Kapitel fem - Skolkande och storbråk
Nu var det november. Det hade snöat lätt kvällen innan. En månad hade gått sedan Severus besökt Potters sovsal, och bestämt sig för att glömma honom. Det hade visat sig vara svårare än han hade trott. Han hade legat vaken flera nätter i rad och bara tänkt på Potter, trots att han inte fick. Varje gång deras blickar möttes fylldes magen av bubblande, sprattlande fjärilar. Severus kunde inte glömma Harry Potter. Han hade inte ens gett tillbaks osynlighetsmanteln, den låg inlåst i ett av ingrediensskåpen som fanns inne på han kontor. Potter hade aldrig frågat efter den, det tyckte Severus var konstigt, men också bra. Han hade sluppit med honom då.
Idag var det onsdag. "Fan" tänkte Severus medan han gjorde i ordning för den första lektionen för dagen. Lektionen då han hade Potter. "Fan, fan, fan." Severus var arg. Frånvarande. Nervös. Rädd. Klumpig. Han välte ut en flaska med böldelexir, som han hade tagit fram för säkerhets skull (Neville Longbottom skulle ju vara med). Severus stönade argt och började torka upp efter sig.
En efter en ramlade eleverna in i klassrummet. Efter att alla hade hittat en plats märkte Severus att en mycket viktig person saknades.
"Var är Potter?" frågade han hopen av elever som faktisk hade tagit sig dit. Ingen svarade. Severus smällde ner händerna i bänken framför Weasley.
"Svara mig!" Röt han.
"Jag vet inte" snäste Weasley tillbaks.
"Tio avdragspoäng för Gryffindor, och när du träffar din lille vän kan du väl tala om för honom att han har en straffkommendering att avtjäna i mitt kontor på lördag klockan tio." Varför sa han så? Severus kunde inte förstå, orden hade bara flugit ut ur munnen på honom. Han gjorde ju allt i sin makt för att slippa att vara nära Potter så att han kunde glömma honom, och nu hade han ordnat så att dom skulle vara ensamma inne på hans trånga kontor en lördagskväll.
"Och Draco är inte här idag heller ser jag" suckade Severus. Draco Malfoy hade skolkat varenda lektion den senaste månaden.
"Goyle, hälsa Mr Malfoy att han kommer bli underkänd om detta beteende fortsätter" Severus vände sig om och började sedan förklara vad deras uppgift skulle vara denna dag.
Severus slängde sig ner på sängen och täckte sitt huvud med en kudde. Han var så dum. Så jävla dum. Han kröp ihop och gjorde sig så liten som möjligt. Sedan drog han sig själv i håret. Han ville känna smärta, han förtjänade smärta. Pedofiläckel som han själv förtjänade inte ens att leva. Men det var Severus för feg för att göra, ta livet av sig alltså. Istället låg han där under kudden och bara skämdes. Skämdes…, skämdes…, skämd…, skä…, schhhh….
Severus vaknade av ett hysteriskt bankade på dörren.
"Släpp in mig! Jag vet att du är där, försök inte gömma dig!" Severus vacklade fram till dörren med trötta steg. Han gnuggade sig i ögonen och kom sedan på att han inte hade drömt om Potter. Severus log innan han öppnade dörren. Utanför den stod Draco Malfoy. Han tittade upp mot sin professor med ett hånflin.
"Snyggt hår" sa han sarkastiskt. Severus tittade sig i spegeln som hängde inte långt därifrån. Hans hår stod åt alla håll och kanter, hur länge hade han sovit egentligen? Han rättade till det så bra det gick.
"Vad vill du då?" fräste han till Draco.
"Jag vill prata med dig, om mina betyg" Draco var arg.
"Kom in" sa Severus sakta och pekade mot sitt skrivbord. Draco rörde sig inte.
"Hur vågar du hota mig?!" Draco skrek nu.
"Lugna ner dig, Mr Malfoy" Draco drog fram sin trollstav och riktade den mot Severus hals.
"JAG SA," betonade han starkt, "hur vågar du hota med att sänka mina betyg, och dessutom säga det inför hela klassen?"
"Ta ner staven" sa Severus lugnt, men bestämt.
"Tvinga mig" retades Draco och drog staven sakta längs Severus hals.
" Expelliarmus" viskade Severus och Dracos trollstav flög snabbt ut ur hans hand och in i väggen.
"Va fan…" började Draco innan Severus grep tag i hans kappa och drog bort honom till skrivbordet.
"Du behandlar inte mig på det viset" röt Severus.
"Släpp mig" skrek Draco.
"Hör du på mig?!" Severus var rasande. Men det var även Draco. Han slet sig loss, tog sats med armen och smällde till Severus mitt på kinden så han flög in i väggen. Draco sprang fram till honom, tog tag i han klädnad med båda händerna och tryckte upp honom mot väggen. Severus trodde nästan att han skulle dö. Men då, helt plötsligt, stannade Draco upp och hans ansiktsutryck förändrades från hatiskt till förvånat.
"Professorn…" sa han med en len röst. Han smekte försiktigt kinden som han hade slagit. Hans mun var halvt öppen medan han sakta rörde sitt huvud närmare Severus. Deras läppar mötte varandra och Dracos tunga letade sig försiktigt in i Severus mun.