Disclaimer: Jag äger karaktärerna och storyn, den underbara världen tillhör J.K Rowling

A/N: Finns inte så mycket att säga :)

Kapitel 6

Trolldryckskonsten gick ovanligt bra och för en gång skull skämde jag inte ut mig för hela klassen genom att tappa alla ingredienser på golvet, något som hade hänt flera gånger under bara några veckor i femte året. Resten av dagen fortsatte hyffsat snabbt och till slut var det dags för lunch. På vägen till Den stora salen kom Marcus gående i motsatt riktning som oss och han log mot mig. Jag saktade ner mina steg och tjejerna tittade på varandra menande.

"Vi ses snart, Jane" Sa Sam och de gick iväg mot maten som doftade gott i långa vägar.

"Hej" Sa jag och han stannade en bit framför mig.

"Hej, du jag tänkte om," Började han och jag kunde se lite nervositet i hans blick " du kanske ville komma och kolla på uttagningen till Quidditchlaget i efteriddag?"

"Ja, absolut" Sa jag och log mot honom, jag blev glad bara att jag fick chansen att träffa honom fler gånger.

"Vad kul!" Sa han och sken upp som en sol. Hans havsblå passade naturligt ihop med leendet på hans läppar.

"Trodde du inte att jag ville?" Frågade jag lite retandes och han skrattade lågt.

"Jag var bara inte säker på om du gillade quidditch" Sa han och fortsatte att le stort.

"Jag kanske är förskräcklig på att flyga, men att titta på när andra flyger runt har jag inget problem med" Sa jag och tankarna svävade bort mot när jag försökt att flyga första gången. Låt mig bara säga att det inte slutade bra.

"Vart är du på väg nu?" Frågade jag och undrade lite varför han var ensam ännu en gång.

"Jag är på väg till Örtläran, vi börjar om bara några minuter" Sa han tittandes på mig.

"Men skynda dig iväg då, jag vill inte vara anledningen till att du kommer försent!" Sa jag snabbt och han suckade lågt.

"Det är knappast ditt fel om jag kommer försent, dessutom hinner jag ner dit" Sa han och jag började röra på mig lite, beredd att gå mot matsalen. Jag visste inte om jag skulle ge honom en kram eller inte och hela situationen blev lite stel.

"Jaa, ehm hejdå då" Sa jag och log mot honom.

"Vi ses senare" Sa han tillbaka och vi gick åt skilda håll.

"Vad pratade ni om?" Fågade Laurie nyfiket när jag hade satt mig ner. Melanie var helt okontaktbar och satt i sina egna drömmar tittandes på Peter Smith och antagligen hade varken Laurie eller Sam försökt att få kontakt med henne.

"Inget speciellt, jag ska iväg och kolla på uttagningen till quiddtichlaget i eftermiddag" Sa jag samtidigt som jag började med att äta smått på några vindruvor.

"Åå, vad gulligt" Sa Sam och jag kollade på henne med en blick som skulle likna lite som är-du-seriös?

"Vi är bara vänner, okej?" sa jag övertygande, även om jag hade önskat att det hade varit väldigt mycket mer. Både Sam och Laurie himlade med ögonen och suckade.

På Förvandlingskonsten var jag en av de första som lyckades med att förvandla en get till en örn. Även om resten av skolan inte gick så bra, så klarade jag i alla fall Förvandlingskonsten bra. Det konstiga var att jag faktiskt hade fått över A på alla mina GET prov, och jag kunde ändå inte förstå något av det jag hade lärt mig. Jag hade precis klarat mig på gränsen till ett Ö på Försvar mot svartkonster och det var ett under att jag kunde gå de flesta FUTT-kurserna.

Senare på Försvar mot svartkonster lämnade jag in min om varulvar på i hopp om att den var tillräckligt bra. Vi fick börja med att försöka kasta trollformler utan att tala. Självklart misslyckades jag totalt, och antagligen så skulle jag nog inte klara det på ett tag heller.

Trött på skolan och läxorna gick jag mot quidditchplanen. Tjejerna hade avstått då de tyckte att jag skulle vara själv med Marcus. Jag såg fram emot att se alla flyga, speciellt Marcus eftersom att jag aldrig hade sett honom flyga förut. Jag tog en plats i mitten av läktarna och rös lite av de kalla höstbriserna. Jag såg Marcus stå med de svarta och gula kläderna och jag vinkade mot honom. Han vinkade tillbaka men blev snabbt avbruten av några killar som började prata med honom. De började snart flyga och jag hade svårt att urskilja alla och vad de gjorde.

Skakandes av kylan sprang jag ner mot planen när allt var klart. Jag möttes av en lycklig Marcus.

"Jag kom med!" ropade han när han kom springandes mot mig.

"Du är bäst!" Sa jag och jag kramade honom. Han skrattade och jag släppte honom, jag rodnade lite över min spontana kram.

"Jag fick platsen som jagare, det var jag i Afrika också" Sa han glatt och lade armen på min axel och jag kände hur det pirrade till i hela min kropp.

"Du borde ha provat du också" Sa han och jag skakade ivrigt på huvudet.

"Nej, som jag sa förut så kan jag inte flyga alls, dessutom skulle jag väl antagligen ha frusit ihjäl av vinden där uppe i luften" Sa jag och rös ännu en gång av den kalla luften, även om jag kände att jag blev lite varmare med Marcus arm på min axel.

"Fryser du?" Sa han och tittade på mig undrande. Jag hade på mig en extra jacka men den normalvis värmande halsduken låg uppe i sovsalen. Jag nickade och han gick iväg till sin väska som jag antog att han hade alla sina kläder i.

"Det är lugnt, vi ska ju in" Sa jag och ville inte ställa till med för mycket.

"Varför sa du inget?" sa han och kom meden halsduk och en jacka.

"Men du var ju så koncentrerad på uttagningen så jag ville inte störa innan" Sa jag och jag stoppade mina armar i jackan som var alldeles för stor för mig. Han log och suckade uppgivet när han hjälpte mig med att snurra halsduken runt min hals.

"Vill du gå en promenad runt slottet?" Frågade han och jag log både på utsidan och på insidan.

"Mm, det skulle vara trevligt" Sa jag och rodnade lite.

"Jag ska bara gå upp och byta om, vänta här så kommer jag snart" Sa han och sprang iväg. Jag lutade mig mot väggen och log, den svaga lukten av hans parfym doftade sött av halsduken.