Harry satte sig ner bredvid Ron och tittade sig omkring. Hans blick fastnade på Sirius men när den besvarades tittade Harry nervöst ner i tallriken och upptäckte att den var tom.

- Vadå? Jag är hungrig, sade Ron emellan tuggorna. Harry muttrade något och reste sig sedan upp. Sedan frågade han Ernie vilka som var prefekter och när Ernie pekade ut Lily och Remus bland dem. Harry blev genast nervös, men bestämde sig för att gå fram till Remus, att gå och fråga sin mamma om vilket rum han skulle ha kändes konstigt.

Remus såg att Ernie pekade ut honom framför den nya pojken reste han sig upp, torkade av händerna och skakade hand med honom. "Remus Lupin, försteprefekt" sade han och pojken hälsade tillbaka i samma stil. "Harry Potter". Även denna gång ryckte Remus till, det var något bekant över Harry, och nej inte bara efternamnet och att han liknade James. Det var något mer men han kunde inte sätta fingret på dem.

- Skulle du vela visa mig och min kompis Ron här vart våran sovsal är? frågade Harry och tittade på Remus, han kände ett sting i hjärtat och fick en bild av en död Remus och en död Tonks framför sig. Han försökte få bort den, men det gick inte bra. Bilden hade etsat sig fast på hjärnhinnan.

- Javisst, följ efter här, svarade Remus och gick i förväg mot den stora dörren ut, han öppnade den och gick åt vänster uppför en trappa för att komma till trappsalen. När han gått allra längst upp, för olyckligtvis så låg Gryffindors uppehållsrum och sovsalar allra längst upp, så sade han lösenordet i stil med "Skållade skalbaggar" och porträtter svängde upp. Han klev in och pojkarna där efter honom. Sedan gick han uppför trappan till sovsalarna och svängde till höger.

- Jag rekommenderar er att inte gå in där, sade han och pekade mot flickornas sovsal. "Då händer det någonting, fråga mig inte vad för själv har jag aldrig försökt".

Harry lyssnade förstrött på Remus, tänk om de bara kunde säga att de redan visste allt om Hogwarts. Kunde alla regler. Då skulle de slippa det här. Lyckligtvis slutade Remus med sina uppmaningar och öppnade dörren till pojkarnas sovsal. Där pekade han på två stora himmelssängar med rött överkast. "Där är era sängar och" han pekade nu på de två stora kofferterna som stod framför sängarna "där är era koffertar" avslutade han och gick där ifrån. Han hade faktiskt en massa läxor, iår var det FUTT-proven och examen.
Hermione satt framför Lily, lite besviken över att Harry och Ron hade lämna henne men hon hade uppfattat vinken. De skulle ligga lågt och låtsas som om de var nykomlingar.


- Är du mugglarfödd eller år du från trollkarlsfamilj? det var Lily som ställde frågan och Hermione ruskade på sig. Hennes blick hade fastnat på ett glas som stod lite längre bort.

- Mina föräldrar är mugglare, du då? frågade hon, även fast hon visste. Men som sagt skulle de ligga lågt.

- Samma här, men håll undan det från Slytherinarna, sade Lily och nickade mot Slytherinbordet. "De är väldigt nojiga med att de ska vara fullblod". Hermione nickade och spetsade den sista potatisen med gaffeln.

- Skulle du vela visa mig sovsalen sen? frågade Hermione Lily medans hon stoppade in potatisen i munnen.

- Varför inte nu? Du verkar färdig, skrattade Lily och reste sig upp. De gjorde samma resa som Remus, Harry och Ron gjort tidigare.


Sirius viskade något till James som därefter vinkade undan Peter.

- Det är någonting konstigt över den där Harry, sade James. "Om han nu är min släkting så borde han väl åtminstonde hälsa på mig, fast han kanske inte vet om det" tillade han och tittade på Sirius som sade "Men ska vi lära honom det då?". Båda flinade medans de reste sig upp från bordet och gick ut från salen. Uppe i Gryffindors uppehållsrum hittade de Remus med näsan i läxböcker.

- Tjo Måntand, hälsade de i kör. Efter att de konstaterat att varken Harry eller rödtotten var där gick de upp till sovsalen. Därinne hittade de båda två. Score!

Sirius var först framme "Sirius Black". Harry skakade den framräckta handen "Harry Potter". Pojken fick något dimmigt i blicken när han såg på Sirius. James tyckte det var konstigt men han inte tänka mer på det förrän Harry vände sig mot honom.