"God morgon älskling! Jag har absolut inget emot det här men vi kommer att missa frukosten om vi inte går upp nu." Lily hörde vagt någon prata. Men hon ville inte vakna. Det var så skönt att bara få sova. Hon knep ihop ögonen så hårt hon kunde och klamrade sig hårdare fast vid någons varma kropp. Det luktade gott. Vänta nu här, tänkte hon förskräckt. Vems nakna bröst var det hon kramade? Hon slog upp ögonen och såg till stora fasa en nöjt leende James bara några centimeter från hennes ansikte. Lily skrek till och i sin iver att ta sig så långt bort från honom som möjligt ramlade hon ner från sängen.

"Hur gick det Lils?" James hade skyndat sig fram till henne och han försökte bekymrat hjälpa henne upp.

"Släpp mig" sa Lily argt och puttade honom ifrån sig. Varför, varför, varför behövde så många pinsamma saker hända henne på ett och samma dygn. Hon var ju prefekt och nästa år skulle hon antagligen bli första prefekt. Det var Alices fel alltihop. Hon reste sig upp och tittade på klockan som låg på James nattduksbord.

"Hon är ju kvart i elva! Varför har du inte väckt mig tidigare?" skrek hon och tittade argt på James.

"Det verkade inte som om du ville bli väckt"

"Vad menar du med det" sa Lily och höjde på ögonbrynen.

"Du liksom pratade i sömnen" James kliade sig besvärat i nacken.

"Vad sa jag" Lily visste att hon ofta pratade i sömnen och tyvärr ofta om privata saker.

"Du sa mest mitt namn", sa James och log. Lily blev röd i ansiktet.

"Min hund heter James ", blåljög hon. James rodnade men hämtade sig snabbt.

"Är han ny?" frågade han.

"Nej jag har haft honom sen jag var elva. Hur så?"

"Förra veckan sa du till Alice att det enda husdjur du någonsin haft var en katt som hette Maple."

"Ja, ehm. Jag liksom…" stammade Lily "Vänta nu här. Tjuvlyssnar du på våra samtal?" James rodnade igen. Han rufsade nervöst till sitt hår.

"Alltså, jag liksom bara råkade höra." Lily suckade. Tänk om han hade hört något mer. Alice och Lily pratade om allt, överallt. Hon skyndade sig in i badrummet och gjorde sig i ordning så snabbt hon kunde. Hennes hår såg förskräckligt ut. Hon försökte frenetiskt att reda ut tovorna medan hon muttrade tyst till sin egen spegelbild. När hon godkänt spegelbilden slängde hon upp dörren och började gå ner för trappan. De gick ner till frukosten under tystnad. De kom precis i senaste laget. Det var bara några förstaårselever och ett gäng tjejer från fjärde årskursen vid gryffindorbordet som fortfarande åt. Lily såg på medan James lassade på sitt fat med allt från bacon till fruktsallad. Det var sjukt att en person kunde äta så mycket.

"Det är ju Hogsmeadehelg så vi kan väl gå dit efter frukosten" sa James efter en stund.

"För det första lovade du mig att vi skulle gå till Dumbledore idag och för det andra har du en vän som ligger i sjukhusflygeln. Efter det kan vi kanske gå till Hogsmeade" sa Lily som inte förstod varför James ätande störde henne så mycket.

"Åh" sa James besviket och fortsatte äta.

Efter frukosten gick dem för att träffa Dumbledore. Han var precis på väg upp till sitt kontor när de kom fram till stenfiguren.

"Evans och jag har en grej som vi skulle behöva reda ut, Professorn."

"Följ med upp till kontoret så kan vi nog lösa det på något sätt", log Dumbledore mot dem. När de kom upp till kontoret satte sig Dumbledore i sin stol och granskade dem noggrant.

"Minerva berättade för mig att det verkade som om ni hade… Ska vi säga ett litet problem" sa han.

"Det är alldeles riktigt, Sir" sa James. Dumbledore tittade ner på Lilys mage. Lily blev nervös. Hade hon spillt något vid frukosten? Eller varför stirrade Dumbledore så… Hon tittade ner på sin tröja. Den var ren. Men Dumbledore fortsatte titta som om letade efter ett tecken av något slag. Plötsligt förstod hon.

"Nej! Nej, nej! Det är inte alls den sortens problem" sa Lily som blivit blossande röd i ansiktet.

"Åh, jaha" sa Dumbledore ursäktande. James såg ut som ett ufo.

"Vadå? Jag förstår ingenting" sa han förvirrat. Lily stod stel som en pinne, röd som en kräfta i ansiktet.

"Minerva fick intrycket av att Lily var gravid" sa Dumbledore lugnt. Lily blev om möjligt ännu rödare i ansiktet. James ansikte skiftade från oförstående till att ha nästan samma nyans som Lilys. Det blev väldigt tyst några sekunder. Dumbledore harklade sig.

"Så ert problem?" sa han. Lily och James berättade ganska kortfattat om vad som hade hänt.

När de var färdiga var stämningen fortfarande ganska spänd, men Dumbledore fortsatte som om inget hade hänt.

"Så ni kanske behöver en egen sovsal antar jag och era scheman bör ändras lite" sa han.

"Men kan du inte bryta förtrollningen" sa Lily.

"Tyvärr så är den typen av magi som er vän, Alice använde obrytbar. Ni har båda gått med på att vara tillsammans i en vecka och då kommer det att bli så" sa Dumbledore.

"Men jag menade det inte så bokstavligt!" sa Lily som började bli desperat.

"Jag tror tyvärr inte att det spelar någon roll" sa Dumbledore och log. "Det kan ta ett par dagar att ordna en ny sovsal åt er. Klarar ni er så länge?" Ingen svarade.

"Jag tolkar det som ett ja. Era scheman fixar jag enkelt. Är det okej om ni går på forntida runskrift istället för spådomskonst på tisdagar och skötsel av magiska djur på torsdags eftermiddagar? Resten av lektionerna har ni väl tillsammans?"

"Tyvärr" muttrade Lily tyst.

På väg till sjukhusflygeln sa de ingenting alls. Lily var nedslagen för att besvärjelsen inte gick att bryta och James var fortfarande generad över det lilla missförståndet. Madam Pomfrey ville inte släppa in dem när de kom fram. Hon sa att Peter sov så de gick ner till stora salen igen där det nu serverades lunch.

"Här borta" ropade Alice och viftade med handen. De gick bort och satte sig bredvid henne. Rose, Remus och Sirius satt på andra sidan bordet.

"Det ser ut som ni har sett ett spöke. Vad är det som har hänt" frågade Rose när hon såg deras nedstämda ansikten.

"Inget särskilt" sa Lily och rodnade. "Vi var uppe hos Dumbledore och han kunde inte ta bort förtrollningen bara"

"Det förklarar kanske ditt ansikte, men vad är det för fel på James" sa Sirius.

"Inget" sa James och log halvhjärtat. Rose snörpte på munnen.

"Vad inget är tänker jag ta reda på. Om ni inte ger med er frivilligt kommer jag att pressa er tills ni berättar" sa hon och tittade från James till Lily.

"Jag lovar det är ingenting. Vi kan väl gå till Hogsmeade. Jag tror jag dör om jag inte får en lakritsstav snart" sa James och de andra nickade instämmande och plockade ihop sina saker.

"Jag kommer att ta reda på det" viskade Rose till James och Lily när dem andra började gå mot entréhallen. Hennes mörka ögon genomborrade dem intensivt i tur och ordning. Lily och James tittade på varandra och för första gången någonsin verkade det som de tänkte exakt likadant.