Kvinnan bakom mig stirrade surt på mig med ihopknipna läppar. Hon hade en blå rock och ett par rejäla gummistövlar, så jag förstod att hon var föreståndaren för stallet.
"Hej. Jag skulle bara lämna ett dokument till..." började jag men hon avbröt mig ganska direkt.
"Men är det inte Emberknight! Jag red honom när jag var på Moorland för några somrar sedan" sa hon och log ett stelt leende. Något sade mig att de inte passat bra ihop, så jag vände Ember för att få bekräftelse. Och jag hade rätt, så fort han såg henne förvandlades han. Mulen spändes och han visade lite tänder, öronen slickades bakåt och det fanns rent hat i hans vanligtvis varma ögon. Dock verkade kvinnan tro att detta var hans normala ansiktsuttryck, för hon reagerade inte.
"Ska du inte ställa in honom i stallet? Han trivs säkert" fortsatte kvinnan och jag bet mig i läppen. Det kunde väl aldrig skada.
Stallet var stort, och tyst. Boxarna var också mycket större, och här sprang man inte runt. Ändå var det hemtrevligt här. Inte så som man tänkte sig ett typiskt tävlingsstall. Judy, som kvinnan presenterat sig som, kom fram och ställde sig bredvid mig.
"Det här är det finaste stallet på hela ön. Du har väl aldrig sett något finare, va?" sa hon med ett ganska nedlåtande tonfall. Jag ville inte göra henne ledsen, så jag skakade på huvudet. Hon suckade nästan irriterat, som om hon ville bråka med mig. Sen kastade hon med det svarta håret och kastade en blick på Ember som stod och surade i sin box.
"Försök att inte störa de andra som har sina hästar här. Vill du ha hjälp kan du fråga efter Tyra, Pauline eller Sonja" sa hon, vände på klacken och stampade iväg. Jag lät min blick vandra över hästarna. Det fanns alla möjliga; en vacker mörkbrun som stod bredvid Ember och betraktade mig med snälla ögon, en ljusbrun häst som stod och halvsov och MASSOR med skimmlar i olika nyanser.
Jag hade somnat i Embers box när jag hörde en boxdörr öppnas och stängas. Jag hann krypa ihop innan jag insåg att det var från boxen bredvid, så jag tog mig vingligt på fötter och kikade försiktigt på personen som just gått in hos den mörkbruna hästen. Hon såg inte ut som de andra här - de flesta hade haft kavajer och blankputsade ridstövlar, och de flesta hade haft samma frisyr som Baronessan - strama knutar. Denna tjej däremot hade platinablont, kort hår, i samma frisyr som jag, en svart jacka och slitna jeans och ett par väl använda ridstövlar. Jag antog att den mörkbruna var hennes häst.
"Hej!" sa jag försiktigt och hon tittade upp och log mot mig.
"Hej, jag heter Anna. Är du ny här?" frågade hon vänligt och jag nickade snabbt, men sedan insåg jag att en presentation vore på sin plats.
"Jag är Siri. Eh, jag skulle egentligen bara lämna ett dokument till Baronessan men Judy ville att Ember här skulle få 'vila'" förklarade jag och Anna nickade tankfullt.
"Säg bara till om jag ska hjälpa till med något! Jag kan följa dig till Baronessan.." sa hon, och lade sen snabbt till: "men bara om du vill förstås"
Jag nickade tacksamt och klappade Ember på halsen. Jag kommer snart, tänkte jag till honom och insåg sedan att nu trodde jag tydligen att han kunde läsa mina tankar.
"Hej... ursäkta.." mumlade jag när Baronessan - äntligen - vände sin uppmärksamhet mot mig.
"Vad vill du?" fräste hon och jag kände mig så liten inför henne. Jag räckte försiktigt fram pappret. Hon tog emot det och läste det snabbt. Sedan tittade hon på mig, och denna gång fanns det en fråga i hennes ögon, men jag kunde inte lista ut vad det var. När jag och Anna vandrade tillbaka till stallet var jag så djupt försjunken i mina tankar att jag inte märkte att jag gick rakt in i någon.
"Men SE UPP!" fräste hon och sedan stirrade hon på mig som hon inte kunde tro sina ögon. Vad var det med alla idag?
"Sabine snälla" suckade Anna "Du ser ju dig aldrig för" Något med Annas tonfall sade mig att de inte var vänner.
"Förlåt jag... förlåt" mumlade jag och rodnade. Jag var blyg som det var, utan att göra bort mig första gången jag träffade någon.
"Man ser ju på lång väg att du inte hör hemma här" fräste Sabine och förste en svart hårslinga ur ansiktet. "Stick tillbaka till gamla Moorland!"