Loki gick med stadiga steg mot ceremonin med Cara vid sin sida och de stannade utanför dörrarna och Cara såg på honom.
"Vänta på din broder, han behöver dig. Jag finns bland de andra" sa hon och Loki stannade henne.
"Cara om det är något jag inte tänker göra är det låta dig vandra in genom dem dörrar helt ensam, du ser inte det jag ser när andra ser på dig" sa Loki och la en hand runt hennes midja och Cara strök honom över kinden.
"Loki jag är mer än kapabel att försvara mig, och den som behöver ditt stöd är inte jag utan Thor" sa hon och placerade en puss på hans kind innan hon gick in genom dörrarna och Loki ville helst gå efter henne när hans bror kom ner för korridoren. Loki mötte hans blick.
"Broder" sa Loki och Thor ställde sig bredvid honom.
"Jag förväntade mig inte finna dig ensam" sa Thor och Loki såg på sin broder.
"Hon ansåg att du behövde mig mer än henne i denna stund" sa han och Thor log.
"Hon är en vis kvinna" sa han bara och Loki kunde inte annat än att hålla med honom.
"Är du nervös?" frågade Loki och Thor skrattade
"Har du någonsin sett mig nervös?" frågade han roat och Loki log
"Jag vill dra mig till minnes när vi var i Nornham" sa Loki och Thor skrattade åter.
"Det var inte nervositet du såg utan, kämparglöd" sa Thor och Loki nickade.
"Jag förstår" sa han och Thor skrattade igen.
"Hur hade jag annars kunnat dräpa alla våra fiender och ta oss levande där ifrån?" frågade Thor och Loki log.
"Även om du må ha glömt så vill jag minnas att det var jag som frammanade röken som dolde oss." sa Loki och Thor skrattade.
"Ja vissa slåss och andra gör bara små trick" sa Thor och Loki kände åter irritationen och hur sårad han blev, Thor och hans vänner ansåg att hans trix enbart var simpla rörelser, men nej han fick öva långt mer än dem för att lyckas. De må se enkla ut när han gjorde dem men det tog sin tid att ta sig dit. Loki såg på tjänaren som kom med Thors hjälm och Loki kunde inte låta chansen att reta Thor glida förbi.
"Oh fjädrar? Ståtligt" sa han leende och Thor gav honom en blick.
"Vill du verkligen ha den här diskussionen igen, ko?" sa Thor och Loki svarade inte utan såg på Thor. "Gå före Loki, jag kommer" sa Thor och Loki förstod att han var nervös även om han inte erkände det. Loki la en hand på sin brors axel.
"Det kommer gå bra, Thor. Tro mig och vi kommer alla finnas där för dig. Jag må hålla mig undan och inte alltid hålla med dig, och jag kan känna avundsjuka gentemot dig men tvivla aldrig på att jag älskar dig" sa Loki och gick in genom dörrarna och han blev förvånad när människor jublade åt honom, trotts att de såg att det inte var Thor. Kanske var det för att Oden och Frigga var där. Loki fick syn på Cara som stod med dem andra och han tog tag i hennes hand och först tänkte hon tveka men hon följde sedan med honom upp och ställde sig på trappan till tronen med hans mor och Thors vänner. Loki vände blicken mot dörrarna när Thor slog upp dem och folket jublade högre nu och Thor tog som vanligt åt sig av det och Loki såg åter det barnsliga barnet i Thor. Han granskade Cara som sökte över rummet med stadig blick och Loki förstod att hon var vaksam gentemot främlingar. Thor kom fram och knäböjde framför tronen som Oden satt i. Loki hörde knappt orden som lämnade sin fars mun utan han hade börjat nedräkningen, the frost Giants borde nu vara här och de borde vara på väg mot deras relik. Loki undrade när hans far skulle upptäcka det och Loki behövde inte vänta länge. Oden såg rakt fram.
"Frost Giants" sa han i stället för att kröna Thor och Loki log elakt innan han la på en mask av oro. Oden började genast på mot reliken med Thor efter sig och Loki som inte ville missa det tog Caras hand och skyndade efter. Loki såg på de döda vakterna och de döda männen som the Destroyer hade utplånat. Loki var inte beredd på att de skulle dö så plågsamt, han hade aldrig sett var jättarna hade gjort, bara hört sagorna om det. Han slängde en blick på Cara som dock såg helt likgiltig och han fick känslan av att detta inte var hennes första slagfält, även om det var långt ifrån ett slagfält. Loki mötte sin brors blick som såg rasande ut. Och Loki bevittnade ett av de få grälen som han upplevt mellan sin bror och far. Vanligtvis drog de alltid jämt och Loki bestämde sig för att detta var något han inte behövde bevittna, hur gärna han än ville se Thor utskälld kunde han inte med. Han tog med Cara mot matsalen som han visste att Thor skulle besöka.
"Om jag inte misstar mig var detta din plan" sa Cara enkelt när de var ensamma i korridoren.
"Det var vad jag planerat" svarade Loki och synade henne "Säg mig gör det dig upprörd?"
"Jag är fel person att yttra mig om detta. Jag anser att man inte bör söka konflikter på detta sett, men trotts att jag säger detta har jag mer än en gång gjort det" sa hon och Loki nickade.
"Är detta anledningen till att du kan stå i ett rum med döda män utan att blinka?" frågade han och hon nickade.
"Jag har sett saker som är än värre" svarade hon enkelt och Loki kunde inte annat än att hålla om henne.
"Du skulle inte behövt uppleva det" sa han även om han inte var säker på vad det, var för något.
"Loki, allt som har hänt mig beror på de väl jag gjort. Jag vet vad jag gav mig in på" sa hon enkelt och Loki log svagt mot henne och hörde sen Thor komma. Loki log roat när Thor välte hela bordet och Cara tittade frågande på honom men han tystade henne och gick mot sin bror.
"Det är ovist att vara i min närhet broder" sa Thor och Loki satte sig ner bredvid honom. "Det här skulle vara min dag i triumf"
"Den kommer, i sinom tid" sa Loki och såg på sin bror och sedan på de andra när de kom in. Han hade verkligen något emot sin brors vänner, men det skulle hans bror aldrig få reda på. "Men om det är dig någon tröst anser jag att du har rätt om allt, om kuben, Laufey och frågorna. Vem säger att de inte kommer försöka igen, och nästa gång med en arme?" sa Loki och egentligen gjorde han inget annat än att säga vad hans broder ville höra.
"Precis" svarade Thor.
"Men det finns inget du kan göra utan att ge emot far" sa Loki och Thor log stort "Nej Thor, jag känner igen den där blicken"
"Vad?" frågade Fandral och Thor reste sig upp.
"Vi skall till Jotunheim" sa Thor glatt och Loki la handen över ansiktet och skakade på huvudet, även om han velat hindra Thor var det här inte vad han velat. Han tittade upp när han kände en hand på sin axel och han mötte Caras blåa ögon och hon log mot honom men sa inget, och på något sätt viste Loki att det skulle ordna sig. Han såg på Thor när han övertalade sina vänner, men de var alltid med på Thors äventyr. Hans bror vände sig sedan mot Cara.
"Jag råder dig att stanna här" sa han till henne och Loki tittade upp på henne hon log kalt.
"Om du så mycket som försöker, blir du den som stannar här Thor, ty den som står i min väg gör det ovisa" sa hon och Thor skrattade.
"Jag gillar henne, hon vet hur man talar som en krigare" sa Thor och Loki nickade men han hade blandade känslor, han ville helst att Cara skulle stanna så hon inte kom tillskada, men han var nyfiken på vad hon kunde.
"Vi reser om tio minuter" sa Thor och de andra lämnade rummet.
"Jag behöver byta kläder, Loki" sa Cara och han nickade och de följdes åt till hans kammare och han såg när hon framkallade ett flertal kläder på magisk väg. Loki undrade vad hon fick alla kläder ifrån? Han tittade sedan upp och märkte att hon hade fått på sig ett par byxor och en tunika, hon hade ett bälte runt midjan och ett koger med pilar på ryggen och en båge i handen. De andra kläderna försvann när hon knäppte med händerna.
"Det är ingen jakt du skall på" sa Loki varnande och Caras blick var mörk igen och innan Loki hann säga något hade hon dragit en pil, spänt bågen och skjutit. Hon hade träffat mitt mellan ögonen på hans träningsdocka och Loki log. "Jag yttrade mig för tidigt" sa han enkelt och tog av sig hjälmen och de började gå mot stallarna och Loki såg på vakten.
"När vi lämnar Asgard är det din uppgifta att tala med Allfadern. Du berättar att Thor har fört oss till Jotunheim" sa Loki allvarligt och vakten nickade. Snart satt dem på hästarna och red över regnbågsbron. De satte av och såg på Heimdall.
"Jag sköter det här" sa Loki och gick mot honom.
"Ni är inte klädda rätt" sa Heimdall och Loki stirrade på honom.
"Ursäkta" sa Loki och han tappade vad han skulle säga.
"Ni är inte rätt klädda" sa Heimdall och Loki skulle åter säga något när Thor avbröt honom.
"Det räcker! Får vi passera" sa Thor och gick förbi Loki.
"Aldrig någonsin har en fiende tagit sig förbi mig, jag vill veta hur de gjorde" sa Heimdall och gick mot porten och Loki blev åter irriterad över att hans bror kört över honom. Det var som om hans bror inte gav någon tillit till honom.
"Vad hände? Blev din silvertunga till bly?" frågade Fandral och Loki gav honom en irriterad blick men lugnade sig när Cara tog hans hand. Hon hade alltid en lugnande blick på honom utan att han förstod hur.
"När ni är i Jotunheim är ni själva" sa Heimdall.
"Kan du inte bara lämna porten öppen?" frågade Thor och log.
"Bifrosten skulle förstöra hela Jotunheim" sa Heimdall och Loki kände den välbekanta känslan hur kroppen drogs in i ljuset och färdades med ljusets hastighet och snart stod de i det snötäckta landet. Vinden blåste och snön yrde runt dem och de andra drog kapporna tätare runt sig och Loki förstod dem inte, de var kallt men inte så kallt. Han såg på Cara men hon verkade inte heller lägga märke till kylan och han var förvånad över att hon kunde stänga av på det sättet.
"Välkommen till Jotunheim" sa Thor och de alla förstod nu allvaret, de skulle inte vara här, det var fiendens land.
