(Sharon)

Sharon slog försiktigt upp ögonen och såg sig förvirrat omkring i det vita rummet.

Bredvid henne satt Dean stilla och kollade ut genom fönstret, tydligen så hade han inte sett att hon var vaken ännu.

Sharon förstod äntligen vart hon var när Madam Pomfrey kom ut från sitt kontor.

"Å, miss Fealding, du är vaken nu ser jag, inte ont någonstans?" Frågade hon lätt medan hon hällde upp en grön kletig sörja i ett glas som stod på sängbordet.

Dean vände sig plötsligt om mot Sharon och kollade oroligt ned på henne.

Sharon rörde lite på sig och skakade sedan på huvudet.
"Nej, det e lugnt." Sa hon vänd mot Madam Pomfrey, hon ville inte se på Dean just nu.

"Bra, men drick det här nu." Sa Madam Pomfrey och sköt fram glaset som stått på bordet bredvid henne.

Sharon tog tveksamt upp det.

"Seså, drick upp nu." Sa hon och såg stint ned på henne.

Sharon tog ett djupt andetag och förde glaset till munnen och började klunka i sig den tjocka och klumpiga gröna sörjan.

Hon fick hålla sig för att inte spy upp det hela på Madam Pomfreys vita arbetsrock.

När hon hade tvingat i sig alltihop tog Madam Pomfrey nöjt glaset och gick tillbaka mot sitt arbetsrum.

"Du får en kvart, mr McGordon." Sa hon bryskt innan hon stängde igen dörren efter sig.

"Hur e det?" Frågade Dean försiktigt.

"Förutom att min pojkvän har förhäxat mig så mår jag tiptop." Sa Sharon och log falskt.

Dean grimaserade.
"Om det fanns något sätt att få dig att förlåta mig så…" Började han.

"Vad bråkade ni om egentligen?" Frågade Sharon irriterat, hon ville inte höra någon ursäkt från honom.

Dean kollade bedrövat ned på fötterna.

Sen så kollade han henne ärligt i ögonen.

"Vi bråkade om dig." Sa han och rynkade pannan.

"Varför?… Vem började?" Frågade hon, osäker på om hon ville höra svaret eller inte.

"Black." Sa Dean kort, han hade fortfarande blicken stint fäst på Sharon.

"Sirius, varför?" Sharon höjde förvånat på ögonbrynen.

"Han sa att han inte ville se dig så sårad som du var igen, och att jag skulle tänka mer på hur du mår än på mig själv." Sa Dean nedstämt.

Sharon kollade förvånat på honom.

"Pratar vi om samma Sirius Black?" Frågade hon häpet.

"Det är svårt att tro." Sa Dean ärligt och nickade.

"Mr McGordon nu har du varit här i 20 minuter, det är på tok för mycket, gå NU och låt Miss Fealding vila!" Röt Madam Pomfrey när hon plötsligt kom ut från kontoret.

Innan Dean hade hunnit gått ut satte sig Sharon upp.

"Hur kom jag hit?" Ropade hon efter honom.

"Sirius bar dig." Sa Dean innan han stängde igen dörren.

Sharon flinade och la sig ned igen.

"Jag fattar inte hur han orkade bära mig igenom hela slottet." Tänkte Sharon och skrattade halvkvävt åt tanken.

"Dick det här nu Miss Fealding, det kommer att hjälpa dig att sova." Sa Madam Pomfrey och räckte fram en liten bägare som Sharon pliktskyldigt drack upp.

Nästa gång hon vaknade lät Madam Pomfrey under protester henne att gå där ifrån.

Sharon styrde genast stegen ned mot matsalen, hon hade inte ätit någonting på hela dagen och hon kände hur magen kurrade.

När hon klev in i salen kände hon hur hon fick dom flestas blickar på sig, hon hörde kvävda fnissningar men förstod inte riktigt vad som var så roligt.

Det var inte förens hon hade kommit halvvägs till Gryffindorbordet som hon insåg att hon fortfarande hade sin pyjamas ifrån gårdagen på sig.

Men hon skulle inte vända och springa tillbaka, då skulle det bara locka till sig ännu fler åskådare, utan hon fortsatte som om ingenting hade hänt till Gryffindorbordet där hon fann Lily och James sitta och äta lunch.

"Hej, vad är det för lektion efter det här?" Frågade hon och slog sig ned bredvid James och lassade på lite makaroner på tallriken.
"Hur mår du?" Frågade Lily lite försiktigt och betraktade henne oroligt.

"Bara bra, men vad har vi för lektion?" Frågade Sharon igen och började sleva in maten i munnen.
"Äum, vi har trolldryckskonst." Sa James och kollade förvirrat på Sharons klädsel.

"Det kallas pyjamas, James." Sa Sharon och flinade. "Men jag måste gå nu, vart är Sirius?" Frågade hon medan hon reste på sig.

"Äum, jag tror att han e med Remus i biblioteket, dom skulle fixa lite grejer." Sa James ansträngt och kollade lite oroligt på henne.
"Det e lugnt jag ska inte mörda honom." Sa Sharon och flinade medan hon vinkade hej då till James och Lily innan hon skyndade ut igenom dörren.

"Ey, Fealding, snygg pyjamas!" Ropade Malfoy spydigt efter henne när hon skyndade sig förbi han och hans lilla gäng.

"Den är inte lika fin som din rosa med hjärtan på!" Ropade Sharon tillbaka och fortsatte upp för trappan och lämnade en rodnande och ursinnig Malfoy kvar med sina småskrattande kompisar.

När hon äntligen kom upp till biblioteket höll hon på att krocka med Madam Pince.

Hon betraktade surt Sharon och fnyste.

"Se dig för lilla du." Sa hon upprört och skyndade sig förbi.

Sharon suckade och började orientera sig runt i det stora biblioteket, tillslut hittade hon Sirius och Remus djupt försjunkna i en bok, Ett tusen magiska örter och var man finner dom.

"Tyvärr Sirius, men Ängsört växer inte i Storbritannien, den kan man bara finna i Syd-Afrika." Sa Remus dämpat och fortsatte att bläddra i boken.

"Äum, Sirius får jag prata med dig?" Frågade Sharon plötsligt och Sirius ryckte till och kollade förvirrat upp på henne.

Han rynkade pannan och kollade sorgset in i hennes ögon.

"Jag vet att du inte vill ha min förlåtelse, men jag kunde inte rå för det, jag ville inte se dig så nere igen." Sa han kort och kollade på henne, dom mörka ögonen var alvarliga och ledsna.

"Vänner bryr sig, så e det bara." Sa Sharon och log.

Man kunde skymta ett leende i Sirius mungipor.
"Jag vet." Sa han och log.