Ok, det har gått jättelång tid sedan jag sist uppdaterade. Jag har liksom glömt bort, och haft annat att göra. Men jag ska försöka skynda på mer nästa gång, snart är skolan slut och då har jag mer tid. Tills dess, read and review!


Dagarna gick, men de kom inte på något. De var tillbaka på Grimaldiplan, eftersom det var ganska onödigt att betala för ett hotell när man har ett hus.

"Vad skulle du göra om du var Snape?" frågade Harry Hermione i ett försök att se problemet från en ny sida. Hermione bet sig i läppen. "Jag skulle ligga lågt, kanske leva som mugglare, se till så att inga ugglor kunde nå mig – det finns någon besvärjelse för det… men jag vet inte, jag har aldrig varit på flykt."

Ron kom in i köket där de satt. "Synd att vi inte kan fråga Sirius. Han skulle ha vetat." Hermione gav Ron en sur blick och såg oroligt på Harry, som ryckte på axlarna. Han såg på Ron. "Men det var en bra idé, vi vet ju hur han gjorde, åtminstone delvis."

"Hur då menar du? Tror du att Snape gömmer sig i en grotta? Förresten är han ingen animagus."

"Nej, vad jag tänkte på var att Sirius hela tiden höll sig underrättad. Om vi kunde sprida ut att vi vet att han är oskyldig och att vi behöver honom…"

"…så skulle han kontakta oss, menar du?" avslutade Ron.

Hermione såg från den ena till den andra. "Vet ni, jag tror att ni har en poäng. Men The Daily Prophet lär inte vilja..."

"Nej," sade Harry, "men vi kanske kan fråga Luna. Jag menar" fortsatte han hastigt för att hindra Ron från att protestera, "sist jag stod med där var det ju rätt många som läste, eller hur?" Han tänkte på alla brev han fått efter sin lilla intervju.

Hermione reste sig. "Okej, jag skriver till Luna så får vi se."

"Är inte hon i Sverige och letar efter snoriga kackerlackor?" frågade Ron. Hermione ryckte på axlarna. "Jo, det är klart. Det tar för lång tid om Hedwig ska flyga fram och tillbaka. Men om vi transfererar oss dit och skickar Hedwig därifrån?"

Harry nickade. "Okej, vi kan ju testa."

Hermione gick för att leta reda på Ginny, som hade gått ut efter frukosten. Ron och Harry satt kvar och väntade.

Minuter passerade. När det hade gått en halvtimme frågare Ron, en aning oroligt, "Du, tror du att det har hänt något?"

Harrys röst lät betydligt lugnare än han själv var. "Nej då, det tror jag inte." Han rynkade omedvetet pannan, såg mot köksdörren. De väntade under tystnad. Till slut stod Harry inte ut längre, reste sig och stegade runt i en cirkel på köksgolvet för att få utlopp för sin oro. Ron såg irriterat på honom. Harry märkte det inte. När han inledde sitt sextonde varv fräste Ron: "Men sluta då!"

Harry såg förvånat på honom. Sedan insåg han att Ron maskerade sin oro med irritation. Nu hade det gått tre kvart. Just när Harry var på vippen att kontakta ministeriet, fenixordern, mugglarpolisen och vem sjutton som helst som kunde hjälpa till, slogs köksdörren upp. In kom Hermione, Ginny och, av alla människor, Umbridge – lamslagen. Harry log lättat, sedan såg han frågande på den förre överinkvisitorn. "Vad gör hon här?"

Ginny strök håret ur ögonen. Hon grimaserade ilsket. "Den här j…" en blick från Ron fick henne att ändra sig mitt i ordet "…personen attackerade mig. Hon försökte få med mig till ministeriet"

"Varför?" frågade Ron, både argt och oroligt.

Hermione slängde sig ner i en stol. "Hon sade att man hade fått veta att Ginny hade utövat magi. Men det måste ha varit en lögn, för som ni vet kan ministeriet bara se att det har utövats magi, inte vem som har utövat den. Jag tror att Scrimgeour ville sätta käppar i hjulet för oss, och försöka få en hållhake på Harry."

Ginny nickade. "Vi stod och skrek åt varandra, hon försökte att lamslå mig men jag avvärjde det. Till slut försökte hon använda imperiusförbannelsen. Första gången missade hon, sen dök Hermione upp och träffade henne i ryggen med en lamslagningsbesvärjelse."

Ron såg från sin syster till den lamslagna Umbridge. "Så, vad gör vi med henne?"

Harry reste sig och började stega runt igen. "Vi kan inte bara släppa henne, hon kommer att anmäla oss alla för våld mot tjänsteman eller något liknande."

"Men vi kan ju inte ta med henne heller!" invände Ginny. "Hon kommer att ställa till med så mycket besvär hon kan, även om vi tar hennes trollspö." Hon såg på Hermione. "Vad föreslår du?"

"Hm. Jag hade hoppats att jag aldrig skulle bli tvungen att…" mumlade Hermione.

Ron såg nyfiken ut. "Vaddå?"

"Av ren nyfikenhet slog jag upp glömskeförbannelsen för ett tag sen. Den är vår bästa lösning. Jag fixar hennes minne, sen dumpar vi henne där vi först träffade på henne."

De andra gick med på förslaget, och Hermione drog sitt trollspö och riktade det rakt mot Umbridge. "Obliviate!" ropade hon.

Med Ginny som vägvisare tog de sig till platsen där Umbridge hade varit. Harry mumlade ett hastigt "Enervate" och de skyndade sig iväg innan hon hann vakna upp ordentligt.

Av med Umbridge satte de in Ginny i planen att ta sig till Sverige. Hon gick med på den, och de gick till Grimaldiplan och hämtade Hedwig innan de transfererade sig bort.