När jag vaknade upp så tittade jag upp i två bruna ögon. Hermione.

"Hej Hermione" kraxade jag. Jag kände mig sjuk. Även fast jag inte var sjuk.

"Venus.." sa hon och kramade om mig. Jag besvarade stelt kramen.

"Hur mår du? Madam Pomfrey berättade att din mor dog" frågade hon och släppte taget om mig.

"Tja. Du besvarade nyss din fråga. Min mor dog. Klart jag mår dåligt" sa jag och försökte le.

"Varför åkte du hem?" frågade hon då.

"För att min far är i Azkaban" svarade jag enkelt. Jag trodde hon visste det.

"Varför?"

Där kom den, den frågan som alla ställer. Eller egentligen bara Potter. Men den är ändå svår att svara på. Jag andades djupt in och ut.

"För att han försökte mörda ett barn. Mig" svarade jag. Jag blundade och hörde Hermione dra efter andan och krama om mig igen. Vi satt så en stund. Sen öppnades dörrarna till sjukhusflygeln och Potter kom in, med Weasley bakom sig. Hermione släppte mig.

"La...Venus" hälsade Potter. Jag blängde på honom.

"Potter" hälsade jag artigt och nickade.

"Hur är det?" frågade han.

"Igår kom två dödsätare in i mitt hus, höll på att döda mig, och dödade min mor. Hur tror du att jag mår?" fräste jag. Potter sänkte blicken.

"Jag tycker att du tar det bra. Om jag hade varit äldre när mina föräldrar dog så skulle jag nog inte ha ork till att fräsa åt någon." sa han tyst. Jag svarade inte på det.

"Ska du fortsätta med lektionerna här?" frågade Weasley försiktigt.

"Jag vet inte. Antagligen." svarade jag kort och ryckte på axlarna.

"Venus..varför kom det dödsätare till ert hus?" frågade Hermione. Jag skruvade obehagligt på mig.

"Ähum...ähum.." sa jag och rodnade. Jag ville inte. Jag ville inte berätta det igen. Men på något sätt så tror jag att Hemione hade kommit närmare Potter och Weasley medans jag varit borta.

"Varför försökte din far mörda dig?" frågade hon när jag inte svarade.

"För att jag är en jädra ynk" svarade jag med en lugn ton.

"Men och? Det är väl inget fel på dig för det. " sa Hermione. Hon fattade tydligen inte riktigt.

"Min far är en dödsätare, Hermione." stönade jag och slöt ögonen och sjönk tillbaka ner i sängen. Hermione blev tyst. Potter tog över.

"Vilka var dödsätarna som tog sig in i erat hus?" frågade han.

"Lucius Malfoy, och Anthony Dolochov" sa jag och tittade upp på honom.

"Malfoy...det är Dracos far va?" frågade han lågt. Jag nickade.

"Kan ni gå nu, jag är trött." ljög jag. Hermione nickade och tog med sig Potter och Weasley ut. Jag ville bara få ut dem, för att jag skulle kunna ropa på Flo.

"Flo..." mumlade jag, och med en hög duns så landade hon på min mage. Jag stönade till och höll mig för magen.

"Ni ropade, miss" sa Flo och ställde sig upp.

"Kan du hämta hit Draco Malfoy, tack." sa jag. Flo nickade och försvann igen. Nu var det bara att vänta. Jag tittade ut genom ett fönster och räknade ut att det snart skulle vara middag.

Flo kom tillbaka en timme senare. I samma sekund som hon landade på min säng så öppnades dörren till sjukhusflygeln och Draco kom in. Han gick stelt fram till min säng.

"Det var länge sen, Lavinia" hälsade han.

"Ja, det var länge sen, Draco. Fast vi kunde ha möts för några månader sen, om du bara hade vågat hälsa" sa jag kallt.

"Vad vill du mig?" frågade han då.

"Igår dog min mor, du vet, hon som brukade ta hand om oss ibland. När min far och Lucius var på sina möten." sa jag stelt. Draco blev tyst en stund.

"Varför?" kraxade han.

"Hon blev mördad. Av Lucius Malfoy, din far."

Draco svarade inte. Han satte sig ner på kanten av min säng.

"Vad gjorde han hemma hos er, din far är ju i Azkaban nu" sa han sen.

"Åh. Så du vet inte? Det var ju du som informerat din far så väl. Jag är en ynk." sa jag och nästan blängde på honom. Draco stelnade till och reste sig upp snabbt.

"Är du en ynk?" sa han snabbt och granskade min kropp. Han letade efter något tecken som bevisade hans tankar.

"Ja, jag sa nyss det. Och jag vet att nu så kommer du att springa iväg till ditt elevhem och berätta för alla." sa jag, och blev lite nervös.

"Jag...du..." fick Draco fram och backade ett steg.

"Jag vet också att du tycker att jag är äcklig, att jag är en liten ynk. För jag vet hur sånna som du tänker om ynkar och mugglarfödda, och mugglare då" fortsatte jag. Draco backadeännu ett steg.

"Din fegis" avslutade jag. Draco vände sig om och gick ut från sjukhusflygeln. Jag väntade tills hans steg försvunnit, sen brast jag i gråt.

Madam Pomfrey skyndade sig ut till mig med ett glas med en genomskinlig dryck i. Hon trodde väl att jag grät över min döda mor. Men jag grät för att när jag kommer ut från sjukhusflygeln så kommer jag bli attackerad av ord från slytherinarna. Men jag svale snabbt drycken och föll in i en lugn sömn.