JuliasPOV
Ännu en fotvandring med pappa, detta gjorde vi minst en gång varje månad. Denna gången skulle vi upp på något berg och tälta. Mamma och min sjuke lillebror hade fått stanna hemma denna helgen. Därför hade vi inte åkt så långt.
"Kom igen, gumman!" skrek pappa åt mig. Visst, jag var lite segare än honom, men han hade absolut inget tålamod. "Gumman, vad tänker du på?" Pappa hade vände sig om och tittade på mig med nyfiken blick.
"Skolan", svarade jag. Han nickade och började gå igen.
"Ja, det är bra, men skolan ska du inte tänka på nu", sa han till mig.
Det hade varit väldigt konstigt den senaste veckan. Första dagen hade fått se de nya eleverna, denna ena tjejen hade suttit och stirrat på mig innan hon och alla andra hon suttit med försvunnit ur matsalen. Tjejen hade höjt på läppen och visat ilska mot mig. Detta hade gjort mig rädd men jag visste fortfarande inte varför.
Resten av dagen, och hela veckan hade tjejen och den bronshårige killen varit borta. Tjejen med svart hår, som tydligen hette Alice, hade suttit och stirrat på mig med sorgsen blick hela veckan.
Mina tankar skingrades av ett skrik. Skriket var väldigt högt. Jag blev genast rädd och tittade snabbt på pappa innan jag började springa. Jag hörde ett knäckande ljud och vände mig om. Sedan gick allt fort.
Jag såg min pappas livlöst falla till marken. När jag tittade upp såg jag tjejen som stirrat på mig första dagen. Plötsligt var hon framför mig.
"Förlåt", sa hon till mig och sedan kom en stickande smärta i halsen. Jag ville skrika men kunde. Plötsligt blev allt svart.