Jag är less på alla heders suffix och så vidare."

"Om du säger det så."

"Men," Sa Taiji och gav honom ett lömskt leende, "Jag kommer nog bara vara tvungen att kalla dig Naru-Chan!" med ett litet kvidande slog hon ihop händerna och gullade sig över honom. Han kände sig först ytterst förolämpad, och förstod sedan att hon bara jävlades åt honom. Innan han började skrika och härja om att han inte var det minsta söt eller feminin, så kom det bara upp ett stort flin i hans ansikte. Han svarade genast på kramen och gullandet.

"Men Taiji, jag som trodde du hade din sexuella ställning mot män, vad ska Haiku säga om det här tror du?" med viftande ögon bryn drog han sig ur famntaget och drog på sig den bortglömda västen långsamt och sensuellt, på ett sätt han själv inte visste att han kunde göra. Det såg nästan mer ut son att han höll på att göra en strip tease, bara det att han tog på sig västen istället för att ta av den.

Både Haiku och Taiji bröt ut i hysteriska skrattattacker, medan Naruto själv hade väldigt svårt för att hålla igen han med. Bara några sekunder senare så följde han med i skrattsalvorna och höll sig snart om magen och kippade efter luft. Med ett brett leende och skratt kvarglittrande i ögonen så gav Haiku Naruto ett lekfullt slag på armen.

"Herregud Naruto, inte visste jag att du hade sån tvistad humor!"

´Jeez, hade jag vetat att jag hade en sån här vrickad humor hade jag dragit av den mot Kakashi för längesen! Undrar om han hade gett mig mer uppmärksamhet då…?´

Han slog ifrån sig dem tankarna fortare än vad han låtit dom komma. Det ändrar ändå ingenting, det var dåtid och kan inte ändras. Jag är här nu. Jag ska lära mig allt jag kan, och lite till för att visa dem alla vad jag går för sedan! Jag ska få tillbaka Sasuke, och inte göra Kenkon besviken…´ Naruto blev förvånad över att han tänkt på henne. Betydde det något? Naruto tänkte efter en stund.

Nah.

………………………………………………

Dom var nere på "stan" nu, och om det var fullt med folk!

Byggnaderna var skyhöga med glasväggar istället för bara fönster, och dem där metall fartygen som Haiku och Taiji hade kallat "Bilar" körde runt överallt i en farlig hastighet. Vägarna på sidorna var fulla med folk som var på väg någonstans.

Själv stod han inne i en stor och exklusiv butik med sportkläder. Dom hade redan hittat fyra par byxor, vilket alla vara svarta joggingbyxor, tre vita t-shirts med märkena Nike, Puma och Adidas, ett fempack med boxerkalsonger från Calvin Klein med olika mönster på, och tre sportiga tjocktröjor, en svart, en mörkbrun och en grå. Varför allt hade olika märken fattade han inte, men han brydde sig inte så mycket heller så länge det inte var han som betalade. Haiku gick och tog ett tiopack med svarta strumpor åt honom också. När dem kände att dem började bli klara i butiken så gick dem vidare och kollade på skor.

Han köpte ett par breda svarta såkallade DC skor med vita skosnören, ett par svarta Nike skor med märket i en skrikande orange färg, sen köpte han nå vita skor med märket Lacoste, även om det var mer Taiji som tvingade honom att pröva till rätt storlek så hon kunde lägga ner i korgen bland de andra. Han såg ytterligare ett par när dem var på väg till kassan som fångade hans blick.

Det var likadana skor som Kenkon hade haft på sig, fast svarta med vita skosnören.

(mycket svarta skor med vita skosnören, va? Heh, men dom ser ju helt olika ut i verkligheten i alla fall)

Han gick mot dem och letade efter ett par i hans storlek. Haiku och Taiji väntade lugnt på honom medan han valde ut rätt storlek. Han kom sedan fram med dem och de båda nickade fram ett ja. Han lade ner skorna i korgen medan dem väntade på att få betala. (om ni minns så var det Converse)

När dem var klara med det så gick dem vidare in på ännu en klädbutik. Vilket Naruto tyckte var ganska onödigt.

"Ehm, Haiku? Varför ska vi köpa mera kläder? Har vi inte redan handlat kläder till mig?"

Haiku gav honom ett litet leende. "Jo, men vi behöver mera kläder till olika tillfällen. Du ska ju trots allt vara här i ett helt år, så det vore kanske bekvämt för dig att ha lite ombyte att välja mellan."

"Men kostar inte det här er ganska mycket pengar?"

"Njae, om man nu ska tänka efter har jag och Taiji ett konto som aldrig kan tömmas av pengar, plus att vi båda har väldigt fina och välbetalda jobb. Så du har ingenting att oroa dig över."

"Åh, okej..."

Haiku gav honom en välmenande blick och en lätt klapp på ryggen.

"Så, dags att välja mera kläder!"

Efter ett tag så hade de alla tre gått ut ifrån affären med ytterligare fyra par byxor, vilket alla av dem var så kallade "Jeans" och tyget var mera stelt. Ett par svarta såkallade ´stuprör´ med kedjade fickor även på ytterlåren och en öppningskedja nere vid vristerna, två par mörkblåa med ljusare partier över låren och knäna och ett par ljusblå. Två par av dem var redan lite slitna, ett par av dem mörka och de ljusblåa, vilket Naruto undrade över, men orkade inte ifrågasätta.

Att shoppa var förvånansvärt mer krävande än vad det såg ut att vara.

Dem hade också fått tag i ytterligare tre par boxerkalsonger med nått annat märke, Dolce & Gabbana eller något i den stilen, som var gröna, chockrosa och limegröna. Sen hade han även köpt fyra t-shirts och fyra tröjor till. Taiji hade även packat på honom några svettband som hon sa kunde komma till nytta under träningen, och några bandliknande armband med läderkänsla, med olika texter och mönster på, några av dem hade även nitar. Nästan alla var svarta. Det hade även gått så långt som att gå in på en parfymbutik och köpt en parfym med matchande deodorant. Efter mycket tjafs och gnat om att "jag behöver minsann inte nå tjej grejor för att hålla mig fräsch" så gick han med på en efter att Haiku hade köpt det till sig själv.

När de ytterligare hade gått i några butiker så stannade de för att äta. Naruto tittade sig frenetiskt omkring med hökögon. Haiku och Taiji undrade vagt vad som försiggick inne i blondinens huvud.

Inne i Naruto huvud- ´Ramen, ramen, ramen… vart är du? RAMEN!´

Efter en stund när han gett upp hoppet om att det skulle finnas ramen gick dem till en mysig restaurang, där Haiku och Taiji beställde en tacobricka tillsammans medan Naruto bestämde sig för att pröva oxfilé med potatiskroketter och bearnaise sås. Vilket han inte ångrade. Det var utsökt!

Dom gick senare till deras lilla bil för att lämna alla kassar. Det som stod näst på listan var en säng.

"Jag har hört att en säng från Sverige ska vara jättebekväm och populär. Jag tror den hette Hästens eller nått sånt… vad sägs om det Naruto?"

Naruto tittade upp på Taiji.

"Vilken som helt duger åt mig, så ni får göra precis som ni vill." Han gav dem tummen upp och ett av sina breda leenden.

"Då säger vi så, vi beställer en bred enmanssäng från Hästens som kommer imorgon. Så slipper vi gå och pröva och allt sådant trams, jag börjar bli väldigt trött."

"Okej, men innan vi går, är det något mer du skulle vilja ha eller titta på Naruto?"

"Ehm, jag tror inte det…"

"Oroa dig inte, vad som helst."

Naruto kunde verkligen inte komma på något mer, så han bara skakade på huvudet. På vägen hem stannade de vid en vanlig mataffär. Haiku tog en kundvagn medan Taiji drog fram deras lista och började gå omkring för att lägga ner varor i vagnen. Spaghetti, makaroner, ketchup, kryddmixer, ost, yoghurt, bröd och så vidare… Naruto intresserade sig mer i omgivningen.

"Vilket Shampoo vill du ha av dem här, Naruto?" Han kom ur sin omgivnings dvala och riktade sin uppmärksamhet mot Taiji. Hon höll fram två olika flaskor, en var mörklila och den andra var avlång med en vit pärlglans.

Naruto ryckte på axlarna. Han hade ingen aning om vad för skillnad det var på dem, förutom förpackningen, och han orkade inte bry sig heller. Hon verkade märka det, för hon slutade fråga honom efter det.

Den enda gången Naruto verkade vakna upp var när han såg hyllan som var fylld med hans älskade Ramen. Han norpade glatt åt sig minst tio paket med olika smaker. Han kände glädjerycken som strömmade inom honom med tanken på ramen. Dom verkade inte ta en notis om honom och hans glädjeskutt, eftersom dem själva var inne på vilka grönsaker dem skulle köpa.

……………………………………………

Dem var äntligen i bilen på väg hem. Naruto kände hur all energi hade lämnat honom. Hur det var möjligt var bortom honom, eftersom han hade ryckte om sig att vara väldigt energirik.

Dem parkerade bilen bredvid den gamla fallande lägenhet liknande huset, och tittade ner över alla kassar. Naruto såg sig omkring väldigt noga och lyssnade efter personer ett tag. Sedan slog han ihop sitt seal och framkallade tre kage bunshin som skulle hjälpa dem med att bära alla kassar. När dem kom in så plockade klonerna in alla varor i kylen och skafferiet och så vidare. Naruto slängde sig ner i den mjuka soffan med en suck. ´Det skulle inte vara helt fel med lite vila.´ Naruto kände hur ögonen började bli tunga, och med ljudet av de tre klonerna poppandes ut ur existens så lät han ögonlocken falla och slumrade in.

När han vaknade några timmar senare kände han lukten av mat från köket. Han hivade upp sig från soffan och började gå dit. Där inne stod Taiji framför spisen med ett förkläde och rörde runt i en gryta medan Haiku dukade fram på bordet. Naruto hjälpte till och fick tacksamma leenden i retur.

´Jag förstår inte… att bara sådana här små gester kan få en annan att le så snällt tillbaka mot en, jag undrar om det är såhär en familj skulle vara?´

"Jag hoppas du tycker om kycklinggryta!" kom Taijis glada stämma fram bakifrån honom. Han snurrade runt och gav henne ett brett leende.

"Självklart!"

Dom hade trevligt hela kvällen med småprat och skratt, som senare gick över till att berätta saker om dem själva. Dom visste ju redan om Kyuubi så han berättade bara minimalt om hur alla hade betett sig mot honom, och berättade mer om Iruka-sensei, Kakashi-sensei, hans team innan Sasuke förrådde dem och saker där i kring. Haiku berättade att han egentligen kom ifrån Wave Country innan han flydde därifrån till Konoha, varför berättade han aldrig. Han hade vart med i specialstyrkan med ANBU, en styrka på sex personer som hade kallat sig själva "Death Squad", men som hade lösts upp när Kyuubi anföll. De flesta hade dött, med det var nog två till som hade överlevt och flytt för att skapa sig ett lugnare och mer stilla omgivning.

När det gällde Taiji så hade även hon nått ranken ANBU och kom hon från en liten by utanför Konoha som hade blivigt styrd av hennes fars klan, Harumi klanen, som var sagda att ha en bloodline limit inom uthållighet och styrka. Naruto minns att Iruka-sensei hade sagt något om dem under hans lektioner i akademin, men han mindes också att han hade sagt att klanen dog precis innan slaget mot Kyuubi. ´Ovanligt många som dog på grund av kyuubi.´ Naruto kände lite skuldkänslor över det, men kastade snabbt undan tankarna igen när han märkte att dom inte klandrade honom det minsta. De fortsatte att berätta om deras föräldrar, som avskydde varandra starkt, så mycket att de inte ens försökte lägga band på sig när de såg varandra och började försöka mörda en.

Så när Kenkon hade dykt upp och gett dom chansen att leva tillsammans, hade dom inte tvekat. Speciellt inte när Taijis hela familj och lilla by hade blivigt förintad av demonräven.

Det var trevligt, kom Naruto med att tänka. Han hade inte haft en sån här känsla av behörighet sen… Någonsin. Visst hade han vart bekväm och så med Iruka-sensei när dom hade ätit ramen vid Ichiraku's, men det var ändå inte som det här.

Naruto hamnade i sin egna lilla värld för ett tag innan Taiji klappade honom på axeln.

"Naruto? Hallå, Naruto, Är du hemma?"

"Mmhn?" kom det trötta svaret.

"Jag tror det är dags att börja göra sig i ordning för Natten nu, det kommer bli en tuff dag imorgon."

"Jaha, jaja Whatever." sa Naruto lite skämtsamt och fick fram en lättjefull gäsp. ´Att jag blivit såhär trött på att bara shoppa, skäms på mig! Ska jag föreställa en ninja eller vad?´ Naruto skällde ut sig själv lite grann.

"Jadu, Naruto, Du ska inte underskatta oss." Hans ansikte övergav den lugna karaktären och fick ett vrickat leende. Hans ögon hade fått ett kusligt sken över sig. "det finns faktiskt en orsak till varför Kenkon valde just oss till att träna dig under det här året…glöm inte det."

Naruto svalde sin saliv nervöst åt Haikus drastiska ändring. "Ehehe…" var det enda han fick ur sig. Han kliade sig bakom huvudet, och Taiji märkte silver ringen Naruto hade på fingret och greppade tag i hans handled med blixtsnabba rörelser. Naruto hoppade till och gav till ett litet skrik av förvåning, men gjorde inte någon ansats att dra ifrån sig handen.

"Är det här en dimensions ring?" Frågade Taiji sedan efter trettio sekunders obehaglig tystnad.

"Jo, det är det, Kenkon gav den till mig."

"Aha! Så hon var alltså över till dig inatt trots allt?"

"Eh, jo jag antar det…"

"Vad sade hon då?"

"Hon sa att man transporterade mellan dimensioner via den här, och att jag inte skulle använda den för mycket." Naruto gjorde en paus. "Hon sa också att ni skulle vara med varje gång jag skulle någonstans, vart det än var."

Dom båda verkade nöjda med svaret. Taiji tog varsamt av ringen efter tillåtelse av Naruto. Hon granskade den ingående.

"Men, jag som trodde dimensions ringar var svarta…"

Haiku stämde in och granskade den han med.

"Joo, om jag inte hade fel så var ringen Kenkon gav oss svart…tror du hon bara jävlades med honom?" Han pekade mot Naruto med tummen.

"Neej, men det här kanske bara är en annan modell?"

"Kanske det, vi får väl se senare när den behövs."

Taiji ryckte på axlarna och gav tillbaka ringen till Naruto. Han drog på sig den hastigt på höger pekfinger. Den började plötsligt kännas varm och ryka. I stor panik försökte han dra av den, i onödan.

Den satt fast.

Långsamt började ringen svartna och gick sedan över till en ilsken glödhet röd färg. Naruto kände ännu mer panik skölja över honom. ´Jag vill inte bli av med mitt finger!´

Den slutade sedan ryka, och färgen dämpades ner till svart igen. den var helt plötsligt iskall.

Ingen rörde en muskel ett tag, men sedan skrattade Taiji. Naruto gav henne en miffad blick. Tyckte hon det var kul när andra kunde göra illa sig eller? Hon tog några djupa andetag innan hon talade.

"Jag tror Kenkon bara satt den på fel finger. Minns du inte det, Haiku? Vi fick stå som ett par idioter tills ringen bestämde sig för att den skulle vara på din högra tumme."

Haiku nickade. Han tog upp sin högra hand och visade ringen. Den såg ut som en svart ståltråd. Naruto rynkade på pannan. ´Skulle inte ringen vara bredare…?´ Innan han hann fråga det högt kom Taiji med förklaringen.

"Det var nog det Kenkon menade med att inte använda den för mycket. Den smalnar av för varje gång den används. Till slut kanske du hamnar i en okänd dimension utan att kunna återvänta på grund av att den gick sönder av skörhet. Som du ser så kan vi nog åka på ännu en resa med den där, men inte hem igen."

Naruto nickade. ´Tänk att hamna på värsta mysko stället utan att kunna återvända, usch!´

"Men vi kommer nog göra några resor under din vistelse ska du se, kenkon har gett dig många tränare. Fast vi måste planera allt grundligt, eftersom att tidsskillnaderna mellan dimensionerna kan vara ett bekymmer."

Dem galna uttrycken hade kommit tillbaka på Haiku & Taijis ansikten vid nämnandet av flera tränare, och Naruto kände hur gåshuden bildades. ´Undrar om det är tid att börja känna sig illa till mods?´

Oh ja, det här skulle verkligen bli ett helvetiskt år.

………………………………………………………

Sådär:D då var ännu ett kapitel klart… det kanske var lite onödigt, men jag kände att jag var tvungen att skriva med det här.

Jag har tänkt på att skriva ännu en, som handlar om att Naruto börjar på en teaterskola under sommaren, där hans syster, Kyuubi, blev mördad förra året. Han är där för att utreda mordet, men en massa skumma händelser händer och Kyuubi besöker honom i drömmarna… jag hade även tänkt göra det här till en SasuNaru fic, vilken betyder att han kommer bli bög. Inte på direkten såklart, men medan tiden går så börjar dom känna mer för varandra… en lång tid.

Jag vill gärna veta om någon skulle vilja att jag gjorde den storyn? Säg er mening! ;)

Jag tror nästa kapitel kommer ut till slutet av nästa månad…jag ska göra mitt bästa.. även om jobbet nästan tar död på mig just nu