När han lämnat lägenheten lägger Hermione ifrån sig skeden

Hon tänker inte äta

Lätt svischar hon med staven över bordet och maten lämnar det

Hon försvinner in i badrummet och låser dörren

Den lilla gröt hon åt medan Ron var hemma gör hon sig snabbt av med

Vill inte ha den i sig

Torra tårar faller

Vattnet i hennes ögon är sedan länge borta

Hon har bara smärtan och tomheten kvar

Från bakom toastolen plockar hon fram sin gömda medicin

Kall metal som hjälper henne att bedöva smärtan

Hon tittar på sina armar

Fulla av ärr

Men ingen ser dem

Med magi har hon dolt dem

Bara hon kan se sina söndertrasade kropp

Hon för stålet mot ett ställe utan ärr

Men snart finns inga sådana kvar på armarna

Sakta lägger hon bladet till rätta

Men hon tvekar

För första gången på en månad tvekar hon

Vill inte mer

Vill sluta

Men hur?

Hon tänker tillbaka

För tre år sedan

Han var sönderskuren

Han blödde

Trasig var han

Hon såg det

Förbarmade sig över honom

Har han slutat?

Hon får fråga?

Kan han hjälpa henne?

Hon hoppas

Bladet slänger hon ut genom fönstret

Finner Piggy i sovrummet

Skickar honom express med frågan om träff