Kap. 9 Lavender
Han hade sagt att han inte klarade sig utan honom. Han hade sagt att han betydde något för honom. Han hade sagt att han älskade honom. Och nu hade han gått. Han hade valt att gå. Det var ingen som hade tvingat honom till det. Och ändå hade han valt bort honom. Valt att inte längre finnas hos honom. För vad? Varför hade han gjort så? Plötsligt så kände han hur någon tog bort hanns händer från hanns ansikte och kysste honom samtidigt som samma person pressade honom bak mot madrassen.
"Ron" Tänkte han lättat och besvarade kyssen.
"Jag vill inte gå…" Sa Ron och släppte försiktigt hanns läppar.
"Jag vill inte att du ska gå." Sa han och öppnade sakta ögonen. Han tittade in i Rons vackra ögon som inramades av ganska långa, mörka ögonfransar.
"Det ville jag aldrig…" Sa han och kysste Ron igen. Men Ron drog sig snart undan igen.
"Men jag är inte värd dig…" Sa Ron lågt och sänkte blicken.
"Om du nu värderar mig så högt. Är jag inte värd att få vara med den jag älskar?" Frågade han och såg allvarligt på Ron.
"Men jag är inte värd din kärlek…" Protesterade Ron och sjönk ner på sängen bredvid honom. Harry rullade över så han stod halvt om halvt på alla fyra böjd över Ron.
"Vem var det som nästan tog livet av sig när han räddade mig på McGonagalls jätte-schack? Vem var det som följde med mig ner till Hemligheternas Kammare? Vem var det som var beredd att offra sitt liv för mig när… i spökande stugan?" Sa han upprört med en lätt darrning på rösten. När Ron inte svarade så tog han till orda igen.
"Svaret är du Ron, på alla frågor. Och det vet du." Sa han och strök Ron över pannan. "Det var du som tog hand om mig redan på tåget, det var bara du som vågade gå in till mig, ingen annan," Ron sa fortfarande inget.
"Vad än folk säger, jag hade aldrig klarat mig utan dig." Sa han och kysste honom. Ron svarade varken på kyssen eller på tal. Han släppte Ron och tittade besviket på honom.
"Hermione…" Sa Ron tillslut.
"Det är du som har funnits hos mig hela tiden." Protesterade han.
"Fyran…" Påminde Ron honom. Han suckade djupt och bestämde sin för att försöka komma åt Ron från en annan vinkel.
"Du sa att du inte skulle klara dig utan mig. Om jag bestämde mig för att du har rätt, att du inte är värd mig vare sig som vän eller något mer, vad skulle hända med dig?" Frågade han.
"Jag skulle väll gå och dö någonstans, ingen skulle ändå bry sig…" svarade Ron tyst.
"Jag skulle bry mig! Kan du inte förstå det?" Svarade han upprört och satte sig upp med benen i kors. Ron svarade inte.
"Om du nu tycket att du är så ovärdig, gör slut med mig nu och jag lovar att jag ska sluta vara något mer än vän för dig, och aldrig bli något mer häller." Sa han och svalde ner en stor klump i halsen. Ron satt tyst i säkert två minuter.
"Jag…" Började Ron. Helt otroligt, han tänkte göra det!
"Hanns självförtroende måste ju vara så lågt att en snigel kan krypa över det utan att märka det!" Tänkte han upprört för sig själv.
"… Älskar dig…" Sa Ron långsamt. Ron lyfte blicken och tittade in i hanns ögon samtidigt som ett leende spred sig över hanns läppar. En våg av lättnad sköljde över honom. Han tänkte inte gå.
"Jag vill inte göra slut…" Sa Ron och log brett.
"Så bra då, då kanske vi kan gå ner och få i oss lite frukost." Sa han och log brett tillbaka.
"Jag vill inte ha frukost…" Sa Ron och smög sig närmre.
"Inte?" Frågade han tvivlande. Ron la honom försiktig ner på madrassen.
"Nej…" Sa Ron la sig ner över honom på ett sådant sätt att hanns ena ben hamnade mellan Harrys båda.
"Jag vill ha dig…" Sa Ron mjukt och kysste honom. Han besvarade kyssen samtidigt som han trevade ner mot Rons midja på jakt efter kanten på hanns tröja. När han fick tag i den så började han dra den uppåt. Deras läppar lämnade varandra för en sekund när Rons tröja gled av. Ron passade snabbt på att dra av hanns tröja innan han åter mötte hanns läppar.
"Jag älskar dig." Sa han när Ron släppte hanns läppar för en sekund.
"Jag älskar dig med." Sa Ron mjukt, la sig bredvid honom och kysste honom igen. Ron kysste honom försiktigt på halsen. Han blev alldeles matt av att ha Ron så nära igen. Det var som om alla krafter togs ur honom i ett enda slag. Han sjönk ner på Rygg från den halvsneda ställning han legat i förut. Ron log lite smått bekymrat mot honom.
"Är du okej?" Frågade han och Harry nickade till svar.
"Vilket underligt förhållande vi har, imorse så kittlade jag dig tills du skrek, sen så börjar jag grina. Sen får du typ mindervärdeskomplex, sen så blir jag as förbannad på dig, och nu… tja…" Avslutade han med en liten rodnad på kinderna.
"Jag förstår vad du menar, men det blir väll så när man har känt varandra så länge innan." Sa Ron och ryckte på axlarna. Han betraktade Ron i några sekunder, sen drog han ett djupt andetag och med det följde nya krafter.
"Men du, vi var väll inte riktigt klara va?" Sa han och kröp närmre Ron.
"Inte riktigt," Sa Ron och sken upp. Han kysste försiktigt Rons bröstkorg och Ron suckade lite. Han började försiktigt smeka Rons överkropp med sin egen tunga. Han började nästan uppe vid axeln och när han tillslut var nere vid naveln så drog han sig upp så han låg ansikte mot ansikte med Ron. Ron slickade sig som hastigast om läpparna innan han kysste honom. Rons händer for nedåt och snart så kände han hur Ron fumlade med hanns byxknapp. Så snart Ron knäppt upp hanns byxor så sparkade han av sig dem. Ron knäppte snabbt upp sina egna byxor och drog av sig dem. Han kysste Ron igen samtidigt som han kände Rons fingrar mot sin rygg. Ron rullade lite så han hamnade halvt om halvt på honom, sen släppte han hanns läppar.
"Synd bara att du inte kysser lika bra som Lavender…" Mumlade han och kysste honom igen. Han puttade av Ron från sig och hoppade upp ur sängen.
"Åh… Din…! Åh!" Sa han och sjönk sen ner i fåtöljen som var placerad så att man hade ryggen mot sängen. Ron hade tydligen insett vad han hade sagt för han hörde hur Ron ställde sig upp.
"Förlåt Harry, jag tänkte mig inte för…" Sa Ron förtvivlat och satte sig framför honom. Men han tittade bara upp i taket.
"Och tänk, det är ofta då man säger saker man verkligen menar!" Fräste han ironiskt till svar. Ron suckade och ställde sig upp. Han slöt ögonen för att slippa se på honom, nu ville han bara vara arg på honom och det skulle inte gå om han fick syn på Ron. Speciellt inte nu när Ron inte hade någon tröja på sig… Eller några byxor…
"Nej, inte tänka så!" Förmanade han sig själv. Plötsligt kände han hur någon la händerna på hanns hals och kysste honom. Han slog upp ögonen och såg att det var Ron. Han tvingade sig själv att inte svara på kyssen, även fast det var mycket svårt eftersom Ron aldrig ville släppa. Men när han tillslut gjorde det så hade han ingen som hälst lust att vara arg på Ron längre.
"Och jag som tänkte vara sur på dig…" Mumlade han för sig själv.
"Jag älskar dig Harry, tro inget annat." Sa Ron och Harry tänkte börja protestera, och säga att det hade han inte trott häller. Men så insåg han att det var precis det han hade varit rädd för.
"Och föresten är det ju bara bra att du är lite dålig, då måste ju någon träna upp dig." Flinade Ron. Harry böjde sig fram och kysste honom igen. Ron tog tag i hanns axlar och satte sig gränsle över hanns ben i fåtöljen. Han släppte försiktigt Rons läppar och började kyssa Rons bröstkorg. Men det fick honom att känna sig som Quasimodo, och det var verkligen inte bekvämt. Han tog tag i Rons axlar och fick honom att luta sig tillbaka så pass mycket att han tillslut var tvungen att ställa sig upp. Innan Ron hann fråga vad han höll på med så kysste han honom. Sen fick han Ron att backa mot väggen som han hade kysst honom mot tidigare den morgonen. Ron gick in i väggen med en dov duns. Han la handen på Rons mage medan han kysste honom och till hanns förvåning så var Ron kall.
"Fryser du?" Frågade han. Rons andhämtning var lätt andfådd när han svarade.
"Nej…" Sen kysste han honom igen. Han släppte snart Rons läppar och började kyssa honom över bröstkorgen. Tillslut var han tvungen att sätta sig på knä för att slippa stå som en metkrok. Det gjorde så han kom i höjd med en mycket lovande bula på Rons boxershorts. Han log lite och rörde försiktigt vid bulan med fingertopparna, vilket fick Ron att stöna till och ta tag i hanns axlar. Det kändes lockande att helt enkelt dra av det lilla som Ron fortfarande hade på sig, men Ron fick honom att ställa sig upp igen, varpå han kysste honom. Det var knappt att han märkte när Ron fick honom att backa, det var inte för än hanns ben slog emot soffan han förstod att de inte stod kvar vid väggen. Ron fick honom att välta bakåt över armstödet på soffan så han hamnade under Ron. Egentligen var ställningen rent smärtsam eftersom soffan var så liten att hanns huvud trycktes mot det andra armstödet. Ron rullade av honom och la sig bredvid honom. Hur det var möjligt med tanke på hur liten soffan var visste han inte, men å andra sidan var det här inget vanligt rum. De lugnade ner sig en smula och tittade varandra i ögonen medan de lät fingrarna vandra över varandras överkroppar. Han kände hur Rons hand började söka sig längre och längre neråt. Han spände sig omedvetet och stoppade sig mitt i ett andetag när Ron drog handen över hanns mer intima delar. Rons hand stannade upp och han andades flämtande ut och log lite mot Ron. Ron började försiktigt och undersökande röra på handen igen. Han började långsamt andas stötvis och kände snart hur Ron blev ivrigare. När Ron rörde lite på sitt ben så kände han att Ron fortfarande hade strumporna på sig, liksom han själv.
"Strumporna…" mumlade han till Ron, som snabbt gled ner och drog av bägge två strumporna. Men på vägen upp så stannade han halvvägs. Ron kysste ömt hanns höft samtidigt som han fingrade lite på kanten av hanns kalsonger.
"Får jag…" Frågade Ron och Harry nickade. Ron drog snabbt av det sista både han och Ron hade på sig. Ron tittade upp på honom och log brett. Han kunde inte låta bli att känna sig lite generad när han var så nära Ron utan att ha något på sig. Ron märkte tydligen det för han kröp upp och kysste honom. Sen la han händerna för ögonen.
"Led mig till sängen." Bad han. Harry kände sig smått förvirrad, men gjorde ändå som Ron sa. Väl framme så behöll Ron ögonen stängda medan han fumlade efter täcket. När han hittade det så kröp han snabbt ner under det och lyfte på kanten och erbjöd honom en plats bredvid sig. Harry kröp tveksamt ner under täcket och la sig bredvid Ron. Ron väntade i ett par sekunder sen slog han upp ögonen igen.
"Vi behöver inte göra något mer nu om du inte vill…" Sa Ron och log lite. Han kom inte med något svar så Ron fortsatte.
"Men jag vill inte att vi klär på oss än…" Sa han osäkert och sneglade blygt åt hanns håll. Han visste inte vad han skulle säga så han drog Ron intill sig och kysste honom. Han kände hur Ron växte mot sitt ben och rodnade kraftigt.
"Håller du på sådär så kommer jag inte att kunna hålla mig." Flämtade Ron och log lite ursäktande.
"Du kanske inte behöver hålla dig…" Sa han och log till svar. Ron höjde på ögonbrynen och log brett. Han undrade för sig själv vad Ron skulle tycka om han… rörde vid honom. Han bestämde sig för att inte chansa och kysste istället Rons hals. Ron log brett och rodnade lite. Harry lutade sig tillbaka lite och betraktade Ron som pillade lite på hanns bröstkorg. Plötsligt stannade Ron upp i sitt pillande, sen låg han helt stilla i nästan en minut. Sen så böjde han sig fram och kysste Harrys bröst med så stor intensitet att det nästan var skrämmande. Harry flämtade till och tog tag i Rons hår. Ron fortsatte kyssa honom neråt, och plötsligt så visste han inte vad han ville längre. Fram tills nu så hade han till 99 säker på att han inte ville gå så långt som de hade gjort innan julafton. Men ju längre ner Ron kom, ju mer ville han att han skulle fortsätta. Tillslut nådde Ron sitt mål, han stönade till och grep hårdare om Rons hår. Det kändes… obeskrivligt. Han slöt ögonen. Tillslut var det så fullt av känslor att han knappt visste vart han skulle ta vägen.
"R… Ron…" Stönade han och kröp ner till Ron och kysste honom. Trots alla känslor som flödade inom honom så kunde han ändå lätt urskilja dem starkaste.
"Jag älskar dig Ron…" Mumlade han och slöt åter igen ögonen, alltihopa hade gjort honom alldeles utmattad. Ron drog till sig en kudde som han tryckte under Harrys huvud och sen la sitt eget på. Han öppnade sina ögon och mötte Rons blick. Så låg de länge, utan att röra på sig och bara tittade på varandra. Men tillslut så blev han så trött att han var tvungen att stänga ögonen. Trots att han hade sovit tungt och drömlöst hela natten så kändes det nu som han inte sovit alls. Ron verkade märka det för han la huvudet så pass nära att deras läppar möttes. Och där låg han kvar utan att påbörja något annat. Nu halvsov han, och han log lite mot Rons läppar. Det skulle bli ett trevligt uppvaknade. Sen så kastade sig sömnen över honom och la sig tillrätta.
När han vaknade igen så hade Ron rullat bort från honom och låg nu med armarna under hakan. Han log lite åt Ron sen gick han upp och samlade ihop sina klädesplagg som låg utspridda i rummet varpå han klädde på sig. Han la märke till att soffan var både längre och bredare nu, utan att den tog mer plats i rummet eller att rummet hade blivit större. Han skakade förundrat på huvudet, sen gick han och skakade Ron.
"Ron du måste vakna!" Sa han och skakade om honom.
"Vaffö…?" Muttrade Ron ner i kudden.
"Du kan ju inte ligga och sova här hela dagen häller?" Skrattade han och skakade Ron igen.
"Inte dä?" Mumlade Ron i samma intelligenta stil som förut.
"Nej, då missar du ju maten." Sa han och skrattade. Ron vred sig och satte sig tvärt upp.
"Jag vill ha… mat." Sa Ron och blinkade klarvaket.
"Men klä på dig då så går vi ner och äter." Sa han och kastade till Ron hanns kläder. Ron ställde sig upp och drog snabbt på sig sina kläder, men Ron var tvungen att vränga tröjan så han fick glo lite på honom i alla fall.
---
När de kom ner till maten så fick de snabbt syn på Hermione och Ginny som satt mittemot varandra. Hermione såg ganska äcklad ut medan Ginny vinkade glatt åt honom. Han slog sig ner bredvid Ginny och Ron tog plats bredvid Hermione. Hermione låtsades som om inget ovanligt hade hänt, men la ändå ifrån sig sin halvätna smörgås. Harry log mot henne och sträckte sig efter brödet.
"Så, vad har ni gjort då?" Frågade Ginny och log brett mot honom. Ron bröt ihop i en fnissattack och Ginny tittade förvånat på honom.
"Äh, vi gjorde lite saker bara." Svarade han nonchalant och Ron fick anstränga sig för att inte spotta ut klunken med apelsinjuice han precis hade tagit i en ny fnissattack. Ginny himlade med ögonen åt honom och vände sig sen till honom igen.
"Ska ni till Hogsmed nästa vecka?" Frågade hon.
"Åh, gud ja! Jag hade sönder min fjäderpenna i gårkväll så jag måste han en ny," Sa hon och blinkade menande mot Ginny, som inte verkade uppfatta det.
"Okej, du då Harry?" Frågade hon. Harry tittade bort mot Ron som snabbt formade munnen till en puss mot honom. Han log tillbaka och rodnande lite.
"Öh… jag vet inte, men jag ska väll med…" Svarade han frånvarande utan att ta blicken från Ron.
"Åh, vad bra… Då kanske vi kan gå tillsammans?" Föreslog hon med ett leende.
"Öh, jag ska gå med Ron och Hermione, men vi kan väll gå alla fyra?" Svarade han och log snabbt mot Ron.
"Ja det… var det jag menade…" Sa Ginny och suckade tungt.
"Hej…" Sa plötsligt en röst bakom honom. Han vände sig om och fick se att Lavender stod bakom honom. Han tittade snabbt på Ron som till hanns stora lättnad tittade överallt utom på Lavender och såg väldigt missnöjd ut med att hon stod där.
"Hej…" Svarade Ginny stelt. Han tittade förvånat på Ginny; hon hade väll ingen andledning att vara sur på Lavender? Ginny mötte hanns blick och han rynkade på näsan åt Lavender. Ginny fnissade lite, men Lavender verkade inte höra.
"Jo, Ron… Jag…" Hon tog ett djupt andetag.
"Jag ville be om ursäkt för vad jag sa i gårkväll…" Sa hon tyst.
"Ja, jag var väll inte så snäll jag häller." Medgav Ron, men vägrade fortfarande att titta på henne. Lavender log lättat.
"Så… Då är vi ihop igen." Konstaterade Lavender med ett brett leende. Ron stirrade chockat på henne och hanns haka föll ner.
"Ja…" Svarade han helt borta. Lavender lutade sig förbi honom för att kyssta Ron. Men Ron försvann under bordet i sista sekund. Han fick bita ihop käkarna hårt för att inte låta tårarna komma. Lavender böjde sig förvånat tillbaka, Ron tittade försiktigt upp över kanten på bordet. Skulle situationen varit annorlunda så skulle han förmodligen ha skrattat åt Ron, men nu var det ju som det var. När Ron såg att kusten var klar så satte han sig upp igen.
"Nej," Sa han bestämt.
"Vad menar du?" Frågade Lavender förvirrat.
"Nej, vi är inte ihop igen." Förtydligade Ron, och Harry andades ut av lättnad.
"Va… Varför inte?" Frågade Lavender sårat.
"För jag älskar någon annan." Sa Ron ärligt och Lavenders underläpp började darra.
"V… Vem?" Frågade hon. Harrys mage snörptes ihop, han tänkte väll inte berätta? Eller…?
"Det…" började Ron. Paniken vällde upp inom honom, han tänkte berätta!
"… Är min ensak." Fortsatte han och Harry andades lättat ut.
"Okej…" Sa Lavender och gick därifrån utan att fälla några tårar. Men han såg att när hon väl satt sig hon sina vänner så bröt hon ihop.
"Snacka desperat…" Sa Ron som tydligen också hade följt Lavender med blicken.
"Ron du tar verkligen priset! Hon är kär i dig!" Utbrast Ginny och himlade med ögonen.
"Men jag tycker inte om henne!" Protesterade Ron.
"Nej, men du behöver ju inte köra upp det i ansiktet på henne!" Sa Ginny förebrående.
"Vad skulle du tycka om tjejen du älskar sa att hon älskade någon annan?" Fortsatte Ginny irriterat. Harry höll på att protestera
"Jag är ingen tjej!" Men tack och lov så hindrade han sig i sista sekund. Han fnös åt sig själv och kopplade bort öronen från diskussionen.
"Jag älskar… Hermione…" Sa han med ett flin medan han tittade upp i taket. När han tittade ner igen så såg han att Ron och Ginny tittade nästan gråtfärdigt på honom, medan Hermiones haka var på väg till Kina.
"Lugna ner er, jag sa det bara på prov!" Hermione haka kom tillbaka till Hogwarts igen. Ron och Ginny såg tvivlande ut, men ingen av dem tog upp det.
Jag är väll ingen mästare på att skriva alla sener, men ni får överleva.
Och gärna skriva en review.
