A/N: Hm.. the plot thickens.. ;) Tack för kommentarerna, ni tre som kommenterat! :) Det är mycket uppskattat :D Och, som belöning (? O.o) kommer här kapitel 6!

Enjoy!


Puff - Den Patetiska Parodin

Kapitel 6
James Bond and Club Paranoia

Natta och Harry gick tysta och sakta igenom skogen, sida vid sida.

"Öh", sa Harry trevande. "Hur trivs du då?"

"Bra", sa Natta och rykte på axlarna.

"Okej", sa Harry, och de blev tysta igen. "Öh", sa han sedan, "var kommer du ifrån? Alltså, jag vet var du kommer ifrån, för alla kommer ju ifrån föräldrar, men vart kommer du verkligen ifrån?" Han visste att han pratade för mycket.

Natta tittade skeptiskt på honom. "Från Sverige."

"Ah", sa Harry. "Där finns Skrynkelhackade Snorkackor, eller vad de nu heter."

"Ja", sa Natta och rynkade pannan. "Det finns många andra djur där också."

"Har du sett en svensk kortnosing någon gång?" frågade Harry.

"Nej", sa Natta kort.

"Åh", sa Harry och de blev åter igen tysta, och fortsatte gå igenom skogen.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Manda och Tuldus gick och höll om varandra. Vid varje minsta ljud hoppade någon av dem till, och fick den andra att skrika.

"Jag vill inte vara här!" sa Manda, med gråten i halsen. "Det är läskigt här!"

"Ja, om du är tystare kanske det blir mindre läskigt!" sa Tuldus och tittade nervöst omkring.

"Lycko Wera, Lollo och Natta som fick gå med killar!" sa Manda bittert.

"Så, det är något fel med att gå med mig?" frågade Tuldus.

"Nej, det har jag väl inte sagt?" sa Manda.

"Nej, men det lät som det", muttrade Tuldus.

"Förlåt, gumman!" sa Manda och tryckte sig närmare Tuldus.

"Åh, det gör inget!" sa Tuldus. "Jag har gått och tänkt samma sak!"

"Määh!" gnällde Manda.

De två flickorna stod nu i en stor glänta.

"Vi kanske ska stanna här?" sa Manda.

"Ja, men vi måste ju fortfarande gå tillbaka samma väg", sa Tuldus menande.

"Ja, men någon annan kanske kommer hit också", sa Manda förhoppningsfullt.

"I den här stora skogen?" frågade Tuldus och höjde på ena ögonbrynet.

"Tyst Tuldus!" tjöt Manda.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Wera och Draco höll ett avstånd på två meter medan de gick genom den mörka och tysta skogen. De hade inte yttrat ett ord till varandra, bara isande blickar. Men deras tankar var det svårt att få stopp på.

Varför ska just jag ha en sådan otur? Tänkte Wera. Det är så typiskt! Hon suckade ljudligt och tittade ut i skogen. Plötsligt hördes ett ljud av en gren som knäcktes. Vad var det där? Hon sköt en blick på Draco, och på något sätt så var hans närvaro lugnande. Jo, men… han är stark. Om något händer kan jag säga 'ta hand om det du, som en gentleman'. Inte för att han är en gentleman, men…

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Jag visste att jag skulle få gå men henne, tänkte Draco triumferande. Hon kan bara inte motstå min manliga charm! Jag slår vad om att i slutet av denna kväll är hon min! Han tittade på den paranoida flickan som gick två meter ifrån hans sida. Eller ja, nu var det mer en och en halv, och kortare blev avståndet. Han försökte förstå varför hon flyttade sig närmare med sådant dröjsmål, men kom sedan på att hon flyttade sig någon centimeter närmare varje gång ett mystiskt ljud hördes. Detta kan ju bli användbart, tänkte Draco och hånlog.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Varför ler han? Tänkte Wera förskräckt. Jag gillar inte honom när han ler! Det där hånfulla, sliskiga, kalla, charmiga, snygga, sexiga… vad håller jag på med? Wera försökte få bukt på sina känslor, med det gick inte så bra. Tankar såsom 'han är heeet' och 'om du ska hitta någon snyggare så får du leta länge' ploppade upp i hennes huvud om och om igen. Hon ville verkligen inte tänkta på det. Hon var tvungen att distrahera sig själv. Gerard Butler. Gerard Butler. Gerard Butler. Gerard Butler…

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Så… tänkte Draco. Vad sa man kunna göra för att få henne riktigt rädd? Han tänkte på allt emellan att förvandla en växt till en orm, till att förvandla ett löv till en varg. Men sedan kom han på att det mest effektiva sättet borde vara att göra en illusion åt henne.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

"Jo, men det är säkert!" sa nästan skrek Blaise. "Jag har sett James Bond!"

"Ja, okej", sa Lollo ironiskt. "Du har sett James Bond, men du har inte en aning om vad en tv är för något?"

"Nej, men det är ju två heeelt olika saker!" sa Blaise. "Jag har faktiskt alla James Bond-filmer, och spel!"

"Och där borde tv-spel ingå", sa Lollo.

"Självfallet!" sa Blaise. "Vad för slags samlare tror du att jag är? En amatör?"

"Men du visste ju inte vad en tv var!" sa Lollo och suckade frustrerat.

"Näe", sa Blaise enkelt. "Måste man veta vad en tv är för att spela spel?"

"Blaise, du är korkad!"

"Kolla, jag kan till och med imitera honom!" sa Blaise och slog ihop händerna i samma form som en pistol. Sedan började han lalla på filmens intro och rullade runt som om han verkligen var en hemlig agent. Och med det så fortsatte de gå igenom skogen, den ena gåendes, och den andra rullandes.

Blaise gömde sig då och då bakom ett träd, som om fara lurade på andra sidan. Ibland kunde han till och med pausa sitt lallande för att säga 'shaken, not stirred', men sedan fortsatte han igen. Helt plötsligt hördes ett isande skri. Blaise frös till av skräck.

"Vad var det?" frågade han förskräckt.

"Modig James Bond, hörredu," sa Lollo ironiskt. "Det var Wera."

"Varför skrek hon?"

"Malfoy kanske våldtar henne", sa Lollo med ett axelryck.

"Det måste jag bara se!" sa Blaise ivrigt och log med hela ansiktet. "Det kom därifrån!" Han pekade ifrån det håll skriet kom ifrån och drog sig själv genom luften med ett egendomligt ljud.

"Detta kan bli intressant", sa Lollo och följde efter Blaise.

De gick igenom buskar och snår, tills de kom till en öppen väg. Där på vägen stannade de, och Blaise med vidöppna ögon. Längre fram på vägen stod Draco med en skräckslagen Wera i famnen.

"Busted!" skrek han och pekade på dem.

"Vad?" sa Wera. "Det var något där framme som kom rakt mot mig! Dessutom kände jag nu att jag hade ont i fötterna."

"Jag visste att det skulle bli såhär!" sa Blaise med förtjusning.

"Näemen, vilka små sötnosar", sa Lollo retsamt. "Förstörde vi eran 'romantiska' stund nu?"

"Men", sa Wera, "hur romantiskt kan det vara i en mörk och läskig skog om man är kall, har ont i fötterna och måste umgås med ett… pervo?"

"Ganska okej, verkar det som", sa Lollo. "Du der inte ut att klaga."

"Ingen kan väl klaga när man befinner sig i min famn", sa Draco med ett självbelåtet flin.

"Här var man ego", muttrade Wera.

"Men, ni är som gjorda för varandra!" sa Lollo.

Helt plötsligt hördes ännu ett skrik, och denna gång var det ifrån Blaise som gått iväg efter att ha hört ett pang inifrån skogen.

"Ah! Bort, bort, bort, bort!" hördes en röst, som de två flickorna kände mycket väl igen.

"Theez!" skrek de båda flickorna i kör.

"Släpp ner mig!" sa Wera.

"Haha!" sa Lollo och började springa. "Jag kommer först!"

Precis då Draco var på väg att släppa ner Wera ångrade hon sig. "Näe", sa hon. "Hon får komma till mig."

Lollo sprang genom skogen och hittade Blaise som tittade skräckslaget på en ihopkrupen flicka som skrek hysteriskt.

"Bort!" skrek hon.

"Theez!" sa Lollo, och flickan tittade upp.

Hennes rufsiga svarta hår var rufsigare än vanligt, och hennes gröna ögon lyste av förvirring. "Lollo?"

"Ja!" sa Lollo och de två flickorna höll om varandra.

"Vem är det där?" frågade Theez.

"B-b-b-b-b", sa Blaise, som försökte säga sitt namn. "Blääääjjjsiiii Zabini."

"Okej", sa Theez skeptiskt och tittade på den svarthåriga pojken. Sedan tittade hon på Lollo igen. "Var är vi?"

"I den förbjudna skogen utanför Hogwarts", sa Lollo.

"Vad gör vi där?" frågade Theez.

"Fråga inte mig!" sa Lollo. "Jag vaknade upp i en främmande bil i morse. Sedan dess har inget varit som det brukar. Kom så går vi bort till Wera."

"Är Wera också här?"

"Ja", sa Lollo. "Och Manda. Och Natta. Och Tuldus."

"Oj", sa Theez.

Sedan gick de iväg, förföljd av Blaise, bort till Wera som fortfarande satt bekvämt i Dracos famn.

"Vad har jag missat?" frågade Theez när hon såg Wera med armarna runt en total främling.

"Det där, kära Theez, är Draco Malfoy", sa Lollo och pekade på den blonde pojken. "Och Draco, detta är Therése Sjöberg."

"Är de tillsammans, eller?" viskade Theez till Lollo.

"Antagligen inte", viskade Lollo tillbaka. "Än. Hon säger att hon inte gillar honom, och han säger att han inte gillar henne, men egentligen är de galna i varandra. De är själsfränder, och det blev nog kärlek vid första ögonkastet."

"Var det inte Wera som hatade blonda killar?" frågade Theez.

"Jo", sa Lollo.

"Va?" vrålade Blaise så att han även fångade Wera och Dracos uppmärksamhet. "Tror ni att de kommer bli tillsammans?"

"Och du kunde ju inte ha varit mer diskret än så", väste Lollo mellan sammanbitna tänder.

"Varför tror ni det?" vrålade Blaise igen, eftersom han inte hört Lollos ironiska kommentar.

"Jag hänger inte med", sa Theez.

"Inte jag heller!" sa Wera. "Pratar ni bakom ryggen på oss?"

"Nej, nej", sa Lollo och log.

"Vi måste fortsätta gå nu", sa Draco och släppte ner Wera.

"Jag hade ju ont i fötterna!" klagade Wera.

"Jag bär inte på beställning", sa Draco nonchalant och började gå.

"Förresten så vill jag inte bli buren av en blond, nonchalant… bodybuilder!" sa Wera och sköt upp näsan i vädret.

"Vad är det för fel på blonda?" frågade Draco.

"Jag såg ju dig!" sa Wera förolämpande och tog tag i Lollo och Theez. "Kom nu tjejer, så går vi!" Så stormade hon och de två flickorna förbi de två pojkarna.

Draco och Blaise började vandra efter dem, men kom lite på efterkälken.

"Är hon inte underbar!" frågade Blaise drömmande.

"Jo", sa Draco, minst lika drömmande.

Så tittade de båda på varandra med skeptiska blickar.

"Hon är min!" morrade Blaise.

"Vem tänker du på?"

"Vem tänker du på?"

"Wera!"

"Theez!"

"Men det är ju Wera som är underbar!"

"Aha, I seeeeeee", sa Blaise. "Du gillar henne! Det visste jag redan!"

"Blaise, du är så korkad!"

"Vadå?" sa Blaise. "Du gillar väl henne?" Sedan gick hans röst upp i fjollig falsett. "Och hon verkar gilla dig! Jag kan tänka mig små baby-Dracosar som springer omkring och skriker 'Farbror Blaise'!" Men han tystades av ett hårt slag i bakhuvudet. "Aj!"

Men Draco han inte dölja den skära färgen i hans bleka ansikte.

-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-:-

Manda och Tuldus satt ihopkrupna på marken i gläntan och höll om varandra. De huttrade och tittade nervöst in i skogen. Plötsligt syntes två diffusa gestalter som kom närmare i dimman. De två flickorna skrek till av skräck.

"Vad skriker ni åt?" frågade den ena gestalten. Det var Natta.

"Jag trodde ni var monster!" sa Manda.

"Oj vad vi är läskiga", sa Natta med ett skratt.

Sedan hördes röster inifrån skogen. De fyra inne i gläntan lyssnade spänt. Sedan syntes tre andra gestalter komma närmare. Denna gång hörde man högt och tydligt vilka det var. Wera och Lollo. Men vem den tredje var visste ingen. Inte förrän de kommit ut ifrån dimman.

"Theez?" frågade Manda och Tuldus i kör.

"Visst är det underbart?" sa Wera förtjust.

"Theez!" skrek sedan Manda och Tuldus och attackerade henne med kramar.

Strax efter Wera, Lollo och Theez kom Draco och Blaise.

"Men varför var ni så många, och vi bara två?" frågade Manda och kollade på Wera. "Detta är orättvist!"

"Men alla var ju två och två i början!" sa Wera. "Det är väl inte mitt fel att ni inte träffade på oss."

"Ni skulle bara veta vad de två gjorde!" sa Blaise och pekade på Wera och Draco.

"Vadå?" frågade Manda.

"Ingenting", sa Wera. "Hur många var det som egentligen kollade till djuren?"

Ingen räckte upp handen, förutom Natta och Harry som hade stött på en liten ekorre på vägen.

"Okej", sa Lollo. "Då går vi tillbaka. Jag kan somna vilken sekund som helst."

"Men vart ska jag sova då?" frågade Theez.

"Du kan sova i vår sovsal tills vidare", sa Lollo.

"Du kan sova med miiiiiiig!" sa Wera instämmande.