Hon landade i en brasa på den läckande kitteln. Hon klev ut och strax efter det dök Draco upp och efter honom kom Narcissa.
- Kom, vi går och köper böckerna först.
De gick ut på gatan och gick direkt till bokhandeln. De kom in och märkte att de var ensamma i affären.
- Narcissa, sa en röst. Det var länge sedan.
- Ja, men jag kan inte stanna. Jag behöver de här böckerna, sa hon och räckte fram listorna.
- Visst, vänta lite.
Efter en stund kom han tillbaka med böckerna i påsar.
- Varsågoda, sa han och räckte påsarna till Maria och Draco.
- Tack, sa Narcissa och betalade.
När de kommit ut gick de och köpte resten av sakerna de behövde. Det tog ett tag eftersom Narcissa träffade på en gammal vän. Maria visste att han var en dödsätare men sa ingenting efter som de antagligen träffats på dödsätaremötena.
- Kan vi gå nu? frågade hon.
- Ja, Maria, vänta lite bara.
- Nämen Maria, det var inte igår, sa mannen.
- Hej Dolochov, sa hon sarkastiskt.
- Bor du hos Malfoys nu.
- Ja det gör jag, svarade hon.
- Vi måste nog gå nu, det börjar bli sent, sa Narcissa.
- Är du rädd för mörkret, retades han.
- Nej men Lucius är ensam hemma och han har varit lite konstig på sistone. Vi ses.
När de kommit hem gick Maria med sina saker till sitt rum. Hon la sig på sängen och började läsa. Plötsligt knackade det på dörren och Lucius kom in.
- Din far vill träffa dig, sa han bara.
- Visst, svarade hon.
- Ta min hand.
Maria gjorde som han sa och återigen befann hon sig på kyrkogården. Lucius transfererade sig snabbt därifrån.
- Maria, det var ett tag sedan, sa plötsligt en röst.
- Hej far, sa hon och himlade med ögonen.
- Haft en trevlig sommar.
- Den har väl varit okej, svarade hon.
Efter ungefär en timmes prat åkte Maria hem och gick och lade sig. Nästa morgon skulle hon åka tillbaka tull Hogwarts och hon såg verkligen fram emot det. När hon vaknade nästa morgon kom hon först inte ihåg vad som hade hänt under gårdagen men snart föll bitarna på plats. Hon gick ner för att äta frukost. När hon kollade på klockan upptäckte hon till sin fasa att den redan var halv elva och alla sov. Hon började få panik. Hon koncentrerade sig hårt på Narcissa och Draco och tänkte:
- VAAAKNAAA!!
- Efter ungefär 2 minuter kom Draco och Narcissa ner i köket väldigt stressade.
- Skynda er nu, sa Narcissa fort. När de ätit frukost och var klara tog de en hand flampulver och sa perrong nio och tre kvart i kör. När de kom dit var klockan fem i elva. De sprang och lämnade av sina grejer. Efter ett snabbt farväl hoppade de på tåget. Maria gick åt ena hållet medan Draco gick åt det andra. Hon hittade en ledig kupé och satte sig där. Hon tänkte läsa en stund och öppnade väskan och insåg att hon måste ha glömt boken i alla stress. Hon visste att hon inte borde använda sina krafter offentligt. Hon kollade om kusten var klar och satte sig ner och koncentrerade sig på att boken skulle vara i hennes händer. När hon såg upp såg hon boken i famnen, men hon såg samtidigt några andra u kupén. Två mycket förvånade ansikten såg på henne. Hon kände igen dem. Det var David och Vinn.
- Hur gjorde du det där, frågade Vinn.
- Ja det undrar jag med, höll David med.
- Det var inte meningen att ni skulle se det där, svarade Maria.
- Men det gjorde vi svarade Vinn.
- Okej, jag ska berätta. Först och främst så är det krafter jag har ärvt av min far som förresten in är en dödsätare.
- Vad är han om han inte är en dödsätare, frågade David.
- Eh, Voldemort,, sa hon.
- Du skojar. Är du släkt med Voldemort? Varför sa du inte det? Vänta bara tills de andra fåt veta det, sa Vinn drömmande.
- Nej, utbrast Maria. Ingen får någonsin veta vem jag är. Det skulle jag inte stå ut med. Jag vill bara vara någorlunda normal. Dessutom så om ni inte lovar så måste jag kasta en glömskeförtrollning över er.
- Det kan du inte, sa Vinn
- Ska vi slå vad, sa Maria hotfullt.
- Nej, det är okej, vi tror dig, sa David hastigt.
- Ni måste lova, sa Maria.
- Visst vi lovar, sa både Vinn och David i kör.
Efter att Maria sagt till dem att de inte skulle bry sig om vem hennes pappa var, satte de sig ner och började prata.
- Maria, vad har du gjort på sommarlovet, frågade David - Absolut ingenting, svarade hon. Varit hos Malfoys, träffat pappa, nästan blivit utsatt för Crutiatusförbannelsen, en baggis, sa hon sarkastiskt.
- Du skojar, vem gjorde det, frågade Vinn häpet.
- Lucius Malfoy, svarade hon.
- Hur menar du med nästan, frågade David - Heh, han liksom attackerade mig och pappa kom innan han hann avsluta förbannelsen.
- Slutade han när din far kom, frågade David.
- Nej, snarare när han åkte med huvudet i stenväggen bakom mig, svarade hon fnissandes - Men gjorde inte det väldigt ont, frågade Vinn
- Jo det hoppas jag. Pappa är rasande på honom just nu, han tog med sig honom och sedan dess har han inte riktigt varit sig själv sen dess, sa Maria med ett hånleende.
- Okej, sa hon bara.
- Vi borde nog byta om nu så vi har det gjort., sa David.
- Jo det är nog lika bra, svarade Maria och Vinn.
När de bytt om kom mattanten och frågade om de ville ha något. De sa nej men frågade hur långt det var kvar till Hogwarts. Hon svarade ett det var ungefär 3 timmar. Maria plockade upp sin bok och såg sina vänners undrande blickar.
- Vad är det för bok, frågade Vinn.
- Den heter Svart magi och mörkerväsen, sa Maria. Jag fick den av min far innan jag började på Hogwarts förra året. Men jag har inte hunnit läsa så mycket i den än, fortsatte hon.
- Vad handlar den om, frågade David.
- Allt som har med svart magi att göra, svarade hon. Allt från förbannelser till inferier och vålnader.
- Usch sluta. Jag avskyr vålnader, avbröt Vinn. Kan vi inte prata om något annat.
- Jo visst, vad då, frågade Maria och la tillbaka boken i väskan.
- Jag vet inte, men jag längtar tills nästa år, svarade Vinn.
- Varför då, frågade David snabbt.
- För då får vi äntligen besöka Hogsmeade ibland, sa Maria och rullade ögonen.
- Ja det längtar jag också till, höll David med.
Efter att de hade diskuterat en stund så märkte de att tåget började sakta ner.
- Men vi kan inte vara framme än, sa Vinn.
Tåget stannade så plötsligt att alla hoppade till. Lamporna slocknade och kupédörren öppnades. In kom en 2 meters svävande dementor. David och Vinn frös till is och backade. Maria visste vad de gick igenom. Nämligen deras värsta minnen. Det gjorde hon också men hon visste att dementor inte skulle skada henne. Den sträckte ut sin extremt långa "arm" och i den fanns det ett kolsvart brev. Maria tog ett steg framåt för att ta emot det. Hon visste att dementorn var skickad av hennes far. Annars hade hon nog varit livrädd.
- Tack, sa hon med en lätt darrning på rösten.
Sen försvann den av tåget och allt blev normalt igen, eller åtminstone så kom ljuset tillbaka och tåget började röra på sig igen. Maria satte sig igen och såg på David och Vinn.
- Det är okej, den är borta nu, sa hon lugnt.
- Vad ville den, frågade David.
- Den kom med ett brev från pappa, svarade Maria och öppnade brevet.
Maria På grund av vad som kommer hända vill jag att du kommer hem över julen. Dessutom kommer det en sak till dig imorgon som jag inte vill att dina vänner får se. Om de gör det är jag eller åtminstone någon måste döda dem. Läs kapitlet om varulvar i boken och lär dig det som står där. Det kommer behövas snarare än du tror. Var försiktig och stanna inte uppe för länge på Allhelgonaftonen. Gör du det får du åka hem på en gång, om det finns något att ta med hem vill säga. Befinn dig i Slytherins uppehållsrum senast klockan 12. Ta med dina vänner om du vill. Men jag kan inte försäkra deras liv. Glöm inte vad jag sa om varulvarna.
Din Far.
Maria öppnade snabbt fönstret. Hon hade varit med om att hennes fars brev exploderade när hon höll dem i handen och det vill hon inte vara med om en gång till. Hon kastade ut brevet och en sekund senare hördes ett lågt boom. Sen stängde hon fönstret igen.
- Vad ville han, frågade Vinn nyfiket.
- Det kan jag tyvärr inte säga, sa Maria. Eller jo det kan jag nog men då dör ni förmodligen inom de närmaste timmarna.
- Okej, glöm det då, sa Vinn snabbt.
Några timmar senare saktade tåget ner igen och de var faktiskt framme. Maria, David och Vinn gick av tåget och satte sig i en av vagnarna som drogs av de osynliga hästarna som kallades testraler. De kunde bara ses av någon som sett någon de kände bli dödad. Maria kunde se dem efter som hon sett sin mamma bli mördad när hon var nio. På vägen till slottet diskuterade de det kommande året och hoppades att det skulle komma några vettiga elever i Slytherin i år i alla fall. De i deras egen årskurs var väldigt töntiga och gjorde bara en massa enkla spratt mot folk. Det var inte direkt elaka spratt heller. De var inte heller så välplanerade eftersom de alltid åkte fast när de gjort något. Maria visste att planeringen var allt. Det var bättre att ta lång tid på sig att planera än att agera. Då fick man det förmodligen att fungera utan att bli upptäckt och dessutom göra lite elakare saker än att hälla vatten på folk i korridoren. Utan planering blev det kaos och man hade ingen aning om vad man skulle göra när det var dags. Plötsligt stannade vagnen och de var framme. De klev ur vagnen och började gå upp mot entrén. De gick direkt in i stora salen och satte sig och väntade på förstaårseleverna.