Kapitel 7. Orchifiering.

Morfindel blev torterad på alla möjliga vis. Slag och sparkar, skendränkning och brännmärkning, förbannelser och trollformler, sprutor och underliga drycker - snart var han ganska van vid att det var så livet såg ut.

Ibland var det orcher som gjorde det, ibland var det balroger eller mörkerandar av det slaget som var mest känt som svarta ryttare. Ibland var han ensam med dem, ibland blev han plågad tillsammans med flera offer.

I början hade han svårt att förlika sig med det faktum att Rimak deltog i tortyren. När de var ensamma, brukade han gräla på Rimak och kalla honom för elak.

"Alla orcher är elaka, och du gör det bara svårare för dig själv genom att bråka om det! Din dumgriniga dyngråtta, du borde vara tacksam för att jag är så slemdrypande jättesnäll mot dig som jag är! Om du vore så här besvärlig mot någon annan så skulle de slita tarmarna ur dig så att du dog, flugskit!", sade Rimak.

Ingen får inbilla sig att Morfindels bror Glorfindel hade varit så där - det var bara som han hade blivit genom samma behandling som Morfindel nu genomgick.

Sakta men säkert förändrades Morfindel. Han hud blev mörkgrå och hans blod blev svart. Han blev skelögd och hjulbent, och armarna blev långa och håriga. Han blev en orch helt enkelt.

Morfindel glömde ofta sitt namn och allt möjligt annat om sitt liv som alv. Det hände att Rimak i hemlighet förhörde honom för att lära honom att vara försiktig:

"Vad heter du?"

Om han svarade Morfindel, slog Rimak honom och ställde frågan igen. Om han svarade att han inte visste, upplyste han honom om att han hette Snaga. Om han svarade Snaga, berömde Rimak honom för det och såg ibland även till att ge honom en extra ranson av bulfett.

Kommentar: Bulfett är ingenting som jag har fått från Tolkien, utan det kommer från TV-serien Svenska Slut, som handlar om folk som slutförvarar farligt kärnbränsle i en framtidsvärld. Vad bulfett är för något framgår egentligen inte, men en annan maträtt i Svenska Slut, lyxplatta, är gjord på kackerlackor.

Jag tycker på något vis att de bisarra maträtterna hör till en bisarr stämning som även finns hos orcherna, och att de alltså passar ganska bra att överföra till Berättelsen om Snaga.