Till en annan värld - Noahs

''Nu har jag dej! Din vita sak!'' Kurogane hade fått fatt i Mokona som som vanligt irriterrade allt och alla, utom Syaoran och Sakura.

''Din svarta sak! Svarta sak!'' ropade Mokona till svar

''Vad kallade du mej just!?'' Kurogane kastade iväg Mokona ut genom cafédörren så långt han kunde. Man kunde höra Mokona mässa ''Svarta sak! Svarta sak!'' en bra stund.

''Kurogane-san, Vet du var Mokona är?'' Syaoran såg på Kurogane som stog och hade ett elakt flin i ansiktet.

''Nej!'' Kurogane vände sej snabbt bort från Syaoran så att han inte skulle se att Kurogane flinade ännu mer.

Syaoran såg ut som ett frågetecken. ''O-kej...''

Bara en liten stund senare kom Mokona hoppande och ropade ''Hjälp! Hjälp! Jag blev överfallen!''

När han hom fram till cafeét så hoppade han upp på Kanda som stog utanför. ''Vad gör du!?'' Kanda blev inte särskillt glad åt Mokonas plötsliga idé att han blivigt anfallen.

''Moko-chan, blev du verkligen anfallen?'' Sakura såg rädd ut.

''Ja! Det var först någon typ, människa! Men sen blev den en maskin-grej!''

''Maskin-gren...?'' Kanda stelnade till. Precis som de andra exorsicterna, utom Komui, som sov (F/N: Ovanligt, huh?), Cross, som inte var på cafeét för ögonblicket, och River, som var på övervåningen och inte hörde Mokona.

''Var då?'' undrade Linali.

''Borta där!'' Mokona pekade bortåt ''Ah!'' skrek han sen. ''Den! Den!'' det kom en man gående mot cafeét. En man med kort svart hår. Han gick med långa steg och kom snabbt fram mot cafeét.

''Akuma...?'' Lavi tittade på Allen.

''Akuma.'' svarade Allen.

''Ja...'' Kanda la handen över sin katana, som darrade mer och mer när den kände akuman närma sej.

''Jag tror bara det är en som kommit i förväg. Om vi känner earlen rätt, så är det så...'' sa Linali. ''Vad tror ni?''

''Mmmm... Så ä de nog...'' sa Lavi.

''Vad snacker ni om? Vad menar ni med 'akuma'?'' frågade Berry oroligt.

''En akuma, eller en djävul, är gjord av en blandning mellan en maskin, en själ och förtvivlan...'' sa Kanda och tog tag i Mugens handtag. ''Dom är ett vapen gjorda av millenniumens earl och de är till för att döda människor. men mest för att söka reda på exorcister för att ta deras innocennce och för att leta på all annan innocennce och ta dom till earlen...''

''...'' Berry såg ut som om hon ångrade att hon frågat.

''Vad ni ser pigga ut då!'' hördes en röst uppifrån luften. Dom tittade upp och såg en flicka i kanske tolvårsåldern.

''Rhode Camelot av Noahklanen...'' sa Kanda och greppade ännu hårdare om Mugen ''Vad gör du i den här världen?''

''Oh?'' Rhode gjorde en volt i luften ''Jag och Tiky åkte hit tillsammans med Lero för att lägga beslag på era innocennce förstås!''

''Tyki? Tyki Mikk? Är han också här?'' Linali såg på Rhode.

''Det är klart. Tyvärr kunde inte tvillingarna komma, men ni kommer ha svårt mot oss två med.'' Rhode såg på en av gästerna, en man med rufsigt svart hår och glasögon. ''Du behöver inte låtsas längre, Tyki.''

''Jag som tänkte att jag skulle se hur du klarade dej själv mot dom, Rhode.'' mannen reste sej upp och gick mot dörren. När han blev synlig efter att varit helt dold av skugga så såg han helt annorlunda ut. Han hade fortfarande rufsigt svart hår, men han hade även på sej en hög svart hatt och svarta kläder. ''Nu när vi vet vilka fiender vi har, ska vi sätta igång?''

Kanda drog Mugen, Lavi tog fram sin hammare, Allen drog av sej handsken han alltid hade på högra handen, och Linali gjorde sej redo att aktivera sin innocennce.

''Åhåå...'' Rhode log ''Alltid lika redo för strid...'' så anföll de båda Noah exorcisterna. Exorcisterna svarade med att aktivera sina innocennce och anfalla.

''Du,'' Rhode rycte till när hon hörde flickrösten bakom sej. Hon snodde runt och såg en flicka med gula kläder, apsvans och apöron.

''Vem är du?'' hon hoppade undan från Kandas katana.

''Mew Purin!'' svarade aptjejen glatt.

''Ehh...'' Rhode var mållös. Hon hade hört om Tokyo Mew Mew ett flertal gånger under den tid hon hade varit i Tokyo, men hon hade nog aldrig riktogt trott på historierna om dom.

''Vill du leka med mej och Tartar när ni har slagits klart?'' Mew Purin log stort mot Rhode.

''...'' Rhode svarade inte. Hon bara såg på Mew Purin som om flickan var galen.

''Vill du det?'' Mew Purin kom närmare och Rhode ryggade tillbaka. ''Vill du? Vill du?'' Mew Purin kom närmar för varje gång hon sa det och Rhode backade tills väggen bakom henne hindrade att hon backade mer.

''aaaahhh... T-tyki...'' Rhode pressade sej mot väggen.

''Purin-chan, du ska inte störa nu...'' Sa Lavi och tog tag i Mew Purin när han for förbi uppåt med hjälp av sin hammare.

Rhode sjönk ihop i en hög.

''Rhode...?'' Tyki duckade för Mugen.

''Tyki...'' mumlade Rhode.

''Vad är det med dej, mår du inte bra?''

''J-jag...'' Rhode tog tag i Tykis arm.

''Du skakar ju...'' sa de äldre Noahn och försökte att få Rhode att släppa taget. Han ryckte till när han råkade komma emot Rhodes panna. ''Du är ju stekhet...''

''J-jag f-fryser, T-tyk-ki...'' sa Rhode. Det var underligt att man alls kunde höra vad hon sa, eftersom hon hackade tänder något fruktansvärt.

''Är HON sjuk?'' frågade Kanda tvivlande.

''Det verkar så...'' mumlade Tyki till svar.

''Har ni slagits klart nu?'' frågade Purin glatt.

Rhode gömde sej bakom Tyki även fast hon inte var säker på om det var tjejen som hade tjatat på henne tidigare. Hon var i alla fall bra lik.

''Rho-'' Tyki såg på den yngre Noahn. ''Lero... Vi måste hem nu.''

''Lero. Ni har ju inte gjort klart uppdraget.'' sa Paraplyet.

''Sak samma. Vi kan inte göra det när Rhode inte mår bra.'' Tyki spände blicken i Lero.

''Okej, Lero!'' Lero fällde ut sej och Tyki tog tag handtagets krok. Lero flög upp mot luften, och så var de borta.

''Ville hon inte leka?'' frågade Purin.

''NEJ!!'' sa Kurogane, Kanda och Pai.

Fortsättning följer...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Zorba: TADA! Ja ä helt klar me kapitel nio! Har skrivit de helt själv! Medan Tezzino va på 'konfirmanddag'.

Tezzino: Det var jätteroligt!

Kanda: Varför är jag här igen?

Tezzino: Jamen vi har ju saknat dej, Yuu-chan!

Kanda: Kalla mej inte det!

Zorba: Vettu va vi gjorde på spansklektionen i fredas, Kanda-tchi?

Kanda: Hur ska jag veta det?

Tezzino: Vi skrev kärleksbrev... till dej, Yuu-chan.

Kanda: VA!? Chibi-Kanda viftar hysteriskt med armarna och får jätteögon

Zorba: De ä sant... Fast de va nog bara ja å syrran som skrev till dej.

Kanda: Som om det hjälper...!

Tezzino!Querido amor!

Tú eres más guapa que la rosa...

Más bonito a que el faralillo...

Tú sonrisa es fugaz es el viento...

Te quiero...

Querido tú besar...

Te quiero...

Besos y abrazos...

Kanda: ... svättas ...va...?

Tezzino: Det betyder typ:

Kära älskling!

Du är mycket snyggare än rosen...

Mycket sötare än blåklockan...

Ditt leénde är flyktigare än vinden...

Jag älskar dej...

Jag vill kyssa dej...

Jag älskar dej...

Kramar och kyssar.

Jag vet inte om grammatiken är perfekt, men den blev fin i alla fall...

Kanda: Vad tusan menar du med söt?! Blåklockor?! ROSOR?! KYSSA?!???!!!!

Zorba: Min tur!

!Querido amor!

Tú eres mas guapo que un maraposa.

Tu pelos es más bonito que el más negro que un opal.

!Tu sonrisa es que el sol!

Tu eres más maravilloso queun día de verano.

Cariño...

tú eres mas fantástico que all flores.

Yo cariño... te quiero... Mas en el mundo entero.

Tu eres es fantástico que un diamante sin tallar...

Te quiero, Yuu-chan...

Kanda: ... svättas ehmm...

Zorba: Kära älskling!

Du är vackrare än en fjäril.

Ditt hår är vackrare än den svartaste opal.

Ditt leende är som solen!

Du är lika underbar som en vårdag.

Älskling...

Du är mer fantastisk än alla blommor.

Min älskling... jag älskar dej... mest i hela världen.

Du är lika fantastisk som en oslipad diamant...

Jag älskar dej, Yuu-chan...

Kanda: MEN LÄGG AV!

Zorba: Mata ne!