Kapitel 6

Albus gick i en tåt och dimmig skog. Den kändes bekant, men ändå främmande och läskig. På marken låg flera lager av gamla löv och kvistar och över henne var trädkronorna så sammanfogande att man inte kunde se himlen överhuvudtaget. Hon gick sakta för att snubbla över trädrötterna som stack upp ur marken.

"100% säker på att det här är den förbjudna skogen." mumlade hon för sig själv.

Hon fortsatte framåt, men stannade snabbt när hon fick syn på en svart gestalt med kåpa mellan träden en bit bort. Det var något med denna gestalt som Albus inte tyckte om och stel av skräck följde hon med blicken gestalten som strövade fram. Den gick långsamt och när Albus drog lite väl högt efter andan vände den på huvudet åt hennes håll. Samma hemska huvudvärk som på tåget genomborrade hennes skalle. Hon tvingades till marken den här gången också och när hon tillslut tittade upp - fortfarande med huvudvärken - var gestalten på väg mot henne.

"Där är du flicka lilla. Har du slutligen bestämt dig för att hjälpa mig?"

Albus skakade häftigt på huvudet trots värken och försökte få fram ett stadigt nej, men hennes röst bar inte. Gestalten började ökade takten. Det tvingade Albus upp på sina skakiga fötter och på dem sprang hon det fortaste hon kunde mellan rötterna. Ur ögonvrån såg hon gestalten höja en trollstav.

"Min trollstav!" mumlade Albus samtidigt som hon ökade takten lite. Gestalten var snabb det var det ingen tvekan om. Hon drog handen till sin högra jeansficka där hennes trollstav alltid brukar ligga, men förgäves - den fanns inte där. "FAN!"

Hon ökade hastigheten lite till och i samma ögonblick som gestalten ropade den dödande förbannelsen snubblade hon över en stor trädrot. Med hår slutna ögon och den extrema huvudvärken kvar inväntade hon den gröna strålen som skulle ta livet av henne.

Men den kom aldrig. Sekunderna gick och tillslut vågade hon öppna ögonlocken och vända sig sakta om. Hennes blick svepte över omgivningen, men gestalten sågs inte till. Albus suckade lättad och blickade neråt mot sina fötter. Där fick hon se att hon hade skavt upp knät, men det brydde hon sig inte om för hon hade också fått syn på en märkvärdig liten grå sten. Den var slipad som en slags kvadrat korsad med en pyramid. Albus sträckte ut handen för att plocka upp den, men just då skakade någon henne och hon slog upp ögonen.

"Du måste bli bättre på att vakna i tid!" klagade Stina på hennes högra sida. "Sätt mobilklockan på ringning istället för att be oss väcka dig."

"Jag har inte er att väcka mig. Ni gjorde det själva."

"Ja ja." Natalie ryckte på axlarna, men tog sedan ett stadigt tag om Albus vänstra hand och drog henne ur sängen. "Men du måste skynda dig nu. Vi börjar om tio minuter och ingen av oss har ätit frukost än."

Albus reste sig upp från golvet. "Jag har tre saker att slänga först. 1- det var onödigt att slänga ner mig på golvet. 2 - varför väckte ni mig inte tidigare? 3 - jag hade en väldigt konstig dröm i natt också. Den var annorlunda från drö..."

"Albus, vi har inte tid med att analysera dina drömmar. Inte nu i alla fall. Skynda dig istället." sa Stina en smula irriterad.

"Vänta, jag har ju på mig skolklädnaden eftersom jag somnade i den igår. Så jag förstår inte varför vi står här. Kom nu!"

"Albus," hon vände sig om mot Natalie som stod med armarna korsade över bröstet. "du har sovit i den. Det är äckligt att gå med samma kläder som man sov i dagen efter. Byt om nu."

När de kom ner till stora salen hade de bara fem minuter kvar att äta frukost. Endast tre personer var kvar och de satt vid slytherinbordet. De såg att det var killarna när de kom fram till bordet.

"Det var på tiden!" utbrast Sebastian. "Vi har suttit här i 30 minuter i väntan på er. Varför tog det en sådan lång tid?"

"Sebbe, du vet hur tjejer är. De tar alltid lång tid på sig."

"Scorp, Al ser ut att haft bråttom. Hennes hår ser ut som ett kråkbo." När Joakim konstaterade detta faktum försökte Albus febrilt fixa till sitt hår med handen. "Och förresten kan ingen ta längre tid på sig - när det gäller utseende - än du." Alla sex bröt ut i skratt innan de upptäckte att klockan tickade.

"Oj...Aja, här ta dessa och så går vi." Sebastian slängde till tjejerna varsin smörgås med ost och skinka och skyndade sedan ut i salen mot deras första lektion. De andra följde småspringande efter.

"Vilken lektion är först?" frågade Albus Joakim med munnen full av bröd.

"Trolldryckskonst med gryffindorarna och sedan förvandlingskonst."

De störtade in i klassrumet precis i tid.