Tro det eller ej men här är kapitel 10, varsågoda.

"Konversation"

´Tänker´

Varning: se kapitel 1.

Tala låg på sängen och studerade Wolborg. Han hade inte känt sig så här säker i sin säng på många år. Träningen hade gått mycket bättre än väntat. Som han misstänkt hade ungarnas spel och teknik utvecklats drastiskt så fort de fått bättre trygghet och mer fria händer.

Han lade ifrån sig sitt föremål och tittade fundersamt upp i taket. Han hade länge tyckt att Boris sätt att lära ut Beyblade var fel men han hade aldrig funnit sig själv med att ifrågasätta. Han hade ingen rätt till det. Om han bara kunde nå sitt mål att bli den bästa spelaren i världen så skulle han en dag kunna göra sig fri både klostret och Boris en gång för alla. Om det som krävdes var att han skulle få ge sin själ till djävulen för frihet på längre sikt, var det ett pris han var tvungen att acceptera. Hellre det än tyna bort inom klorstret.

Kanske när han sen var fri, skulle han äntligen kunna söka upp han igen. Om det var möjligt…

En plötslig knack på dörren avbröts hans tankar och han blev genast på spänn innan han kom ihåg att vakterna inte längre befann sig på anläggningen. Han visste att han hade gett alla fri tid vid den här tidpunkten men han hade aldrig anat att någon skulle våga knacka på hans dörr. Han började allvarligt ångra sitt beslut.

När han öppnade så fann han inte någon elev som han hade trott. Han fann personen han borde ha förväntat sig.

Bryan stod där med ett lätt irriterat ansiktsuttryck och innan Kaptenen hann fråga vad hans problem var så fick han svaret när även Ian och Spencer tittade fram i dörröppningen. Någonting var på gång, och han gillade det inte. Han gillade inte överraskningar.

"Vad?"

Den yngsta bladespelaren log stort. Tala var lättad över att Ian hade kommit över incidenten för några dagar sen. Igen visade sig valet av spelarna i laget vara rätt. Ian var väldigt stark för sin unga ålder.

"Vi tänkte nu när det är ledighet, så kanske vi kunde hitta på någonting inom laget."

"Hitta på nåt?" Bryan såg direkt att Tala blev lätt förvirrad av uttalandet. Han hade själv inte velat bli utdragen på nån meningslös umgängeskväll. Men hans kapten som aldrig fått chansen att skaffa vänner eller att umgås visste inte vad Ian syftade på.

"Vad som helst. Du vet, umgås. Lära känna varandra." Svarade Spencer.

Tala ansiktsuttryck ändrades från förvirrad till blank. "Nej."

Med det slogs dörren igen.

Ian och Spencer stod kvar och såg chockat på den nu stängda dörren. Bryan bara fnös. Vad hade dem förväntat sig? Idioter.

"Kanske vi ska vänta och se om han ändrar sig?" Föreslog Ian.

"Eller så kanske vi ska komma tillbaka senare?" Fortsatte Spencer.

Bryan suckade åt deras naiva förslag och började gå.

"Hey!" Ropade Ian åt hans försök. "Du ska med! Vi kom överens!"

Bryan stannade och såg sig över axeln. "Jag gick med på ert jävla tjat om vi skulle träffas som lag. Men alla är inte här så jag antar att vår överenskommelse inte gäller."

Spencer rykte på axlarna. "Det är inget att göra åt."

"Det är det visst! Vi skulle hitta på nåt, och Bryan jag har fortfarande ditt sista paket cigaretter! Hälsa dem adjö om du inte följer med." Ian nästan hoppade upp och ner i desperation.

Falken lät sig inte visa att han blev berörd men inom sig vred han sig av smärtor av att dvärgen hittat hans sista paket som han gömt för Tala. Han stannade upp med knuten näve. Även om det var en hållhake på honom så var det vågat av den lilla att utpressa honom.

"Är denna skitkväll så viktig för dig lillen?"

Ian nickade. Det var länge sen han hade fått ha riktigt kul och kände verkligen att detta var hans chans att få koppla av med gruppen som han har ersätt som familj. Aldrig dock att han skulle erkänna för falken att han såg honom som sin storebror.

Bryan suckade och gick tillbaka. Utan ett ord, sparkade han upp den låsta dörren och gick in innan någon av de andra två kunde stoppa honom. Spencer och Ian trodde dem sett sin lagkamrat för sista gången. Men till deras andra chock den dagen fick de se sin kapten bli hårt utknuffad från sitt rum. Han verkade lika förvånad som dem var över falkens handling, vilket gjorde att han snubblade på dörrtröskeln och hamnade i Spencers famn.

Efter kom Bryan med ett uttråkat ansiktsuttryck.

"Du ska med oss."

"Vad fan sysslar du med?!" Tala tittade på honom med en blick som var helt utanför hans karaktär. Den var helt frågande och chockad. Han visste att falken vid flera tillfällen visat sig vilja ha en dödslängtan men detta tog rekord.

"Om nu jag ska bli tvingad till denna umgängeskväll så tror inte att du kommer undan bakom en stängd dörr. Det hjälper inte här."

Tala hade aldrig varit med om en sån här situation förut. Hot, slag, och sexuella trakasserier hade han erfarenhet av men inte… skoj? Denna grupp vill lära känna honom och vill honom inget ont. Det var helt nytt för honom. Han kände sig inte hotad av dem på något sätt. Men det var för nytt för att han skulle känna sig bekväm i situationen.

"Jag ska inte med." Men innan han hann ställa sig rätt upp igen från Spencers famn kände han hur den andres grepp blev fastare runt hans armar. Han såg upp och möttes av… ett flin?

"Ledsen Kapten, I detta fall gäller majoriteten." Spencer tyckte att Bryans mod var roande. Han hade verkligen fått deras kapten ur balans.

"Vad?" Bryan kunde inte låta bli att le åt den vilsna blicken från tonåringen som inte visste hur han skulle hantera situationen. Aldrig kunde han tro att rödhåringen hade en sådan mjuk sida. Speciellt med hans bakgrund. Det måste betyda att dem precis nått fram till honom och att det finns hopp om en sammanhållning.

Han gick fram och greppade Talas ben och lyfte upp dem trots den andres protester. Han hade tur som inte blev sparkad. Rödhåringen visste inte hur han skulle göra. I vanliga fall hade han gjort vad han kan för att komma undan, men med dessa killar kände han sig inte hotad. Tvärtom, nästan trygg. Anledningen till att han kände sig så vilsen var att han inte var van vid att folk retade honom så här skämtsamt. Ingen hade vågat innan så han hade aldrig behövt hantera såna här situationer. Djupt inom sig var han glad att han inte var i en hotad situation för att Spencer var riktigt stark, och Bryan hade visat sig vara nog med trubbel när han använt sina armar med.

Ian flinade när de började bära ner deras kapten mot matsalen, Tala gjorde motstånd i början men lade av mer och mer på vägen. Vem vet? Kanske det kunde bli roande ändå…

Han hade fel.

Med ett irriterat ansiktsuttryck satt han i matsalen med de andra, hans ben var korsade lika så hans armar. Hans ögon var stängda men om dem hade varit öppna hade han blängt. De hade suttit där i en halvtimme nu och inte mycket hade hänt. Tystnaden var inte pinsam men konstig, ingen ville direkt gå in på något samtalsämne. Så väl kände dem inte varandra.

"Ian! Man hade förväntat sig även från dig att efter allt ditt tjat skulle du ha haft lite planerat för en sådan här situation!" Tala märkte att även Bryan också hade fått nog, men falken visade det mycket tydligare.

"Försök du att hitta något kul att göra i detta kloster Bryan! För jag är rätt säker på att Boris har sett till att det inte ska vara så lätt att hitta!"

Spencer log där han satt mittemot de två bråkande tonåringarna. Även han var trött på att inte göra så mycket men det var bättre än att träna. Han var en person som gillade att sitta och ta in omgivningen ibland. Inte för att det fanns mycket tid till det i vanliga fall så han fann sig inte till att klaga. Tyvärr följde inte alla hans exempel.

"Men jag vet, vi kan leka en lek som heter stryp dvärgen." Ian gjorde ifrån sig ett pip när Bryans hand grep tag om halsen på honom en sekund efter kommentaren.

"Bryan, det där är onödigt. Vad är det för mening om du ändå inte får döda honom?" Frågade Spencer uttråkat då han ignorerade att den lilla sparkade desperat en bit ovanför marken. Det var inte lätt att vara kort.

"Vem vet kanske jag får…" Bryan kikade åt Tala som inte svarade först men.

"Som sagt, vad ni gör på er fritid är er ensak."

"Yes!" Falken log sadistiskt åt Ian som började bli blå. "Men han ska leva, vid nästa träning."

Direkt efter det så föll Ian till stengolvet chippande efter andan då han väntade på att få tillbaka sin färg.

"Vad finns det mer för roligt?" Bryan slog sig ner vid bordet igen, han började bli riktigt uttråkad nu och det var inget bra tecken. "Har du något förslag Spencer?"

"Nej." Svarade han och vände sig till rödhåringen. "Har du ett förslag kapten?"

Han fick ett irriterat fnys som svar medan ledaren sträckte på benen. "Ni glömmer att jag inte ens ville vara här från början."

Bryan reste sig med. "Visst, men då om vi inte gör något kan vi….AJ!!" Ian andades tungt efter kraften han lade i sparken mot Bryans smalben. Men han skrattade åt hur ont falken fick, ett rent lyckat slag som hämnd för incidenten tidigare. Bryan greppade sitt ben och hoppade på sitt andra en gång innan han fick en otäck blick som riktades mot lillen.

Tala suckade och korsade armarna. "Håller dem alltid på så här?"

Spencer ryckte på axlarna och drog handen genom sitt blonda hår. "Detta är inget. Du ska se dem i vanliga fall under pressen från träningen."

"Vi kan inte ha det så här…" Rödhåringen gick bort till de bråkande tonåringarna som slet i varandra. Han delade på den smidigt eftersom ingen märkte när han närmade sig och i en rörelse fångade han Ian i vänster öra medan Bryan fick sin högra arm låst bakom ryggen smärtsamt. Båda gjorde ifrån sig smärtsamma protester av behandlingen.

"Om ni flickor har lekt färdigt så kanske vi kan göra nåt åt denna meningslösa situationen? Om inte så drar jag mig tillbaka för dagen."

Ian gnällde som ett litet barn, helt klart inte rädd för att vara sig själv nu när det bara var laget närvarande. "Okej okej! Aj, jag fattar!!"

Tala nickade utan att släppa och vände sig mot den andra som verkade mycket irriterad av behandlingen. "Och du?"

Bryan morrade och ryckte sin arm ur greppet även att det skulle lämna ett blåmärke. "Jag ser inte dig komma med någon bättre ide kapten."

Tala stängde ögonen med en suck när han även släppte Ian och funderade en stund innan han gick mot dörren.

"Följ med."

Spencer reste på sig och delade blick med de andra två lagkamraterna som var lika förvånade som han. Men dem följde efter.

Promenaden var tyst, och de mötte flera ungar på vägen mot den hemliga destinationen. Även att reglerna hade blivit slappare så vågade ingen tilltala laget. Speciellt eftersom den fruktade lagkaptenen ledde dem. Alla flyttade sig ur vägen utan ett ljud innan de fortsatte åt motsatt håll. Killarna studerade sin kapten när han stannade till vid ett vanligt förråd och hämtade en skruvmejsel. Utan ett ord till förklaring fortsatte han med de andra efter sig.

Bryan blev förvånad med visade ingenting då han efter ett tag började ana vart de var på väg.

Han hade rätt…

Spencer och Ian studerade förvånat sin kapten och såg sig om ifall någon skulle se dem när kaptenen stack in verktyget i nyckel låset som hörde till Boris dörr.

´Galning` tänkte Bryan. `Han kommer att hamna i trubbel för detta…´

Dörren öppnades utan problem och killarna gick in. Tala ödslade ingen tid med att gå fram till skrivbordet och öppnade nedersta lådan för att ta fram kortleken han visste fanns där. Han kastade den till Bryan som fångade den med en hand. Ian tog sig ett varv om i rummet och såg på den mörka omgivningen.

"Varför är jag inte förvånad att Boris har det mycket bättre ställt än någon annan av oss i klostret."

"Rör ingenting Ian." Varnade Tala som öppnade garderoben försiktigt för att inte ställa till onödig oreda. Ian nickade att han förstått och gick bort till Spencer och Bryan.

"Vad letar du efter?"

"Hittat det." kaptenen tog fram en grön plåtlåda som skramlade och gick bort till dem efter att han stängt garderobs dörren igen. De lämnade rummet utan ett ord.

"Okej, vad är detta?" frågade Bryan när de än en gång slog sig ner vid matsalsbordet.

"Boris brukade låna ut den här till vakterna, tänkte att vi lika gärna kunde passa på. Om ni vågar." Han lagkamrater studerade honom när han log lite sadistiskt mot dem och hällde ut brickor på bordet. Det fanns fyra olika färger, röd, grön, blå, och vit. Ian plockade upp den trasiga manualen som låg i lådan.

"Poker?"

Eftermiddagen blev till kväll och det blev mer och mer tystare i korridorerna då eleverna gick och lade sig än efter en. Men matsalen förblev upptänd då spelet fortfarande höll på. Stämningen var helt annorlunda. För det första hade Spencer överraskat laget med att hämta en hel back öl och vin från sitt hemliga gömställe. Inte ens Ian hade vetat om att han hade ett och nu var festen igång. För varje rond fick vinnaren de satsade markerna och även ge ut en order eller fråga till valfri spelare. Alla av dem hade tagit för sig av spriten och de blev väldigt frispråkiga.

Förutom kaptenen som mest segrade hade det varit rätt jämnt när de väl hade förklarat reglerna för Ian som inte hade upplevt spelet så mycket i sin bakgrund. Spencer visade sig vara en bra strateg i att läsa folk. Han hade haft fler vinster än Bryan och Ian tillsammans.

"Triss i Ess." Bryan och Ian slängde ner korten och Spencer suckade. Tala hade vunnit för tredje gången i rad nu. "Okej Spencer, visa mig den." Sa Tala medan han tog en stor klunk från sin vinflaska. Han hade varit utan alkohol i flera år nu, och kände att hans tolerans för alkoholen hade minskat av det stora mellanrummet.

Spencer höjde ett ögonbryn. "Vad?"

"Ditt brännmärke, vad trodde du? Kom igen, jag vet att du har ett." Tala var säker på sin sak. Brännmärket han menade var en gammal form av tatuering som sjömännen gjorde förr. Tatueringar var ju självklara idag, men eftersom alla i laget var in princip uppfostrade i olagliga träningsläger från avvikande platser i Ryssland så kunde det vara svårt att få tag på bläck. Tala misstänkte starkt att Spencer var en av ungdomarna som gått igenom den behandlingen av brännmärkning. Han verkade vara den typen.

Spencer flinade och reste sig upp. Ian och Bryan tittade när blondinen tog av sig västen och den orange T-shirten för att visa sitt gamla konstverk till ärr. Den satt precis under hans vänstra axel på framsidan. Det var ett Kursivt S med två snedstreck över.

"Fan Spencer, jag har aldrig sett det innan." sa Ian som pressade en tom ölburk och tog fram en ny.

"Inte så konstigt, du är inte tillräckligt långt från marken." Sa Bryan vilket fick killarna att skratta. Ian slängde en mark på honom. "Vi får se nästa rond falkjävel."

Spelet gick vidare och Ian lyckades ta hem nästa rond. Han gjorde en segerdans på sitt säte vilket fick killarna att skratta ännu mer. Mycket tack vare drickat.

"Bryan min vän…"Lillen flinade nonchalant. "Jag kanske aldrig få denna chans igen så jag ska ta vara på den. Från och med nu har jag en tjänst från dig till framtiden då den är användbar. När som helst kan jag från och med nu be dig om en sak och du måste göra det."

Falken suckade. Han måste erkänna att det var ett smart drag. Tydligen hade lillen inte nåt bra straff till honom just nu så han tog vara på den tills han skulle komma på nåt riktigt bra.

"Kluriga dvärg," kommenterade Tala. Ian vände sig till honom. "Inte du med! Kalla mig inte det!"

Spencer och Bryan föll i skratt än en gång medan Ian delade ut en ny runda kort.

"Så Spencer får man fråga vad du fick spriten ifrån?" sa Tala medan han kollade sina kort.

"Det beror på." Svarade blondinen med ett grin. "Frågar du mig som Kapten eller som vän?"

Den isblå blicken höjdes och såg på honom. "Jag var kapten redan när du tog fram det och har inte hävdat nåt annat."

"Kom igen, Tala. Skulle du verkligen sätta dit honom?" frågade Ian lite oroligt. Han var osäker på svaret.

"Det beror på var han fick tag på det." Svarade rödhåringen då han lutade sig lite tillbaka i stolen och såg skeptisk ut. "Vi måste kunna dölja det väl så vi inte hamnar i trubbel senare." Ian log nu. Det verkade som om Tala började mjukna upp mot dem fast han fortfarande inte ville visa det för tydligt. Han visste att han inte kunde förvänta sig för mycket förändring från den äldre men han tog vad han kunde få.

Bryan fnös med ett leende. "Han fick väl till det med en av mattanterna i utbyte för drickat." sa han innan han medan tog en klunk, vilket gjorde att Ian vände sig mot honom chockat

"Nähä!...va? Spencer har du!?"

Den blonda log lite slugt och rykte på axeln som svar. Tala stängde ögonen. Han trodde inte att Spencer var typen som lade ner tid mellan träningen på såna simpla saker som affärer med mattanterna. Men det verkade i all fall som spriten inte skulle väcka frågor. Han tankar avbröts av att Ian höjde rösten.

"Va?! Vem då? Hoppas nån av dem yngre!" Spencer nickade lätt och Bryan grinade.

"Vad lillen? Avundsjuk?"

"Haha, han fick väl nog så det räcker på sitt läger har jag inte rätt Ian?" Sa Spencer vilket fick den yngsta att sträcka på sig malligt. Tala höjde ett diskret ögonbryn, han trodde inte att den lilla hade såna erfarenheter med sin unga ålder, men han borde inte vara förvånad.

"Haaa… Patricia… undrar hur hon har det nu.."

"Antagligen bättre nu utan dig." muttrade Bryan och fick ännu en pokerbricka på sig. "Vet du, du kommer förlora om du fortsätta att kasta iväg dina marker skitunge."

Spelet fortsatte till midnatt då Tala slängde en blick på sin armbandsklocka. Han hade fått en rejäl huvudvärk av vinet och ville få en god natt sömn.

"Dags att avsluta. Träning börjar imorgon tidigt."

Killarna plockade ihop spelet och lät det ligga kvar på bordet innan de gick i grupp ut i korridoren. Ian märkte direkt två små pojkar springa runt med sina blades när de kom ut i den kyliga gången. Den yngsta stannade till när de andra fortsatte och ropade till pojkarna som stannade up.

"Hörrni, ungar. Det är sent. Träningen börjar tidigt imorgon." Han kände sig lite ovan att bestämma över någon, det var inget han gjort tidigare, och han kunde inte låta bli att känna sig lite orolig över träningen han skulle leda imorgon.

"Kapten Tala sa att vi får vara uppe…"

"Gå och lägg er!!" Tala var en bra bit längre ner i korridoren nu men hans röst var klar och hotfull nog att inte argumentera. Pojkarna gjorde ifrån sig vars ett pip innan de rusade iväg motsatt håll från laget. Ian log.

"Så det är så man gör."

Laget nådde sitt rum och Tala fortsatte förbi utan att vända sig om.

Ian och Spencer ropade god natt till deras kapten innan de gick in. Bryan stod kvar.

"Hey Tal."

Rödhåringen stannade tveksamt.

"Det var kul ikväll. Du gjorde verkligen en bra sak för Ian."

Han hade förväntat sig en smart kommentar tillbaka men han blev kall inom sig när han såg den nästan ledsamma blicken han fick tillbaka.

"Hur ska jag veta Bryan? Jag kan bara gissa hur man ska bete sig mot andra. Ikväll gick det väl bra. Men hur går det imorgon?" Med det fortsatte han att gå.

´Vem vet Tala? Men jag kommer vara där med dig.´

Yes. Jag är tillbaka med mer mörker i lagret. Tror jag kan lösa denna story snart men det är alltid kul med kommentarer. Snälla ge mig gärna en Reviews så jag vet att det finns läsare där ute om gillar den.

På återseende.