Tack så jättemycket för alla reviews. :D Vill påpeka en sak till den som tyckte att det var synd att Harry gillade Hannah – jag är också ett Harry/Ginny fan. :P Men… Om jag bara hade valt mina favoritpar så hade det varit flera problem. Delvis för att jag är ett Draco/Hermione och Ron/Narcissa fan och det hade inte passat in i den här berättelsen. Dessutom så hade det inneburit att Harry skulle vara lycklig och det vill jag inte att han ska vara än. Mwahaha. Tänk på det som ett spel. Han måste besegra alla bossar innan han vinner. Och det finns ju faktiskt fortfarande en chans att han blir tillsammans med Ginny igen. Jag har faktiskt inte bestämt exakt hur hela berättelsen ska gå så lite vad som helst kan hända nu. Yes, jag gillar Ron/Narcissa, jag vet att det är skumt. Men… om han reste i tiden eller något då? Hehe. Aja, vi tar upp det senare. Nu ska ni få läsa kapitel 6!

Kolla gärna min poll som jag har på min sida btw:$

Och jag har använt ordet "kontor" så mycket i det här kapitlet att jag börjar fundera på om det verkligen heter kontor. Det svenska ordet för "office" är väl kontor? Hehe…

Harry stängde in Kasserandra på sitt kontor och bad Mike att vakta dörren. Han gick fram och tillbaka utanför sitt rum och funderade på hur han skulle lösa den här röran. Han tänkte på hela historien igen.

En flicka som skulle ha gått på Hogwarts blev hemlös efter att ett gäng dödsätare dödat hennes mamma. Hon är troligtvis Voldemorts dotter – om hon skulle ha varit hans "arvinge" så var han väl antagligen pappan. För överlevnad så hade hon lyckats lära sig att använda någon form av magi utan ett trollspö – och ingen fin form av magi var det direkt. Hon hade förmodligen dödat mugglaren som varit utanför affären. Harry ville inte ens tänka på varför hon skulle ha behövt göra det.

Om han lämnade in henne och sa: "här har ni mördaren", så skulle flickan bli inspärrad på Sankt Mungos resten av sitt liv. Trollkarlsvärlden hade blivit ett bättre ställe efter att Kingsley Shacklebolt tagit över, men den var förstås inte perfekt.

Harry vände sig om till Mike.

"Fråga henne om hon dödade mannen", sa han bestämt. "Och om hon erkänner, fråga henne varför. Om det var en olycka, om han försökte… ge sig på henne, eller hur fallet var."

Mike nickade ivrigt och gick in till Harrys kontor igen. Harry förstod inte hur Mike kunde tycka att det hela var så spännande. Situationen var faktiskt väldigt allvarlig.

Harrys tankar avbröts av en röst som ropade: "Hej Harry!"

Harry bet sig i läppen, men vände sig om och klistrade på sig ett leende när han såg sin gamla vän. "Hej Ron", sa han i ett försök att låta entusiastisk. Ron, som inte var särskilt bra på att tolka folks känslor, märkte förstås ingenting. Istället så började han prata på. Han och Hermione hade blivit tillsammans igen – Harry flinade när han hörde det – men hon ville inte ta förlovningsringen tillbaka, Ron hade blivit arg och undrat varför, och nu hade de gjort slut igen. Harry suckade.

"Men hur är de-", började Ron, men han blev tvärt avbruten av Mike, som tydligen var klar med att förhöra Kasserandra.

"Hon erkände sig skyldig", berättade Mike. "Personen i fråga hade försökt våldföra sig på henne, och hon försökte försvara sig och då gick det gick lite fel."

Harry antog att Mike inte sa namnen på grund av Rons närvaro. Dessutom så såg Ron plötsligt väldigt nyfiken ut.

"Utreder ni mordet på den där mugglaren?", frågade Ron intresserat.

"Nej", ljög Harry hastigt. "Bara ett litet vanligt bråk, inget allvarligt alls." Ron såg lite skeptisk ut. "Har du en uggla?" lade Harry till.

"Självklart", sa Ron och ryckte på axlarna. Harry log.

"Jag behöver skicka ett brev till Professor McGonagall", förklarade Harry för Ron. Ron nickade. "Så vart är ugglan? I ditt kontor? Du får leda mig dit. Mike, du vaktar du-vet-vem medan jag är borta."

På vägen till Rons kontor så försökte Harry hålla en konversation igång så att han inte skulle lägga näsan i blöt om hela Kasserandra-situationen. Han ville egentligen lita på Ron, berätta för honom vad problemet var, men Harry kände fortfarande som ett stort gap mellan dem. Deras vänskap var inte riktigt densamma efter det som hade hänt mellan honom och Ginny. Förståeligt, eftersom att Ginny var Rons syster. Familjen gick framför kompisarna.

Harrys försök att avleda Ron var inte särskilt imponerade. Han försökte prata om vädret, och Ron nickade åt det han sa – sedan började han prata om Hermione igen. Hur irriterad han var över att hon hade lämnat honom igen, och så vidare. Harry gjorde precis som Ron – och nickade åt allt han sa. Så länge som Ron pratade på och inte la sig i det som Harry nu planerade att göra, så var det lugnt för honom.

Ron hade satt upp en stor Chudley Cannons-affisch på sitt kontor. Kontoret i övrigt var inte särskilt ordentligt, men han hade i alla fall lyckats ha alla papper i ordning. Fast överallt hade han klistrat små lappar där det stod påminnelser om saker han måste göra. Harry lyckades tjuvkolla på några av dem och alla involverade förstås att köpa saker eller göra saker till Hermione. Harry småskrattade lite för sig själv.

Harry satte sig ner på Rons stol och började skriva ett brev till McGonagall, medan Ron fortsatte att prata på om hur orättvis Hermione varit mot honom.

Professor McGonagall,

Jag har stött på en liten situation på jobbet. Jag och en yngre som skulle se hur jobbet som auror var har hittat en hemlös flicka som är en häxa. Hon hölls gömd från allmänheten som jag har förstått det, och det kan vara därför som hon inte fick en inbjudan till Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. Ni skulle göra mig en väldigt stor tjänst om ni kunde placera henne på Hogwarts. Hon är väldigt vänlig och söt, hennes namn är Kasserandra, det bästa vore att placera henne i första årskursen så att hon kan lära sig magi i rätt takt. Jag tror att hon är ungefär elva år, om inte så är hon snäppet äldre, så det fungerar säkert bra. Hon har lite problem ibland med att kontrollera sina känslor, och hon har lärt sig att använda magi utan ett trollspö, så håll ett öga på henne. Jag skulle också uppskatta om ni kunde följa med henne till Diagongränden, jag skulle väldigt gärna vilja göra det men jag måste jobba.

Om ni kan få in henne på skolan utan problem så kommer jag på besök med henne senare idag när mitt skift är slut.

Med vänliga hälsningar,

Mr Harry Potter

Harry lade märke till att Ron plötsligt var väldigt tyst. Harry gav brevet till ugglan och gjorde en grimas åt Rons håll.

"Varför allt hemlighetsmakeri?" undrade Ron. Harry suckade.

"Jag är i en rätt så allvarlig situation just nu", svarade Harry skyndsamt. "Jag är ledsen, men det är mellan mig och min… lärling. Mike. Men jag tycker att du borde be om ursäkt till Hermione."

Ron såg förolämpad ut, och öppnade munnen för att säga något, men Harry hejdade honom.

"Ja, det var inte särskilt bra av henne att bli tillsammans igen och säga att förlovningen inte gäller men kan du egentligen beskylla henne för det? Om ni ska göra slut av så små anledningar hela tiden så kanske ni inte borde förlova er. Du borde be om ursäkt, sedan vänta åtminstone fem veckor – och undvika bråk under de veckorna – innan du ber henne att gifta sig med dig igen. Det är upp till dig, men det är vad jag skulle ha gjort. Jag vet att mina förhållanden inte slutat som bäst men jag har i alla fall varit förlovad två gånger."

Det blev en pinsam tystnad. Harry slog händerna för munnen när han insåg vad han hade sagt. Han hade varit förlovad med Ginny när de hade gjort slut… men de berättade det aldrig för Ron. Harry kom ihåg att de hade planerat hur de skulle berätta det för honom, men sedan så hade Harrys avundsjuka brutit förlovningen så de hade inte behövt berätta någonting. Harry svor.

"Var du och Ginny… förlovade?", sa Ron tveksamt.

Det blev en lång paus, och Harry bet sig själv i tungan. Han kunde inte hitta något bra att säga.

"Jag har inte tid med det här", sa Harry till sist och lämnade Rons kontor. Ron följde inte efter honom. Han stod bara kvar, tydligen fortfarande i chock.

Harry började känna hur stressen bubblade upp inom honom. Han hade mycket att göra nu. Han måste hitta någon form av dusch så att Kasserandra kunde tvätta sig, han förstod att hon inte skulle vilja träffa sin framtida rektor utan att ha duschat först. Första intrycket och sådant. Och så måste hon få nya kläder också, men de hade inte tid att springa runt med henne på Diagongränden. Han kunde skicka Mike dit och be honom att köpa de första bra kläderna han fick syn på. Bara två eller tre vanliga tröjor och byxor var allt som hon skulle behöva – hon skulle ju få gå med Professor McGonagall och köpa skoluniform och nödvändigt material.

Medan han gick igenom planen i huvudet så krockade han nästan med sin chef, Bree Connweller.

Hon stirrade förvånat på honom. "Mr Potter", sa hon. "Vad är det som är så bråttom? Lyckades du fånga mördaren?"

Harry blinkade till. Mrs Connweller var den sista personen han behövde ha en konversation med nu.

"Jag hade ett samtal med mr Weasley, och han vägrade se reson", sa Harry sakta. Det var ju inte helt och hållet en lögn. "Jag hittade inga bevis på brottsplatsen", lade han till. En skär lögn, men mrs Connweller verkade inte lägga märke till det.

"Okej", sa mrs Connweller och såg besviken ut. "Så vi har en mördare på fri fot."

Harry kände sig lite skyldig. Han var trots allt en auror, han kunde hamna i mycket trubbel om de fick reda på att han faktiskt hade hittat "mördaren", och att han inte tänkte ge henne något större straff för det.

"Jag ska fortsätta utredningen", ljög Harry och lämnade mrs Connweller. Han hörde att hon ropade hejdå, lycka till och så vidare till honom men han sa ingenting tillbaka.