Hej på er! Anledningen till detta lilla dröjsmål har berott på flera saker... Jag har varit utomlands, jag har väntat på fler kommentarer och min dator var inte som den skulle under helgen. Här kommer i alla fall ett nytt kapitel som jag hoppas att ni tycker om. Och glöm i så fall inte att tala om det!

Disclaimer: J.K. Rowling äger, wohoo!


Kapitel 9

Here comes the sun

Snart får Lily anledning att besöka sjukhusflygeln igen, men den här gången beror det inte på att hon har skadat sig. Det är för Remus skull. Det är dagen efter en natt med fullmåne, och hon går för att hälsa på honom en stund efter middagen. Bäst som hon sitter där och pratar med vännen kommer James inhaltande, med färska ärr på armarna och ett blåmärke under ögat. Han ser så bedrövlig ut att hon inte kan låta bli att undra vad han har råkat ut för.
"Vad har hänt?" frågar hon, inte utan oro i rösten.
Det skulle inte förvåna henne om han har duellerat med Snape igen. Han märker oron i hennes fråga och ler inombords. Att hon oroar sig för honom måste betyda något, det är åtminstone bättre än att hon ignorerar honom, något hon har försökt de senaste åren.
"Inget", svarar han, lite väl kvickt för att hon ska tro på honom. "Jag… jag ramlade."
Hon ser på honom med en begrundande blick. James ser ut att vara nästan lika trött som Remus och att han bara trillat verkar inte särskilt troligt. Något är det han döljer.
"Du ramlade?"
"Ja. Jag ramlade… ur sängen", drar han till med. "Och slog skallen i en bok."
"Så det är därför du har ett sår på handen också? Och är halt på ena benet?"
"Det är från igår", ljuger James. "Jag föll av kvasten. Hur är det med dig, Remus?" fortsätter han vänd mot kamraten. Nog för att James blir glad när Lily talar med honom, men han tänker inte avslöja något om sina nattliga äventyr för henne.
"Jag lever i alla fall", mumlar Remus trött.
"Ska jag ordna något åt dig? Ifall du fryser, eller så? Är du hungrig?"
"Det är ingen fara."

James stannar en stund innan han tillsammans med Lily lämnar sjukhusflygeln. Den där omtänksamma sidan har hon inte sett så mycket av tidigare – men hon gillar den. På väg tillbaka till elevhemmet talar de om den förestående quidditchfinalen som äger rum en vecka senare.
"Tror du att vi vinner, Evans?"
"Du vet att jag inte är insatt i det där. Men jag hoppas att ni gör det, förstås. Det kanske skulle väga upp lite efter förra årets fiasko."
"Usch, prata inte om det!" skrattar han. "Jag tror att jag kan lova att det går bättre i år!"
"Såklart det gör. Ni är ju redan garanterade en plats i finalen."

Följande helg möter Gryffindor Ravenclaw i årets quidditchfinal. Gryffindor har ganska goda chanser att ta hem vinsten, för Ravenclaw måste slå dem med tvåhundrafemtio poäng om de vill komma på första plats. James har legat i hårdträning de senaste veckorna, nu ska de minsann vinna! Förra året kom de ju bara trea. Dessutom vill han imponera på Lily. Varken Sirius eller Remus tror att hon kommer att tycka bättre om honom för att han slår sitt rekord i antal gjorda mål.
Han som kommenterar matchen heter George Crawford och tillhör Hufflepuff.
"Välkomna till årets final i quidditch", säger han. "Gryffindor möter Ravenclaw och här har vi laguppställningen! Kapten och tillika jagare i Gryffindor är Michael Coleridge och med sig ut på plan har han slagmännen Aaron Bones och Fitzwilliam Dallas, väktaren Edvard Hamilton, jagarna James Potter och Richard Abbott och lagets söta lilla sökare Mindy Gardiner. En applåd för Gryffindor, gott folk! Och här kommer Ravenclaw!"
Han rabblar upp spelarna i Ravenclaws quidditchlag och även dessa möts av en smattrande applåd när de flyger ett ärevarv runt planen. Läktarna är färgade av de båda lagens färger, rött och gult respektive blått och brons. På Slytherinläktaren sitter deras lag och tjurar över att inte kom så långt som till final.
"Madam Hooch blåser igång spelet och kastar upp klonken som fångas av… Potter! Oj, så han tacklas! Forster är nog inte på humör för förlust idag. Och där kommer Banks från andra hållet! Potter tappar klonken men den fångas av Coleridge som passar till Hamilton, passar till Coleridge, passar till Potter…"
James duckar för en dunkare och sätter iväg mot Ravenclaws målringar med klonken under armen. Fem sekunder gör han matchens första mål. Klonken är utom räckhåll för Ravenclaws väktare. Gryffindors läktare jublar och skriker, Lily likaså. James gör en loop med kvasten och flyger iväg för att rädda tillbaka klonken till sitt eget lag igen.

Efter nästan två timmar är matchen över. Gryffindor vinner med 360 poäng mot 70 och det betyder att de har tagit hem årets quidditchpokal. Lily har suttit som på nålar mot slutet av matchen, för om Ravenclaws sökare hade fångat den gyllene kvicken först skulle de ha vunnit över Gryffindor med bara tio poäng och det vore för nesligt med tanke på hur hårt James och hans lagkamrater har kämpat.
"Hurra för Potter!" sjunger de andra marodörerna och hivar upp honom på sina axlar.
Men de orkar inte bära honom så långt, så han får gå själv upp till slottet, omringad av beundrare. Det blir fest i Gryffindors sällskapsrum den kvällen, ett kalas som varar halva natten. Quidditchlaget behandlas som kungar, och i Mandys fall som en drottning.
När James idolklubb inte trängs runt honom längre kommer Lily fram.
"Grattis, James", säger hon.
"Tack", ler han och rodnar. "Men man kan inte få en kram också, kanske? Som belöning för en enastående insats?"
"Jo, det kan väl gå för sig", säger hon och lägger armarna om honom.
Remus och Sirius busvisslar när de ser det, och då börjar Lily också rodna. James blinkar åt Mary och Sarah som sitter bakom Lilys rygg, varpå de börjar fnittra. De har fortfarande inte gett upp hoppet om att det kan bli James och Lily en vacker dag.
Dagen därpå retar han gallfeber på henne igen och allt är som vanligt.

Det finns saker som intresserar James betydligt mindre än quidditch och att imponera på Lily. Trolldryckslära till exempel. Under dessa lektioner gör han inte precis sitt yttersta. Han kan inte tänka sig att han kommer en dag kommer att ha ett yrke där han behöver vara särskilt bra på sådant.
"Potter, vad ska det här föreställa egentligen?" suckar professorn och fyller en sked med innehållet från James kittel.
Han luktar på det, grimaserar och häller tillbaka det igen.
"Har du kokat en stinkbomb?"
Några flickor fnittrar, Sirius gapskrattar och Snape hånflinar.
"Drycken ska vara gyllengul, inte snorgrön", fortsätter Snigelhorn och fortsätter till Sirius kittel. Från en annan bänks hörs Snapes kvävda hånskratt.
"Vill du komma och smaka, Snivellus?" fräser James. "Evans, hjälp mig!" viskar han till Lily som står i bänkraden framför honom.
"Det är för sent nu, den är redan förstörd. Du får läsa instruktionerna noggrannare nästa gång. Förresten har han redan sett att du har misslyckats. Igen", tillägger hon.
En liten stund senare tar lektionen slut och Snigelhorn skickar iväg dem.
"Fyll en flaska med innehållet, skriv en namnlapp och ställ flaskan på katedern innan ni kilar iväg", ropar han ut över klassen.
James tvivlar på att han kommer lyckas skrapa ihop mer än ett A på årets slutprov.

I juni drar examensproven i gång. Sjätteårseleverna känner inte samma panik som eleverna som skriver GET- eller FUTT-prov, men de har ändå haft väldigt mycket att plugga och repetera de senaste veckorna. Lily och Remus skriver så att pennspetsarna glöder. Vissa andra elever tar det betydligt lugnare. Varken Sirius eller James är mycket för att skriva långa förklarande svar på frågorna, de svarar hellre kort och kompakt. Poängen är ju ändå densamma. Peter kliar sig då och då i skallen med fjäderpennan men gör sitt bästa. Han föredrar praktiska ämnen framför teoretiska, liksom många elever före honom, därmed inte sagt att han lyckas mycket bättre med dem. James och Sirius briljerar på det praktiska provet i försvar mot svartkonster. De får högsta poäng och mycket beröm av läraren, professor Cole. Han har bara arbetat på skolan ett år och det skulle inte förvåna eleverna om även han bestämmer sig för att byta jobb, blir sjuk eller råkar ut för en olycka innan läsåret är till ända. Det verkar vara något underligt med platsen som lärare i försvar mot svartkonster – ingen lärare stannar någonsin längre än ett år.

Dagarna innan terminsavslutningen spenderar eleverna med att göra så gott som ingenting. Det är fint väder och de har väldigt lite att göra utanför lektionstid. Lily sitter med sina vänner ute i gräset och tittar ut över sjön. Nere i en vik håller Sirius och Remus på med något vattenäventyr, under ett träd sitter Peter och sover och på mage i gräset ligger James och läser en quidditchtidning.
"Ett sånt härligt väder!" suckar Sarah förnöjt och vänder upp ansiktet mot solen i hopp om att kunna påbörja årets solbränna. "Jag hoppas att det håller i sig."
"Och fin utsikt har vi också", skrattar Mary och nickar åt Gryffindorpojkarna. "Synd att Sirius har så mycket kläder på sig…"
"Du har pojkvän!"
"Se men inte röra."
"Jag är ledig", säger Sarah. "Jag kan glo så mycket jag vill…"

Av någon anledning känner Lily ett styng av saknad när hon säger hej då till James på King's Cross Station när deras sommarlov börjar. Det hade hon aldrig trott skulle hända. Och det stör henne. Hon vill för allt i världen inte sakna honom. Hon vill inte tänka på honom över huvud taget. Han är en arrogant översittare och hon kan mycket väl tänka sig att det finns trevligare pojkar till och med i Slytherins elevhem.
"Vi ses i september igen, Evans", säger James och kramar om henne innan de skiljs åt.
Hon säger hej då till Lupin på samma sätt, till James besvikelse. Egentligen vet han att det inte finns något att vara svartsjuk för. Han har ju pratat med Remus, som försäkrade, för tjugoelfte gången, att de inte har något annat än vänskapliga känslor för varandra.
"Vi hör av oss", säger Sirius till Peter och Remus innan han lämnar stationen tillsammans med James.

Lily tillbringar natten på Den läckande kitteln och reser till hemstaden dagen därpå. Klockan fyra nästa dag rullar tåget in på stationen där hemma. Hennes far står och väntar på henne. Hon tycker att han ser lite tärd ut, han har fått fler rynkor sedan i julas och verkar ha gått ner i vikt. Lily är rädd att han inte äter ordentligt nu när modern inte orkar vara uppe och laga mat. Petunia tycker väl att hon har viktigare saker för sig än att stå i köket där hemma. Sedan hon slutade skolan året innan har hon arbetat i en livsmedelsaffär.
"Hur är det med mamma?" frågar hon och stuvar in sina saker i bilens bagagelucka.
"Lite bättre än igår. Men hon är trött. Hon har legat till sängs den senaste veckan."
När de kommit hem går Lily in och sätter sig hos sin mor, som vill höra om hur det gått i skolan. Sin sjukdom vill hon inte prata om, dottern ska inte behöva oroa sig för sådant.
"Mamma, vad har doktorn sagt egentligen?"
"Äsch, inte ska vi prata om det", säger hon och tar Lilys händer. "Inte nu när det är så länge sedan vi träffades. Berätta hur det gick på slutproven istället."
"Bra. Jag fick högsta betyg i trolldryckslära, berättade professor Slughorn", svarar Lily.
"Du är så duktig, älskling. Vi är stolta över dig, det vet du."
Hon blir så ledsen av att se sin mor ligga så där, trött och hjälplös. Det är inte den bilden av sin mor hon vill minnas. Hennes mamma har alltid annars varit i farten, pysslat och donat med barnen, huset och trädgården med liv och själ. Hon har gått ner mycket i vikt de senaste månaderna, säkert tio, femton kilo. De förr så runda och rosiga kinderna är bleka och insjunkna, de gröna ögonen inte lika pigga och glada.

James och Sirius tar sig själva från stationen hem till familjen Potters hem där James mor väntar med god mat och öppna armar. Hon kramar om dem länge och väl när de klivit in genom dörren.
"Så ni har vuxit", säger hon glatt och stryker Sirius över kinden. "Välkomna hem, mina små vänner. James, gå och hämta pappa är du snäll. Han sitter på sitt kontor."
James springer upp på övervåningen för att be sin far komma ner och under tiden går mrs Potter och Sirius till matsalen.
"Gick slutproven bra, Sirius?" frågar hon.
"Jag hoppas det."
"Det gjorde de säkert, jag vet ju hur klipsk och begåvad du är! Jag hoppas att James också har gjort bra ifrån sig… Jag är rädd att han är lite lat ibland, att han inte riktigt förstår vikten av en god utbildning."
"Oroa er inte för honom, mrs Potter."
"Du ska kalla mig Sally, har jag ju sagt!" skrattar hon.

James hinner inte mer än hem förrän han börjar sakna Lily. Han beklagar sig för Sirius som befarar att han inte kommer att få höra något annat under resten av lovet.
"Herregud, James! Om du saknar henne så får du väl åka hem till henne och hälsa på istället för att sitta här och gnälla tills mina öron ramlar av."
"Jag kan väl inte bara åka hem till henne?"
"Nej, det kan ju tyckas lite konstigt i och för sig… och med tanke på att du är… du så kanske hon inte ens släpper in dig."
"Tack för det", muttrar James.
"Till er tjänst, herrn."
"Tycker inte du att hon har varit lite trevligare mot mig de senaste veckorna?"
"Syftar du på kramen du fick idag?"
"Kanske det."
"Jag antog det. Du kommer att leva på den hela sommaren."

James och Sirius firar lovet med några ordentliga sovmorgnar. Att de har fått läxor över sommarlovet är inget de tänker börja bekymra sig över förrän i slutet av augusti, ungefär. Då gör de hälften var och skriver sedan av varandra.
"Din kusin har gift sig", konstaterar James när de sitter och äter en sen frukost. "Det står här i tidningen."
"Det är Narcissa, förmodar jag?"
"Ja, hon har gängat sig med Lucius Malfoy."
"Åh, fy fan."
Mer blir inte sagt om saken. James vet att Sirius avskyr sina kusiner, alla utom en, Andromeda Tonks, som är gift med en mugglarfödd trollkarl. På grund av sitt giftermål uteslöts hon, och hennes dotter Nymphadora, ur släkten. Sirius brukar hälsa på henne ibland. När han fortfarande bodde hemma struntade han i att hans mor förbjöd honom det och nu bryr han sig inte det minsta om vad resten av familjen säger. Enligt honom är de inte hans familj längre, lika lite som de själva anser att han tillhör deras.

James oroar sig för att Lily ska gå och skaffa pojkvän under sommaren. Hon kanske bor granne med någon väldigt snygg typ där uppe i hemstaden? Någon som charmar henne och tar henne med sådan storm att hon inte ens vill återvända till Hogwarts i höst?
"Lily, inte återvända till Hogwarts? Det var det dummaste jag hört", säger Sirius. "Det ska nog mycket till för att få henne att stanna kvar hemma!"