Kapitel 4: Första Lektionen

Harry kunde inte tro att det var sant, att Voldemorts barnbarn gick på Hogwarts.

När sorteringsceremonin och den något försiktiga festen var slut så gick han upp till sitt kontor och på vägen dit grubblade han hela tiden på vad Voldemorts barnbarn gjorde på Hogwarts.

Nästa dag skulle Harry hålla sin första lektion, och han blev inte så

glad över att veta vilka han skulle undervisa.

Han skulle nämligen undervisa Slytherin och Ravenclaws förstaklassare och bland de fanns David Dolder, Voldemorts barnbarn.

Han förberedde lektionen där eleverna skulle lära sig trollformeln Expecto Patronum, den enda trollformeln som funkar på dementorer.

När Harry gick i skolan hade han lärt sig den när han var en tredjeklassare, men det fanns fortfarande några farliga dementorer kvar som gick lösa efter Voldemorts fall och därför beslutade Trolldomsministeriet att eleverna skulle lära sig den redan som förstaklassare.

Harry trollade fram några bänkar som han hade glömt att trolla fram tidigare och väntade på eleverna.

När klockan slog 10 klev förstaklassarna in i klassrummet.

Harry såg David Dolder i mitten av ledet som kastade en "jag-vill-mörda-dig-genast-för-att-du-gjorde-slut-på-min-farfar-eller-morfar-eller-vad-det-nu-kan-vara-blick" på Harry.

Harry trollade fram en illusion av en dementor framför honom och bad eleverna komma fram och försöka försvara sig mot den med Expecto Patronum-trollformeln.

Det gick riktigt bedrövligt för eleverna, en av de påstod till och med att illusionen hade gett honom en skada.

Då var det äntligen Dolders tur, dementorn han knappt röra sig innan Dolder högg till.

Expecto Patronum, vrålade han och dementorn försvann helt plötsligt.

Det var verkligen bra för att vara en förstaårselev, bravo, stötte Harry till motvilligt, han kunde ju inte förneka någon beröm bara för att han råkade vara Voldemorts barnbarn.

Halva lektionen återstod fortfarande så Harry lärde eleverna en uråldrig anti-varulvsförbannelse som ministeriet fortfarande trodde fungerade trots att det inte var långt ifrån en gammal myt, men ministeriet hade tvingat Harry att lära ut den.

Harry vände sig om för att skriva några ord på tavlan då en elev plötsligt tjöt till:

Aj.

Harry vände sig om och såg en Ravenclaw-elev som han kände igen som Ebba Jones från sorteringen ligga ner på marken och hålla för benet.

Bredvid henne stod Dolder med trollstaven i högsta hugg.

Han bröt benet på mig, den idioten, sa Ebba.

Det minsta man kunde göra en smutskalle som dig, högg Dolder tillbaka.

Nu följer du genast med till rektorn, skrek Harry och tog tag i Dolders hand.

Visst, det var ändå värt det.

Tyst.

Harry blev mycket förvånad, han hade inte hört någon besvärjelse uttalas så vidare det inte var en icke-verbal förbannelse, men Harry hade lärt sig dom i sexan och Dolder var på tok för ung för att kunna använda sånt.

Han ledde Dolder till statyn som ledde in till Hermiones kontor.

Plugga på, sa han och det dök plötsligt en trappa.

Han lämnade Dolder att gå upp för trappan och skyndade vidare för att avsluta sin lektion.

Han hade massa lektioner på den här första dagen och när han äntligen kunde dra sig tillbaka till sitt kontor för att rätta några uppsatser om Expecto Patronum så blev han väldigt skrämd.

In genom stendörren till hans kontor kom ett spöke som han kände igen så väl som Sirius Black och sa:

Vi behöver nog prata lite.

Ja, det var ju länge sen, svarade Harry och gav sig iväg med Sirius till sitt kontor på samma våning.

Sirius svepte in genom sin kontorsdörr men väntade inte på Harry.

Kort därefter svepte han ut igen och sa:

Oj, du är ju inget spöke, sa han och räckte honom en nyckel till dörren.

De gick in genom dörren och Sirius erbjöd Harry en liten fåtölj intill hans skrivbord.

Kontoret såg ganska litet ut och gav ett litet intryck av dysterhet.

Oj, förlåt. Har inte hunnit renovera så mycket än, sa Sirius.

Det är okej.

Så…vad ska vi prata om ?

Tja, det var ju du som ville att vi skulle prata. Men det hände ju en mystisk grej på min lektion, eller du kanske redan kände till det ?

Ja, det var därför jag trodde att det var något som du ville prata med mig om, sa Sirius och log.

Det konstiga var, sa Harry, att han utövade en icke-verbal förbannelse. Vilket man får lära sig i sexan.

Ja, vi hörde det också. Det var dagens samtalsämne på min lilla spökklubb som jag har startat. Många av oss trodde att han hade utsatts av en imperius-förbannelse från någon av de kvarlevande dödsätarna. Vad tror du om det ?

Tja, det skulle faktiskt vara möjligt, sade Harry, men i så fall skulle det väl redan gå larm om att han har dödat någon lärare eller något.

Nja, kanske inte. Snape jobbade ju här i sex år innan han gjorde något. Som tur är sitter han ju inspärrad i Azkaban och lever på polyjuiceelixir och bröd för tillfället.

Ursäkta att jag inte pratar vidare mycket nu, men jag är förskräckligt trött, sade Harry och gäspade högt.

Ok, vi kan ta det en annan dag, vi spöken blir ju aldrig trötta så…, sa Sirius och gäspade, det där gäspen var inget, absolut inget.

Nej, absolut inget, sa Harry och flinade.

Han lämnade kontoret och började återigen tänka på varför Dolder kunde tänkas använda en sån förbannelse.

Sen gick han in till eget kontor, lade sig på sängen intill kontoret och somnade direkt.