Det hade gått en vecka sedan Draco anlände till Potters hus. En vecka av 52. Än så länge hade han inte funnit sig till rätta. Han gillade inte mugglarhus och han gillade definitivt inte deras maskiner som de använde för att de var inkopetenta och inte kunde använda magi. Maskinen han slogs med för tillfället kallades för tvättmaskin. På något sätt skulle den om man fick in sina kläder i den se till att dom blev rena. Problemet var att den var helt omöjlig att öppna. "Fåninga mugglarsaker" muttrade Draco när han för vad som kändes som hundrade gången försökte dra upp luckan. Hur han än drog så satt den stenhårt fast. Han tappade tålamodet på maskinen som vägrade fungera och sparkade till den. "Helvete" Han svor över hur ont det gjorde i foten. Korkade mugglarmaskin tänkte han och dumma Potter som vägrar göra det här åt mig. Han hade sagt åt Harry att göra det, men denne hade vägrat med orden "Ju snabbare du lär dig, desto bättre". Efter det hade Draco fått en föreläsning på hur man använde en tvättmaskin. Draco hade fnyst och sagt att om en korkat mugglare kunde göra det så kunde han. Därför var det otänkbart att be Potter om hjälp, Draco tänkte inte erkänna sig besegrad.

Han satte sig på golvet och masserade sin ömma fot samtidigt som han stirrade hatiskt på tvättmaskinen. Det var då han upptäckte att det var en massa knappar på framsidan. Han reste sig upp och gick fram för att kolla på dem. Vissa hade bokstäver på sig, andra hade siffror, och en knapp hade en liten nyckel. Draco provade att trycka på den och luckan till tvättmaskinen öppnades. Äntligen muttrade Draco och började lasta in sina kläder. När maskinen var full tryckte han igen luckan. Nu var frågan vad siffrorna och bokstäverna var till för. Han var redan så trött på tvättmaskinen och ville bara lämna rummet så fort som möjligt, så han tryckte på knapparna på måfå och avslutade med On/Off knappen. Åtminstone en knapp som var lätt att förstå. Han var på väg ut genom dörren när det brummade till bakom honom. Draco snodde sig snabbt om. Ljudet kom från maskinen som stod och vibrerade.

"Potter!" ropade han samtidigt som han skyndade sig ut ur rummet. "Potter!"

"Vad är det Draco?" hörde han som svar.

"Tvättmaskinen skakar och låter en massa, den kommer förstöra mina kläder!" Draco var skräckslagen, han tänkte inte bli tvungen att ha på sig mugglarkläder.

Han hörde hur Potter skrattade till "Den ska göra så Draco, det är ingen fara."

Draco kände sig fortfarande inte helt lugnad, men bestäde sig för att lita på Potter den här gången, hellre det än att fortsätta vara i samma rum som den galna apparaten.

Han letade sig åt det håll Potters röst hade kommit ifrån. Han hade svårt att ens medge det för sig själv, men efter så lång tid i ensamhet och depression uppskattade han att ha sällskap av någon som var munter, trots att denna någon var Harry Potter.

Harry var i köket och ropade när han hörde Draco närma sig "Jag tänkte ta en kopp te och sätta mig i trädgården, vill du också ha?"

"Visst" sa Draco. Han gillade att sitta i Potters trädgård. Den fick honom att känna sig fri trots att han var fast här i ett år.

I Harrys trädgård stod det en hammock och de satte sig i den med varsin kopp te. De drack i ömsesidig komfortabel tystnad.

Efter en stund bröt Draco tystnaden "Varför har du valt att leva som en mugglare så länge? Visst, jag kan förstå den första tiden, men varför fortfarande?" Han läst sig vanliga överlägsenhet kliva åt sidan, för han var verkligen nyfiken på svaret på den här frågan. Inte för att han tänkte visa det.

Harry tog en klunk av sitt te och såg ut att fundera på sitt svar "Av vana tror jag, och bekvämlighet. Som jag sa tidigare har jag aldrig gillat att vara känd, och i mugglarvärlden är jag inte det. Det är skönt att vara normal för en gångs skull".

"Du kommer aldrig att vara normal Potter" sa Draco med ett retsamt tonfall.

Harry log och sa "Och du kommer alltid att vara en bortskämd snobb Malfoy".

Draco lutade sig tillbaka och log. Eventuellt så hatade han inte alla aspekter av sin nya tillvaro, men bara eventuellt.