James
Jag tittade på Sirius, denna satt i en fotölj och försökte balansera staven på sin näsa. Det gick inte så väldigt bra, men han var utråkad nog och slutade därför inte. Utan gjorde det ena försöket efter det andra, det var faktiskt roligt att titta på honom. Ibland ramlade staven så att det såg ut som om den skulle träffa ögat, men då fångade han den alltid eller så gjorde jag det.
Remus satt med ansiktet gömt i en bok och pluggade på något prov, jag förstod inte hur han orkade. Att plugga på skoltid när vi skulle göra det var jobbigt och tråkigt som det var, vilket idiot skulle frivilligt börja plugga på ett prov på ett jullov för att han inte har något annat att göra? Bara Remus, och det var därför vi älskade den lilla hårbollen.
Peter låg och tittade på en liten boll som studsade upp och ner mellan taket och golvet. Att bollen träffade golvet exakt samma likadant och träffade taket precis som den alltid gjort kvittade tydligen. Den pojken hade väldigt förvirrande intressen, tydligen så är ett av dem att titta på mig och Sirius.
Vilket han inte berättat utan det råkade vi höra när han pratade i sömnen, vilket han också gör. Det finns nog ingen konstigare människa, men vi måste ha någon anledning att vara kompis med honom även om jag inte kommer ihåg vad det var för anledning.
"Måntand det här är tråkigt" Sirius tog ner sin stav ifrån näsan där den faktiskt balanserat dem senaste fem minutrarna, och om han lyckats måste vi verkligen suttit här länge. "Kan vi inte göra något roligt?"
"Leta upp en bok Tramptass?" föreslog Remus, och genast suckade Sirius högt medans han tittade runt i rummet efter något roligt att göra.
Men efter några minuter gav han upp och gick därifrån samtidigt som han muttrade något om att han var hungrig och skulle gå och hämta något att äta.
Vi var i mitt hus och jag hade tack vare mina föräldrar kommit ihåg så mycket mera. Dem hade berättat om alla högtider vi firat tillsammans, jag berättade inte att jag kom ihåg hälften av dem. Men det var för att jag älskade att höra dem berätta om det, och jag skulle gladerligen ljuga igen bara dem berättar något om mitt liv.
Vi hade ätit frukost, öppnat presenter och bara umgåts med familjen och nu var det snart dags för julmat. Det enda vi inte gjort var pratat om Lily, men det kändes fel att ens tänka på henne. Hon hade försökt att prata med Sirius efter att han kom ut ifrån sjukhusflyglen.
Dem hade visserligen pratat men sedan hade dem bara ignorerat varandra. Samantha som går i samma årskurs som oss berättade sedan att det var för att Sirius sagt till Lily att jag var hans bästa vän. Och att vänner är viktigast, och om dem är Marodörer är dem ännu viktigare.
Vilket på något sätt gjort mig lite rörd, men samtidigt tyckte jag att han var en idiot. Inte för att jag någonsin fick chansen att berätta det för honom.
"Jag går till Sirius" dem svarade inte, men jag gick ner till köket och fann där Sirius liggandes på golvet med tårta runt sig. "Är du mätt nu?"
"Klart inte" sa denna och log upp emot mig, han tog fram en paj som han hade haft jämte sig och flinade oroväckande mycket emot mig. "Och du ser hungrig ut"
Han slängde pajen på mig och fem sekunder senare hade vi ett stort matkrig.
Lily
Jag stirrade argt på Petunia som satt på andra sidan bordet och fick hålla sig i skinnet, det såg ut som om hon ville hoppa på Vernon. Hennes superfeta och äckliga pojkvän som liknade en gris mer än han såg ut som en människa. Jag hade inte sagt det högt men jag trodde faktistk att hans pappa var en gris, eller så var hans mamma det.
"Varför är du så arg Lily? Det är jul, en tid då man ska vara glad" min mamma lade armarna om min nacke och log emot mig.
"Jag antar det" jag tvingade mig själv att le, men satt ändå under hela middagen och undrade vad James gjorde just nu.
