Uppehållsrummet låg lika tyst och öde som hon hade hoppats. Ginny smög fram över mattan, och satte sig i en av fåtöljerna framför brasan. Men just när hon satte sig, flög hon upp igen som ett skott. Hon motstod frestelsen att skrika till, när flammorna i elden färgades gröna.

"Harry!" Knappt hade han hunnit ut ur eldstaden förrän hon kastade sig om hans hals.

"Saknat mig?"

"Skämtar du?" Han skrattade och kysste henne.

"Har du haft det bra idag? Fått några nya vänner?"

"Äh, lägg av. Jag har varit med Luna. Du då?"

"Tja, jag har ju haft bättre dagar. Din bror är inte direkt den gladaste människan på jorden. Men den blev betydligt bättre när jag fick se dig."

"Harry, din dummer, vi sågs ju imorse också."

"Men det var så länge sen, jag glömde nästan hur du ser ut."

"Visst, säkert." Hon försökte låta arg, men leendet avslöjade henne.

"Det är sant. Jag var nästan tvungen att ta fram det där gamla tidningsurklippet från the Prophet." Han såg på henne allvarligt.

"Ha ha,. Jättekul." Hon lutade huvudet mot hans bröst. Så kom hon plötsligt på något. "Apropå tidningar, har du hört det senaste skvallret om oss?" Han såg på henne och log ett snett leende. Hennes hjärta hoppade över ett slag innan hon lyckades samla ihop sig igen.

"Vill jag höra det? Det är väl inget hemskt, som kommer tvinga mig i landsflykt undan dina bröder?" Han höjde på ena ögonbrynet. Hon ryckte på axlarna.

"Ja, det vet man aldrig. Men jag hörde från en av flickorna i min sovsal om en artikel i Häxornas Värld. Den sa tydligen att du och jag förlovat oss och att vi ska giftas oss i höst." Hon kunde knappt hålla sig för skratt. Det hela lät plötsligt väldigt roligt.

"Seriöst? Vad sa du då?" Han stirrade på henne, och hon tyckte sig kunna se en lätt oro sprida sig över hans ansikte. Som om någon skulle tro på det, det var ju helt absurt!

"Jag sa att om det var sant, så hade i alla fall inte jag fått reda på det." Hon rynkade på pannan och log igen.

"Ja, inte jag heller. Bara inte Bill läser det där, han har börjat ta det han läser i tidningen på allt för stort allvar den senaste tiden." Återigen den där oron. Han bryr sig för mycket om vad mina bröder tycker.

"Äh, oroa dig inte. Jag tar hand om honom om han försöker sig på något. Du vet, jag är vuxen nu, jag behöver ingen som beskyddar mig."

"Men Gin, du känner mig. Jag tycker om att beskydda människor, särskilt de jag älskar. Och dig älskar jag jättemycket." Han lutade sig fram och kysste hennes nästipp.

"Betyder det att du kommer komma på besök så här varje natt? Du vet hur det gick med Dean när han försökte spela överbeskyddande pojkvän mot mig."

"Är det ett hot?" Han reste sig upp för att gå, men hon greppade tag i hans skjorta.

"Nej, jag skojade bara. Du får komma hur ofta du vill. Jag skulle krympa dig och ha med dig i fickan hela dagarna om det gick." Om han bara visste hur sant det var. Harry tog ett steg bakåt och satte sig i en av stolarna framför brasan, samtidigt som han drog ned Ginny i sitt knä.

Han lutade sin panna mot hennes och suckade. "Hur ska det här gå, Gin? Jag klarar inte ens några timmar utan dig." Hans röst var knappt mer än en viskning.

"Du klarade dig ju hela förra året…" Han log och skakade på huvudet.

"Ja, men då hade jag lite annat att tänka på."

Hon fnyste. "Dagens underdrift."

"Dessutom var det inte samma sak då. Jag menar, ju mer jag är med dig, desto svårare är det att hålla sig borta liksom. Man vänjer sig vid en viss standard, och det är svårt att gå tillbaka."

"Så du menar att Rons sällskap inte riktigt når upp till önskvärd nivå?"

"Inget ont om din bror, men med honom kan jag inte göra så här." Han la handen mjukt på hennes kind och drog hennes ansikte närmare så att det bara var några millimeter mellan dem. Han såg på henne en lång stund innan han sakta och varsamt lät sina läppar glida längs hennes käke. Håren på hennes armar reste sig upp, och hon andades tungt. Ginny drog händerna genom hans hår, medan han fortsatte att sakta och metodiskt kyssa varenda centimeter av hennes ansikte. Otåligt tog hon hans ansikte mellan sina händer och pressade sina läppar mot hans. Han lät undslippa en suck och fördjupade kyssen. Han drog henne närmare och hon ändrade ställning så att hon satt grensle i hans knä. Hans händer smekte hennes lår och upp längs ryggen. Ginny började känna sig yr, och drog sig ifrån hans läppar för att andas. Hans gröna ögon lyste i skenet från elden, och hon tyckte det fanns något desperat över hur han såg på henne. Hon la armarna om hans hals, för att sen låta huvudet glida ned och vila mot hans bröst. Hon kunde känna hur hans andhämtning sakta återhämtade sig och hans puls åter blev normal. Hon slöt ögonen och andades in hans doft. En våg av trötthet vällde plötsligt över henne, men hon kämpade emot den. Hon ville inte slösa den korta stund hon hade tillsammans

Med Harry på att sova. Men ljudet av hans hjärtas lugna slag och känslan av hans armar runt om henne var sövande.

Något hårt petade henne på axeln. Hon vände på sig, bort från det störande elementet. Men det ville inte ge mig sig. Och nu hade det börjat prata också. "Ginny, vakna!" Sakta gled hon tillbaka in i medvetandet, och med stor möda lyckades hon öppna ögonen. Någonting stämde inte riktigt. Hon mindes inte att sovsalen var så…sänglös. Och varför rörde sig sängen under henne? Då mindes hon plötsligt var hon var. Och med vem. Hon lyfte på huvudet och förstod genast var allt petande kommit ifrån. Ett par vackra smaragdgröna ögon stirrade på henne.

"Oj, förlåt, jag råkade visst somna." Hon la sig med huvudet på hans axel, och slöt återigen ögonen, men han tvingade upp henne. Ginny såg nu att elden i eldstaden slocknat, och att ljuset som fyllde rummet kom utifrån. Det var redan morgon.

"Jag är ledsen, Gin. Men jag måste gå innan någon kommer." Han böjde sig fram för att lyfta av henne från sitt knä. Men Ginny la armarna om hans hals och tvingade ned honom igen.

"Kan du inte stanna en liten stund till? Snälla." Hon såg på honom och hon kunde se hur han våndades.

"Om du bara visste hur gärna jag vill det. Men vi kommer hamna i trubbel, båda två, om någon ser att jag varit här."

"Åh, jag vet." sa Ginny och reste sig motvilligt. "Men man kan väl få drömma." Harry reste sig efter henne och kysste henne på pannan. "När får jag se dig igen?" Hon försökte hålla rösten stadig, men var inte säker på att lyckats.

"Snart. Hoppas jag. Men jag tror inte jag kan flamma mig in i uppehållsrummet någon mer gång. Tekniskt sett kan de skicka mig till Azkaban för en sån sak. Jag begår faktiskt mer eller mindre inbrott här."

"Det skulle de aldrig göra. Men när?"

"Jag kommer nog på något." Han strök med handen över hennes kind. "Men nu måste jag verkligen skynda mig, innan din bror vaknar. Jag känner inte för att börja dagen med att drabbas av hans vrede." Han log mot henne och Ginny kände hur hennes hjärta hoppade över ett slag.

"Jag vet att det här låter väldigt klyschigt, men jag saknar dig redan." Hon drog honom intill sig igen, med armarna om hans hals. Hon stirrade på hans ansikte, för att memorera det.

"Väldigt klyschigt, men jag känner likadant." Han log igen, på det där sättet som han bara gjorde när de var ensamma. Han böjde sig ner och pressade sina läppar mot hennes igen. Men bara en kort stund, innan han trasslade sig ur hennes grepp och steg bort mot eldstaden. Med en sväng på sin trollstav tände han eldstaden igen och kastade in en näve flampulver. "Snart." sa han och klev in i de gröna flammorna.

A/N Gah! Nu har jag suttit inne och läst för mycket Twilight, därav det fluffiga kapitlet. Men jag är lite frustrerad, för imorgon kväll släpps "Breaking Dawn" i USA, vilket betyder att jag inte kommer få min dagliga dos Twilight fanfics förrän den kommer till Sverige. BTW, det här kapitlet är en födelsedagspresent till Harry från mig. Jag vet att kapitlet kanske var lite kort, men hellre flera små ofta, en ett långt mer sällan. Nu ska jag fortsätta skriva lite på nästa kapitel. Som vanligt kommentera gärna! Återigen en cybercookie till alla dem som kan hitta alla Twilight referenser. Det finns flera . Team Edward FTW!