Kapitel 7 - Den sista vilan

Efter en halvtimme börjar Harry lugna ned sig, han lägger sig ned och somnar snabbt. Ännu en gång drömmer den där konstiga drömmen. Denna gång är han återigen i detta vita rum, men nu ser han någon sitta bredvid honom det är en flicka med axellångt rött hår.

Nästa gång han öppnar sina ögon, är det nåns okända ansikte han ser.

Det visas sig vara Madame Pomfrey, som hans mamma skulle hämta.

"Harry lilla, mår du bättre nu?" frågar Madame Pomfrey honom.

"Bättre, fast mitt huvud känns tungt" svarar Harry med en hes viskning.

Harry får dricka en trolldryck med en äckligt gul färg. När han har fått i sig hela drycken känner han hur hela kroppen känns mycket lättare och mer avslappnad. Fast när han försöker resa sig upp ramlar han ned på golvet och svimmar.

"Ännu en gång är han i det vita rummet, fast denna gång är han inte i en kropp.

Han flyter runt uppe i taket och kollar ned mot sängen.

Det han ser får han att flämta, han ser sig själv ligga där livlös och han har ett blixtformat ärr i pannan som lyser i en extremt blodröd färg."

Nästa gång han vaknar är det ända han ser ett stort vitt rum. Han sätter sina skakande händer mot sin panna och han känner inget ärr och han suckar av lättnad. Bredvid Harrys säng finns en stol där en viss rödhårig kvinna sitter. Harry tror först att det är den där flickan i drömmen, men det dröjer inte länge innan han ser hennes gröna ögon. Han pustar ut det var hans mamma, han hinner inte säga nått mer. Lily ser att Harry har vaknat och reser sig upp och hämtar en flaska med en klar vätska. Hon ger flaskan till Harry som han dricker upp allt på en gång. Han känner snabbt hur den verkar, hans ögonlock känns tunga och inom några sekunder somnar han i en skön drömlös sömn.

När Lily ser Harry somna börjar hon fundera, hon känner sig riktigt förstörd, hennes son ligger i "Sjukhusflygeln" och hennes man är död. Hur ska hon klara av detta, hon har ingen vänner längre, det försköt henne när hon gifte sig med James. Är några av hennes tankar som flyter runt i hennes redan överfyllda huvud.

Hon har fått en trolldryck för att kunna lugna ned sig, men den ser inte ut att fungera hon känner sig inte ett dugg lugnare. Imorgon ska det begrava James, hennes älskade man.

Samtidigt har en lång skäggig man kommit in i Sjukhusflygeln, alltjämt har inte Lily märkt av besökaren men när hon hör en mjuk harkling kollar hon snabbt upp mot den skäggiga mannen, men hon tittar snabb ned i marken.

"Albus, är det du? har ni tagit hit kropparna? säger Lily snabbt.

"Lily det är jag, vi har hämta upp kropparna och begravningen sker imorgon klockan åtta jag kommer upp och hämtar dig då, försök sova lite" svarar Professor Dumbledore lugnt.

Efter att Dumbledore har gått, bestämmer sig Lily för att sova lite hon väljer en säng bredvid Harry. Hon lägger sig ned och känner hur tröttheten tar i överhand och hon släcker ljuset i rummet och stänger sina ögonlock. Till skillnad från Harry som tog en drömlös sömndryck, drömmer Lily.

"Lily ligger i soffan med James och myser, brasan sprakar och allt är väldigt mysigt, plötsligt hörs ett larm. James hoppar upp och kollar ut genom fönstret;

'Lily…han är här' är det ända James får fram, Lily hoppar snabbt upp ur soffan och springer upp för trappan. Hon hör att rusande ljud och hon ser ett flammande grönt sken. Hon springer in i barnkammaren, låser dörren och springer mot spjälsängen…

Ett flammande sken… sen är allt svart."

Madame Pomfrey har bara Harry och Lily som patienter just nu, eftersom det andra just har anlänt och sitter i den stora salen. Det gör att hon kan lägga all kraft på Harry och Lily, nått som hon gärna vill kunna göra. Hon har redan blivit väldigt förtjust i Harry, han ser precis ut som sin far som hon fick behandla ofta. Hon är inte orolig för Harrys hälsa, även om den inte ser bra ut just nu om han har samma styrka som sin far kommer han snabbt att tillfriskna.

"Fast när det gäller Lily är det ganska mycket värre, hon ser helt förstörd ut" tänker hon och suckar. Lilys förut glänsande röda hår har mist glansen och hennes förut så glänsande ögon har också tappat glansen. Det ända man nu kan se är sorg, det hon mindes om Lily var att hon var en stark flicka. Inget av det ser hon längre hos Lily. Hon tänker göra allt som står i hennes makt för att få dem att må mycket bättre. Hon går mot fönstren och sveper med trollspöet och det stora gardiner dras över och rummet blir kolsvart, hon går sedan in i sitt rum med en massa tankar i huvudet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nere i den Stora salen har just sorteringen skett, både Neville och Ron har hamnat i Gryffindor men det hurrar inte som det andra när sorteringen är över. Båda två tänker på Harry och hur han mår, hans pappa har dött han kan inte må särskilt bra. Båda två sitter tysta och tänker på Harry när maten kommer, de tar lite mat och börjar äta.

Det blir plötsligt avbrutna av någon som börjar prata med dem:

"Hej, jag är Hermione Granger, vilka är ni?" frågar en brunhårig flicka med väldigt buskit brunt hår både Neville och Ron.

Både Ron och Neville kollar upp på henne, "vem är detta" tänker båda två.

"Hej, jag är Neville Longbottom, detta är Ronald Weasley" svarar Neville samtidigt som han pekar på Ron när han nämner hans namn.

Resten av måltiden blir lite muntrare, både Neville och Ron pratar med Hermione som visar sig vara mugglarfödd. Hon berättar att hon är lite rädd, att vara mugglarfödd i denna tid kan inte vara trevligt. Men både Ron och Neville försöker uppmuntra henne att inte tänka på det.

När alla har ätit upp, reser sig Professor Dumbledore för att hålla sit årliga efter maten tal:

"Välkommen alla nya och välkommen tillbaka alla det gamla" börjar han, sedan fortsätter han prata om alla det vanliga regler ingen verkar vara uppmärksamma förutom den där flickan med det buskiga håret.

Men alla blir genast mer intresserade när Dumbledores röst blir mer allvarlig:

"Idag har det hänt nått fruktansvärt, Voldermort har äntligen hittat Potters hus, men som tur var lyckades Lily och Harry fly, men James hade inte samma tur." säger Dumbledore, alla elever och lärare håller andan.

Dumbledore låter orden sjunka in, innan han fortsätter:

"Som ni alla vet, var de skyddade av en hemlighets väktare vars namn vi inte känner till, på nått sätt fick Voldermort tag i honom och försökte få honom att säga platsen där de lever, men han gick inte och knäcka, det är vad vi tror iallafall"

"Pga. av detta blev både Sirius Black och Remus Lupin också dödade"

"Vi har ingen aning om hur Voldermort lyckades knäcka 'Fideleius' besvärjelsen, som ingen tidigare har lyckas knäcka. Och vi kommer anordna en begravningsceremoni för de imorgon"

När han har avslutat detta ler han och säger:

"Nu är ni nog trötta och ni vill väl inte missa morgondagens lektioner, dags för bädd"

Med detta avslutar han "första dagen festen" alla reser sig upp och börjar gå mot utgången.

"Första års elever hitåt" hör Ron sin storebror Percy ropa.

Han släpar fötterna sakta ditåt, efter har hört Dumbledores tal mår han ännu sämre.

Han vaknar sakta upp ur sin dvala när en mjuk hand kramar hans axel, han vänder sig om och ser den brunhåriga flickan står där.

" Du känner Potters? man såg det på ditt ansikte" säger hon.

" Ja det gör jag" stammar Ron fram.

Hon går fram till honom och ger honom en kram och viskar:

" Det ordnar sig, det dog för nått bra"

Med detta, känner sig Ron bättre och springer till Neville och det börjar snacka en massa.

När det har kommit upp till sin sovsal, ser det ett brev adresserat till både Ron och Neville.

" Kära Ron och Neville

Ni undrar nog vad Harry är, han och jag är uppe i Sjukhusflygeln.

Harry mår inte bra, så vi tog upp honom hit för att lättare kunna hjälpa honom.

Ni får gärna hälsa på honom imorgon men inte i kväll och vi förväntar er att närvara vid begravningen som börjar klockan 8 imorgon i den stora salen.

Med vänliga hälsningar

Lily Potter"

Detta brev får de åter att komma tillbaka till verkligheten och det bestämmer sig för att sova direkt, det säger godnatt till deras två rumskamrater: Seamus Finnigan och Dean Thomas.

Det lägger sig sedan ned i sina sängar som ligger bredvid varandra.