Kap. 7 Från Ron till Draco, God jul!

"Harry!" Han suckade trött men kunde inte låta bli att le.

"Jag halkade Ron, det är inte så att jag försöker dryga mig medvetet!" Skrattade han tillbaka.

"Inte än…" muttrade han för sig själv när Ron ropade på honom igen.

"Här," sa Hermione och räckte honom sin hand. Han tog den med ett tacksamt leende och lät henne hjälpa honom upp.

"Tack Hermione, Ron verkar vara lite stressad," påpekade han och tog tag i Hermiones axel för att inte halka igen. Tur att husalferna tag ner väskorna till tåget.

"Han längtar nog bara hem," sa Hermione med ett leende och tittade efter Ron som nu stod och vinkade åt den att komma vid en testral försedd vagn.

"Gör inte du det?" Frågade han och tittade på Hermione. Hermione mötte hanns blick och log.

"Jo, det ska bli kul att få se mamma och pappa igen," på den här punkten så var han alltid utanför, varje år.

"Ska ni stå där hela dagen eller?!" Skrek Ron åt dem och vinkade ivrigt med händerna åt dem. Han skrattade, liksom Hermione.

"Vi kommer!" Försäkrade Hermione och började gå.

"Kommer du Harry?" Frågade hon och vände sig om mot honom.

"Lika otålig som Ron?" Flinade han. Hon himlade med ögonen och skakade på huvudet. Så plötsligt så drog hem efter andan av smärta. Hermione snodde snabbt runt.

"Var det ditt ärr Harry?" Frågade hon oroligt.

"Nej, nej det… det var min… äh, glöm det…" sa han och stirrade förundrat ner på sin hand. Den gjorde ont, stack liksom. Han bestämde sig för att strunta i det och skyndade ner till Ron och vagnen.

Vad hade han tänkt med egentligen? Jag saknar dig. Det var visserligen sant, men han brukade inte bara säga sånt, och till Malfoy av alla människor. Det var bara… fel. Och vad väntade han sig få ut av det egentligen? Att bli utskämd? I sådana fall hade han lyckats. Malfoy tyckte säkert att han var en idiot, och nu visste hela Slytherin om det. Han suckade tungt åt sin egen idioti.

De var nästan framme när det plötsligt kändes som om hanns hand var ett stort metallföremål och en mycket stark magnet var utanför. Plötsligt var den bara tryckt mot sätets ryggstöd.

"Vad håller du på med?" Frågade Ron förvånat.

"Det… det är inte jag…" i samma ögonblick så försvann det. Vagnen stannade, och han klev ur vagnen tillsammans med Ron och Hermione. Då började det igen, som en osynlig person tagit tag i hanns hand och dragit iväg med honom. Han snubblade till och försökte streta emot, men det blev bara starkare. För Ron och Hermione såg det naturligtvis helt konstigt ut, stå där med armen rakt ut och dra emot som om han vore en mimare.

"Harry…" frågade Ron osäkert.

"Jag tror jag är på väg någonstans…" sa han osäkert och blev tvungen att följa efter sin egen hand. Det drog hårdare. Han snubblade till och började springa efter. Vad det än var som hände så tog det honom i alla fall närmre tåget. Men det innebar också att det blev tätare med elever.

"Förlåt,"

"Ursäkta,"

"Förlåt,"

"Förlåt,"

"Ur vägen,"

"Ursäkta,"

"Akta,"

"Uff,"

"Aj,"

"Förlåt,"

"Aah!" Han snubblade på något och föll på den olyckligtvis noggrant plogade vägen. Handen fortsatte bara att dra honom framåt i allt högre fart. Han lyckades vrida på sig så han låg på rygg. Det här var helt klart en av de underligaste saker som hänt honom, och han var ändå en trollkarl. Hanns huvud slog i något. Hela situationen var så absurd så han kom sig inte för att göra något. Hur normalt är det att bli släpad på en grusväg av sin egen hand på en skala från ett till tio? Plötsligt så stannade han. Precis under Malfoy.

"Hej," sa han tveksamt. Så flög hanns hand upp till Malfoys.

"Potter?" Sa Malfoy misstroget. Han skrek till, mest av överraskning, när det plötsligt brände till i handen igen.

"Harry… Harry…!" Kom det bakifrån en grupp av fnittrande tjejer som snart blev puttade åt sidan av Ron och Hermione.

"Harry vad… åh…" sa Hermione förvånat när hon fick syn på honom.

"Potter vad är det som händer?" Frågade Malfoy irriterat och gjorde en gest med armen. En gest som ryckte med hela hanns arm också.

"Men kom igen!" Utbrast Malfoy ilsket och ryckte i sin hand.

"Det kan inte vara sant," stönade Slytherinaren och lät huvudet tippa bakåt i frustration. De satt ihop igen.

"Harry, hur är det?" Frågade Hermione osäkert.

"Ja, förutom att han sitter ihop med Malfoy och precis har blivit släpad hundra meter på marken av sin egen hand så tror jag säkert att det är bra, Hermione," sa Ron ironiskt och fick en ilsken blick av Hermione. Han tog tag i Malfoys arm och hjälpte sig själv upp.

"Hur gör vi?" Frågade han Malfoy.

"Har vi något val?" Skulle du kunna vara så snäll och tala om det för mig i sådana fall!?" Frästa Malfoy ilsket.

"Lägg av, det här är inte mitt fel!" Sa han irriterat. Malfoy klippte till honom.

"Malfoy!" Utbrast Ron och Hermione i mun på varandra. Själv tog han sig för käken. Flera andra elever hade nu börjat bli åskådare till det hela.

"Kom Potter, innan vagnarna åker," muttrade Malfoy surt.

"Eh, lite hjälp här tack…" sa han förvirrat när Malfoy drog honom förbi Ron och Hermione. De mötte snabbt varandras blickar och rusade sen efter honom och Malfoy.

"Malfoy, vad tror du att du håller på med?!" Frågade Ron ilsket.

"Jag tar med Potter tillbaka till slottet så vi kan anmäla att vi tänker stanna," fräste Malfoy ilsket.

"Men Harry skulle fira jul hos oss!" Protesterade Ron.

"Ja, och jag skulle fira jul hemma, tycker du att jag ska ta med din kära lilla Potter hem till mig kanske?" Frågade Malfoy ilsket och drog med honom in i en vagn. Innan Ron han svara så tystade han honom med en gest.

"Ron, jag är ledsen, men jag har inget annat val, jag skulle aldrig förstöra julen för er andra, och dessutom utsätta er för fara, genom att dra med Malfoy hem till dig över jul,"

"Och han blir dödad hemma hos mig," påminde Malfoy iriiterat i halvsjungande tonfall. Tåget gav ifrån sig en gäll visselsignal. Han böjde sig ut från vagnen och kramade om Ron och Hermione med ena armen.

"Jag kan inte fatta att det här händer," muttrade Ron i hanns öra och släppte honom sen.

"Skulle inte drycken som Snape gav dig fixa det här?" Frågade Ron medan han backade mot tåget.

"Det gjorde den också, i två dagar," svarade Malfoy och himlade med ögonen.

"Jag ska se om jag kan hitta något Harry!" Ropade Hermione precis när vagnen började åka.

"God jul!" Ropade han tillbaka. Ron och Hermione vinkade och han vinkade dumt tillbaka. Sen satte han sig tungt bredvid Malfoy.

"Händer det här verkligen?" Frågade han osäkert. Malfoy svarade inte. Han rodnade snabbt när han mindes vad deras senaste konversation hade handlat om.

"Är du nöjd nu Potter?" Frågade Malfoy spydigt.

"Nej," svarade han och rodnade lite. Malfoy himlade med ögonen.

"Snape ska få för det här," muttrade Malfoy surt.

"Då skyller du inte på mig den här gången då?" Frågade han med ett snett leende.

"Det var ditt fel från början," muttrade Malfoy ilsket. Han suckade, han saknade redan Ron och Hermione.

Vagnen stannade med ett mjukt ryck utanför slottet. Han slängde en tveksam blick mot testralerna. Fattade de om man sa tack? Han hade ingen lust att prova i Malfoys närvaro. Malfoy drog iväg med honom mot slottet.

"Kan du se dem, Malfoy?" Frågade han efter någon minut.

"Vilka?" Frågade Malfoy irriterat och gäspade.

"Testralerna,"

"Nej," svarade Malfoy skarpt.

"Mr Malfoy, Mr Potter, vad gör ni här," hördes plötsligt en barsk röst bakom dem. Samtidigt så vände de sig om, åt olika håll. Det blev som ett danssteg.

"Åh, nej," sa McGonagall med en suck.

"Jag antar att ni också blir kvar på skolan med tanke på omständigheterna," sa McGonagall trött och gjorde en gest åt dem att försvinna.

"Ni får bo kvar i erat gamla rum, det är kvar som ni lämnade det, jag ska meddela rektorn," sa McGonagall och vände ryggen åt dem.

"Bra, " sa Malfoy när hon gått, "jag gillade våran säng," han tittade på Malfoy med höjda ögonbryn. Malfoy blängde tillbaka. Han skakade på huvudet med en suck.

Rummet såg inte riktigt ut som när de lämnat det. Gardinerna i det stora fönstret var nu juligt röda istället för den djupblå färg de varit i förut. Den mjuka mattan som låg på golvet under soffan och soffbordet var nu också röd. Sängen, som varit bäddat i grönt förut, var även den nu röd. Men han var inte säker på om det var en skiftning från höst till jul, eller om det var från Slytherin till Gryffindor. Annars såg det ut som förut. Med den stora klockan, bokhyllan och eldstaden som det sprakade en varm eld i. Soffan var fortfarande mossgrön och den vackra sängramen saknade fortfarande en bit i ena hörnet.

"Gör vad du vill, jag är trött och vill sova," muttrade Malfoy och föll ner på mage i soffan. "

Klockan är tio Malfoy," påpekade han syrligt.

"Ja, och jag somnade vid halv sex imorse," sa Malfoy med en gäspning. Han tänkte fråga varför, men insåg att det var en det var en dum fråga.

"Och jag ska sitta här på golvet och glo på dig eller?" Frågade han och satte sig på golvet.

"Hälst inte, du kan väll glo på något annat?" Föreslog Malfoy spydigt. Han fnös och lutade sig mot soffan medan han la upp armen på den så han skulle slippa hålla den i luften. Varför var han inte fullkomligt rasande över att han skulle få tillbringa hela julen, och förmodligen ett bra tag efter det, med Malfoy? Visst, han saknade Ron och Hermione, men han var samtidigt… glad över att få vara tillsammans med Malfoy igen.

"Potter," sa Malfoy så plötsligt att han hoppade till.

"Ja?" Frågade han och vred på huvudet så han mötte Malfoys blick. Malfoy hävde sig upp och stödde sig på ena armbågen.

"Menade du verkligen det där du sa… du vet?" Frågade Malfoy med rynkad panna. Han rodnade och slog ner blicken.

"Jag… ja… ja, jag antar det…" mumlade han lågt och rodnade ännu mer. Malfoy svarade inte utan la sig ner igen. Vad höll han på med egentligen? Varför hatade han inte Malfoy längre? Malfoy rörde på sig så Malfoys hand snuddade vid hanns hår. Hanns mage drogs ihop av samma känsla som när man missar ett trappsteg på vägen ner. Han rodnade och slog ner blicken. Vad höll han på med?

--

När han vaknade så sträckte han sömnigt på sig. Han hade drömt en konstig dröm, men han kunde inte komma ihåg vad den handlat om. Han satte sig trött upp och sparkade till Potter för att väcka honom.

"Jag sover inte," sa Potter irriterat, men han fick en känsla av att det inte var honom Potter var irriterad på för en gångs skull.

"Okej," svarade han och sträckte på sig igen.

"Vad gör vi idag då?" Frågade han sen.

"Vet inte, jag har läxor att göra, men lovet har knappt börjat och i ärlighetens namn så har jag ingen lust att plugga nu," sa Potter med en axelryckning. Han fick lust att säga: läxor blir det då, bara för att få driva med Potter, men det skulle innebära att han skulle bli tvungen att göra läxor och det ville han inte.

"Du får göra vad du vill, jag läser," sa han och viftade med trollstaven så boken han för tillfället läste kom flygande mot honom. Han fångade upp boken och öppnade den snabbt på bara någon sida. Trehundrafyrtiotvå för att vara exakt, det var inte den sidan han egentligen var på, men det var en bok med trollformler i så det spelade inte så stor roll. Potter satte sig tungt ner bredvid honom Med huvudet i handen.

Minuterna gick och blev fler minuter medan han läste om olika förtrollningar och förhäxningar. En fick folk att spy snor, en gjorde så näs håret växte till tårna och en mindre rolig smällde ihop böcker på näsan på folk. En mängd tips om vad man kunde använda de olika formlerna på bästa sätt drygade ut läsningen. Potter satt hela tiden och stirrade ut i luften med en seriöst bekymrat ansiktsuttryck. Han sneglade lite på Potter i ögonvrån när han kom till en punkt och skakade på huvudet. Potter skulle bli helt rynkig innan han fyllt tjugo om han gick runt och såg ut sådär hela dagarna. Han vände blad och himlade med ögonen åt Potter. Så flinade han när han fick syn på ett stycke som fångade hanns intresse. Försätter omedelbart den utsatte i djup sömn, inte allt för underhållande, men kan vara användbar.

"Den kan nog både vara rolig och användbar," tänkte han sig själv och slätade över sitt leende innan Potter fick se det. Besvärjelsen var ju totalt harmlös i sig, och han kunde ha lärt sig den vart som hälst. Skulle han valt den med spy och snor i samma mening så kunde det bli ganska äckligt, speciellt under natten. Det där med öron hår kunde också bli ganska vidrigt. Speciellt eftersom det inte stod hur man skulle få det att sluta växa. Boken på näsan kunde ju förståss vara kul, men då skulle Potter bli as förbannad och han hade inte direkt lust att tjafsa nu. Det hade han tänkt spara till Snape, som officiellt sabbat hanns jul.

Sova, det var ju totalt harmlöst, han visste inte vad han skulle göra när Potter väl sov, men det var ett senare problem. Han skulle säkert komma på något. Besvärjelsen var enkel, gäspa och säga "symn", som att vara förkyld och säga sömn, typ. Han gapade i en låtsas gäspning.

"Symn…" mumlade han mitt i den. Potter andades ut i en suck och föll ihop i sömn. Så långt gick det som planerat, det som var mindre planerat var att Potter nu somnat med huvudet i hanns knä.

"Okej, det där var ju pinsamt…" muttrade han och petade på Potters arm med sin trollstav. Djup sömn var det ja. Han tog tag i Potters axel och tänkte precis lyfta när Potter lyfte sin hand. Och grep tag om hanns lår.

"Det där var ju lite mer pinsamt," konstaterade han lågt och rodnade. Vad exakt var roligt med att få Potter att sova?! Kunde någon förklara för honom vad han tänkt med så skulle han mer än gärna höra på. Potter öppnade svagt munnen och gav ifrån sig en suck.

"Dregla, Potter, och jag svär att jag dödar dig," muttrade han. Potter såg ut som om det var precis vad han tänkte göra. Han la handen på Potters kind och vred upp Potters ansikte så han låg upp mot taket.

"Kan du inte bara… flytta på dig?" Bad han den sovande Potter. Han petade Potter hårt i ryggen. Potter rörde sig inte ens.

"Hur väcker man dig då, Törnrosa?" Muttrade han och läste igenom sidan med formeln igen. Motbesvärjelser köpes i separat bok. Stod det längst ner på sidan. Han skulle elda upp den här boken så fort han fick chansen. Åh, det var visst nu. Irriterat slängde han in boken i elden. Ångrade sig igen när lågorna började slicka pärmen och pillade med viss möda ut boken därifrån igen. Nu låg Potter helt klart fel. Inte på benen och inte på magen, utan… mittemellan. Han rodnade, man kanske kunde åla sig ut under Potter? Men så gäspade Potter och öppnade ögonen. Han tvingade tillbaka rodnaden och mötte Potters blick, och hoppades att den var kyligare än vad han kände sig.

"Vad hände?" Frågade Potter och drog håret ur ansiktet, förmodligen utan att ens tänka på det, med höger hand. Han blinkade förvånat till när Potters mjuka hår snuddade vid hanns hand.

"Du somnade," sa han sanningsenligt, med blicken fortfarande förvirrat fäst vid Potters hår.

"Gjorde jag? Men jag kände mig inte alls särskilt trött," protesterade Potter och satte sig upp. Han tog chansen som Potter omedvetet gav honom och slet blicken från Potters hår.

"Men uppenbarligen så var du det," han insåg det inte, men hanns röst var så full av värme att Potter rodnade.

Varför hatade han inte Potter längre?


Förlåt! Ja vet att de har tagit en evighet sen jag uppdaterade sist, men det går såååå trööööööögt! Ja har jhaft skrivkramp i typ en evighet, och nu när den väl har lossnat så vill ja inte locka hit den igen genom att skriva på någon som jag inte känner att ja verkligen har lust att skriva på. Så ja hr mest skrivit på en Harry/Tom som ja har börjat på... :D Den får ni gärna läsa när den kommer ut. (Jag ä mästare i udda svenska parings! ;D Förs en Harry/Ron och sen en Harry/Tom :P) Jaja, iaf...

(Cissi, specielt, eftersom det var du som sa det!) Snälla säg till om jag stavar fel! De blir mycket lättare då, och så slipper ni störa er på det! Säg bara vart och när så ska ja rätta till det så fort jag kan! Och kän er inte som besservissar (stav.?), för jag är den värsta av dem alla! SÄG TILL.

Och för att byta ämne igen. Jag klippte mig idag, känns lite konstigt även om ja bara tog topparna... / Men så ä de väll alltid, ja är nöjd hur som hälst. :D (Eh, jo, om nån undrar så ha ja typ Victoria-Beckham-frisyr... TYP)

Och tack för alla underbara reviewer! Jag behöver dem verkligen nu... /