Jag trodde jag nått botten (men det visade sig att botten var trasig)
"Kathy, du måste prata med oss"
Den brunhåriga flickan skakade på huvudet och lassade på ytterligare en portion mat på tallriken medan hon försökte ignorera de oroliga blickar som kompisarna sände henne.
"Kom igen nu Kath." Hallie suckade otåligt och såg med höjda ögonbryn på den fullassade tallriken. "Matsalen stänger snart, även om du försöker dra ut på det så länge som möjligt så måste du någon gång berätta varför du är så upprörd och vägrar vara i uppehållsrummet!"
Lea nickade som för att instämma i vad kompisen precis sagt medan hon vände blad i den tjocka trollkonstboken som låg uppslagen framför henne.
"Nej." Var det korta svar Kathy kunde klämma fram mellan tuggorna, hon hade bestämt sig för att aldrig någonsin gå upp till Gryffindortornet igen. Faktiskt skulle hon nog söka upp professor Dumbledore och säga att hon byter skola med omedelbar verkan.
Hallie förlorade tålamodet och reste sig upp med en dramatisk gest.
"Nå, då kan du räkna med att jag inte kommer tala till dig förrän du slutar vara fröken puttenuttig och berättar för oss vad som hänt", fräste hon med höjda ögonbryn och vände på klacken så att det långa, blonda håret piskade i luften.
"Du skulle inte låta sådär om du visste att det hela började med dig och Lee", muttrade Kathy med munnen full av potatis medan hon petade bland resterande matrester med gaffeln.
Hallie stannade upp och vred på huvudet med lätt öppen mun, förvåningen riktigt strålade från hennes. Lea slutade läsa och vände för första gången sedan de satt sig ner vid bordet hela sin koncentration till Kathy som fortsatte peta frenetiskt med gaffeln.
"Vadå?" Hallies röst gick nästan upp i falsett då hon skyndade sig de få stegen tillbaka och damp ner på träbänken, hennes ansikte knappt en halvmeter från Kathys. "Så du menar att du är upprörd på grund av mig och Lee, varför?"
"Nå, det väl tur att någon av oss är det", fräste Kathy. "Var det inte du som grät ögonen ur dig för bara några timmar sedan för att han varit så elak mot dig, vad hände med det?"
Hallie rycket nonchalant på axlarna och synade sina naglar, om det inte hade varit pågrund av Leas uppmanande blick så hade hon nog aldrig svarat.
"Okej okej", hon höjde händerna i en försvarande gest. "Jag kan ha råkat överdriva det hela lite. Okej?"
Kathys gaffel klirrade lätt när den slog i tallriken.
"Vad menar du?" Frågade vännen lågt, hon vände sig om och stirrade på henne med mörka, oförstående ögon. "Har han inte hållit på med Erin samtidigt som ni var tillsammans menar du?"
Den blonda flickan började skruva på sig, undvek hennes blick och skakade sedan på huvudet, utan att säga någonting mer.
"Lea?"
Kathy vände sig om mot henne, försökte få något svar. Den svarthåriga flickan grimaserade och sände Hallie en mörk blick innan hon öppnade munnen.
"Faktiskt var han riktigt gullig", sade hon med ett ursäktande leende. "Lee sade till henne att de inte kunde vara tillsammans för att han inte längre gillade henne på samma sätt som hon gillade honom. Han sa att en flicka från Ravenclaw hade bjudit ut honom men att han inte svarat ännu för att det skulle kännas fel mot Hallie."
Kathy kände hur tårarna började bränna i ögonen så hon vände sig hastigt mot tallriken medan hon tvingade sig själv att fortsätta lyssna.
"Så, innan han ens tillät sig själv att le uppmuntrande mot den här Erin så var han tvungen att göra slut med Hal, för att inte såra henne."
"Hal", viskade Kathy med rösten tjock av gråt. "Är det här sant?"
Det var helt tyst i salen, intet annat ljud hördes än från en av lärarna som fortfarande satt vid honnörsbordet, den gamla trollkarlen hade somnat och gav då och då ifrån sig dämpade snarkningar.
Tillslut kom det. En tyst nickning.
"Så, jag har bråkat med Fred, fått honom att avsky mig och aldrig någonsin vilja se mig igen-", hon försökte förgäves svälja gråten som lindade in sig i hennes röst. "För att du tycker om att spela Drama Queen?"
Hallie spärrade upp ögonen och skakade frenetiskt på huvudet.
"Nej Kat, verkligen inte, hade jag vetat -"
"Jag - jag har alltså brutit ett löfte till Oliver, fått honom att hata mig han med, allt det, allt det bara för att-", rösten bröts och förblindad av tårar reste hon sig upp.
"Kathy, jag är så ledsen, jag visste inte-" Började Hallie men Kathy snubblade därifrån utan att bry sig om vännernas olyckliga rop.
Den kvällen var slottet ovanligt tyst.
Kathy satt uppflugen på ett av de tusentals fönsterblecken och försökte urskilja skolområdet ur mörkret men det enda hon såg genom glaset var den dimmiga speglingen av sig själv.
Hon suckade och lutade pannan mot det svala glaset, lät kylan jaga bort en liten del av tröttheten som slutit sig omkring henne.
Med försiktiga, darrande händer knäppte hon upp spännet till det guldiga halsbandet som hon en gång hade fått från Fred och for med tummen över den glittrande fyrklövern.
"För att jag ger honom tur", viskade hon med tonlös stämma och drog benen närmare kroppen för att söka värme, återigen darrandes av undanhållen gråt.
"Ah, fröken Garren."
Den plötsliga rösten fick Kathy att hoppa till i den grad att hon nästan ramlade ner från fönstret, för häpen för att fortsätta gråta. Hon vred på huvudet för att se vem rösten tillhörde och spärrade upp ögonen lite lätt då hon såg in i ett par gröna ögon som ramades in med hjälp av ett par gnistrande glasögon.
Professor Mcgonagall log svagt och erbjöd henne en hjälpande hand ner från fönsterbecket innan hon trollade fram en vit näsduk med Gryffindors emblem på.
"Seså, snyt dig nu och kom med mig ner till köket så ska du få dig en varm kopp te", hon såg lika stram ut som vanligt men det var en sorts förståelse i den gamles ögon som fick Kathy att nickandes gå med på förslaget och aningen förvirrat följa med sin elevhemsföreståndare ner mot köket.
Jag skulle vilja skriva ordet förlåt miljoner gånger i olika stilar, storlekar, på olika språk, upp och ner tills ni inser hur otroligt ledsen jag är för att ni fått vänta så länge på den här delen. (kanske jag kan trösta er med att ni har två delar till som väntar på att få läggas upp här?) så snälla, kommentera så lägger jag ut nästa del redan ikväll. och tusen tack till vampyrfreaket som är den enda anledningen till att den här delen dyker upp på den här sidan, TACK för dina kommentarer som fick mig att le så stort att de här hemma trodde att jag blivit galen.
