Lessen för en sen uppdatering :/ Men det har ju varit problem med datorn, skola, och allt sådant som tar upp tid! Men här är ett nytt kapitel nu, Enjoy! And please, review? :)

Kap. 6

Ska du gå utan att vänta på mig?

De nya lektionerna som de hade med alla andra prefekter i sjätte året var kortare än vad de har haft de andra åren, men kanske en aning hårdare och de ska istället lära sig sakerna lite fortare. På lektionerna var de heller inte många, ibland högst fjorton stycken. Hermione och Draco hade alla likadana lektioner eftersom de delade uppehållsrum, och för att alla på så sätt också fick en partner i alla ämnen. Just nu hade de dubbellektion förvanlingskonst med McGonagall. De hade avklarat två tredjedelar av lektionen när McGonagall helt plötsligt fick en väldig huvudvärk och de fick sluta tidigare så att hon kunde gå till Madam Pomfrey.

Hermione kunde se hur Malfoy log när de gick ut ur salen, men brydde sig inte om att kommentera det. Det var ungefär en och en halvtimme kvar tills lunchen och Hermione gick då i sällskap med Malfoy upp till deras uppehållsrum eftersom det inte fanns något annat att göra just nu. När hon gick upp mot sin rumhalva såg hon att papperskorgen var tom. Hon blev först förvånad, men kom sen på att det säkert var husalferna som hade tömt den.

Hon orkade inte bry sig om det så hon tog fram en tunnare jacka som hon tog med sig ner till sjön. Hon satte sig på hennes vanliga plats på bryggan och kollade ut över sjön. Hon hade ungefär en timme på sig att sitta där och rensa tankarna, för sen skulle hon få bråttom att skynda sig till lunchen då den vid den tiden skulle börja. Det var svalt och vinden smekte stilla vattnet så att små vågor skvalpade mot bryggans pelare.

Hon kände sig iakttagen men när hon tittade sig omkring såg hon ingen. Hon intalade sig själv att hon bara inbillade sig det, även fast känslan dröjde sig kvar hela tiden. Hon skruvade på sig och drog jackan tätare runt kroppen och ignorerade det. När timmen började närma sig sitt slut reste hon sig upp och för första gången sedan hon hittat det här stället, och börjat använda det, kände hon sig inte glad. Istället kände hon sig fundersam och lite konstig till mods.

Snart satt hon i Stora Salen och åt mat medans hon var inne i en stor diskussion med Ginny om de nya förändringarna på slottet för i år. Harry och Ron hade Hermione inte sett till på hela dagen, varken på frukosten, nu på lunchen eller i korridorerna mellan lektionerna. Hon undrade om dem var sura på henne för att hon kanske gick från sjukhusflygeln utan att säga nåt till dem.

Ginny avslutade snart deras diskussion för att hon hade bråttom till hennes trolldryckslära.

"Men vi ses, Hermione. Glöm inte bort att du skulle visa mig den där saken som plattar ditt hår", sa hon med en blinkning.

"Nejdå, det har jag inte", svarade Hermione och log mot henne. "Vi ses."

När Ginny gått kom Parvati och satte sig bredvid Hermione för att äta lite. Parvati började att prata med henne om en läxa i örtläran som hon skulle vilja ha lite hjälp med. Hermione hjälpte henne så mycket hon kunde genom att berätta och illustrera med händerna, men med en blick på klockan fick hon ursäkta sig och gick mot hennes lektion. Hon hoppades att hon skulle komma i tid, för pratstunden med Parvati hade varat lite längre än hon hade trott.

När hon kom fram till örtläran såg hon att de redan hade börjat gå in i klassrummet. Det såg ut att vara många elever. Många fler än vad det brukar vara. Hon kom in sist i klassrummet och hittade en sista ledig plats bredvid Malfoy.

"Var har du varit?" fräste han.

Men Hermione hann inte svara innan professor Sprout tog till orda. "Som de flesta här inne redan vet så mår professor McGonagall inte så bra, så jag fick ta över den klass som hon nu skulle ha haft. Men det kommer nog att gå bra, ska ni se! Slå upp sidan tvåhundra nitton i era böcker och läs kapitlet om hur man använder en cruchblomma på bästa sätt och vad nackdelarna med att använda den kan bli. Läs noga för ni ska sen få i läxa att skriva en uppsats om det."

Hermione tog fram sin bok och började att läsa. Draco gjorde samma sak, men han hade lite problem med det..

"Fattar du något av det här?" frågade han viskande några minuter senare.

"Ja", viskade hon tillbaka.

Han satt och tittade på henne medan hon läste. Hon såg upp från boken och mötte hans blick.

"Vad?"

"Ja, tänker du förklara?"

"Nej."

"Nej?"

"Ja. N-E-J", bokstaverade hon för honom. Han låtsades inte om det.

"Varför inte?"

"Varför skulle jag?"

"Jag vet inte. För att vara snäll?"

Hon tittade på honom. Rakt in i de där gråa ögonen. Vill han att hon ska vara snäll mot honom?

"Allvar?"

"Ser jag ut att skoja?"

Det fick hon faktiskt hålla med om, han såg inte ut att skämta ...

"Granger, Malfoy, vänd era blickar mot böckerna och prata inte", sa professor Sprout strängt.

"Förlåt, professorn", sa Hermione och återvände till hennes bok.

"Så du hjälper mig inte?"

Hermione tittade på honom igen. "Men vad tror du?"

"Ska jag ta det som ett nej?"

"Ta det som du vill, jag bryr mig inte."

"Så det är ett nej?" konstaterade han.

"Ja."

"Schysst."

"Ms Granger, Mr Malfoy, straffkommendering i två nätter."

"Men..." började Malfoy.

"Tre."

"Professorn jag..." försökte Hermione.

"Fyra. Vill ni göra det till fem?"

Hermione förstod att det inte skulle hjälpa att argumentera emot, så hon slog ner blicken och höll sig tyst. Även Draco gjorde det, tack och lov. Professor Sprout hade blivit mycket strängare sen hon tillbringat två veckor praktik hos professor Snape.

När lektionen sen var slut hade de bara en lektion kvar och slutade efter det tjugo över två.

(Dracos synvinkel)

Han och resten av eleverna gick upp för att ha deras andra lektioner. Han själv skulle ha Trolldryckskonst.

Draco kunde inte sluta tänka på att hon inte velat hjälpa honom. Varför skulle hon plötsligt vara så envis? Eller var hon alltid så? Det ser inte så ut när han ser henne tillsammans med Potter och Weasly, då verkar hon ganska villig att hjälpa till. Vad tänker jag på! Varför skulle jag vilja ha hjälp av Granger? Och varför blir jag sur när hon säger nej? Hade det varit förut så hade jag bara blivit glad om hon inte velat hjälpa mig. Men så var det också det där med att hon faktiskt inte är en smutsskalle ...

Trolldrycken gick också fort och strax hade de slutat för dagen.

Vad skulle han göra nu? Han hade sett Granger gå ner och sätta sig på den plats som han brukar sitta på nere vid sjön, så det var ingen idé att göra.

Han gick i tystnad upp mot deras torn. När han gick förbi den sista kröken och såg väggen som Hermione åkt in i, fylldes hans huvud med tankar om vad som egentligen hade hänt. När han gått in till hans rumhalva efter att han varit i sjukhusflygeln låg hans trollstav på sängen igen. Och anledningen till att han stannat kvar på "sjukhuset", när han svimmat, visste ingen om. Troligen en huvudskada som Pomfrey inte kunde se, men det kunde vara något annat också.

När han kommit upp till hans rum låg ett brev adresserat till honom på hans säng. Det stod ingen avsändare på det, men han öppnade det ändå. Inuti låg en välgjord teckning med ett självporträtt av honom. Teckningen var i svart-vitt och runt hans huvud var ett hjärta ritat, det fanns även en pil som gick rakt igenom. Han tyckte att den var väldigt snygg, den var väldigt detaljerad, t om med hans smilgrop i vänster kind. "Ny beundrare", tänkte han lite trött, "bara det inte är nån ny stalker."

I alla fall så satte han upp skissen på väggen. Han kunde inte låta bli att undra varför bilden inte rörde på sig, men det passade ändå att den inte gjorde det.

Han tog upp läxan de fått av Snape i trolldryckskonsten och började skriva på den. Till skillnad från örtläran var han väldigt bra på trolldryckskonst. Trolldrycksläxan gick fort att göra, och alla andra läxor var också klara, det vill säga alla förutom örtläran. Men den hade han inte ens tänkt kasta en enda blick mot.

Han tog upp en bok och började att läsa för att fördriva tiden innan han skulle på straffkommenderingen kl 19.00. De skulle mötas utanför Sprouts kontor som låg på fjärde våningen i slottet. Vad dem skulle få göra visste han inte, men det fick han väl se, tid nog.

När Draco läst klart boken hade det gått nästan två och en halv timme. Klockan var ungefär halv sju. Om han ville ha någon mat innan straffkommenderingen måste han nog sätta fart mot Stora Salen, och kasta i sig något snabbt.

Han åt lite kyckling och drack lite pumpajuice innan han satte fart mot professor Sprouts kontor. Bara han inte kom försent nu! Skulle sitta snyggt om han kom försent den första av de fyra straffdagarna. Men han kom inte försent, som tur var. Han kom dit tidigare än professor Sprout så han behövde inte oroa sig något.

Straffet var att städa toan vid matsalen (den det ofta sprang personer till efter att dem kanske ätit något dåligt, eller lite för mycket) – utan magi. Hermione var tyst nästan hela tiden, och vad hade det gjort för skillnad? De skulle fortfarande ha straffkommendering i tre dagar till. Fast han blev förvånad, han hade trott att hon skulle skälla ut honom eller nåt, det var ju ändå han som började deras konversation som gjorde att de var där de var just då. Men ändå – en annan tanke slog honom – hur skulle han kunna veta exakt hur hon tänker, han är ju inte precis hennes "kompis" eller så.

Straffkommenderingen tog ungefär fem timmar. När det var klart var han nästan vimmelkantig av trötthet, armarna var slappa efter så mycket arbete och han tyckte att det här straffet var alldeles för hårt för att ha pratat med varandra i några minuter. Granger såg om möjligt ännu tröttare ut, kanske för att hon varit uppe tidigt i morse, hon såg ut att ha somnat i badkaret när han kom in.

Draco plockade snabbt upp alla städredskapen som de använt och la de i en av de tomma hinkarna som han tömt ut innehållet ur i ett avlopp. Han var inte säker men när han vände sig mot Granger såg det ut som om hon log tacksamt mot honom, men när han kollade en gång till såg hon så normal hon kunde se ut - med tanke på hur sent det var och vad de hållit på med - att han börja undra om han inte bara inbillat sig det. Medan hon gick mot deras sovsal gick han mot Filtch kontor för att lämna sakerna innanför dörren.

När han tagit sig upp till uppehållsrummet och till sin sovsal hann han knappt lägga sig på sängen innan han somnade.

Nästa morgon sov Draco länge för att ta igen den tid han förlorat på straffkommenderingen. När han sen vaknade var klockan halv elva och han hade precis missat sin andra lektion. Han svor till och satte sig så snabbt upp att han blev yr, Draco väntade ett tag för att yrseln skulle gå över innan han satte sig upp igen och gick in i badrummet för att ta en dusch, vilket han inte hunnit med i går – eller i morse? När han gick förbi skiljeväggen såg han att även Granger fortfarande sov. Skulle han väcka henne efter duschen? Eller låta henne vara så hon fick ännu mer skäll än han? Fast han kanske fick en utskällning för att han låtit henne fortsätta sova medan han gick till deras övriga lektioner de hade den dagen. Mmm... svårt val... Vara snäll eller få skäll? Ibland är det tufft att vara en Malfoy. Sedan letar sig ett leende upp till hans ansikte, han kan bli av med utskällningen och snällheten på ett Malfoy-sätt som håller kvar hans heder...

När Malfoy några minuter senare klev ut ur duschen hade han planen klar, nu behövde han bara sätta den i verket och till det behövde han en vattentät hink av något slag. Med hinken redo gick han tillbaka till sovsalen där Granger låg och sov sött efter en lång natt med arbete. Han närmade sig sakta, ville inte väcka henne i förtid...

^.^ ~ ^.^

Hermione vaknade, med vad det kändes som, en hel hink med kallt vatten över sig. Det tog henne några sekunder för henne att förstå att hon faktiskt hade en hel hink med kallt vatten över sig själv och sängen. Hon förstod på en gång att det var Malfoy och skrek rakt ut. Hon vände på huvudet och stirrade rakt in i Malfoys hångrinande gråa ögon.

"Om du skyndar dig så hinner vi i alla fall till vår tredje lektion."

Hermione kollade snabbt på klockan och såg att den var kvart i elva, en kvart innan nästa lektion skulle börja. Sen kom hon på vad Malfoy hade sagt.

"Vi? Vaddå har du tänkt vänta på mig?"

"Jag hade tänkt, men jag tror jag ändrar mig nu. Jag bryr mig inte om du kommer försent, det får du förklara själv."

Jaha, okejdå. Han kanske inte hade velat vara taskig den här gången och det skulle inte göra någonting om de kom till nästa lektion samtidig - som de hade med McGonagall - för om hon skulle vara ärlig så var han mycket bättre än vad hon var på att lätt komma på undanflykter till varför han inte varit på de tidigare lektionerna – och komma undan med det. Han vände sig om och gick mot trapporna.

"Vänta...! Euhm... ja-jag menade inget illa." Hon hatade att be om ursäkt! Fan ta den där jävla Malfoy som bara måste få henne och säga det! Men han stannade inte. Han vände sig inte ens om. "Förlåt?" Det syntes ingen reaktion. Ååå! Säg att jag inte måste göra det! Tänkte hon nästan desperat. Han fortsatte att gå. Snart var han framme vid trappan. Men jo... hon måste, han stannade fortfarande inte och nu var han nästan framme vid svängen. Åh, Merlin ta den där killen! "Snälla."

På en halv sekund hade han stannat och vänt sig om.

"Vad sa du?" sa han med ett leende på läpparna. Han älskade att få folk att säga sånt som de inte egentligen vill säga, bara för att de behövde honom.

Hermione himlade med ögonen och uttalar ordet med stor betoning. "Snäää-lla?"

"Hmm. Jag ska tänka på saken", sa han och vände sig om. Förvånad stod hon och såg efter honom när han gick runt hörnet och försvann. Argt slängde hon igen dörren efter sig innan hon gick in i duschen och tvättade snabbt av sig. Att han skulle vara så otrolig! Hon slängde på sig ett par kläder och gick nedför trapporna. När hon kom fram till utgången hörde hon en röst bakom sig.

"Tänker du lämna mig efter att du bett så snällt att jag ska stanna?" Det vanliga hånleendet kom snabbt fram när han såg på henne.