Kapitel 10 ; Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.
Drac satt ensam i en tågkupé och stirrade ut genom fönstret på landskapet utanför. Det dunkade ljudet från loket var sövande, skakandet var som ett vaggande. Ändå kunde hon inte sova.
Knappt två timmar tidigare hade Dark sagt hejdå till henne på King's Kross. Precis innan tåget försvann iväg från perrongen hade han tryckt hennes hand genom kupéfönstret.
- Jag håller ett öga på honom åt dej. Jag sänder ett meddelande när kusten är klar.
Men hur länge skulle det dröja?
Hon hade lyssnat lite på samtalen, och av vad hon hade hört stannade eleverna hemma på somrarna. Vart skulle hon ta vägen då?
Skratt från kupén bredvid. Hon spetsade på öronen.
"- kusin Bellatrix i sommar... hon är fortfarande en riktig snobb. Du då?", hördes en pojkes röst.
"Det vanliga", svarade en annan. "Skönt att komma tillbaka, jag har saknat Quidditchen."
"Ja, härligt att sommarlovet är slut. Hatar att vara hemma."
Sommarlov... Drac gillade ljudet.
"Tror du vi klarar det i år?"
"Vi får se. Hoppas det."
Drac undrade vad dom pratade om, men inget mer nämndes om det.
"I år är det GET-prov", suckade en tredje röst. "Undrar om det är så svårt som det låter..."
"Remus, ta det inte så allvarligt", sa den första rösten otåligt. "Du kommer klara det bäst av oss allihopa, så sluta oroa dej"
Drac slutade lyssna.
Hon såg ut genom fönstret igen. Tåget körde genom en barrskog. Bara träd så långt ögat nådde.
Undrar vad man gör på skolan, tänkte hon medan hon följde träden med blicken. Hogwarts nåt hette det ju... kan inte vara nån vanlig skola för människor så knasigt det var att ta sig in till perrongen. Och som dom klädde sig.
Hon började dingla med benen och såg upp i taket. Hon önskade att det fanns någon att fråga om skolan...
Precis då öppnades kupédörren. Ett huvud stack in.
- Kan jag sitta här, eller är det upptaget?
Drac log lite och skakade på huvudet. Sedan såg hon ut genom fönstret igen.
Pojken släpade in en koffert, slängde upp den på bagagehyllan och stängde dörren efter sig. Sedan satte han sig mittemot henne.
- Vad heter du? undrade han.
Drac såg på honom igen.
Han hade svart, aningen flottigt hår, gulblek hy och svarta ögon som fick henne att tänka på tunnlar. Förutom det såg han faktiskt ganska... söt ut.
- Drac. Du då?
- Severus, svarade han och såg nyfiket på henne. Jag har inte sett dej innan, vilket elevhem går du i?
- Ehh... inget, jag ska precis börja här.
Han såg lätt förvånad ut.
- Ska du? Ganska sent egentligen, GET-proven är i år...
- Jag vet, sa hon lätt och log generat. Men... jag har precis flyttat hit.
- Var bodde du innan?
Drac tvekade innan hon svarade.
- Transsylvanien. Du vet, i Rumänien.
- Bodde du där? Jag har hört att det finns drakar där.
- Jag har då aldrig sett några, skrattade hon.
Severus såg sig omkring i kupén med genomskådande blick.
- Har du inget bagage?
Drac skakade på huvudet.
- Behöver inget. Vilka lektioner har ni på Hogwarts?
- Det vanliga, Försvar mot Svartkonster, Trollformellära, Förvandlingskonst och Trolldryckskonst...
Så det var en trollkarlsskola?
- Har ni försvar mot svartkonster här? frågade hon. Inte svartkonster?
- ... nej, sa Severus, och en glimt av intresse tändes i hans svarta ögon. Hade ni det?
- Ja, sa Drac, som hade lärt sig svartkonster under sin vistelse hos VSÄV.
Den gulbleke pojken kastade en blick mot kupédörren innan han böjde sig närmare.
- Du måste visa mej det någon gång, sa han lågt. Om du hamnar i samma elevhem som mej.
- Visst, sa Drac glatt. Vilket elevhem går du i då?
- Slytherin, svarade Severus. Du måste vara renblodig för att hamna där.
Han såg plötsligt misstänksam ut.
- Är du mugglarfödd?
- Vaddå muggladfödd? undrade Drac lätt förnärmat. Hon kände på sig att hon borde känna sig förolämpad.
- Alltså... var dina föräldrar magiska?
- Självklart, sa Drac och tänkte tillbaka på sin far och ryste. Är mugglare såna... icke-magiska?
- Ja, sa Severus. Visste inte du det?
- ... näe...
Han såg på henne, men sade ingenting.
När det började mörkna utanför drog han ned sin koffert från hyllan och drog fram en svart klädnad.
- Har inte du fått en? frågade han medan han slängde tillbaka kofferten igen.
Drac såg beräknande på hans klädnad, sedan frammanade hon en egen genom att vifta med ena handen.
Severus stirrade på henne medan hon drog på sig den.
- ... Behöver inte du trollstav?
- Näe, sa Drac och satte sig igen. Behöver du det?
- Ja, alla på Hogwarts behöver det.
Han kastade en blick på dörren igen.
- Du borde nog skaffa en för att inte väcka för mycket uppmärksamhet, sa han lågt.
- Okej, sa Drac och frammanade en vit pinne som hon grep tag i. Duger den här?
Efter att Severus visat sin egen frammanade hon en likadan, fast ljusare.
Strax efteråt stannade tåget vid stationen. Drac gick fram till dörren, öppnade den - och gick rätt in i en pojke med rufsigt, svart hår och glasögon.
- Se dej för! snäste han och knuffade undan henne.
Hon stod och såg chockat efter honom. Efter honom gick tre personer till.
- Ursäkta, mumlade en pojke med sjukligt utseende och skyndade förbi.
Drac stod fortfarande och stirrade efter den första.
- Låt mej gissa, hördes Severus dystra röst bredvid henne. Potter.
- Potter vem?
- James. Han är en uppblåst tjockskalle som tror att han äger skolan.
- Det låter inte särskilt bra.
Dom hoppade av tåget. Severus ledde dom mot ett par vagnar som drogs av svarta, bevingade hästar. Drac såg nyfiket på dom, men eftersom att hennes nyfunne vän inte så mycket som kastade en blick på dom följde hon efter honom in i vagnen.
- Tror du att jag måste... sorteras in i ett elevhem?
- Vet inte, sa han och ryckte på axlarna.
- Jag kan väl testa med att sätta mej vid dej och se om nån reagerar?
- Det skulle kunna fungera.
När vagnen stannade gick dom av, och stod plötsligt framför ett jättelikt slott. Drac såg förundrat upp på det medan dom gick in.
- Fint, eller hur? mumlade Severus.
- ... stort, var det enda hon fick fram.
Dom följde strömmen av elever in till en stor hall, därifrån gick dom genom en port in i något som verkade vara en matsal.
- Här borta, sa Severus och gick mot ett långt bord som stod längst bort i salen.
Då hördes ett rop bakom dom.
- Snorgärsen! Haft ett trevligt lov?
Severus reagerade inte ens, men Drac stannade och vände sig om.
Två svarthåriga pojkar, varav den ena var han som knuffat till henne på tåget, stod och flinade vid ingången. Bakom dom stod två till, en med råttfärgat hår och nervöst utseenade, den andra hade hon redan mött. Han med sjukligt utseende.
- Men Snorgärsen! Ska du inte svara?
Då gjorde Drac något som var så otroligt korkat att hon först vägrade tala om det för mej. Gissa vad?
Hon gick ilsket fram till dom tills hon stod en decimeter från Potters ansikte. Han blinkade till.
- Du är en stor idiot, sa Drac i vanlig samtalston och slog till honom.
Ja, det låter inte som så mycket, va? Men kom ihåg att... eh... hon är vampyr, ja. Därmed sådär minst tjugo gånger starkare än er - och James också, såklart.
Han flög bakåt samtidigt som han snurrade runt, och landade flera meter bort på mage.
Det var korkat, eller hur?
Pojken bredvid (japp, Sirre), stirrade först på henne, sen på hans vän som spottande och svärande kravlade sig upp. Sedan rusade han bort för att hjälpa honom.
Drac vände sig bort och gick lugnt mot Severus, som satt vid Slytherinbordet och såg lamslaget på henne. Inte bara han stirrade, typ halva salen bara glodde på henne.
Drac fick en lysande entré som folk sent skulle glömma. :)
När hon satte sig bredvid sin gulbleka vän applåderade flera personer runt omkring henne.
- Bra gjort, flinade en blond, blåögd flicka med ganska... snobbigt utseende. Önskar att jag hade gjort det själv.
- Det var så lite, sa Drac och såg osäkert på folket som hyllade henne som en hjälte för att hon slagit till en pojke så att han flugit glera meter. Vem var puckot bredvid honom?
- Sirius Black, spottade en person snett mittemot henne. Blodsförrädare. Den första i sin släkt som hamnade i Gryffindor.
Drac gissade sig till att det inte var särskilt bra.
Ingen från lärarbordet lade märke till henne, dom hade kommit in först efter att det lilla slagsmålet tagit slut. Hon låtsades äta tillsammans med dom andra, men istället kastade hon oroliga blickar mot Gryffindorbordet.
Potter och Black satt och glodde lömskt på henne. Hon ryste till och såg ned på sin mat istället.
En sak här jag har att tillägga, Drac förklarade det för mej. Vampyrer kan/vill inte äta vanlig mat. Dom dricker blod istället. Men Drac, som är halvblodsdemon, behöver inte dricka blod. Så hon låter bli för att inte döda folk. Eller smitta folk.
Om vampyrer äter blod bara kräks dom upp allt igen senare, dom behöver ingen mat, alltså stöter deras kroppar ifrån sig den.
Det är en ren gissning, men jag tror att det är därför dom flesta vampyrer är så magra.
Efter maten (som Drac hysteriskt trollat bort) dröjde hon och Severus sig kvar en stund. Vilket var ganska dumt. Ni ska få veta varför.
När dom gick ut var det helt tomt. Trodde dom.
- Nej Sirius...! hördes en förskräckt röst bakom dörren, men försent.
Plötsligt flög Severus iväg, och Drac fick ett hårt slag i ansiktet. Det gjorde inte så värst ont, men hon blev så överrumplad att hon stapplade bakåt mot en vägg. Där tog Black (hur kunde ni gissa det?) strypgrepp om henne.
- Ditt äckliga kryp, morrade han och tryckte åt så hårt att Drac fick svårt att andas (jupp, vampyrer behöver luft). Vem tror du att du är egentligen?
- Sirius, släpp henne!
- Lugna dej, Remus, hördes en röst till. Han kommer inte göra illa henne...
Men det skulle Drac.
Hon tog tag i hans båda armar och tryckte hårt undan dom, kanske lite överdrivet hårt och snabbt eftersom att det knakade till.
Black skrek till, men Drac kastade sig fram och tvingade hans huvud bakåt och tog ett bakvänt strypgrepp på honom. Hans kropp kröktes i en slags båge, men Drac höll honom uppe.
Precis innan hon vred till hejdade hon sig. Hon såg sig över axeln på Severus, som såg ännu mer förvånad ut än när hon slagit till Potter.
- Får jag döda honom? undrade hon lugnt.
Severus såg djupt frestad ut något ögonblick, men sen kom han på att det kanske skulle hända nåt med hans betyg (och frihet) om han blev medskyldig till ett mord.
Han skakade på huvudet.
- Nej.
Drac släppte omedelbart taget om honom. Black föll i marken med en duns.
- Sirius!
Drac såg på medan James (orka skriva Potter igen x'D) kastade sig ned och ruskade om honom. Hon lade huvudet lätt på sned.
- ... Kan ni hela? undrade hon.
- Enklare kanske, men knappast brutna armar och ben! fräste James och blängde på henne.
Drac knyckte på nacken, sträckte ut en hand, och ett skimrande silveraktigt ljus lyste plötsligt upp Sirius armar.
När dom var hela igen vände hon sig om mot Severus, som såg alldeles svimfärdig ut.
- Var sover man? Jag är dödstrött.
Därmed gick dom båda iväg mot Slytherins uppehållsrum utan att så mycket som kasta en blick på Sirius och James, som stod och stirrade efter dom.
Jag vet, hur KAN hon bli kompis med Snape och inte den underbart snygga och charmiga Sirius Black x'D och hur KAN hon bara bli värsta fiende med dom första dagen!
Lyssna, det kanske låter som det, men den här historien är inte färdig på länge. Oroa er inte. Hennes och Sirres tid kommer. Det kanske inte verkar som det just nu, men den kommer. ;)