A/N: Förlåt att ni fått vänta så länge. Vi har haft en massa skolarbeten. Men här är kapitlet. ^^

Diskussioner

När Leonora funnit sig ner till frukosten och ätit en mycket stadig frukost lämnade hon stora salen utan desto mera uppmärksamhet till sin omgivning. När hon kom ut fick hon syn på Sophia.

"Sophia!" ropade Leonora efter sin vän.

"Hej!" utbrast Sophia när hon vände sig om.

"Var har du hållit hus i går? Jag har så mycket att berätta för dig."

"Jag hade en massa läxor. Jag skrev en uppsats i både historia och örtlära."

"Kan vi gå till ditt rum? Det är ju ganska länge tills timmarna börjar."

"Ja, du måste berätta allt om din kvarsittning. Jag hänger inte alls med vad som pågår."

De gick upp till Sophias sovsal och satte sig ner på Sophias säng.

"Ja alltså igår", började Leonora, "först gjorde vi amortentia i trolldrycksläran, ett av kärlekselixiren som finns i boken jag nyss köpte. Som läxa blev det att hämta den sista ingrediensen OM man kunde - ett blad från det piskande pilträdet."

"Men du visste väl att det var förbjudet att gå till trädet?"

"Ja men det var en läxa så jag tänkte att det inte störde. Jag fick just och just tag på ett blad och just före en gren nästan träffade mig drog Snape undan mig."

"Wow, och sen?"

"Sen började han skrika om hur farligt det var att vara där och att jag har kvarsittning. Jag protesterade förstås men det hjälpte inte så jag gick till kvarsittningen."

"Hände där något speciellt?"

"Han var väldigt konstig. Han föreslog först att jag skulle hjälpa att rätta ettornas prov och sen började han skälla på mig igen. Till slut blev han så arg att han grep tag i min arm så att det gjorde ont."

"Vilket as!" sade Sophia häpet.

"Sen bad han om ursäkt och gjorde en dryck för att bota smärtan. Han gjorde den på mindre än fem minuter, är han inte fantastisk?" sade Leonora förtjust. "Och sen bad han mig gå. Förresten så tackade jag honom för att han räddade mig."

"Det skulle verkligen vara intressant att veta vad som rör sig inne i hans huvud."

"Ja, det håller jag med om. Men förresten känner du den här nya läraren Aiden från förut?"

Sophia var tyst en stund med blicken mot golvet. Det verkade som om hon tänkte noga igenom sina tankar och ord före hon sedan vände sin blick åter upp till Leonoras.

"Han är ett par år äldre än jag och han var i Gryffindor. Jag lärde känna honom egentligen i och med skolans konserter -"

"Spelar du något instrument?" frågade Leonora häpet.

"Flera olika sorters flöjter, främst blockflöjt nuförtiden. Dessutom brukar jag sjunga i kören också. Särskilt påstår jag mig nog inte vara."

"Okej. Fortsätt att berätta om dig och Aiden."

"Med tiden frågade jag sedan en dag om vi kunde vara vänner. Faktiskt så har jag nu inte träffat honom på en tid eller talat med honom sen han slutade på Hogwarts."

"Så ni träffades först via skolans konserter."

"Ja. Aiden är väldigt bra med gitarren, och han har faktiskt mycket intressanta idéer och tankar också. Han är en av de trevligaste jag träffat i Hogwarts."

"Du har allt en mjuk punkt för honom och hans gitarr", sa Leonora retsamt.

"Inte lika illa ändå som du har för Snape", svarade hon.

Leonora log snett men blev sedan allvarlig.

"Vad var det riktigt skolguvernören ville från dig?" frågade Leonora oroligt.

Sophias ansikte mörknade och hon tittade sorgset bort från Leonora på sina fötter.

"Han verkar allmänt bara ha något emot mig", muttrade hon.

"Och du har inte gjort någonting åt det?"

"Min pappa skulle kunna förlora sitt arbete", sa hon med hopbitna tänder och händerna hårt knutna om hennes kjolfåll. "Han har så mycket inflytande i Ministeriet att om han fick nys om att jag berättat mina föräldrar eller någon annan för att försöka få slut på det skulle han ordna min pappa från Ministeriet på mindre än ett dygn."

Leonora tittade medlidsamt på Sophia. Hon hörde klart att hennes vän kämpade för att hålla tillbaka tårarna och att bara tanken sved henne. Under den tid hon känt Sophia hade hon lärt sig att flickan hade kanske för stor omtanke för andra så hon nästan glömde sig själv. Det kändes så absurt att Sophia orkade varje gång med Malfoys skymfningar. De satt där ännu en tid, tysta. Till slut blev det dags för dem båda att bege sig av mot lektionerna, och de träffade inte desto mera på varandra den dagen mera. Resten av veckan flöt på utan några större händelser, om man undantar spektaklet med de förhäxade snögubbarna inomhus (vilket ordnats av en del femteårselever som ett spratt). Malfoy syntes knappt till och Leonora studerade lika hårt som vanligt. Sophia och Lucas hade redan ordnat med flera läxläsnings stunder. Leonora orkade inte riktigt bry sig om något. På fredagen stupade hon i säng på kvällen.

Dagen därpå vaknade Leonora ovanligt tidigt. Klockan var knappt sju på morgonen när hon redan var uppe, och det var trots allt en lördag! Det enda som gjort detta möjligt var att hon haft en väldigt mystisk dröm varefter hon inte hade lyckats somna på nytt. De fyra andra i hennes sovsal sov som stockar ännu. Leonora klädde på sig i tystnad och ordnade sig varefter hon lämnade sovsalen. I uppehållsrummet stannade hon upp för en stund. Ingen var säkert uppe ännu och hon hade till och med inga som helst läxor heller att göra... Till slut bestämde hon sig för att gå upp och se efter lite om hon kom på något att göra.

Solen lyste klar in genom Entréhallens massiva fönster och bländade Leonora nästan. Hon stannade till i trappan för att hennes ögon skulle hinna vänja sig i ljusmängden. När hon äntligen såg igen ordentligt kunde hon höra steg komma från trappan som ledde upp till resten av slottet. De var rätt tunga och verkade inte tillhöra någon elev. Det var väldigt få elever som gick i korridorerna den här tiden av en lördag. Till slut kunde Leonora se att det var den nya läraren. Hon såg att han gick till anslagstavlan utanför Stora salen och lade upp något där.

Plötsligt hörde Leonora ett par andra steg. Läraren hade tydligen också märkt för han vände sin blick mot trapporna. Stegen tystnade inte och snart kunde Leonora se Sophia gå fram till Aiden och anslagstavlan. Det var alldeles tyst mellan dem medan de stod mitt emot varandra.

"Ni är då tidigt uppe mr Stainthorpe och miss Ellis", hörde Leonora en alldeles för bekant röst säga ovanför henne vid trapporna. "Morgonmålet kommer att serveras först om en timme och ingen kommer att släppas in före det."

Leonora hann inte tänka färdigt före hon redan stigit fram från sin knut vid trappräcket och närmade sig McGonagall. Hennes farmor hörde stegen och vände sig om och önskade god morgon. Leonora stannade något steg från McGonagall och sa att hon ville fråga henne om en viss sida i deras lärobok där det handlade om att förvandla något levande att se ut som något annat. Leonora kunde urskilja från sin ögonvrå ett flin på Sophias läppar. Sophia visste mycket väl att Leonora kunde nästan utan till hela boken. McGonagall nappade trots allt på betet och snart begav de sig mot hennes klassrum längre in i slottet.

A/N: Berätta gärna vad ni tycker! ^^