Det har tagit lång tid att uppdatera men nu har jag gjort det. Tack så mycket till alla som läser och tycker till och ber om ursäkt om jag inte svarat på alla. Jag ber även om ursäkt för eventuella stavfel. Jag är inte så bra på att stava alla gånger och word gör inte ett så bra jobb alla gånger heller. Men berätta gärna vad ni tycker om detta kapitel tack!
Hermione blinkade förvirrat, rynkade pannan och kisade med ögonen. Hon satte sig upp och tittade sig omkring.
Rummet hon befann sig i var litet och sängen var intryckt i högra hörnet mellan väggen och fönstret. En byrå stod mitt emot sängen, och på byrån stod det ramar med fotografier.
Många av fotografierna var på henne själv tillsammans med Ron och Harry. Men även bilder på Harrys föräldrar och familjen Weasley fanns.
Men det fotografiet som fångade hennes blick mest var en bild från Harrys och Ginnys bröllop.
Ginny och Harry stod i mitten med armarna runt varandra och kysstes. Runt dem stod medlemmar från Familjen Weasley. Hagrid syntes i bakgrunden, och till Hermiones förvåning Draco och Narcissa Malfoy. Dem alla log och skrattade. Dem såg alla lyckliga ut.
De hög till i hjärtat på Hermione när hon tänkte på att hon kunde varit där. Hon kunde ha fått uppleva Harry och Ginnys lyckligaste dag. Men hon hade lämnat dem.
Hon skakade på huvudet för att få bort tankarna på vad som kunde ha varit om hon stannat.
Istället gick hon mot dörren och öppnade den. Försiktigt lämnade hon det lilla sovrummet hon sovit. Hon gick förbi en dörr som stod på glänt och kikade in.
I rummet låg Harry och Ginny tätt intill varandra och sov djupt. Harry hade sina arma om sin fru och Ginny hade huvudet mot hans bröst.
Försiktigt stängde Hermione sovrumsdörren och gick vidare.
I ett av rummen fanns en dubbelsäng. På ena sidan av sängen låg Ron, han låg på magen med huvudet nästan utanför sängkanten och täcket uppdraget till hakan. Med jämna mellanrum hördes snarkningar från honom.
På andra sidan av sängen låg Draco. Han låg utsträckt på rygg med halvöppen mun.
Hermione skyndade sig ut ur rummet och stängde dörren. Hon stod stilla i en minut innan hon tog ett djupt andetag och gick mot trappan som ledde till nedervåningen.
Hon gick försiktigt ner för trappan. Men på det näst sista trappsteget knarrade det under hennes fot. Förskräckt drog hon tillbaka sin fot mot trappsteget över igen.
Hade hon väkt någon? Nej, det kunde hon inte ha gjort. Knarrandet hade varit alldeles för lågt för att höras. Så hon hoppade över det knarrande trappsteget och ner på nedervåningen.
När hon gick mot köket såg hon rummet hon suttit i större delen av sin vistelse i huset. Hermione funderade på att gå in dit, hon var för hungrig för det.
Snabbt rotade hon igenom köket efter flingor och öppnade sedan kylskåpet för att ta ut mjölken. Hon tog med sig skålen med flingorna in i vardagsrummet. Hon åt samtidigt som hon tittade runt på allt i rummet.
Men hennes intresse fångades snart av ett till rum som hon inte sett tidigare. Försiktigt ställde hon ner skålen och gick mot dörren. Dörren var låst.
Hermione blev genast nyfiken på vad som kunde dölja sig innanför den låsta dörren.
Hon behövde finna en nyckel. Snabbt letade hon igenom lådor och skåp i jakt på att finna nyckeln. Men hon kunde inte hitta den.
Mitt i letandet av en låda stannade hon upp. Var kan Harry och Ginny ha gömt en nyckel? Var?
Det var då det slog henne. Hon stängde lådan igen och gick mot blomkrukan som stod i hörnet bredvid den låsta dörren. Hon lyfte på krukan, och mycket riktigt så låg där en nyckel. Hon tog upp nyckel och pressade in den i nyckelhålet. Ett litet klick ljud hördes och dörren gick upp.
Vid första anblick kunde hon inte förstå varför dem skulle hålla detta rummet låst. Det såg ju ut som ett vanligt kontor. Ett skrivbord i hörnet av rummet, en bokhylla fanns även där.
Hermione klev in i rummet och tittade sig om kring mer noga. På väggen långväggen bredvid skrivbordet hängde en karta. Kartan hade utritat platser där Hermione hade synts till dem senaste åren. Hermione förstod nu att detta var rummet dem använde för att spåra henne. Det fanns inte mycket information i rummet men skrivbordet var fullt med tidningsartiklar och andra papper. Hermione tog sig friheten att titta närmare på pappren och artiklarna. Hon skannade snabbt igenom rubrikerna.
Hermione Granger spårlöst försvunnen!
Granger saknas efter slutstriden!
Harry Potter rapporterar vän försvunnen
Hermione Granger har blivit sedd i Bulgarien.
Hermione Granger död?
Ett dussin liknande artiklar fanns det där. Men den som fångade Hermiones intresse mest var den som sade
Hermione Granger, Hopper borta!
Det hann inte gå mer en ett dygn innan nästa bekymmer uppstod för Harry Potter. Redan dagen efter det att han besegrat ni-vet-vem,rapporterades Hermione Granger som saknad av Harry Potter och Ronald Weasley.
Ett halvslumrande porträtt uppger sig ha skymtat den unga häxan när hon vandrat genom en korridorr tidigt på morgonen.
Men inga spår efter Granger kunde hittas. Hon hade gått upp i rök. Sökandet efter den unga häxan lades ner efter 2 och ett halv år men Potter och Weasley fortasatte sin sökning efter sin vän.
Men det som förvånar oss mest var att Draco Malfoy involverade sig i sökandet efter den försvunna häxan. Vad ligger bakom hans inblandning?
Det har nu gått 3 år sedan försvinnandet av Hermione Granger men inga nyheter kring vad som hände den natten.
Frågan vi alla nu ställer oss, är Hermione Granger den smartaste häxan av sin tid död? Det mesta tyder på att hon är död. Det hålls nu olika minnestunder i hennes ära och hennes vänner har skymtats på ett par av dem.
Trotts att Harry Potter och Ronald Weasleys befunnit sig på en av minnestunderna så vägrar dem tro på att hon är död.
"Hur många dödsbesked jag än får om att Hermione är död tänker jag inte tappa hoppet. Så länge hennes kropp inte hittats tror jag att hon är vid liv." Så uttalade sig Potter efter ett Auror möte på ministeriet.
Det hann inte gå mer än en vecka innan en helt förstörd och blodig väska tillhörande Hermione Granger hittades vid en explosion. Även en oigenkännlig kvinnokropp hittades. Hermione Grangers kropp.
Efter att kroppen hittats låste Potter in sig i sitt hus för att kunna sörja sin vän ifred. Han lämnade först huset 8 dagar senare för ett offentligt uttalande.
"Det är sjukt. Jag kan inte tro att det är sant. Hon kan inte vara död. Det går bara inte. Det var meningen att vi skulle bli gamla tillsammans, vi skulle samla våra familjer varje år och skratta tillsammans. Det är meningen att vi ska sitta på en bänk och titta på när våra barnbarn leker med varnadra. Hon skulle ju finnas vid min sida på mitt bröllop.
Det är så svårt att tro på att jag aldrig kommer höra henne skratta igen, eller skälla ut mig för något dumt jag gjort.
Det finns inte i min värld att hon är borta…" Harry Potter kunde inte slutföra sitt tal då hans känslor tog över. Den unge hjälten är krossad och ser inte ut att ha ätit ordentligt sedan beskedet om att kroppen kan tillhöra Granger. Men hoppet om häxan är borta och det är nu ett faktum.
Hermione Granger smartaste häxan av sin tid uppges nu död.
Anthony Grey
Hermione knöt näven utan att bry sig om att artikeln skrynklades ihop. Hon lät sedan artikeln falla till golvet som om den bränt henne. Tankarna snurrade runt i hennes hjärna. Hon började känna sig yr. Långsamt stängde hon ögonen och fokuserade på att andas regelbundet.
"Du hittade in trotts allt." Hermione for runt mot dörröppningen där Harry stod i ett par pyjamas byxor och bar överkropp. "Hur hittade du nyckeln?"
"Du har inte förändrats så mycket som du vill tro Harry. Jag kan fortfarande läsa dig." Svarade hon som om det vore självklart.
"Jag borde ha förstått det." Hermione följde Harry med blicken när han gick in i rummet.
"Jag är ledsen." Viskade Hermione tyst. Harry vände blicken mot henne och stirrade på henne.
"va?" fick han tillslut fram.
"Jag är så ledsen för all smärta jag gett dig, er." Sa hon utan att vika undan med blicken. "Så hemskt ledsen."
Harry svarade inte utan fortsatte bara att stirra på henne. Hon väntade på att han skulle säga något med inget sades. Hon var just på väg att lämna rummet när han tillslut sa någonting.
"Allt jag ber om är varför Hermione?" Hermione sänkte sina axlar och stirrade tomt in i Harrys ögon.
"För att det finns ingenting kvar för mig här." Med dem orden lämnade hon rummet och en misstrogen Harry efter sig.
Resten av dagen häll sig Hermione för sig själv. Hon vägrade att prata med någon. Hon höll sig instängd i rummet hon vaknat i. Ginny kom upp med mat till henne men hon åt inte mer än några tuggor.
Under kvällen var Hermione så rastlös att hon bestämde sig för att gå ner och se vad dem andra gjorde. Hon skulle bara ta en titt och sedan återvända till rummet igen. Långsamt tog hon sig ner för trappan. Hon hittade dem alla i ett rum där dem umgicks. Det såg ut som om dem hade trevligt.
Det högg till i hjärtat på Hermione när hon åter tänkte på att hon kunde varit en del av detta.
Ginny vände huvudet mot dörren där Hermione stod och rummet tystnade.
Hermione vände sig om igen och gick mot köket. Hon hällde upp ett glas vatten och drack ivrigt i sig allt för att sedan fylla på ytterligare ett. Hon hade inte hört hur Ginny följt efter henne in i köket. Så när hon hörde en av köksstolarna dras ut tryckte hon handen mot hjärtat i förvåning. Hon såg misstänksamt på sin gamla vännina innan hon långsamt satte sig vid bordet mitt emot Ginny.
"Är du hungrig?" Undrade Ginny. Hon nickade till svars för i ärlighetens namn så var hon utsvulten. Ginny fixade genast fram rester från dagens middag och satte på bordet för Hermione att äta. Ingen yttrade ett ord under den tiden Hermione hungrigt åt sin mat.
När hon ätit upp la hon långsamt ner gaffeln och tittade upp.
"Det stod i tidningen om att du är hittad. Det är många som vill intervjua dig. Dem vill veta vad som fick dig att ge dig av. Själv tror jag bara dem vill ha en bra story. Dem har nämligen inte haft något intressant att skriva om på flera veckor." Hermione lyssnade på det Ginny sa utan att säga någonting.
"I och för sig klandrar jag dem inte, jag tror vi alla vill ha en förklaring till allt." Ginny väntade tålmodigt på att Hermione skulle säga någonting men hon fortsatte att tiga.
"Du kan inte tiga i all evighet Hermione, någon gång måste du berätta." Utan ett ord reste sig Hermione och lämnade köket.
Hermione låg nu i sängen. Hon hade lagt sig direkt när hon lämnat köket.
Ginnys ord hade känts som ett hårt slag. Trots det att hon inte sagt något förolämpande kändes det fortfarande som ett hårt slag som lämnade efter sig ett stort smärtsamt blåmärke.
Hermione somnade den kvällen med ett beslut. Ett beslut om att hon skulle berätta en del av sin historia för dem hon en gång kallat sina vänner.
