- Åter igen sitter jag här o ska berätta om min magiska värld o hur det är att vara häxa, jag fattar inte att ni står ut med att vara mugglare? Men strunt samma tryck bara på knappen.

Till rektorn igen! Jag tog surt min väska o blängde på Snape innan jag gick ut genom dörren på väg upp igen. Mina klasskompisar kollade undrande på mig men jag bara skakade på huvudet, jag var snabbt utanför rektorns dörr, jag knackade o gick in, rektorn satt som vanligt bakom skrivbordet men han var inte ensam i rummet utan Lockman var också där jag bara skakade på huvudet o suckade innan jag satte mig på stolen.
- Jag hörde att ni hade bråkat på lektionen? Kom det från Dumbledore, jag bara ryckte på axlarna.
- Vill du berätta vad som hände? Undrade han o kollade med sina blå ögon på mig.
- Jag svarade inte seriöst på hans dumma prov om hans favorit färger o när hans födelsedag är o allt vad de nu stod, de gjorde honom inte så glad o sen sa han åt mig att hantera Pixi- gnomer så jag gjorde det o då blev han väll inte glad för att jag fixade det. Svarade jag o blängde på båda männen framför mig.
- Stämmer det Lockman? Frågade den äldre av dem båda.
- Ja fast hon nämnde inte att de otygen snodde mina tavlor o slängde ut dem genom fönstret! Svarade han, rektorn kollade på mig med undrande blick.
- Jag kan inte kontrollera dem, de är fria djur o gör som de vill. Visst kan jag prata med dem men de är ändå de själva som bestämmer vad de ska göra. sa jag o stirrade argt på Lockman.
- De stämmer att de är fria djur och om de gjorde det av fri vilja kan jag nog inte göra så mycket Lockman. Svarade rektorn, jag log lite när han faktiskt var på min sida för en gångs skull.
- Hon viskade i deras öron så de var knappast fri vilja. Och för det förtjänar hon kvarsittning. Sa han argt jag bara kollade på honom skockat, inte kan han väll ge mig kvarsittning för det, eller?
- Får jag kvarsittning för det tänker jag inte gå på den i så fall får du dra av poäng från mitt elevhem. Sa jag argt.
- Då kommer jag dra av 10 poäng för varje dag du inte dyker upp. Sa min lärare möjligt vis ännu argare.
- Du kan inte ge mig kvarsittning och poäng avdrag för att jag gjorde som jag blev tillsagd. Nu började jag bli riktigt arg, men istället för att ställa mig upp o skrika började jag fingra på smycket runt halsen, Lockman kollade intresserat på det så jag gömde i handen, han släppte den med blicken och kollade nu på rektorn o väntade på att han skulle backa upp honom.
- Riddle har rätt du kan inte ge henne kvarsittning för det eller dra av poäng, det var du som sa åt henne vad hon skulle göra. lika bra att ni glömmer allt ihop, ni kan återgå till er lekton miss Riddle. sa han o log mot mig o för en gångs skulle log jag tillbaka, innan jag reste mig tog min väska gav min nya lärare en arg blick o gick ut ur rummet. Hur kommer det sig att jag alltid är arg när jag kommer från rektorns kontor? Jag styrde mina steg ner för trapporna som jag precis hade gått upp för, korridorerna var nästan helt tomma o de få elever som befann sig i dem undvek mig, de måste ha känt hur arg jag var, när jag kom ner till fängelsehålorna var de tyst som i en grav jag öppnade dörren stängde den o satte mig längst bak med Draco, inte bara mina kompisar kollade undrande på mig utan också resten av klassen, jag blängde tillbaka på dem o de slutade snart. Jag kollade vad det var som bubblade i kitteln, det var en grön/ gul vätska o jag kom snabbt fram till att det var Gubba Gubba en rolig dryck som gör att man byter röst med vem man vill för en timme. Men eftersom jag redan visste hur man tillreder den o vet att jag aldrig skulle hinna göra en egen på den tiden som är kvar la jag mig o vilade mot bänken o surade lite. Draco kollade på mig o jag log snabbt innan jag åter la ner huvudet o fingrade på medaljongen. Klassen mumlade något jag inte hörde men jag antog att de var om mig. Jag kände att nån stod bakom mig o antog att de var Snape, inte för att jag orkade bry mig just nu, kan han inte bara prata med Draco o strunta i mig för en gångs skull. Han sa något till Draco som svarade något, jag orkade inte bry mig. Jag kände att de kollade på mig men ignorerade dem totalt. Klockan slog äntligen tre och lektonen slutade jag satte mig upp och såg att klassrummet nästan var tomt så när på mina kompisar o Snape.
- Jag vet att ni alla vill veta vad som hände. Svarade jag dem de nickade.
- Vad ville rektorn? Undrade Snape.
- Han ville väll inget de var mer Lockman, han ville ge mig kvarsittning för att Pixi- gnomerna hade flugit ut med hans tavlor genom fönstret. O för en gångs skull var rektorn på min sida. De var vad som hände, nöjda nu? svarade jag o blängde på dem innan jag vände mig om o började gå de var lite förvånade att jag vår så brysk mot dem, men jag kan inte hjälpa det. jag styrde mina steg mot utgången, entré hallen var full av folk som skulle någon stans men jag lyckades komma förbi dem på något sätt, varför lär jag mig inte att vänta tio minuter tills det värsta har lagt sig? För att jag oftast är arg när jag är på väg ut o inte vill vänta, nu besvarar jag mina egna frågor, suck. Solen lös när jag kom utan för de stora träportarna och det var ganska varmt, jag skulle just börja gå ner för de få trappsteg som ledde ner till gräset när en hand tar tag i mig så de han upp mig, men jag var förvånad över att de bara var Blaise, jag väntade mig Hermione kanske Draco men inte Blaise.
- Är fröken lite kylig idag? Sa han o log.
- Kanske det. Svarade jag o kollade på honom.
- Vill du ha sällskap? Undrade han o jag bara ryckte på axlarna. Vi styrde stegen mot trädet vid vattnet, det var som väntat öde vilket jag inte har något i mot. Jag satte mig ner i det grön/bruna gräset o lutade mig mot trädet, Blaise satte sig på min vänstra sida.
- Vad är det med dig idag? Undrade han snällt o kollade på mig innan han la sitt huvud i mitt knä, både han o Draco värkar tycka det är kul för att se om jag låter dem ligga kvar men idag orkade jag inte bry mig.
- Jag är bara så trött på att jag hela tiden måste bevisa för folk vad jag kan o att alla i klassen hoppas att jag ska misslyckas. Sa jag o kollade ut över det blanka vattnet.
- Å jag har faktiskt inte tänkt på att du inte alltid tycker det är så kul att visa vad du kan. Svarade Blaise.
- De gör inget ni kan ju inte tänka på allt. Sa jag o log medans jag tog fram boken jag fått av Hermione i julklapp. Jag slår upp den o börjar bläddra i den jag fastnar för Merlin, varför har jag inte fått läsa om honom tidigare? Han kanske inte är så känd. Lika bra att börja läsa.

Merlin

Merlin är den första stora dokumenterade trollkarlen han nämns första gången i samband med kung Arthur. Men Merlin har nämnts ett fler tal gånger under historiens lopp, han är också den ända kända trollkarln som är odödlig och detta helt utan några hjälpmedel. Merlins ända kända släktingar är hans dotter Morika som brändes på bål levande år 1976 i den medeltidska byn Horwing i Scottland. Dottern hade i Meller-tid fött en egen dotter Merlins barnbarn, morföräldern kom hem i tid för att rädda den 1 åriga flickan från byborna, spåren efter henne slutar vid ett barnhem i London, barnhemmet som heter East wild vägrar att lämna ut några uppgifter om barnen där så om hon vidare finns där eller ej vet man inte. Merlin återvände sedan till byn där fadern och mannen fortfarande befann sig, enligt ryktena vad det han som fick Morika bränd på bål och nästan dottern dödad, vad Merlin gjorde med honom är oklart. Enligt våran fakta bor Merlin kvar i byn där hans dotter senast var i livet.

Morgana

Jag struntade i den där Morgana jag hade fått annat i tankarna nu vet jag varför jag inte har fått läsa om Merlin, pappa hade antagligen fått samma tanke som jag, att jag kan vara Merlins barnbarn o han var kanske rädd för att jag hellre skulle vara hos Merlin än honom. Plötsligt skakar nån mig.
- Cara hallå. Jag vaknade upp ur tänkandet o mötte Blaise bruna ögon.
- Va? Jag kollade på honom oförstående.
- Det är middag. Sa han o skrattade lite.
- Jaha, är klockan redan så mycket. sa jag o log lite la ner boken i väska o reste mig, jag o Blaise började gå upp mot skolan.
- Vad läste du? Undrade han nyfiket.
- Jag ska berätta senare men först måste jag kolla upp en sak. Sa jag o log mot honom. Vi gick över gräsmattan o in i slottet.
- Gå du in, jag måste göra en sak först. Sa jag han höjde ögonbrynen o såg undrande ut men jag bara gav honom en blick som sa att det inte var värt att diskutera nu, han ryckte på axlarna o gick in, jag styrde för andra gången idag mina steg mot rektorns kontor. Väll uppe knackade jag på o gick in. Den äldre mannen satt som vanligt bakom sitt skrivbord.
- Två gånger på en dag och den ena gången friviligt. Sa han o log jag bara ryckte på axlarna.
- Rektorn kan ni läsa det här innan jag säger något mer? Frågade jag o tog fram boken, han nickade som svar o jag räckte över den o pekade på stycket om Merlin. Rektorn skummade igenom texten och undertiden kom hans Fenix flygande o satte sig på min axel. Jag klappade honom o han såg fullt nöjd ut.
- jag ser att du har blivit vän med Fawkes. Jag antar att det som står i texten stämmer in på dig eller i alla fall en del av den. Han kollade på mig bakom sina glasögon o jag nickade.
- O nu vill du ha tillstånd för att åka i väg o kolla upp det? undrade han.
- Ja, jag kan för visso göra det utan tillstånd men jag tyckte det var bäst att i alla fall fråga. Sa jag o kliade Fawkes.
- Ja jag har ju inte rätt att hindra dig mer än att du inte får göra det på skoltid, men eftersom skolan knappt har börjat o man knappats kan säga att dina betyg kommer försämras av det kan jag nog göra ett undantag o låta dig åka iväg imorgon o över helgen, för jag tror du klarar dig på tre dagar? Undrade han.
- Det gör jag nog o tack så mycket. Sa jag o log.
- men du bör nog ha nån med dig. Och du bor nog även säga till Severus. Sa han o log, nu var jag inte lika glad längre.
- Måste jag? Undrade jag.
- Vilket av det. Sa han o granskade mig undrande.
- Båda. Verken Severus eller pappa han nånsin nämnt Merlin för mig, o jag tror inte Severus skulle bli så glad om jag sa vart jag skulle. Sen vet jag inte hur bra det är att ta med mig någon dit, det är lättare om jag bara behöver ta hand om mig själv o inte nån mer. Svarade jag honom.
- Ok, jag kan meddela Severus efter att du åkt, och med tanke på vilka du har haft som lärare tror jag nog att du klarar dig själv. Sa han o log, jag var lite förvånad över att han sa ja.
- Tack, jag ger mig av i kväll och kommer hem på söndag eller tidigare beroende på vad jag hittar. Sen reste jag mig gav Fawkes en sista klapp o lämnade rummet. När jag kom ut i korridoren ställde sig statyn sig till rätta bakom mig och jag började gå mot mitt rum väl inne började jag packa med det viktigaste. Varma kläder, några trolldrycker, lite pengar o så mitt trollspö, då var allt packat. Fast jag borde nog skriva till mina kompisar o berätta. Jag satte mig ner i en av fåtöljerna tog fram papper o penne.

Hej

Jag måste kolla upp en sak men oroa er inte. Jag kommer tillbaka senast på söndag berättar allt då.

Kramar Cara.

De får duga.
- Merlin. Gud vad konstigt det känns att ropa på honom. Men vad ska jag göra åt det nu kan ju inte döpa om honom.
- Jag vill att du levererar dom här till, Hermione, Draco o Blaise om en kvart ok. Ugglan nickade o jag stängde dörren. Skapar en mental bild av byn i mitt inre, och försvann från skolan. Jag landade på en stor jordgata i utkanten av byn, här blåste vinden kallare än på skolan o jag var glad att jag bytte om till varmare kläder. Byn såg ut precis som jag hade förväntat mig med ett 20 tal hus med halmtak o ler väggar, det var precis som om jag hade åkt 800 år tillbaka i tiden, tur att det var mörkt annars hade jag dragit till mig en del blickar. Nå vilket hus är Merlins. Jag fick snart svar när jag så de magiska runorna ovanför en dörr. Hade jag inte varit magisklärd hade jag aldrig listat ut vilket hus han bodde i. jag styrde mina steg mot det och försökte undvika alla vatten pölar som var i vägen. När jag stod utanför dörren slog det mig att det här kanske inte var nån bra idé. Men har jag kommit så här långt kan jag inte vända, jag måste få veta sanningen, först ett djupt andetag sen knackar jag tre gånger på ekdörren o väntar på svar. Innanför väggarna hör jag ett svagt
- Kom in. Jag för handen mot dörrhandtaget och…

- Ja hur det gick efter det får ni veta nästa gång. Alltså jag känner mig som en sagoberättare, o det är inte bra för att är man sagoberättare är man snäll. Ne nu får jag gå ut o döda något så jag känner mig som mig själv.

*kash*