När han lämnat lägenheten lägger Hermione ifrån sig skeden
Hon tänker inte äta
Lätt svischar hon med staven över bordet och maten lämnar det
Hon försvinner in i badrummet och låser dörren
Den lilla gröt hon åt medan Ron var hemma gör hon sig snabbt av med
Vill inte ha den i sig
Torra tårar faller
Vattnet i hennes ögon är sedan länge borta
Hon har bara smärtan och tomheten kvar
Från bakom toastolen plockar hon fram sin gömda medicin
Kall metal som hjälper henne att bedöva smärtan
Hon tittar på sina armar
Fulla av ärr
Men ingen ser dem
Med magi har hon dolt dem
Bara hon kan se sina söndertrasade kropp
Hon för stålet mot ett ställe utan ärr
Men snart finns inga sådana kvar på armarna
Sakta lägger hon bladet till rätta
Men hon tvekar
För första gången på en månad tvekar hon
Vill inte mer
Vill sluta
Men hur?
Hon tänker tillbaka
För tre år sedan
Han var sönderskuren
Han blödde
Trasig var han
Hon såg det
Förbarmade sig över honom
Har han slutat?
Hon får fråga?
Kan han hjälpa henne?
Hon hoppas
Bladet slänger hon ut genom fönstret
Finner Piggy i sovrummet
Skickar honom express med frågan om träff
