Hej igen! :D

Jag vill börja med att säga förlåt för att det inte hänt något än... Det är på väg men inte riktigt än... Jag försöker, det passar bara inte riktigt in bara...

Hoppas ni inte tröttnar.

Pansy sörjde djupt sin pojkväns hemfärd. Därför satt hon och hånglade i en fåtölj i slytherins uppehållsrum med Theodore Nott.

Egentligen var han bög men det ville han inte att någon skulle veta. Hon visste naturligtvis. Hon och Theo brukade sitta och diskutera Draco så fort Draco inte hörde. Så hon hånglade bara med honom för att bevara hans hemlighet.

Vanligtvis brukade det vara kul och spännande med nu hade hon ingen Draco att gå till efteråt.

Hennes föräldrar hade total protesterat när hon bett dem om att få åka till Malfoy Manor istället för Brasilien. De hade mutat henne, vad lågt.

Och hon hade tackat ja till mutorna dock. Men hon hade en plan.

Hon drog sig undan från Theo och gick därifrån. De kände ingenting för varandra, hon och Theo, inget mer än gemenskap.

Theo reste sig också och gick efter henne.

"Vet du var Draco är?" frågade Theo.

"Självklart."

"Har du lust att berätta var han är?" frågade Theo och himlade med ögonen.

Hon gick bort till pojkarnas sovsal och satte sig på Theodores säng. "Han åkte hem."

"Varför då. Det är ju knappt en vecka kvar ju."

"Han hade väl tröttnat."

"På skolan eller på dig." Theo satte sig bredvid henne. Vilket han ångrade när han fick en väl förtjänad örfil.

"Hur vågar du? Naturligtvis inte!"

"Aj, du behövde ju inte slå så hårt." klagade Theo och höll sig om kinden.

"Sluta vara en sådan mes."

"Jag är ingen mes!"

"Fikus."

"Schhh!" hyssade han med ett finger framför munnen.

"Äh, det är ju ingen här." fnös Pansy.

"Draco har fått brevet." sa hon tillslut uppgivet och slängde sig bakåt på sängen.

"Brev? Bre… det brevet!?" Theodores ögon vidgades.

"Ja, ja, det brevet!"

"Åh, ska jag säga grattis då?" frågade Theo och gjorde ett försök till ett leende. Hon tyckte synd om honom. Theo hade alltid varit efter Draco, likt henne själv, men, olikt henne själv, hade aldrig blivit mer än vän med honom.

"Det var någon annan." sa hon enkelt men egentligen hade hon verkligen velat bli Pansy Malfoy.

"Någon… annan?" frågade han oförstående.

"Det var inte jag. Jag blir ingen Mrs. Malfoy." att säga det högt tog emot, det fick det att låta som om det verkligen inte skulle hända, på riktigt.

"Pansy, jag är så ledsen." sa han tröstande men kunde inte hålla ifrån ett leende.

"Ljug inte." sa hon och himlade med ögonen när han ryckte lyckligt på axlarna till svar.

Han la sig ner bredvid henne.

"Men, om det inte var du… Vem var det då?"

Pansy svarade inte.

"Kom igen… okej, svara ja eller nej då så kan jag gissa."

"Okej." han skulle få gissa ett tag och hon hade ändå inget bättre för sig.

"Okej…" upprepade han och tänkte efter. Sedan spände han ögonen i henne. "Är det någon jag inte har någon som helst aning om vem det är?"

"Oh, allt vet du vem det är alltid!" fnös hon fram innan hon han tänka sig för. "Jag menar, 'Nej'!"

"Så jag vet vem det är… hm… går den på skolan?"

"Ja."

"Hm… Åh, är det en lärare?" frågade han sedan, nästan på skämt.

"Nej!" svarade hon entonigt.

"Så en elev alltså…"

"Ja."

"Det var ingen fråga!"

"Ja."

"Kan du lägga av med det där!?"

"Nej."

"Du är hopplös."

"Nej."

"Så en elev i Slytherin." sa han fundersamt och ignorerade henne.

"Nej…" svarade hon med något lurigt i rösten.

"Va? Inte?"

"Nej."

"Inte i Slytherin?"

"Nej." hon himlade med ögonen, hade han svårt att förstå eller?

"Ravenclaw?" frågade han misstänksamt.

"Nej."

"Hufflepuff?" frågade han misstroget.

"Nej."

"Du skojar! Gryffindor!?" väste han fram.

Hon svarade genom sin tystnad och log.

"En Gryffindorare? Lever han fortfarande?" skrattade Theo och syftade på Draco.

Stackars Potter. "Draco? Jo, då." hoppas jag, tänkte hon tyst.

"Vem?" frågade han sedan och blev med ens allvarlig.

"Ja eller Nej frågor var det ja." sa hon och reste sig upp.

"Var ska du?"

"Nej."

"Jag följer med." sa han och reste sig upp. Theo skulle bli hennes svans nu när Draco var borta.

"Ja", jag ser det.

Harry hade låst in sig på badrummet. Av inga skäl egentligen. Han stod bara inte ut med att vara i samma rum som Malfoy längre och badrummet var liksom närmast, han tänkte då inte gå in i garderoben igen.

Han hade funderat på, nu när han inte hade sin trollstav, om han inte skulle kunna använda sig av trollstavslös magi. Han hade gjort det förut. Det kunde ju inte bli värre om det inte lyckades. Eller jo, Malfoy skulle kunna börja inse att han existerade.

Tillslut bestämde han sig för att han skulle ta risken och låste upp badrumsdörren. Efter några snabba steg var han framme vid den hatade dörren.

"Så nu passar det sig att komma ut, Potter?" hörde han Malfoys röst bakom sig.

"Jag trodde inte du pratade med mig?" svarade han men väntade inte på något svar, han hade viktigare saker att göra. Som att spränga den här dörren i luften, om det nu gick som han ville alltså.

"Vad då, saknat mig, eller?"

"Knappast, men du värkar ha saknat min närvaro." han slöt ögonen och koncentrerade sig på dörren.

"Tror inte det." fnös Malfoy och lutade sig mot väggen bredvid dörren.

Harry himlade med ögonen bakom ögonlocken och försökte ignorera Slytherinaren.

"Vad gör du, Potter?" frågade Malfoy skadeglatt efter en stund.

"Tyst, jag koncentrerar mig." fräste Harry som hade mycket låg tolerans på nyligen nämnd Slytherinare.

"Kan du det?" frågade Malfoy och spelade förvånad.

Harry sträckte ut handen och greppade handtagen och tryckte till.

Och dörren… gled upp.

"Vad gj… Hur…" Malfoys ord dog bort medan de stod och stirrade på den öppna dörren.

Harry förstod ingenting. Han var säker på att ingen trollstavslös magi hade utförts, i alla fall inte av honom.

"Jag vet inte riktigt." han vände upp huvudet och tittade på Malfoy. "Malfoy, säg inte att… att du inte prövade att öppna dörren! Din idiot!"

Malfoy bara stirrade på honom och såg ut att tänka saker i banorna 'varför tänkte jag inte på det'.

"Sak samma. Jag ska härifrån!" sa Harry och gick ut genom dörren ut i korridoren utanför. Malfoy var snabbt efter.

Okej, nu då?

Åt vilket håll skulle han gå åt?

Höger eller vänster?

Höger!

"Potter vad gör du?"

"Jag vill inte stanna här, Malfoy! Jag flyr ser du väl!?" sa han utan att sakta ner stegen.

Innan han visste ordet av hade Malfoy tagit tag om hans handled och börjat dra honom åt andra hållet.

"Malfoy, vad gör du?" frågade han förvirrat.

"Du går åt fel håll." svarade Malfoy lågt och drog Harry genom korridoren.

Harry drog sig till minnes att ingen av dem orkat byta om ifrån sina pyjamasar, eller ja han från sin pyjamas och Malfoy från sina pyjamas byxor.

"Varför hjälper du mig?" frågade Harry och rodnade lite lätt. Varför hjälpte Malfoy honom?

"Jag vill ha dig här lika lite som du vill vara här." var det enkla svaret.

Han som nästan trodde Malfoy blivit sjuk eller något och blivit impulsivt… snäll, men nej då.

När de hade gått genom massor med korridorer och rum, säkert några dolda genvägar också, och när Harry var helt vilsen så stannade de tillslut framför en stor port.

"Så, hej då Potter." sa Malfoy och knuffade ut honom genom porten, som visade sig vara Malfoy Manors ytterdörr, och i samma rörelse stängde han den också.

Så där stod Harry Potter, iförd pyjamas, precis utanför Malfoy Manors ytterdörr och såg allmänt ställd ut.

Fri?

Han vände sig om och såg ut över vad som fanns framför honom.

Okej, åt vilket håll ligger Hogwarts nu då?

Han hade ingen aning men det skulle väl inte vara ett problem för trollkaren som besegrat mörkrets herre, eller?

Han började gå åt ett slumpvalt håll.

Draco Malfoy hade just slängt ut sin så kallade fästman och gick nu triumferande tillbaka mot sitt rum. Att det börjat ösregna ute störde honom inte det minsta.

När han korsade ett vardagsrum på sin färd stötte han oturligt nog på sin mor.

"Åh, Draco. Ni har äntligen valt att lämna rummet ser jag!" sa hon och slängde sig på honom. I en kram då. "Men var har du Harry gullet då." undrade hon sedan och tittade runt honom efter Potter, som naturligtvis inte var där.

"Han gick hem." svarade Draco och ryckte på axlarna.

"Draco." sa hon varnande och tittade på honom. "Det var inte snällt gjort."

Han vände på huvudet så att han slapp titta tillbaka på henne, blev hon arg nu tro?

"Du skulle åtminstone ha lett honom till grinden! Du vet vad som händer om han går fel." sa hon och tog ett lätt tag om hans ena axel. "Draco, du förstår väl att vi måste leta efter honom?"

Han fnös. Potter måste väl ändå kunna ta sig till grinden själv.

"Men först ska du ta och dricka lite te med din far och mig." sa hon leende och tog med honom till ett dukat bord.

Narcissa var mycket orolig för Potter.

Eller nått…

Det var en mycket blöt Harry Potter som hittades i en fallgrop någon timme senare.

"Åh, Harry!" Kvittrade Narcissa och hoppade ner så att han var tvungen att ta emot henne. "Jag har varit så orolig för dig!"

Harry hade bara kommit ungefär tio meter innan marken försvann under hans fötter och han befann sig i en tre meter djup fallgrop. Och när det ändå inte såg speciellt ljust ut för vår hjälte så mörknade himlen och regnet hade börjat ösa ner över honom. Turen stod inte på hans sida.

"Vi måste få hem dig, så där kan du inte gå, du kommer att bli förkyld." fortsatte Narcissa.

Hem?

Harry rynkade på ögonbrynen. Han hade aldrig haft något hem. Hogwarts hade varit det som varit närmast att vara hans hem men Hogwarts var hans skola.

"Lucius, går du in och ber husalferna göra i ordning ett bad åt Harry!" ropade hon upp mot sin man som stod vid kanten av fallgropen.

Harry tittade också upp och såg Lucius Malfoy precis försvinna utom synhåll och lämna Draco Malfoy kvar vid kanten. Sist nämnd Malfoy hade på sig en mörk rock och tittade ointresserat åt ett helt annat håll.

"Ta tag om min arm Harry." sa Narcissa åt honom och han gjorde tveksamt som hon sa. "Då lyfter vi då."

Narcissa tog fram sitt trollspö och riktade det mot marken och viskade en formel. Harry som hade förberett sig på något mer i stil med transferering blev häpen och ramlade nästan omkull när marken under hans fötter plötsligt började röra på sig och höjdes sedan så att den snart var i jämnhöjd med den vanliga gräsmattan.

"Draco, jag sa ju att det skulle gå så här." sa hon sedan strängt till Malfoy så fort hon tagit ett steg fram från där det just funnits en fallgrop. "Harry, stå inte kvar där för länge för annars kommer du att falla ner igen och det vore ju förfärligt onödigt."

Harry tog ett snabbt steg fram i det våta gräset.

"Men Harry då! Du har ju inte ens några skor, hur tänkte du egentligen? Kom!" hon tog tag om hans arm i en armkrok och började gå mot Malfoy Manor och ropade bak mot Malfoy, "Draco, slöa inte."

"Men varför följde du inte stengången raka vägen fram till grinden, det hade varit mycket lättare."

Harry, som kände sig väldigt dum för tillfället, ryckte på axlarna.

"Du har rätt, jag tycker också att den är för smal och otydlig, jag menar den är ju bara en och en halv meter bred."

Harry kände sig, om möjligt, ännu dummare.

Narcissa ledde, till Harrys missnöje, honom tillbaka till Malfoys rum, som han just gjort en misslyckad flykt ifrån, och in i badrummet där ett varmt bad väntade. Och badkarets storlek behövde man inte ens nämna, låt oss säga att det liknade mer en grund pool.

"Vad bra att det är i ordning." sa Narcissa förtjust och slog ihop händerna. "Ska ni hoppa i då?"

Vad sa hon?

Ni!?

"Ni?" frågade Malfoy deras fråga högt bortifrån dörröppningen där han stannat.

"Ja, du behöver då också i, du har ju varit ute och blivit kall." förklarade Narcissa och gick fram och kände på vattnet. Sedan vände hon sig långsamt om och såg på sin son med ett roat leende.

"Är du blyg?" frågade hon och putade med läpparna, fortfarande leendes.

"Ja, det är du!" fortsatte hon fnissandes.

Narcissa Malfoy… fnissade. Det hade Harry aldrig för sitt liv trott att hon kunnat göra, tills nu.

Malfoy vände bort huvudet. "Varför skulle jag vara blyg!?" fnös han sedan.

"Men då så, vad väntar ni på då? Ni har väl sett er själva nakna förut hoppas jag."

Men inte varandra. Sa rösten som Harry inte ville veta av.

Hon verkade plötsligt komma på någonting. "Är det mig ni är blyga för?" fnissade hon. "Oroa er inte, jag ska inte titta." försäkrade hon varpå hon slog en hand för ögonen på sig själv.

"Då går jag." sa hon medan hon banade sin väg ut från badrummet. När hon kommit precis utanför dörren knuffade hon in Malfoy och drog återigen fram sitt trollspö. Bara det att den här gången fick hon inte någon fallgrop att försvinna utan deras kläder och stängde sedan lugnt dörren.

Ett mekaniskt klickande hördes från dörren och den var låst.

Så fort de såg sina kläder försvinna gjorde de direkt allt de kunde för att täcka sig själva. Rodnandes tittade de åt varsitt håll. Men jag vill bara tillägga att Malfoys inte rodnar, så det gjorde inte Draco Malfoy heller, om du frågar honom.

Harry hade synen åt badet, som var menat för dem båda tydligen. Då lade Harry märke till någonting som inte varit där innan. Ytan till vattnet var nu täckt av ett tjockt lager bubblor, eller skum, eller vad det nu hette. Efter att ha tvekat ett ögonblick bestämde Harry sig för att kliva i, och det gjorde han. Inte för att han tyckte att det var så roligt när det var bubblor till badet utan för att det skymde hela honom när han väl kom i, eller ja, hela honom utom huvudet då.

När Malfoy hörde det plaskande ljudet bakom sig vände han sig om och såg Potter i ett mycket skumfyllt bad. "Potter, vad gör du?"

"Badar."

"Det ser jag väl. Varför!?"

"För att jag skulle det och så är det faktiskt väldigt skönt, du borde prova det någon gång." föreslog Harry och höjde ett ögonbryn mot Malfoy men tittade inte på honom. (A/N: Hur man nu gör det.)

Malfoy lyfte även han på ett ögonbryn och klev sedan, även han, ner i badkaret.

Harry tittade upp. "Vad gör du?"

"Du sa åt mig att prova." svarade Malfoy i sin vanliga överlägsna ton.

"Någon gång ja, inte nu!" protesterade Harry högljutt. Han gillade inte alls idén men honom och Malfoy i samma badkar utan kläder, inte för att det förekom speciellt ofta att man badade med kläder, men det hörde inte till saken.

"Ska jag behöva påminna dig om, Potter, vems badkar du befinner dig i?" frågade Malfoy giftigt.

Harry tittade ner i bubblorna.

"Trodde väl inte det." fnös Malfoy för sig själv. Han verkade göra det väldigt ofta. Det kanske var hans hobby?

"Det beror på vem man frågar." muttrade Harry surmulet och syftade på Narcissa, hon skulle säkert ha sagt något i stil med 'Ert badkar'. Den tanken skrämde till Harrys förfäran inte slaget på honom som den borde ha gjort.

Deras…

Han ryste till, men tyvärr kanske inte av obehag. Han hade väl börjat blivit van. Det var säkert någonting som hände om man umgicks för mycket med Narcissa Malfoy. För första gången i sitt liv tänkte Harry stackars Lucius.

De badade, eller ja, de befann sig i vattnet, under tystnad tills Harry ansåg sig klar och hittade ett problem i detta. Hur skulle han göra nu då? Han tänkte då inte gå upp när Malfoy tittade på.

Detta verkade dock inte vara något problem för Malfoy som nonchalant reste sig och gick ur.

Tyvärr var hela han täckt av skum. Tyvärr!? Det skulle inte vara något tyvärr i den meningen! Malfoy var täckt av skum, punkt slut!

"Vad stirrar du på Potter?" frågade Malfoy lugnt när han fått på sig en morgonrock men stod fortfarande med ryggen mot Harry.

"Hur visste du att… Det gjorde jag inte alls!"

"Eller hur?" sa Malfoy och Harry nickade lyckligt, medhållandes, men eftersom att Malfoy stod med ryggen till såg han naturligtvis inte det.

"Hoppas du inte går vilse på vägen ut." fortsatte Malfoy och gick ut genom badrumsdörren, som låste upp sig själv så fort de båda kommit i vattnet.

Vad då? Så hemskt dåligt hade det inte gått för honom, han hade ju fått ett bad till och med, det var bara flykten som sket sig.

Med Malfoy ute ur rummet kunde Harry nu lugnt kliva upp ur badet.

Han skulle försöka fly igen, när han hittat en handduk.

"Brown?"

"Nej."

"Patil?"

"Nej."

"Det är väl inte Weasley?"

"Nej."

"Tur det." sa Theo lättat och tänkte efter på vem han inte frågat om än. Sedan kom han på en och väste till Pansy. "Snälla, inte Granger!"

"Lugn, nej, det är inte Granger." sa Pansy trött. Theo var mycket energi krävande. Han hade hållit på och frågat henne hela morgonen om vem Dracos fästmö var.

"Men jag har ju sagt alla tjejer i Gryffindor nu… Vart ska du?" frågade han när Pansy mumlade ett 'Äntligen.' och reste sig från sin plats vid Slytherinbordet.

Nu kanske Theo slutade fråga. Men nej då.

"Vad menade du med äntligen? Pansy? Vänta på mig! Har jag glömt någon!?" frågade Theo och skyndade efter henne.

Hon låtsades inte höra.

Kommentar?