På grund av total oinspiration blev lucka 9 lite försenad, men nu kom den i alla fall. Idag (går) reser vi bort ifrån Japan och hälsar på Mimi i Amerika!
– We wish you a merry christmas, we wish you a merry christmas, we wish you a merry christmas and a happy new year.
Mimi bröt fortfarande en aning på japanska, trots att hon hade bott i USA nästan två år. Men det fanns så många som kallade sig för manga- och animenördar som envisades med att använda henne för att träna på sin japanska. Hon ryste när hon tänkte på dem, deras kunskaper i det japanska språket var nästan sämre än en tvåårings. Hon hade dock mött några som var ärligt intresserade av den japanska kulturen (utanför anime och manga) och hade ofta studerat japanska i några år, varpå de såklart hade fått ett bättre grepp om både uttal och gramatik.
Mimi föredrog de personerna, speciellt som de också insåg att hon ville träna på engelskan lika mycket som de ville träna på japanskan.
En av hennes vänner från skolan satt i hennes soffa och limmade ihop ett par tomtar och nu såg han upp mot henne.
– Finns den låten på japanska?
Hon stannade framför bokhyllan med järneksgirlangen i händerna och såg mot honom. I Japan hade hon aldrig spenderat särskilt mycket tid över julen, det var bara en kul anledning till att få köpa presenter till sina vänner (vilket hon i och för sig inte behövde någon anledning till, hon gjorde det ändå), men hon hade aldrig lyssnat på speciell julmusik, ätit speciell julmat och haft speciellt julpynt uppe. Hon ryckte på axlarna och hans blick intensifierades.
– Vad gjorde ni egentligen under julen där borta?
Hon log sitt mest bedårande leende mot honom och gick över och satte sig bredvid honom.
– De vuxna arbetade och vi barn pluggade. Och ville vi ha extra kul korsfäste vi tomtar för att hålla jultraditionerna i liv.
Hans ögon blev större och han drog ett snabbt andetag.
– Korsfäste ni Tomten?! Varför det?
Hon skrattade åt hans chockade ansiktsuttryck.
– Jag skämtade bara. Men julen är inte lika stor i Japan som den är här.
Hon lyfte på en liten krubba som stod på soffbordet och tittade på den.
– Visst dekorerar vi också, men inte riktigt så här mycket. Och egentligen, varför dekorerar ni så mycket ens? Pratade inte den här killen något om att dela med sig och att de rika skulle få det svårare att komma in i himmelriket?
Hon visade upp krubban med Jesusbarnet för sin skolkamrat innan hon ställde ner den i stallet som skulle upp i bokhyllan så fort girlangerna hade fästs. Hans blick vilade eftertänksamt på stallet när han svarade.
– Försöker du säga att vi borde ge våra julgransljus till de hemlösa?
Mimi skrattade och reste sig för att fortsätta med järneken. Han forstatte att fixa tomtarna, och när det var klart började han placera ut dem i lägenheten. Mimi hade sagt att han kunde placera dem var han ville, så han tog tillfället i akt att verkligen undersöka lägenheten. I vardagsrummet sjöng Mimi vidare på julsångerna, och när hon väl hade fått upp girlangen och julkrubban kom han tillbaka in i vardagsrummet, såg över bokhyllan och log mot henne.
– Ska vi nöja oss för idag? Det ser fint ut nu, och lite ska du väl ha kvar att sätta upp senare.
Mimi nickade, puttade till stallet lite så att det stod precis rätt innan hon backade och såg mot sitt verk. Hon log nöjt, och tog tag i klasskamratens arm.
– Mot Sushi-restaurangen, jag bjuder!
Mimi sträckte på sig och rättade till nattlinnet. Det hade varit en rolig dag med julpyntande och julshoppande. Shoppandet hade visserligen inte varit planerat men när de ändå hade varit nere i centrum hade hon passat på att köpa några julklappar. Hon funderade en stund på vad det kunde kosta att skicka paket till Japan, men kom fram till att det lättaste sättet att få reda på det var att gå till postkontoret, så det skulle hon göra dagen därpå.
– Mamma, Pappa, godnatt!
Föräldrarna svarade ifrån köket där de höll på att förbereda vad som gick av julmaten. Mimi log och gick vidare in i sitt rum. Hon drog bort täcket ifrån sängen och ett skrik letade sig över hennes läppar.
Mimis föräldrar var snabbt inne i hennes rum, men Mimi hade redan hämtat sig. Mitt på sängen låg en stor tomte och log fånigt mot henne. Hon visste precis vem som hade lagt den där.
