Kapitel 7

Jo då, din kropp är rätt helig

"Jag skriver, Malfoy, vad är det?" Harry doppar sin fjäder penna i bläcket och fortsätter skriva på Snapes uppsats.

"Du kan inte skriva sådär! Om du ska hitta en bryggd utifrån vad problemet är så måste du börja med att ställa dig de fyra frågorna, Vem/vad är offret? Är det för medicinskt bruk? Är det för magiskt bruk? Eller är det för utvärtes?"

"Frågade jag dig Malfoy?"

"Det borde du ha gjort! Det där är ju förfärligt!"

"Förfärligt? Hur gamla är du?"

"Och om du dricker en ört så får du inte i dig en bit av örten, du får dela en bit av örten, dess ande. Den hjälper dig till den del du förtjänar. Plockar du den så du skadar den så förtjänar du inte örten. Vart har du gjort på våra lektioner egentligen, spelat knallkort?"

Harry lägger frustrerat ner sin fjäderpenna och känner att Draco inte är klar ännu med att kritisera uppsatsen.

"Och där", säger Draco och pekar, "Du kan inte bara skriva att man ska snitta sig i fingret för att få blod till brygder och offergåvor, du måste lägga till den delen att man ska spottar på såret så att blodet inte koagulerar och hindrar färskblod att fortsätta rinna så länge du behöver det. Och att spottet i vissa trolldrycker förhöjer effekten."

"Varför kan du allt det här?"

"För att det är intressant och bra att kunna och kanske för att vi ska ha lärt oss det här?" säger Draco nästan frågande och rycker på axlarna.

"Vill professorn fortsätta berätta alla fel med min uppsats?" muttrar Harry.

Draco läser tre tum utan att säga ett ljud, bara koncentrerar sig orden. Under halva fjärde tummen pekar han och säger:

"Rosor ingår i chockbrygd och inte chokladbrygd!"

Harry tittar ner och ser att han faktiskt har skrivit choklad.

"Det där var faktiskt bara en felskrivning", säger han och suddar ut ordet och skriver rätt.

"Du har blandat ihop gul ros och vit ros. Gul ros är för att hjälpa kärleksfulla relationer på traven och motverka svartsjuka, ingår alltså i en svartsjukebrygd. Och vit ros ingår om du vill uppleva den rena och sanna kärleken."

"Varför ska vi skriva den här uppsatsen?"

"För att vi ska komma ihåg grunderna igen. Och Snape har ju bara gett oss femtio frågor och tjugo tum!"

"Oj, ja bara…", säger Harry och himlar med ögonen.

"Du har inte skrivit något om månen."

"Jag vet inte vad jag ska skriva!" säger Harry irriterat.

"Vad sägs om att månen styr kvinnligheten, både den moderliga och sexuella, och det mystiska och det man försöker gömma i sig själv. Att månen ständigt rör sig och ändrar skepnad. Att alla påverkas av den, särskilt varulvar? Är inte det ett okej svar?"

Harry vill jubla när det knackar på dörren. Han hoppar upp på fötter och öppnar.

"Snälla roa mig!"

"Är det så farligt?" frågar Hermione och ignorerar Draco, medan Ron blänger på Slytherinaren. "Men vi är inte här för att roa dig, vi tänkte lämna lite efterätt och läxor."

"Mer läxor? Det är ju lov snart."

"Ja, men det är bara terminsavslut inte års avslut så de kör in i det sista", svarar Hermione. "Vi ska gå nu", hon drar i Rons tröja för att få honom att röra på sig.

"Okej", säger Harry nedstämt och stänger dörren efter dem.

"Jag sa ju det, Potter."

"Käften, Malfoy."

"Hur bra kompisar är de om de inte ens kan stå ut med mig när du är tvingad till att vara nära mig?"

"De är de bästa du kan tänka dig, så sluta snacka skit. Du har inte vara speciellt trevlig mot någon av dem. Jag förstår dem, jag är bara uttråkad."

Han gillar inte den granskande blick han får av Draco så han går och lägger sig på sängen och stirrar in i väggen.

"Vet du vad? Du kan få läsa min uppsats imorgon så kanske du förstår och kommer ihåg saker bättre. Vi kan väl göra något annat."

"Varför är du snälla mot mig nu, Malfoy?"

"För du verkar behöva det."

"Jag är inte din vän om du tror det."

"Jag ber inte om det."

"Kan jag inte bara få vara ifred."

Draco sitter så långt ifrån Harry han kan komma, på andra sidan av deras bord, under fönstret, på golvet. Han vet vad Harry tänker. Han vet att Harry visst tycker att Hermione och Ron borde ställa upp, borde stanna och underhålla Potter eller vad nu än Gryffindorarna gör.

"Potter?"

"Låt mig vara, Malfoy."

"Varför? För att du vet att jag har rätt?"

"För att jag säger så."

"Så du vet att jag har rätt alltså."

Harry sätter sig häftigt upp i sängen.

"Måste du alltid vara så dryg?!"

"Kan du aldrig vara sann mot dig själv?"

Harry stirrar på Draco ett bra tag, men vägrar svara. Han reser sig upp och går mot badrummet, stannar till och väntar på att Draco tänker resa på sig.

Draco reser på sig och drar med sig en stol in i badrummet.

Harry stirrar irriterat på Draco tills denne sätter sig ner på stolen och stirrar in i dörren.

"Varför gillar du inte att se sanningen i vitögat?" frågar Draco till dörren. "Tänker du sluta prata med mig helt och hållet..? Antar att du ska det", säger Draco när han blir träffad av Harrys tröja.

"Vad vill du att jag ska göra då?" frågar han samtidigt som Harry slår på vattnet utan att svara. "Tror du att jag skulle hålla tyst eller? Att jag är som dina små vänner som inte kan säga vad de tycker eller tror eller hur det är?"

Tystnad.

Draco suckar och hoppar upp från sin stol.

"Men kom igen, Potter! Du är ju värre än en tjej!" säger Draco frustrerat och drar undan duschdraperiet.

"MALFOY!"

"Bra, du kan prata", Draco återvänder till sin plats.

"Är inget heligt längre eller?"

"Jo då, din kropp är rätt helig", svarar Draco och flinar mot dörren.

Harry suckar och drar för draperiet igen.

"Vill du gå ut i snön igen?"

"Dö, Malfoy, dö…"

"Och nu då?"

"Nu går vi", svarar Draco och drar ner mössan lite längre.

Harry fattar inte att Draco lyckades lura ut honom. Och han fattar verkligen inte att puckot drog undan duschdraperierna.

Det är kallt och snön har tappat sin charm.

"Det är folk på väg från örtläran", säger Harry och rycker i Dracos mantel. De backar vända mot andra årseleverna och letar efter någonstans att gömma sig.

"Kom", viskar Draco och pekar mot en snöhög.

De försöker att dra så lite uppmärksamhet som möjligt mot sig och hoppar sen bakom snöhögen. Harry halkar till och landar nästan på Draco, han börjar skratta och Draco är tvungen att trycka ner honom i snön.

"Men va tyst annars hör de oss", viskar Draco. Han kikar över kanten och ser att de knappt hunnit halvvägs. "Potter du måste vara tyst!"

Men Harry kan inte sluta skratta. Han vet inte ens varför han skrattar.

Draco ser att enda utvägen är att tysta Harry med magi.

"Vill du tala om vad som var så kul nu?" frågar Draco när klassen tagit sig upp till slottet och in genom portarna och tagit bort förtrollningen.

"Jag vet inte", svarar Harry andfått.

"Du bara garvar utan anledning?"

"Ja, har du aldrig gjort det?"

"Nej…"

"Skrattar du nästan aldrig?"

"Att skratta är bara något kroppen vill göra."

"Vadå, du menar typ som att känna något?"

"Totalt onödigt", muttrar Draco.

"Du, är det dina ord eller någon annans?"

Draco vänder blicken mot Harry och tittar argt på honom.

"Tror du att jag blir påverkad av någon annan?"

"Du skulle inte bli arg om det inte var så."

"Jag tänker inte bli personlig med dig, Potter. Kan vi gå in nu."

"Visst", säger Harry och blir lite sur. Här predikar Draco om att vara sann mot sig själv och så är han inte det själv.

"Sluta..!"

Harry rycker till och vaknar. Pratar Draco med honom? Han vänder sig om i sängen och tittar på Draco. Nej han sover.

"Jag vill inte…!"

"Draco?"

"Sluta! Hon har inte gjort något!"

"Draco?"

"NEJ!"

"Draco!" Harry ruskar om Draco.

Slytherinaren vakar med ett ryck och reagerar mot Harry, han sliter åt sig sin trollstav och de ramlar ur sängen. Draco sätter sig andfått upp och riktar sin trollstav mot Harry.

"Draco, det är jag!"

Draco andas häftigt och tittar förvirrat ner på Harry. Han tittar på sin stav och ner på Harry innan han kravlar bakåt i panik.

"Förlåt… förlåt, förlåt, förlåt."

"Det är lugnt! Det är lugnt", säger Harry och lägger sin hand på Dracos axel.

Draco sväljer och försöker lugna sina andetag.

"Är du okej?"

Draco svarar inte bara sitter stelt på golvet.

"Du är alldeles kall. Vi lägger oss igen."

Draco svarar fortfarande inte, men han reser på sig och lägger sig i sängen igen, med ansiktet mot väggen.

Harry lägger sig också.

"Du kallade mig Draco", säger Slytherinaren efter en stunds tystnad.

"Ja, jag blev rädd. Men låt det inte bli någon vana, Malfoy."

"Okej, Potter", mumlar Draco.

Harry ler lite svagt och försöker slappna av.