Kärlek, vad betyder det egentligen? Vad innebär det och vad är man berädd att offra för den person man älskar?

Välkommen till november mörkeret 1979!

/PP


Kapitel 8.

What is this suppose to mean?

2 November 1979

Narcissa la sig bredvid sin man ingen och försökte på något sätt att trösta honom, hon kände att han var ledsen eller tyng av något. Hon lekte lite lätt med sin makes hår innan hon sa
"Ska jag massera dig". Lucius nickade tacksamt och satte sig upp bekvämt. Cissy smidig som hon var satte sig bakom Lucius och började massera hans axlar. Lucius njöt av massagen och han log tacksamt mot sin hängivna hustru. "Lucius, jag måste berätta något" sa Cissy lite tvetydigt… Lucius vände sig om och såg på sin fru.
"vad är det? berätta Cissy" sa han och blev lite orolig. Cissy log lite hemlighets fullt.
"Jag är gravid Lucius, jag väntar äntligen vårt kärleksbarn" sa hon och leendet blev stolt . Cissy hade haft svårt att bli gravid, och hon hade fått missfall tre gånger tidigare. Lucius såg på sin fru och i stället för att bli glad så suckade han och såg bekymrad ut.
"Vaad är det, vill du inte ha barnet?" sa Cissy nästan snyftande och uppenbart sårat av Lucius beteende.
"Jo, klart jag vill Cissy, jag är bara orolig för dig" sa Lucius lågt och Cissy fortsatte massera sin man en aning men under tystnad. Det hade inte blivit som Narcissa hade tänkt sig, men hon förstod hans oro. Hon var själv en aning orolig men vill tro på att de skulle gå vägen den här gången.

Clowe var rastlös som vanligt, hon önskade att hon förstått sin brors orsak till att söka upp henne tidigare på dagen. Det var kväll och hon satt nere i matsalen mitt i mot Voldemort och åt middag. Bella hade serverat fläskfilé, potatisgratäng och beanasesås. Clowe åt men hade ingen större aptit. Voldemort betraktade henne meddans de åt.
"Hur var ditt möte med din bror?" frågade Voldemort efter en stund och han hade en forskande blick mot henne.
"Väldigt trevlig och intressant min herre" sa Clowe och tog en tugga av köttet. Det var ganska spänt mellan dem och Clowe kände sig illa tillmods. När dem ätit upp följde Voldemort Clowe upp till rummet. Clowes mage stor och klumpig och hon gick inte speciellt fort. Hon lade sig ner på sängen under tystnad, hon var trött. Voldemort satte sig i fåtöljen som alltid.
"Clowe, berättade Lucius något för dig?" undrade han och Clowe kunde ana att han både var nyfiken och lite orolig.
"Inget som jag kan berätta för er, vi pratade bara om saker som gäller honom och mig min herre" sa Clowe lätt och formellt. Voldemort såg på Clowe med en brännande blick och försökte läsa hennes tankar och minne. Clowe var trött och orkande inte gör motstånd och Voldemort kom utan problem in i Clowes hjärna.

Voldemort kom på en resa in i Clowes hjärna, han fick veta allt hon tyckte kände och han såg hennes möte med Lucius spelas upp som på en bio duk.

"Jag kanske inte varit den bästa storebror för dig"

"Du har varit den värsta bror jag skulle kunna ha, men du är trotts allt min bror" "Clowe, jag vet att jag handlat orätt mot dig och beundrar dit mod, att du låtit dig tvingas till detta"

"Vad håller du på med Lucius, vad är det med dig"

"Saker och ting kan förändras, men tydligen inte du"

Voldemort blev lite förvånad över vad han hittade i Clowes minne. Han satt tyst i fåtöljen och funderade över det han hört. Han hade hittat det han sökte, Lucius hade blivit vek, eller? Clowe såg lite oroligt på Voldemort.
"Ni tänker väl inte göra Lucius något ont min herre?" frågade hon lågt. Voldemort såg henne i ögonen och sa kort med tydligt.
"Så länge han gör som han blir tillsagd gör jag inget, men jag tolererar inte olydnad och brist på respekt" han hade sträng min och en hotfull röst. Olydnad var någon han inte tolererade, inte från någon. Clowe såg på Voldemort och nickade.
"Jag vet det, min herre".
"Ja det borde du vid det här laget" sa han med hånfullröst.

Clowe bytte om bakom ett skynke till sitt nattlinne och la sig sedan i sängen ingen.
"Behöver inte du också sova min herre?" undrade Clowe sedan med en ovanligt mild röst.
"Jag behöver inte så mycket sömn, men jag erkänner jag är en aning trött" sa Voldemort och höjde på ena ögonbrynet. Clowe flyttade medvetet in sig och låg längds in mot väggen. Voldemort log sin vanliga lite elaka, självgoda flin. Han reste sig upp från fåtöljen och la sig sedan ner bredvid Clowe. Han var förvånad men han misstyckte inte. Clowe somnade, men hon kunde inte riktigt slappna av.