(Sirius)
Sirius vaknade med ett ryck och såg sig förvirrat om i det främmande rummet tills han kände igen dom runda väggarna och dom vinröda sofforna som stod i en halvcirkel runt eldstaden.
Han kastade en blick mot soffan bredvid honom och log när han såg Sharons silhuett ligga där och sova.
Han kollade upp mot golvuret borta i hörnet och visarna pekade på klockan halv sex.
"Dags för frukost." Mumlade Sirius för sig själv och klev försiktigt ut ur sällskapsrummet och tog trappan ned mot köket.
Han gick längst med tavlorna där ett par förväxta jättar och en grupp feer slumrade i sina ramar och vek ned för en liten gång och fram till tavlan med frukt, han kliade vant päronet på sidan och klev in genom dörren som uppenbarat sig i väggen.
"God Morgon, sir." Pep Grinwald, en kort och lite knubbig husalf som alltid hade sett upp till dom fyra Marodörerna och som gärna ville lyssna på deras otroliga historier medan dom tog för sig av maten som husalferna kom och bjöd på.
"Morrn Grinwald, har ni någon frukost som man kan få ta med sig upp?" Frågade han vänligt och drog trött handen genom håret.
"Ja, sir." "Var så god sir." Pep ett par husalfer och räckte ivrigt fram flera fat lassade med bacon, skinkmackor, stekta ägg och bägare med juice.
Han tackade och tog ett fat med lite av varje och balanserade med sig det upp till sällskaps rummet.
Han stod ett tag vid porträtt hålet och försökte väcka den tjocka damen så försiktigt som möjligt och när han äntligen hade klivit in i sällskapsrummet medan den tjocka damen mumlade något om "… Behöver verkligen min skönhetssömn..." och somnade om så satte han försiktigt ned brickorna på det runda bordet och slog sig ned i soffan som han hade sovit i.
Efter ett tag rörde Sharon lite på sig i soffan bredvid och kollade sedan yrvaket runt i rummet.
Blicken föll på baconen och äggen och hon flinade glatt.
"Morrn." Sa Sirius och högg in på en saftig baconsmörgås.
"Morrn." Svarade Sharon och satte sig bredvid Sirius och tog för sig av äggen.
Dom satt lugnt där och åt frukost och diskuterade det hemska ämnet trolldryckskonst när pojkarnas sovsalsdörr öppnades och en trött och sliten Remus stirrade förvånat ner på Sharon och Sirius och sedan upptäckte "frukostbuffén" och flinade.
"Morrn Remus." Sa Sirius och flinade. "Vill du ha frukost?" Frågade han och svepte med handen förbi fatet med smörgåsar.
Remus log och tog för sig av en skinksmörgås och slog sig ned i en fåtölj.
"Hur länge har ni varit uppe?" Frågade han och tuggade på mackan.
"Jag har varit uppe sedan klockan halv sex." Sa Sirius stolt och tog ytterligare en macka.
"Hehe okej, själv kunde jag inte riktigt sova." Sa Remus och han och Sirius utbytte förstående blickar.
"Det e om några dagar va?" Frågade Sharon och betraktade den utslitna pojken som satt i fåtöljen mitt emot dom.
Remus nickade och såg ut genom fönstret och bort mot sjön som glimmade i den tidiga morgon solen.
Sirius gapade och kollade förvånat från Sharon till Remus.
"…Hon vet." Sa han med blandning av förfäran och förundran.
"Sirius jag e inte dum." Sa Sharon lite irriterat och höjde på ögonbrynen.
"… Du säger inget va?" Frågade Sirius oroligt och smulade frånvarande sönder en brödkant som låg på bordet framför honom.
"Sirius Black, vad tar du mig för egentligen, jag är inte någon knäpp bimbo som pratar bredvid munnen." Sa Sharon förargat och reste sig upp.
"Sorry Sharr, jag vet, jag menade inte…" Mumlade Sirius och en svag rodnad kröp upp vid halsen.
"Nästa gång får du tänka efter lite innan du bedömer någon." Väste hon surt och klev irriterat upp för trappen till tjejernas sovsal.
"Fan också, måste jag sabba allt." Tänkte Sirius irriterat och försökte att fortsätta som om det inte spelat någon roll.
"Du ville bara vara på den säkra sidan." Sa Remus och log uppmuntrande.
"Mmmm… men jag tabbade mig va?" Frågade Sirius och suckade.
"Ja, men det e lugnt, hon var nog bara trött, när hon har piggnat till lite så kommer det vara ur världen." Sa Remus och log.
Sirius och Remus satt tysta ett tag och Sirius trummade sakta på armstödet till soffan.
"Ska vi väcka James och Peter?" Frågade Sirius plötsligt och log brett.
Remus flinade.
"På det gamla hederliga sättet?" Frågade han och flinade om inte omöjligt ännu bredare.
"Så klart." Sa Sirius och flinade han med.
Remus och Sirius hämtade ett par hinkar och fyllde dom till brädden med iskallt vatten.
Dom skrattade och bar med möda upp hinkarna för trappan.
De smög tysta fram till varsin säng och när Remus mimade nu så hällde de allt över sina två vänner som vaknade på ett väldigt abrupt sätt.
"SIRIUS, REMUS!" Vrålade James ursinnigt och började jaga dom runt om i salen.
Sirius och Remus gapskrattade och kutade på allt vad dom kunde medan Peter satt med ett förvånat ansiktsuttryck och stirrade från Sirius och Remus till en blöt James och från James till hinkarna på golvet och sedan ner på sin egen blöta pyjamas och tillslut så flinade han brett och hejjade på James för allt han var värd.
Efter ett tag satte sig James flåsande på sängen och drog av sig den blöta pyjamasen.
"Sirius du kommer så att få ångra det här." Sa han alvarligt och letade fram sin hogwartsklädnad.
"Jag vet, men de var det värt." Sa Sirius och flinade.
James ansikte sprack då också upp i ett stort leende.
Dom väntade ett tag på Peter som frenetiskt letade efter sin hogwartsklädnad (som han för övrigt senare hittade under garderoben.) och gick sedan ned till frukosten.
-------------------------
(Ni ska vara tacksamma för att jag la ut ett kort kapittel till, även om jag bara fick 4 kommentarer och inte 5 som jag hade sagt...hahaha... kommentera!! Tål både ris och ros, påpeka gärna saker som jag kan förbättra... ni vet ... man blir aldrig en bra författare om man inte kan se historiens brister från läsarnas sida... så Kommentera!! Annars så... så... Tvingar jag er att äta upp min mormors strumpor! så det så...)
