Nästa morgon vaknar Pandora lite för sent och slänger snabbt på sig sina kläder. Lätt i sinnet skyndar hon sig mot uppehållsrummets utgång. Hon ska precis gå ut när någon griper tag i hennes arm. Hon vänder sig om och möter Dracos blick. Hon ler mot honom.
- God morgon Draco. Sovit gott?
- Visst. Men jag har tänkt.
- På vad?
- Det vet du mycket väl. På det du sa till mig igår.
Han släpper hennes arm och ser nästan sårbar ut.
- Jag kan inte bli vän med dem. Det går inte. Vi har under alla år byggt upp ett ömsesidigt hat mot varandra.
- Men…
- Jag är inte klar. Jag kan inte bli vän med dem, men jag kan gå med på att inte göra någonting mot dem.
- Du menar ignorera dem?
- Ungefär.
- Det är allt jag begär. För så länge orden inte är där, finns alltid en möjlighet.
- Till vad?
- Det kan jag inte säga. Det är för tidigt.
- Du är skum. Du säger ju aldrig någonting. Trots att du verkar veta mycket.
- Jag vet mer än du tror, mumlar hon tyst.
Draco lägger armen om henne och för henne ut ur rummet och ner till frukosten.
De kommer ner till salen och sätter sig i utkanten av slytherinbordet som är i stort sett fullt. De hinner inte mer än sätta sig förrän posten kommer inströmmandes. En berguv landar framför Pandora och släpper ner ett litet brev på hennes tallrik. Hon öppnar det och läser tre enkla rader.
Det är dags att sanningen kommer fram.
Kom till mitt kontor klockan sju.
Med vänlig hälsning Albus
Hon läser det flera gånger. Men varje gång kommer hon till samma slutsats. Dumbledore har en plan, en plan som även hon vet är oundviklig. Draco måste ha sett förändringen hos henne för han tittar lite oroligt på henne.
- Vad har hänt? Är det dåliga nyheter?
Hon skakar stilla på huvudet.
- Nej. Eller, kanske. Jag vet inte.
- Vad är det som hänt?
- Bollen har satts i rullning. Saker håller på att hända.
- Vad för saker?
- Det kommer du att få veta tids nog.
- Men…
- Lita på mig.
- Okej. Men jag önskar att du kunde lita på mig. Jag vill hjälpa dig.
- Du är så söt, men du skulle inte förstå.
Draco svarar inte utan tar för sig av frukosten. Hon misstänker att han blev sårad. Hon får något ömt i blicken och stryker honom över håret.
Frågan är om du skulle förstå. Det är inte världens lättaste sak att förstå. Det är inte alltid jag förstår allt själv. Och nu vill Dumbledore att jag ska avslöja allt. Jag vet att det måste göras, men redan? Jag har bara varit här i två veckor. Men jag litar på honom. Det måste jag. Kan jag inte lita på Dumbledore, vem kan jag då lita på? Undrar om han vet att jag berättade för Severus. Tänk om det är det han vill prata om! Tänk om han tycker att jag gjorde fel!
Hon väcks ur sina tankar av att Draco greppar tag i hennes arm och drar upp henne. De går tillbaka till uppehållsrummet och hämtar sina böcker.
När de väl kommer till klassrummet har de flesta av de andra eleverna redan kommit. De går in och sätter sig på de enda lediga platserna, längst fram. Då de går förbi gryffindortrion tittar Pandora på dem. Hon han se hur Harry och Ron börjar viska till varandra och skratta. Men hon möter Hermiones blick. Hermione tittar tillbaka utan att vika undan, och i hennes blick kan Pandora se mängder med frågor. Dock vet hon precis vilka frågor som finns där. Alla frågor om vem hon är. Pandora försöker le, men det är inte så lätt eftersom hon fortfarande känner sig förvirrad efter brevet. Så det blir mest en grimas.
Då hon sitter ner kan hon ändå känna Hermiones blick i ryggen. Hon börjar bläddra bland sina papper för att fokusera sina tankar.
- Jag läste era uppsatser.
Pandora tittar upp och ser att Snape har kommit in i salen. Han håller deras uppsatser i ena handen och tittar ut över klassen.
- Vilken besvikelse. Jag hade förväntat mig att ni skulle göra bättre ifrån er. Jag vill att alla som fick A eller lägre ska skriva om och lämna in en ny version inom en vecka.
Hela klassen suckar, förutom Slytherin, för de vet att Snape är ovanligt hård med betyg. Med en lätt knyck på staven skickar Snape iväg uppsatserna till sina ägare. Pandoras faller ner framför henne och hon ser ett stort Ö längst upp i hörnet. Hon sneglar på Dracos och ser att han bara fick ett U, till och med ett svagt U. Men han klarade gränsen i alla fall. Försiktigt vänder hon på huvudet och tittar bort mot trion. Alla ser förkrossade ut, och Hermione ser ut att mumla några otrevliga förbannelser över Snape.
- Som sagt. Jag vill ha in omskrivningen inom en vecka. Vad är det Granger?
Pandora tittar på bak igen och ser att Hermiones hand flugit i luften.
- Detta är ett orättvist betyg. Jag fick bara ett A, men uppsatsen är värd minst ett U.
- Ifrågasätter du min bedömning?
- Ja.
- Så du tycker jag har fel?
- Erh…ja.
- Då kan jag tala om för dig Granger att din uppsats var ett hastverk. Den var ostrukturerad och slarvigt gjord. Där fanns plagierade stycken som var direkthämtade ut olika böcker. Du ska vara glad att du fick ett A.
- Men…
- Är det värt en kvarsittning?
- Nej professorn.
- Bra. Då återgår vi till dagens lektion.
Då lektionen är slut och alla har packat ihop och börjat lämna salen säger Pandora lite diskret till Draco.
- Jag kommer strax. Jag måste prata lite med Snape.
- Okej. Ska jag vänta?
- Nej, det behövs inte. Gå du, jag kommer ifatt.
Då alla har gått går Pandora fram Snapes skrivbord.
- Vad är det Pandora?
- Har du sagt något till Albus?
- Vad menar du?
- Har du sagt något om det jag sa till dig igår?
- Nej. Inget. Jag sa ju att du kunde lita på mig. Din hemlighet är trygg hos mig.
- Okej. Jag ville bara fråga.
- Hur så?
- Han vill att jag ska komma till hans kontor i kväll och prata om något. Jag trodde att han kanske skulle skälla ut mig eller nått sånt för att jag berättat för mycket.
- Men det är väl ändå ditt val om du vill berätta för någon. Det är dig det handlar om, ingen annan.
- Mm.
- Var inte orolig. Det är säkert inget farligt.
- Hoppas det.
Han har gått fram till henne och tar henne i sina armar. Han kramar henne hårt och försöker ge henne sin egen ro och lugn.
Hon lämnar hans armar och går ut ur salen. Utanför möter hon Draco direkt.
- Han vet, eller hur.
- Vad menar du?
- Din hemlighet.
Hon suckar.
- Ja, han vet. Han hjälper mig.
- Visst.
Draco vänder sig om och lämnar henne. Hon tittar efter honom och inser att hon måste berätta för honom inom kort.
Han kan inte gå med på vad som helst. Han börjar redan tvivla. Jag märker det på honom. Han kan inte se den stora meningen i handlingar. Han är så låst i nuet, i sig själv och sin värld. Men jag vet att jag kan lita på honom. Det har han redan gjort klart för mig. Och jag litar på honom. Jag vill bara inte skrämma bort honom.
Dagen flyter på i stilla tempo och vägrar gå fortare. Pandora känner besvikelsen från Draco. Den strålar mot henne hela dagen och tränger sig in under hennes hud. Han säger inget mer om det, låtsas som om inget hänt. Men när han tittar på henne och hon möter hans blick kan hon se besvikelsen i hans ögon innan han låter den försvinna igen. Just nu vill hon berätta allt för honom. Skrika ut det så att alla får veta. Så att hon slipper hålla det hemligt. Men hon inser att hon måste vänta. Hon måste prata med Dumbledore först. Hon vill, och måste, få veta vad det är han vill.
Tio i sju lämnar hon uppehållsrummet och beger sig till Dumbledores kontor. Draco frågar inte vart hon ska, men hon vet att han undrar.
Då klockan är sju är hon framme vid kontoret. Hon går upp för trappan och stannar utanför dörren. Hon hör röster inifrån. Det låter som om Dumbledore har gäster. Hon tvekar lite innan hon knackar, men hon gör det. Inifrån hörs ett lätt "kom in" och hon öppnar dörren. Hon hade rätt. Dumbledore är inte ensam. Då hon kommer in möter hon Harry Potters misstrogna blick.
- Vad gör hon här?
Han tittar på Dumbledore så Pandora kan inte se honom. Hon blir själv lite misstänksam. Vad har Dumbledore planerat? Hon drar sig mot dörren igen men Dumbledore skakar på huvudet.
- Stanna Pandora. Jag vill att ni sätter er ner.
Både Pandora och Harry gör som han säger, men de kan inte låta bli att vara lite reserverade mot varandra. Dumbledore låtsas att han inte märker något. Han ler mot de båda. Han riktar sig mot Harry.
- Kommer du ihåg vad vi diskuterade förra året?
- Ja, svarar Harry utan att veta vart Dumbledore vill komma. Hur så?
- Vi har en ny pusselbit.
- Okej. Men det förklarar ändå inte vad hon gör här.
Dumbledore vänder sig mot Pandora denna gången.
- Det är dags att du berättar din historia nu.
- Varför ska jag berätta för honom?
- För att han behöver veta det.
Pandora sluter ögonen och tar ett djupt andetag. Sen vänder hon sig mot Harry.
- Okej. Dumbledore har kanske rätt, men jag litar på honom. Du ska få höra vem jag är.
- Jag vet vem du är. Pandora Parker, slytherinelev.
- Du har två rätt av fyra. Jag är från slytherin, egentligen borde jag inte vara elev.
Harry tittar förvirrat på henne.
- Jag fattar inte.
- Mitt namn inte Pandora Parker.
- Vad är det då?
- Pandora Dolder.
