För er som inte fattade ett dugg i slutet av förra kapitlet kommer här en sammanfattning.

Sirius förföljde Liz ut i Den förbjudna skogen. Han kör sin animagusgrej och är förvandlad till hund. Liz jagar något som glittrar i guld, men då hon nästan fått tag i den öppnar sig marken under det guldglittrande och Liz kastar sig efter det.

Fattade ni något av det? Knappt att jag förstod något och det var jag som skrev det! Suck, ni får försöka överleva. ~Ellwina~

Värme och Kyla

Kapitel 9

Då Liz kastade sig ut över klyftan efter sin dyrbaraste ägodel mindes hon

Liz var fem år och sprang stortjutande fram till sin mamma. Grace Kingsley satt i en stor öronlappsfåtölj i grönt strävt tyg och läste en bok, men då Liz kom fram till henne lade hon undan boken och lyfte upp henne i sin famn. Den var stor och varm. Skyddande mot allt ont. Grace lät henne gråta tills hon bara hulkade, då strök hon Liz över håret. Grace sa ingenting. Hon frågade inte vad felet var, det behövdes inte. Liz svalde, men fick inte bort den stora klumpen hon hade i halsen. "Titta här vad du ska få." Grace tog av sig sin guldmedaljong från sin smala vit hals och trädde den om Liz. "Den här fick jag av min mor och den ska du alltid ha med dig. Den skyddar dig."

Sirius gläfste till då Liz hoppade. Utan att tänka kastade han sig fram till kanten och högg tag i Liz nattlinne. Hon var tung och Sirius började glida närmare kanten. Han spärrade ut klorna och körde ner de i den jordiga marken. Liz gav till ett rop och hängde slappt, dinglande över tomrummet under henne.

Sirius drog sig sakta bakåt och Liz fick armarna om halsen på honom och lyckades häva sig upp över kanten.

Flämtande låg dem på markan, då klyftan ljudlöst och omärkbart försvann.

James vaknade kallsvettig. Smärtan var outhärdlig. Han kravlade sig upp och slet av sig lakanen som slingrade sig om honom. Han måste bort från det kvava varma sovsalen. Med famlande steg gick han fram till trappan. Sirius var inte tillbaka, hans säng var tom.

I uppehållsrummet var det tomt och elden hade falnat, så det var kyligt, men James tyckte inte det gjorde något. Han släpade sig fram till soffan och lade sig ner. Sirius läxa i Trollformler låg på bordet.

Madam Pomfrey hade sagt att det skulle gå över. Att smärtan av trolldrycken skulle försvinna. Men det hade det inte gjort. Han andades flåsade och flämtade efter luft.

Lily tittade upp från sin uppsatts som hon arbetat med hela kvällen, hon tittade på klockan okej, natten. Hon hade hört då Liz lämnat sovsalen, men hon hade varit så försjunken i läxan så hon hade inte tänkt närmare på det. Hon borde vara tillbaka vid det här laget.

Lily svängde benen över sängkanten och satte ner fötterna på det sträva trägolvet. Hon svepte sin morgonrock tätt omkring sig och smög nerför trappen, tyst för att inte väcka någon av de andra i sovsalen.

Hon svepte med blicken över uppehållsrummet, hennes blick fastnade på en arm som stack fram bakom en soffa. Hon tassade fram, kikade över soffkanten, men ryckte snabbt tillbaka huvudet när hon såg att det var Potter som andades djupt. Lily backade några steg till, tänkte vända tillbaka när hon insåg att Potter andetag var för djupa och rasslande för att vara normalt.

Hon gick fram och tittade på honom igen. Han var blek, svetten lackade i pannan och hela kroppen var spänd. Hans blick var dimmig och han tittade inte på henne. Plötsligt hög han tag i hennes hand, krampaktigt och utan att ta blicken från taket. Han var kokhet.

"Potter?" viskade hon. Hon fick bara tystnaden och Potters andetag till svar.

Lily tittade sig omkring, hon började bli rädd. Vad var det med honom? Skulle hon hämta Madam Pomfrey? Eller var det här ännu ett sjukt skämt från Potter? Hon försökte bända låss handen, men Potter greppade hårdare om den.

"Gå inte…" Potter flämtade fram orden som inte var mycket mer än en viskning. Hans ögonlock föll ihop och hans hand som höll i hennes föll ner bredvid honom. Det var bara ett problem (förutom det att han verkade vara allvarligt sjuk): han höll fortfarande ett krampaktigt tag om Lilys hand. Hon föll framstupa över James och blev liggande.

Hennes huvud snurrade, vad skulle hon göra nu? Hon var glad att han verkade helt borta och att det inte var någon annan i uppehållsrummet.

Plötsligt insåg hon hur konstig hans bröstkorg kändes. Den var hård efter all quidditchträning, vilket var ett plus poäng. Hon stelnade till, hade hon verkligen tänkt det där? Men sedan förstod hon att det inte var det hon hade lagt märke till. Den var kall. Iskall för att vara exakt, medan resten var kroppen praktiskt taget kokade.

Lily slets sig loss från Potters grepp och knäppte försiktigt upp knapparna till hans pyjamasskjorta, efter att noga tittat sig om.

Hon stirrade. Bröstet var grått, vattnigt, huden flagnade och det såg närmast ut som en tvättsvamp. Lily fick bita sig hårt i läppen för att inte skrika. Tankarna virvlade omkring i huvudet på henne. Vad skulle hon göra? Hon hade ingen aning om vad hon skulle göra. Skulle hon springa efter hjälp? Skulle hon stanna? Skulle hon väcka de andra marodörerna? Vad skulle hon göra? Allt snurrade när hon ställde sig upp och rusade iväg för att hämta Madam Pomfrey.

….

Jag vet att jag inte skrivit på ett lååångt tag och jag måste säga att jag själv blir väldigt irriterad när en fic som man följer aldrig blir uppdaterad. Och dessutom har jag ingen bra ursäkt för att jag inte skrivit på länge. Så jag ska försöka att inte vänta så länge med att skriva klart nästa kapitel. ~Ellwina~