KAPITEL 7

Den isande tystnaden runt bordet var överväldigande och Tara kunde inte hjälpa de tårar som försökte krypa fram.
Det hade gått två veckor sedan kyssen vid sjön och Jason hade inte försökt göra deras förhållande till en hemlighet, medan de Sex gjorde allt de kunde för att förstöra det. Eftersom Jason inte var den typen som övergav sina vänner kunde Tara inte undvika att dela dygnets tre måltider med sina mobbare. Även om de inte kunde uttrycka sina känslor med Jason i närheten, var deras blickar tydliga nog.
Men hon kunde inte hjälpa att Jason fick hennes knän att skaka, att de få stunder de fick för sig själva i skolans hörn fick hennes mage att förvandlas till miljoner fjärilar, att de gånger han kysste henne i korridoren framför hela skolan gjorde att hennes känslor för honom växte sig starkare.
Än så länge hade hon inte vågat öppna sig helt för honom, men flera gånger hade hon varit nära att berätta allt om sin mamma, den stora saknaden efter hennes pappa och de Sexs mobbning. Han hade ju frågat om det var något som bekymrade henne (hon visste mycket väl att hon utsände de signalerna) flera gånger, men hon hade bara nekat, vilket fått honom att ge henne blickar som sa; 'jag tror inte dig'. Men vad skulle hon göra? Att hon överhuvudtaget lät sig själv vara tillsammans med Jason var överväldigande nog.
"Kan du skicka saltet?"
Viola (en av de Sex) tittade på henne med mord i blicken. Med en lätt darrande hand sträckte hon över det och fick ett leende av Jason.

Han visste hur han skulle förklara det, men Taras osäkerhet gjorde honom nästa förbannad, men samtidigt fylldes hans hjärta av kärlek. Han visste mycket väl hur hans vänner behandlade henne och förundrades över hennes sätt att bara skaka av sig det. Han hade sagt till dem flera gånger, och det hade funkat till en viss grad, de gav inte henne några giftiga kommentarer i hans närhet. Men han var säker på att de gav sig på henne varje chans de fick.

Hennes hår hängde som en gardin över ansiktet så han sträckte fram handen och la det bakom hennes öra. Det var nästan svårt för honom att förstå att det tagit honom så många år att inse vilken underbar tjej som faktiskt delat årskurs med honom. Egentligen hade känslorna funnits där redan året innan det, och om han tänkte tillbaka kunde de likaväl funnits där under femte året också. Men det var inget att grubbla över nu när hon bara var hans. Jasons bröst fylldes med lycka och kärlek. Sakta böjde han sig fram och kysste henne lätt på kinden. Rodnande spred sig sakta över hennes likbleka kinder och han log.
Hon var prefekt.

Hur mycket hon än försökte skaka av sig det, följde Violas kommentar efter henne: "Han vill ha en erfaren tjej. Som vet vad man gör. Sen är sex väldigt viktigt för honom, har du det inte, drar han."
Inte för att Jason gjort några försök, men varje gång kyssandet blev för passionerat, och Tara kunde inte hindra sig själv, försökte hon slingra sig ur hans grepp. Hittills hade det lyckats, men hon var rädd att det skulle komma en dag när han inte orkade vänta.

"Glöm inte läxan tills nästa tisdag, de sju viktigaste ögonblicken i striden mellan Harry Potter och Lord Voldemort."
Professor Lupins röst ekade genom klassrummet och eleverna började packa ihop sina saker. Tara hörde en liten duns och Jason stod framför hennes bänk med ett stort leende. Innan hon hann reagera böjde han sig fram och gav henne en kyss. En svag rodnad spred sig över hennes kinder och Jason drog fram sin arm:
"Får jag eskortera madam till lunchen?"
Tara nickade och krockade tag i Jasons arm.
"Finns det någon chans att min Harry Potter-nörd kan hjälpa mig med läxan?"
"Jag är ingen nörd," Tara lipade," men jag kan hjälpa dig."
"Jo, erkänn. Lite nörd är du nog."
"Nej! Jag är inte det minsta nörd."
Jason började kittla henne med sin lediga hand och Tara kände hur ilskan bubblade inom henne. Innerst inne visste hon att Jason skämtade, men hennes stolthet blev sårad när han kallade henne nörd. Hon slet sig ur hans grepp och stannade upp mitt i korridoren.
"Jag är inte en nörd!"
Hon vände på klacken och Jasons förvånade ansiktsuttryck hade etsats sig fast på hennes näthinna, men hon stannade inte upp utan fortsatte hela vägen till Gryffindortornet. I början hade hon hört hur Jason ropat efter henne, men eftersom det blivit tyst när hon tagit sig upp för de första trapporna förstod hon att han inte följt efter henne.
Det var Jasons och Taras allra första gräl.

Eftersom de inte hade några fler gemensamma lektioner under dagen var det inte förens under kvällen (efter Jasons Quidditchträning, som blivit helt misslyckad eftersom han tagit ut sin ilska på sina lagkamrater) de träffades.

Tara satt i soffan framför elden och var förvånad över att de Sex inte var över henne som gamar. Men hon nöjt över den lugna stunden. När hon hörde en svag duns och kände hur soffan började luta smått åt ena hållet förstod hon att Jason hade anlänt.
Tystnaden som låg över dem var påtaglig och var allt annan än behaglig. Hon vred lite på sig och blev lättad när Jason började tala:
"Pratar du med mig i alla fall?"
"Kanske det," suckade hon samtidigt som hon smällde igen boken.
"Förlåt," viskade han fram.
Hon vände sig om för att inse att han verkligen menade det. Blicken han gav henne utstrålade skam och en liten lättnad letade sig fram genom Taras mage.
"Det gör inget. Jag överreagerade," hon flyttade sig närmare och la sin hand över hans.
"Jo. Jag borde inte ha kallat dig nörd. Jag vet ju hur de andra behandlar dig," han vände upp ansiktet en aning och Tara kunde se hur ångern lös i hans blick.
"Det är okej. Jag lovar," hon kramade om honom lätt och kände hur tårarna började samlas framför hennes synfält.
Jason lutade sig fram och gav henne en kyss. När deras läppar särades släppte hon ut ett svagt fniss och hon möttes av hans ögon som bokstavligen sken av lycka.
"Kan du hjälpa mig med läxan nu då?"
Tara boxade honom lekfullt i magen och sa med sårad röst:
"Så det är därför du bad om förlåtelse?"
"Kanske," Jason böjde sig återigen framåt och hans kroppstyngd tvingade Tara att lägga sig ner," men också för att du är gudomlig på att kyssas."

Ett par elever ur tredje årskursen rusade upp till sin sovsal med händerna över sina munnar för att kväva sitt fnitter. Den äldsta satt på sin säng sa viskandes:
"Sånt där finns det bilder på i min brorsas hemliga tidningar, ni vet, det de kommer göra inom tre minuter."
Flickorna ramlade ner på golvet och vrålade av skratt, omedvetna om att alla inom det närmsta året skulle drömma om att bara få kyssa en pojke.