Del 4: Höga temperaturer

Det var måndag igen och det var mitt under eftermiddagsrasten innan dagens trolldrycks-lektion med Snape. Varken Harry eller Ron längtade precis. Hermione hade gått i förväg för att lämna in ett extra arbete till Snape, Ron hade skyndat efter. Harry hade lagt märket till att de hängde mer efter varandra nu efter att Lavender Brown hade gjort slut med Ron. Han och Hermione hade varit osams under hela den tiden, vilket hade varit ganska jobbigt.

Harry började långsamt gå mot klassrummet samtidigt som han tänkte på saken, men plötsligt kände han en hand som tog ett hårt grepp om hans handled och drog honom bort bakom en pelare. Han tittade snabbt upp. Kidnapparens blonda hår hängde ner framför hans blå-grå ögon som det brukade, samtidigt som han log mot Harry. Temperaturen steg hastigt bakom pelaren. Harry log osäkert tillbaka mot honom.

"Vad gör du här? Är inte du också på väg till trolldrycks-lektionen?"

"Jo, men jag ville prata lite med dig innan vi börjar. Ehrm... Hur är det? Du har verkat så nere de sista dagarna, mår du inte bra?"

"Jo, men... det är inget speciellt..." Det blev tyst innan Harry kom att tänka på en sak. "Vad tog det förresten åt dig i lördags? Och framför hela skolan också!"

"Gör det något om de vet? Jag har ju sagt att det är okej!"

"Men har det inte slagit dig att jag kanske inte tycker det?!"

Harrys leende hade bleknat bort, Draco såg med ens allvarligare ut.

"Då är det väl på tiden att du vänjer dig..."

Lektionen passerade långsamt förbi. Hermione såg extra misstänksam ut. Snape verkade finna det väldigt intressant att både Harry och Draco hade kommit ett par minuter försent. Harry trodde att han misstänkte någonting, men orkade inte tänka så mycket på det.

"Fem minuter kvar," sade Snape efter en ganska lång tid som kändes som flera timmar, "jag vill ha fram ett provexempel på allas drycker, även de, som jag redan vet, har misslyckats som vanligt..."

Minst hälften av alla i klassrummet började fnissa lågmält där de satt när Snape tittade bort mot Harry med en hånfull blick. När fnissningarna till slut långsamt dog bort, reste sig alla upp för att packa ihop sina saker och lämna fram sin provflaska. Hermione gick snabbt fram innan någon annan hann tänka, Harry ställde sig direkt efter Ron. Utan förvarning kände han andedräkten i nacken igen och det blev plötsligt ännu varmare i rummet.

Nej, nej, inte nu! Tänkte han förtvivlat medan han försökte ta långa, djupa andetag, Inte här, inte nu! Inte mitt bland alla! Det har redan hänt för många gånger... Det började gå runt i huvudet, men han lyckades stå kvar någorlunda upprätt. Han stapplade fram till katedern och satte sin flaska på den. Snape gav honom ett en sista hånfull blick innan han gick iväg för att möta Ron och Hermione som stod och väntade precis utanför klassrummet.

"Hur kunde du komma försent, var du inte precis bakom oss?" Hermione sneglade på honom medan de gick.

"Jo, men... jag kom på något jag var tvungen att göra först" Han kämpade för att kunna gå rakt, vilket inte var helt enkelt när hela korridoren snurrade runt.

"Jaha, vad var det då?"

"Inget speciellt," han stannade mitt i korridoren. Tre Hermione svängde runt för att se vad som hade hänt. Tre? Något var allvarligt fel. Om han inte fick något kallt att dricka snart... annars visste han knappt hur det kunde gå.

"Vad är det?" frågade Ron som nu också hade märkt att båda hade stannat.

"Jag går bara till toaletten, jag behöver något att dricka... snart tillbaka..." mumlade han samtidigt som han nästan tappade balansen och var tvungen att ta tag i väggen.

"Harry... Vad...? Hur är det egentligen?" Hermione ställde sig bredvid honom och lutade sig fram för att kunna se honom i ögonen. "Harry, kolla på mig. Hur många fingrar håller jag upp?" Harry stirrade först på henne och sedan på hennes fingrar.

"Typ, fem?" svarade han. Hermione såg bara mer och mer orolig ut.

""Typ..." Du skämtar inte, va? För det är inte särskilt roligt..."

"Vadå? Var det fel, eller?"

"Det här kan inte vara bra..." Hon vände sig om mot Ron för hjälpande ord, samtidigt som knäna vek sig under honom.